Den skånska rapbattle-ligan The O-Zone Battles bestämde sig för att testa ett event i Stockholm lagom till årsskiftet. Det ägde rum i det gamla Slakthusområdet, närmare bestämt på klubben Slakthuset. Nya och gamla ansikten möttes i inte mindre än 10 battles och Whoa var såklart på plats för att prata med några av de inblandade.

PziClone, battlearrangör- och rappare.

Det var den första The O-Zone Battles i Stockholm, hur tycker du det gick?

- Battlesen var riktigt bra, publiken var riktigt kass … eller inte publiken, det var fett bra stämning. Men sen kom det in massa idioter på slutet som inte var här för battles, som snackade massa skit därbak och de var för många för att man skulle kunna göra något åt saken. Tråkigt som fan, stuck-up töntar.

Du har ju en typisk PziClone-rad där.

- Vilken då?

”Publiken, håll käften!”

- Ja, exakt. Jag kan säga det lugnt och sansat nu jag inte är in action: ärligt publiken, vafan. Håll käften, shit. Nämen, eventet var grymt ändå. Skitbra battles, det var även många som steppade upp som man inte hade förväntat sig. Skitbra Stockholmsdebut för O-Zone Battles.

Spakur, behövde inte sluta battla i november.

Du mötte Dictionary, hur tycker du det gick?

- Han var ju så jävla grym i The Ring tyckte jag, jag har alltid diggat Dictionary, hans stil liksom. Så jag körde mycket på punchlines och såna lyrikgrejer för att matcha. Han gjorde skitbra ifrån sig, synd att han chokade, men det är väl så … man chokar ibland.

Har du någon särskild eftersmak efter battlen mot Nicko Mack?

- Äh, jag känner mig lite tom efter. Jag var ju jävligt grinig på honom, haha. Men han var skitsoft efteråt, vi skakade hand och sådär. Men ja, jag vet inte, jag kände mig tom.

Är du den konstigaste battlerapparen i Sverige?

- Nja, Doktor Linus här (pekar på Doktor Linus som står i närheten) är ju jävligt konstig. Dictionary tycker jag är jävligt konstig också faktiskt. Och näe, vadå, Dimorf! Och Von Haagen! Von Haagen måste jag säga, av vad jag har sett. Men jag har aldrig sett honom live, det ångrar jag bittert.

Doktor Linus, battlerappare.

Hur kändes din battle ikväll?

- Den kändes bra, jag ska väl inte klaga. Jag tycker jag gjorde bra ifrån mig!

Har du några fler battles inplanerade den närmsta tiden?

- Jag har ju battlat tre gånger nu på väldigt kort tid, så jag pausar lite. Men på The Rings näst-nästa, alltså inte det i januari utan det efter, kommer jag kanske dyka upp.

Du heter ju Doktor Linus. Vad har du för medicinsk inriktning?

- Medicinsk inriktning? Kirurg … hjärnkirurgi!

Nomad, Stockholmsinflyttad Lundapåg och ansedd top-tier.

Det var O-Zones första gång i Stockholm, hur tycker du att eventet var?

- Över förväntan, jävligt bra publik. Det flippade ju ur lite på slutet så att vi fick använda mickar, men överlag jävligt nice. Jävligt nice.

Har du någon mer inplanerad battle den närmsta tiden?

- Inte just nu, det känns som att jag har kört tre på raken i de tre olika ligorna mot jävligt bra namn, jag har haft jävligt bra match-ups. Så jag tror jag chillar i januari, spelar in musik och satsar på de projekten. Sen kör jag nog i vår igen.

Har du något du vill hälsa Nicko Mack efter battlen ikväll?

- Eftersom han står här bredvid mig har jag bara gott att säga, haha. Nä, men han är en av de bästa här, absolut i toppskiktet. Jag respekterar honom jävligt mycket och det var jävligt kul att möta honom! Real talk.

Iman, battlearrangör och host.

Du är ju uppe i Stockholm och representerar The Ring, hur tyckte du eventet var?

- Det är årets event alltså, seriöst, på riktigt. Det var årets event på pappret och det är årets event nu ikväll också. Efterfesten här är helt galen och alla battles vi såg ikväll var helt galna, det fanns egentligen inte en enda battle som var dålig. Jag har sagt sen jag såg affischen att det är årets event, och ikväll säger jag också att det är årets event. Big ups till O-Zone! De har kickat det bra, jag tycker om O-Zone.

Ni kör ju ett event nu i januari, vad kan vi vänta oss?

- Vi kan vänta oss den vanliga Linköpingsstilen. Vi kommer köra vår grej i Linköping, det kommer bli fett. Vi har ju årets match 2012, Shazaam vs Mr Cool, och den skiten har battlefans sett framemot i säkert ett år nu. Vi är jävligt glada att ha den i Linköping. Jag tycker personligen att vi har en jävligt stark line-up och det kommer bli fett mannen, nej, det kommer bli sinnessjukt!

Vem är Sveriges bästa battlehost?

- Ooooh! Det är en lätt fråga: S.T.I.C.S. Båda två alltså, Rijal och Salle, ingen tvekan om saken. Det finns ingen som är så bekväm i sin roll som de två. Plus att de är sköna snubbar, seriöst, det är allt jag har att säga om det här.

Martin Zamora, medlem i Det Blå Skåpet och tidigare aktiv battlerappare.

Du var här som publik, vad tycker du om eventet ikväll?

- Jag tycker det var jävligt nice. Det är synd att publiken inte kunde hålla käften mot slutet, men det är så det blir med alkohol inblandat. Men det var jävligt feta battles, alla levererade jävligt nice.

Du har ju ändå varit en stor profil i battle-Sverige, kommer du battla igen?

- Vem vet vad som händer i framtiden, jag vill inte lova någonting. Men du vet, ibland blir man sugen, ibland är man mindre sugen, vi får se vad som händer. Jag vill inte säga varken eller faktiskt, vi får se helt enkelt.

Så det finns inget särskilt som ligger och kokar i köket?

- Nä. Jag håller på att jobba med min musik, DBS-grejerna är alltid prioriterade. Men självklart, jag är ju en battle-MC från början, så det är klart att det finns en liten abstinens inombords.

Hur går det med musiken, kan vi vänta oss något släpp under 2012?

- Jag har ett mixtape som är mer eller mindre färdigt, jag har en video som ska spelas in i slutet av januari, så det är grejer på gång. Jag är dålig på att passa tider bara. Men det kommer definitivt komma mycket grejer under 2012, om inte jorden går under helt enkelt, haha.

Forum: [Övrigt] Whoa hänger med The O-Zone Battles på Slakthuset

Läs mer:

• Nytt event med The O-Zone Battles (Stockholm, 29/12)
• Whoa hänger med The O-Zone Battles på Klaffbron
• The O-Zone Battles: Klaffbron 10:e december
• Nya battles från The Ring, Basementality, Don’t Flop och Skeez TV
• Basementality Battles: Jim Cederlund vs Onkel Fix

Radioprogrammet En kärleksattack på svensk hiphop, som spelas på Metropol 93.8 i Sveriges radio och drivs av Ametist, har även en youtubekanal. Där finns bl.a. filmer på när olika hiphopartister lägger verser live över radio. I klippet nedanför kör Eboi 10 minutes live, som ett exempel.

www.youtube.com/watch?v=J4P_d_9sIgQ

Om du känner dig intresserad, besök http://www.youtube.com/user/Karleksattacken

Forum: [Video] En kärleksattack på svensk hiphop på youtube

Läs mer:

• Nya videor: Looptroop, Kusinen, Houman Sebghati, Henry Bowers och Shazaam
• En kärleksattack på svensk hiphop byter dag och tid
• Nya battles från The Ring, Basementality och Don’t Flop
• Prendel släpper ”360° videonetplay”
• The O-Zone Battles: Jimmy Pistol vs Mr Cool & Von Hagen vs Anstalten

Då var det dags. Way Out West-fest i Göteborg, Sveriges västkustpärla. En festival på två dagar i Slottskogen och i dagarna tre tillsammans med Stay Out West. Tidigare år har man haft 2-3 större hiphopakter på festivalen. Bland annat har man kunnat se Wu-Tang Clan, Lil Kim (Något vi helst vill glömma), Asher Roth, Nas och Dead Prez. Man har också en tidigare historia till två av de hiphopakter som varit aktuella till årets festival. Kanye West var nämligen på festivalen 2007 och Q-Tip som skulle ha varit på festivalen förra året har ställt in även i år och i sista minuten har man istället bokat mannen i järnmasken Mf Doom till alla undergroundskallars glädje. I övrigt har man också den nedrökta och tatuerade Wiz Khalifa som bokning till festivalen. Tror ni att festivalen klarar att hantera det bättre eller sämre i år? Alla minns vi väl de långa mat och klubbköerna från tidigare år. Det hoppas vi självklart att dem eliminerat till årets festival. Vi ses i Slottis!

Gillar du hiphop bör du försöka se följande på årets festival:

Kanye West
Mf Doom
Wiz Khalifa
Aloe Blacc
PH3
Simon Emanuel
Alexis Weak
Safe House
Adam Tensta
Labyrint

Ps. Ser du någon med Whoa-t-shirt under festivalen så hojta. Kanske har de våra nya fina lila stickers till just dig.

Forum: Way Out West 11-13 augusti 2011

Läs mer:

• Whoa-TV S02E10: Way Out West 2011
• Wu-Tang Clan till Way Out West
• Festival: Splash 2011
• Festival: Peace & Love – Onsdag
• Professor P & DJ Akilles samarbetar med Galagowear

Du glömmer väl inte bort vår lista över svenska hiphopsläpp 2011? Den uppdateras löpande och samlar för närvarande länkar till uppåt 70 släppta skivor från i år. I takt med att nya släpp utannonseras från artister lägger vi till dem på listan och när väl releasen ägt rum, hänvisar vi vidare till den plats där man kan köpa eller ladda hem verket i fråga.

En perfekt sida att kolla in då och då, helt enkelt, för dig som vill ha koll på det mesta och bästa från den svenska hiphopscenen.

Du hittar listan här: http://blog.whoa.nu/svenska-hiphopslapp-2011/

Saknar du något släpp? Vänligen maila redaktionen@whoa.nu, så fixar vi det så fort vi kan.

Forum: Svenska hiphopsläpp 2011 – LISTA – Fyll på!

Läs mer:

• Vad är bäst/mest intressant just nu?
• Vilka skivor kommer 2012? Här hittar du listan du behöver!
• Listan över ”Svenska hiphopsläpp 2009″ uppe nu!
• Lite lugnare på Whoa under sommartid
• Äntligen startar whoa en blog!

Tiden går … och Whoa består, naturligtvis, även om sommaren alltid innebär en nedgång i antalet diskussioner av naturliga förklaringar. När det är sommar har man dock ofta lite mer tid över och det är vid sådana tillfällen som bloggposter som denna blir till världen. För omväxlings skull kommer nämligen här en liten update över de populäraste forumen, trådarna och mest aktiva användarna just nu. Kanske tilltalar siffrorna fler statistiknördar än bara just undertecknad!

Övergripande statistik för Whoa
http://www.tailsweep.se/partners/whoanu
http://bloggportalen.aftonbladet.se/BlogPortal/view/BlogDetails?id=27682

10 populäraste forumen 2011-01-15 – 2011-07-15 (siffran = antal besök)

186923, Övrigt / Blandat
156505, Svensk Hiphop / Audio & Video
151683, Svensk Hiphop / Battles
131535, Vår Hiphop / Audio & Video
66802, Vår Hiphop / Graffiti
58778, Vår Hiphop / Beats
58044, Övrigt / Köp & Sälj
57240, Utländsk Hiphop / Audio & Video
53216, Övrigt / Webbsidor
48460, Svensk Hiphop / Allmänt

10 populäraste trådarna 2011-01-15 – 2011-07-15 (siffran = antal besök)

22402, [Bild] Hur ser du ut? Övrigt / Blandat
6038, Hur ser du ut del 2 Övrigt / Blandat
5209, [Sneakers] Idag har jag på mig! Övrigt / Blandat
5092, Sneaker freaker! [Officiell sneakertråd 3] Övrigt / Blandat
4266, [Bilder] Samla sköna .gif här Övrigt / Webbsidor
4079, Den Officiella Kontaktannonstråden del 2 Övrigt / Blandat
3953, Basementality Battles 5: Okwerdz & Dizaster VS Shazaam & Nils m Skils Svensk Hiphop / Battles
3884, Senaste hip hop skivorna som ni köpte? Utländsk Hiphop / Allmänt
3750, Lör 19/2 Basementality Battles 5 @ Södra Teatern Dizaster/Okwerdz (Spoilers) Svensk Hiphop / Battles
3667, The O-Zone Battles vs Sista Bossen, 26/2 @ Mejeriet/Lund Svensk Hiphop / Battles
3568, BMTV: Osvensk Tiger sätter 3000kr mot MrCool 9 juli (callout video) Svensk Hiphop / Battles

10 populäraste trådarna så här långt i juli månad (siffran = antal besök)

1988, Hur ser du ut del 2 Övrigt / Blandat
1529, Vilka på whoa har suttit inne? Övrigt / Blandat
1373, [Video] The O-Zone Battles: PziClone vs Spakur Svensk Hiphop / Battles
1187, [Video] The O-Zone Battles: Nomad vs Grizzly Svensk Hiphop / Battles
1128, Basementality Battles (New Blood): Sajjk vs Skrytmåns Svensk Hiphop / Battles
1020, Vart i helvete är alla tjejer?! Svensk Hiphop / Battles
1004, 9 Juli (Event) Basementality Battles, Bonden Bar, Stockholm Svensk Hiphop / Battles
924, [Video] The O-Zone Battles: Mister Tom vs Dimorf Metrik Svensk Hiphop / Battles
899, [Video] STOR – Shooo Svensk Hiphop / Audio & Video
836, Basementality Battles: MC KiKo vs Shazaam (1 week notice) Svensk Hiphop / Battles

20 mest aktiva användarna 2011-01-15 – 2011-07-15 (siffran = antal öppnade trådar)

10559, KaptenKrok
7354, INOK
6077, JP
5531, BC99
5166, marvingaye
5078, THE_JAKKHAMMER
5046, Trixig-person3
4842, Oracle
3997, DMAt
3652, App
3636, JNLrapper
3612, d-beck
3398, Squirtle
3386, Marc Swing
3352, Blweria
3282, Mentalprayer
3203, jaojao_
3106, Dizzy89
3096, Bror
3078, erupt

Forum: Statistik för forumen/besökare

Läs mer:

• De mest populära trådarna just nu
• 2 nya forum: Battles!
• Basementality Battles @ Södra Teatern 19/2
• Basementality Battles 5: Kurt Codein & Michael Crackson vs Acke & Nicko Mack
• The O-Zone Battles: Third Eye vs Pziclone

Matias:

1) Hur har 2011 års första halva varit tycker du?

Första halvan av 2011 har varit helt fantastisk och tagit kål på alla rykten om att svensk hiphop är döende. Med släpp från Mohammed Ali, Movits!, Stockholmssyndromet, Anton Kristiansson, Timbuktu, Roffe Ruff med många fler är det tydligt att rap-Sverige jobbar hårdare än någonsin. Extra kul är att den svenska battlescenen nu är riktigt etablerad med hela tre ligor och många, många battles från både svenska och utländska rappare.

2) Vad har varit bäst?

Den största positiva överraskningen var Sexfemmans album Favorit i repris, som till skillnad från föregångaren Grimaschmusik var riktigt spännande med fantastiska beats och nyskapande texter. Stockholmssyndromets uppföljare till Ettfyranånstans, Underhundar LP, var även det en riktigt välproducerad historia som visar att ”förortsrap” också kan vara innovativ. Bästa beatet hittills i år, alla kategorier, återfinns på Mohammed Alis spår Drömmen var långt bort och är producerat av Salla Salazar. Roligaste konserten hittills var Wu-Tang Clan på Münchenbryggeriet. Trots småtrötta rappare och dåligt ljud är det ju fortfarande Wu-Tang!

3) Är det något du saknat?

En grupp vi inte har hört något från på länge är Maskinen. Huruvida Afasi och Frej fortfarande jobbar tillsammans under det namnet vet jag inte, men det hade verkligen inte skadat med en uppföljare till debutalbumet Boys II Men.

4) Vad hoppas du på inför hösten?

Till hösten hoppas jag på att få se Organismens och Öris projekt Störst i duschen bli verklighet och att det vänder upp och ner på både mig och alla andra lyssnare. Om Pst/Q’s annonserade album blir verklighet och släpps detta år är det något hiphop-Sverige har väntat på i flera år – vi ser nog alla framemot det. Jag hoppas även på släpp från Academics som enligt vår lista har projekt på gång både i form av The Journal vol. 3 och en EP signerad med hans riktiga namn Alexander Juneblad. Helt klart en av landets mest intressanta producenter. Dessutom hoppas jag att konceptet Dopeness, återkommande samlingsskivor med svensk hiphop, blir intressant och inte så trött som samlingsskivor ibland blir.

5) Vad lyssnar du på i sommar?

I sommar lyssnar jag på det roliga och innovativa Stockholmsgänget Basgränd Crew medan jag går runt på varm skånsk asfalt och drömmer mig bort till huvudstaden. Annars tenderar man ju under sommaren att plocka fram de mest oväntade skivorna bara för att de passar till solsken, vilka det blir återstå att se.

Christer:

1) Hur har 2011 års första halva varit tycker du?
Det började lite trevande, lite väl vintermörkt men tog sig framåt våren. Nu i sommar är det väl festivaltider för många artister och då händer det kanske inte så mycket annat. Annars har vi ju bjudits på släpp från bland annat Roffe Ruff, Stockholmssyndromet, Mohammed Ali, Looptroop och Timbuktu. Det är inte helt illa. Och battlescenen verkar ha fått ett rejält uppsving. Måste ta mig tid och ork att kolla in den utanför Youtube och Whoa nån gång.

2) Vad har varit bäst?

I musikväg har det lyssnats mest på Stockholmssyndromet, Roffe Ruff och Henry Bowers (älskar f ö hans battles) som stått för några riktigt sköna plattor. Sen har jag varit på tre konserter som stod ut lite extra. Nej, Wu-Tang är inte en av dem även om det förstås är stort att de har spelat här nyss. Jag tänker på Theophilus London på Strand. Ynglingen från Brooklyn kommer nog bli riktigt stor. Om ni missat honom så är det dags att surfa iväg till Youtube när ni är klara här. Om jag minns rätt var dessutom Alexis Weak förband och gjorde det bra. Den andra överraskningen var Yelawolf. En artist jag hade en omotiverad ryggsäck fördomar gentemot, han föreföll vara mest jobbig amerikansk yta. Jag ville egentligen gå och se Devin The Dude men han ställde in. Så smått nedstämd gick jag ändå och det visade sig att Yelawolf var riktigt bra på scen. Och sist men inte minst: DBS. Får ni chansen att se dem så ta den. Det var den minst sagt intensivt. Det Blå Skåpet kan vara en av de bättre grejerna som hänt svensk hiphop de senaste åren. Det är åtminstone en av de mest intressanta.

3) Är det något du saknat?

Njae, inte direkt faktiskt.

4) Vad hoppas du på inför hösten?

Jag vet inte vad som kommer. Har inte tittat på någon planering alls så för mig är hösten helt blank. Okunskapen har ofta varit en blessing för mig, då kan jag bli riktigt överraskad och glad. Så jag hoppas att hösten fylls av något.

5) Vad lyssnar du på i sommar?

Nu senast har jag lyssnat en del på Sweatshop Union – Bill Murray EP. Finns på Spotify för den intresserade.

Jonas:

1) Hur har 2011 års första halva varit tycker du?

Bra och dessutom över förväntan. Varken mer eller mindre. Ett gäng riktigt bra släpp, men även ett gäng som inte imponerat alls. Men så är det alltid. De släpp som varit bra har däremot varit riktigt bra, vilket jag anser vara ett tydligt tecken på att den svenska hiphopen fortsätter att forcera framåt. Ett ökat inflytande av kommersiella influenser är samtidigt påtagligt. Något som i vanlig ordning breddar publiken.

2) Vad har varit bäst?

Roffe Ruffs avslutande album Barrabas är självklart att nämna. Även ARiiSE – New Europe, Jaqe – 2:32, K Sluggah & KG Boom – Antivirus och Mohammed Ali – Vi.

Dessutom är Anxious – Long Live The Short Lived förtjänt att tas upp, då det är ett album av rang som hamnat i skuggan. Ett konkret exempel på hur stor betydelse reklam och marketing har för musikindustrin. Kvalité hämmas lätt.

Utöver hela album finns det naturligtvis även ett gäng låtar som fastnat. Här är några av dem:

Ismen – Livet är hårt men jag är hårdare
Professor P & DJ Akilles - This Is It
Queff & Academics – Äntligen erkänd
Öris feat Organismen – Hur många
Johan Alander – Söder bra hemma bäst
Almost Good feat. Queff – Svart
Pap feat. Emblem, Chukk Ruckuz, K Sluggah, Rocc Spotz – Alla
Allyawan – Vår verklighet

Prop Dylans låt Shock & Amaze som är producerad av ingen mindre än DJ Premier är minst sagt också värd att nämna. En milstolpe i svensk hiphophistoria. Och så klart, den svenska battlescenen som fortsätter med sjumilakliv framåt, med internationellt kända battlare som fortsätter att dyka upp, nya svenska battlare som vill ta plats, redan duktiga battlare som utvecklas och dessutom en helt ny liga. Framtiden ser ljus ut.

3) Är det något du saknat?

Jag hade velat ha P/stQ’s beryktade och nästan mytomspunna album redan nu. Utöver det saknar jag uppståndelse. Mer hiphop som upprör!

4) Vad hoppas du på inför hösten?

En fortsatt positiv trend. Fler artister, fler släpp, mer engagemang, mer hiphop.

5) Vad lyssnar du på i sommar?

Svårt att säga. Det kan bli allt från Blahzay Blahzay till Olle Adolphson. I skrivande stund lyssnar jag på Mood – Secrets of the Sand. Trevlig sommar!

Forum: Halvtidsanalys – Redaktionen summerar 2011 så här långt

Läs mer:

• Lite lugnare på Whoa under sommartid
• Gratis, gratis, gratis…
• Guldgruvan: Mange Schmidt – Greatest Hits
• Guldgruvan: Critical – Lets Get It On (2007), Min egen väg (2008) & En varning (2009)
• Guldgruvan: obnoXIuz – 12″ Inches of Illness (2003) & Channel X (2005)

Nu är det hög tid att börja ladda inför årets festivalsommar. Inhandla stövlar och regnkläder, lufta ur sovsäck, byta batterier i ficklampan och se så förra årets tält inte möglat ännu mer sedan förra säsongen.

Först ut i den svenska festivalsommaren är Sveriges största festival och Borlänges stolthet Peace & Love. En festival som i nuläget är slutsålt förutom 100 endagarsbiljetter. Med andra ord lär det bli lika gött dra i gänget i år som förra årets då Jay-Z var där och headlinade.

Men hur ser det ut med årets hiphopbokningar? För den trogna konsertbesökaren av hiphop är det ganska mediokert hiphoputbud i år. Det är inte någon exklusiv hiphopartist man inte sett sedan tidigare. Däremot är det en grymt stark line-up av svensk hiphop (och närbesläktat) men också några utländska artister.

Cunninlynguists inleder hiphopspelningarna på torsdagen innan det brakar loss med Atmosphere, Oskar Linnros, Organismen, M.I.A. och Alexis Weak.

Fredagen bjuder på en härlig svensk hiphopkavalkad med Looptroop Rockers (2 gånger), Movits!, Petter, Mohammed Ali, Maskinen och Supersci.

Sista dagen, det vill säga på lördagen, då kan man också se svensk hiphop (reggae) men också amerikansk sådan då line-upen består av Kapten Röd, Sage Francis, Daniel Adams Ray och Prop Dylan.

Whoa vill också passa på att tipsa om Framkonst graffitiscen som pågår på området under hela festivalen med livemålning, massa DJs och Basementality Battles där bland annat Simon G gör svensk battledebut.

Vi ses i vimlet!

Hemsida: www.peaceandlove.nu

Forumtråd: Peace & Love 2011

Läs mer:

• Festival: Peace & love – lördag
• Festival: Way Out West
• Framkonst och Basementality Battles på P&L
• Vinn biljetter till Streetstar 27-28 januari
• Basementality Battles: Martin Zamora vs Spakur & Rocc Spotz vs Zeps

Bättre sent än aldrig heter det ju, eller hur? Så nu medan Streetstar tar plats i Solnahallen den här helgen så vill vi passa på att belysa förra årets stora svenska breakinghändelse; det svenska mästerskapet!

Den 27:e november ägde Svenska mästerskapet i breaking 2010 rum i ett brutalt snötäckt Malmö. Till skillnad från förgående år koncentrerades tävlingarna till en dag och under hela lördagen dunkade beatsen intensivt mellan det ståtliga Tangopalatsets väggar medan basen mötte breakarnas och besökarnas rebelliska sneakers och tunga vinterskor. Från ung till gammal, nybörjare till veteran och nyfiken publik till aktivt deltagande; alla samlades runt golvet framför scenen med en sak gemensamt – kärleken till breakingen.

Deltagarlistan var lång, inte minst bland rookiesarna som var först ut. Vi fick se en glimt av nästa generationens breakare och chockas av deras redan befintliga förmågor – både bland b-girls och b-boys. Därefter intog de mer etablerade dansarna golvet i solo- och crewtävlingarna (även om några rookies även vågade sig på att utmana i crewtävlingen).

Vi gratulerar vinnarna i crew Grounded, solovinnaren b-boy P-tech och rookievinnaren b-boy Shadow. Grymt presterat av arrangörer, dansare och publik som åter gjort det möjligt att njuta av ett fantastiskt SM i breaking.

Här nedan går det att se bilder från evenemanget.

Forumtråd: SM i breaking 2010

Läs mer:

• Svenska mästerskapet i Breaking 6-7 november, Västerås
• IPM-jam; svenska mästerskapet i breaking 2009 – sammanfattning & bilder
• Dags för breakarna att inta klubbarna
• Streetstar nästa helg!
• Breaking-SM i Malmö på lördag

Vad händer i musikväg 2011? Vilka artister släpper nytt material? Vad kommer skivorna att heta och när släpps de? För att ge svar på frågorna har vi på Whoa precis som inför 2007, 2008, 2009 och 2010 hört av oss till berörda artister/skivbolag ute i landet och kollat av läget. Uppgifterna har sedan sammanställts till en lista som du tar del av genom länken en bit längre ned i inlägget.

Självklart är inte detta alla skivor som kommer att släppas under 2011, men det är en stor del av dem. Förhoppningsvis ger de en bra fingervisning om vad vi kan förvänta oss i musikväg de närmaste tolv månaderna.

Klicka på länken nedan för att komma till listan:

http://blog.whoa.nu/svenska-hiphopslapp-2011/

_______

Diggar du den här listan?
Gillar du det här initiativet så länka gärna till den på din twitter, facebook, hemsida eller blogg. Länken är: http://blog.whoa.nu/svenska-hiphopslapp-2011/

Forumtråd: Svenska hiphopsläpp 2011 – LISTA – Fyll på!

Läs mer:

• Vilka skivor kommer 2010? Här hittar du listan du behöver!
• Vilka skivor kommer 2012? Här hittar du listan du behöver!
• Listan över ”Svenska hiphopsläpp 2009″ uppe nu!
• Har du koll på årets alla svenska hiphopsläpp?
• Vem sa att svensk hiphop är död? 754 myspace-adresser!

Pontus:

Dina tankar kring 2010. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

Det kändes i ärlighetens namn lite som ett mellanår där svensk hiphop har prövat sig lite framåt och testat lite nya stilar. Det innehöll inte så mycket saker som fick skallen att tappa förståndet. Det skulle vara producenten Academics då. Annars är det fantastiskt att battlescenen börjat röra på sig i och med O-Zone och Basementality Battles. Självklart var det skönt att kunna bocka av lite legendarer som DOOM och Pete Rock från vill-se-live-listan. Sedan var det såklart jävligt fett att Whoa fyllde 10 bast i år och big up till Ametist som släppte in oss på Sveriges Radio med en jubileumstårta.

Personliga upplevelser som jag verkligen kommer att minnas var att jag fick tillbringa två hela dagar i ett iskallt och soligt Östersund tillsammans med min vän Johan Alander (Sober). Vi hängde i studion, spelade in en musikvideo och hade flera öppna och ärliga samtal. Det var också något av en upplevelse att få hänga med Houman Sebghati under en heldag i Hässelby och höra historier om ett vilt 90-tal från Ken Rings gamla vapendragare Gaby.

Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?

Zacke - Visst är det vackert - Norrland skall vara stolta över Zacke. Sjukt jämn skiva utan något dåligt spår som släpptes tidigt i år. Genomarbetade texter och dessutom spännande soundmässigt.

Academics - Tare lugnt 4 – Academics har fått massa stora ord under året som gått. Det lär inte bli mindre ros år 2011. Hoppas han får ihop mer låtar med skickliga textförfattare. Mitt folk med Organismen var ett fantastiskt samarbete.

Carlito - Guldburen – Äntligen lite intelligent och reflekterande ”förortsrap”. Ayla-kollektivet är verkligen en kvalitetsstämpel. Hoppas inte de fastnar i Masse-soundet totalt under kommande året utan vågar testa lite nya producenter och vågar laborera mer musikaliskt.

Jag vill även passa på att nämna Obnoxiuz skiva Mellan gott & ont som innehåller några av årets bästa låtar. Håkan är en fantastisk rappare och producent som alltid varit genuin och jordnära i allt han gjort genom åren. Något som också genomsyrar hela hans skiva.

49 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?

Jag tycker nog inte att det fanns några riktiga blockbusters i år. Min favorit av veckans mp3 är nog Zacke & Movits! Båtdrinkar. Några andra riktigt feta låtar vi släppte under första kvartalet i år är ju Stockholmssyndromets Lasta samt Obnoxiuz & Roffe Ruffs – Förlåt granne. Annars känner jag att vi släppt sjukt mycket fet musik genom våra netplays i år. Några favoriter i urval är Obnoxiuz, Narkimic, Trainspotters och Carlito.

Årets bästa video?

Alexis Weak och hans video till Ser rött var vacker och genomtänkt. Annars är det svårt att glömma videon till Trainspotters låt Fan First. Hoppas kameror på radiostyrda helikoptrar blir mer vanligt inom svenska hiphopvideor.

Vad hoppas du på inför 2011?

Att Alexis Weak och Anton Kristianssons album blir sådär sjukt jävla gedigna och genomarbetade som jag hoppats på. Framför allt känns det verkligen som det är Anton Ks tur att få den shine som han förtjänar. Sen saknar jag Robert Valsingers röst i hiphopsverige. Men nu är han ju på gång med nytt material igen. Annars hoppas jag att battlescenen blåses upp och att hela scenen fortsätter att utvecklas och spreta åt en massa håll.

Marcus:

Dina tankar kring 2010. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

2010 har inte varit något år som man kommer minnas direkt, men det betyder ju inte att inget har hänt. Det var roligt att Petter var med i tv-programmet ”Så mycket bättre” för det känns som att hiphopen på så sätt har tagit sig till folk som annars aldrig skulle få för sig att lyssna på hiphop. Samlingsalbumet Evolution var också roligt, även om det kanske inte blev det som man hoppades på. Det gjorde i alla fall att svensk hiphop fick lite mer uppmärksamhet än normalt.

Jag har också detta år fått upp ögonen för duon ARiiSE som jag tror kan gå långt om de fortsätter som de har gjort det senaste året.

Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?

1. Trainspotters – Dirty North
2. Roffe Ruff & Hofmästarn - Panterparken Ep
3. Zacke – Visst är det vackert

49 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?

Johan Alander – Tjena syrran
Obnoxiuz & Roffe Ruff - Förlåt granne
Trainspotters – Fan First
Parham - Salutera mitt namn
George Kaplan, Marke & Öris – Ingenting

Årets bästa video?

Trainspotters video till Fan First har varit den som stuckit ut mest i år.

Vad hoppas du på inför 2011?

Att Ison & Fille äntligen släpper sitt fjärde album För evigt. Hade samma sak på förra årets lista så man får hoppas att det kommer 2011. Sen hoppas jag också att ARiiSE släpper något i mixtape eller albumväg det kommande året.

Jonas:

Dina tankar kring 2010. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

2010 har enligt mig genererat några riktiga guldkorn som fortfarande snurras flitigt i alla möjliga situationer. Rappare har profilerat sig tydligare och allmänintresset för svensk hiphop kan ha ökat några grader. Det har dessutom varit ett år då svenska producenter och DJs tagit ett extra stort steg fram och verkligen visat hur hungriga de är, något som resulterat i originella toner, spännande sidoprojekt och inte minst nya namn som tagit plats även i finrummet. Originalitet är, med några få undantag, alltid välkommet och det känns väldigt skönt att se svenska rappare kliva ut i icke trampad miljö, som en fortsättning på hiphop-året 2009.

Hiphopen börjar tillika på allvar vakna i andra områden än där den redan är utbredd, inte minst i Norrland och det glädjer mig att se båda nya namn och gamla förmågor visa att hiphop minsann inte behöver komma från våra största städer. Icke att förglömma är dessutom att den svenska battlescenen både utvecklas, frodas och därtill visar att den kliver åt helt rätt håll.

En annan, visserligen mer personlig, höjdpunkt under året är mitt egna intåg i Whoa-redaktionen, med en G/J i ena näven och en sillmacka i andra. Och så klart, grattis till Whoa som firade 10 år med ett utmärkt mixtape signerat Bjarne B.

Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?

Utan någon som helst rangordning.

Obnoxiuz – Mellan gott & ont
Academics – Tare lugnt 4
Hofmästarn & Roffe Ruff – Panterparken EP

Några andra som bör nämnas är DC – Från Grimsta, Daltone – Stort hjärta, Trainspotters – Dirty North, Organismen & Dj Large – Marionetten och till sist Bubba Flexx – Bestulen som tyvärr inte blev helt klar, men som trots det gjort ett enormt avtryck. Finns några till, men jag bör vara lite återhållsam.

49 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?

Ja, absolut. Några:

Johan Alander feat. Cleo – Kom tillbaks
Narkimic & Genius Enis – Me & My DJ
Obnoxiuz feat. Roffe Ruff – Förlåt granne
Vigge & Dirty D feat. Kapten Röd – Gamla dar
Acke – Wannabe brat

Oerhört roligt att veckans mp3-institutionen bibehåller sin höga klass!

Årets bästa video?

Jag har kanske inte så överdimensionerat bra koll på videor, men Kapten Röd – 1000000 nollor ger en skön vibb. Likaså den snygga och välgjorda videon till Trainspotters – Fan First. Den mest sentimentala och eftertänksamme är utan någon konkurrens Johan Alander – Tjena syrran, en relativt okonstlad video som för med sig ett subtilt avtryck av en känsloförnimmelse som får betraktaren att tänka efter och reflektera, kanske utifrån egna upplevelser och minnen. Härligt.

Vad hoppas du på inför 2011?

Jag ser fram emot ett bra hiphop-år 2011 som jag är relativt säker på att det kommer bli och förhoppningarna är således att den svenska hiphopscenen kommer att blomstra ut mer än vad den redan har gjort. En bidragande faktor till detta är förstås den växande battlekulturen i Sverige som jag i högsta grad är förväntansfull inför. En annan förhoppning är att fler Evolution-liknande projekt går igång. Svensk hiphop existerar, levererar och forsätter gå framåt, vilket är något som både bör och ska uppmärksammas.

Martin:

Dina tankar kring 2010. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

När jag skrev motsvarande summering förra året så var min förhoppning att 2010 skulle bli det bästa svenska hiphopåret någonsin. Det blev det inte. Däremot en fortsättning på 2009 med flera stabila släpp som skrev under på det som blir allt tydligare och tydligare; att svenska hiphopscenen är bredare och jämnare än någonsin tidigare. Artister som Zacke, Academics och Obnoxiuz visade vägen med flera starka och genomarbetade låtar, samtidigt som akter som Queff & Denniz Prime levererade kvalitet och underhållning på hög nivå. Största besvikelsen var nog Petter, som ”bara” släppte ännu en bra platta istället för att kliva in likt En räddare i nöden och lyfta scenen ytterligare.

För min egen del kändes det kul och inspirerande att flytta till huvudstaden och börja jobba på Fryshuset, där en ny generation rappare lär sig ”the art of emceeing” av lysande mentorer som Gary Beckford och Aaron Phiri. I Stockholm har jag även fått chansen att träffa många av de namn som varit en del av Whoa sedan flera år tillbaka, samtidigt som evenemang som Basementality Battles satt guldkant på tillvaron.

Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?

1. Zacke – Visst är det vackert – Ganska självskriven som årets bästa platta. Zacke gjorde precis som vännerna i Movits! och släppte en alldeles lysande albumdebut. Samtidigt lyckades han med konststycket att undvika dippar från början till slut. Ett styrkebesked från Norrland men också ett väntat sådant. Alla som följt Zacke genom åren vet vilken stor artist som finns i honom.

2. Academics – Tare lugnt 4 – Det mest originella och häftiga släppet 2010 från mannen som aldrig tycks sluta att förvåna. Academics verkar ha hur mycket kreativitet och genialitet som helst i bakfickan, och förväntningarna är givetvis höga inför vad han kan tänkas hitta på 2011. Se även Trainspotters övertygande debut Dirty North, som denna producent också låg bakom.

3. Obnoxiuz – Mellan gott och ont – Vinner striden om tredjeplatsen i hård konkurrens av Carlitos Guldburen, som även den förtjänar att lyftas fram. Det var nog ingen som visste riktigt var Obnoxiuz stod på svenska, när det nu var dags att släppa en hel fullängdare på modersmålet, men veteranen gav ifrån sig ett verk som verkligen inte går av för hackor. Låtar som Alla garvar åt oss, Förlåt granne och Novembertårar sticker ut. Den sistnämnda förtjänar att höras av hela Sverige.

49 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?

Finns en hel del bra låtar när man tänker efter. Tyngst, enligt mig, var Lasta remix från Stockholmssyndromet med Näääk, Mackish, Dajanko, Nimo, Abidaz, Chapstahman, C.U.P. Black Sunday och Mc Habit. Men å andra sidan är jag en förkärlek för låtar med långa lineups. Andra veckans mp3, som jag hoppas att ingen missat, är:

Sabotage, Beast1333 & Don Carlsson – Time To Arm
Obnoxiuz feat. Roffe Ruff – Förlåt granne
Zacke feat. Movits! – Båtdrinkar
Trainspotters – Fan First
Johan Alander – Tjena syrran

Årets bästa video?

Man kan alltid diskutera vad som är en bra video och inte. I grund och botten anser jag personligen inte att det räcker med att videon är snygg utan tycker att ett viktigt kriterium bör vara att den ska göra låten bättre. Videor ska alltså förstärka det som redan finns i låtarna och därmed lyfta innehållet ytterligare. Samtidigt kan ju en halvt misslyckad video som emellertid bär på en eller två häftiga scener, ge ett större utbyte än en påkostad, men tråkigt stereotypisk sådan. Hur som helst, under det gångna året dök det upp ganska många videor som jag gillar. Här kommer några utav dem:

Skönaste: Gorilli – Ta ner mig på jorden
Blodigaste: Killa Clowns feat. Allyawan- Freakshow
Flummigaste: Academics – Åkerbärsfunk / Vandrar med jättar
Trevligaste: ARiiSE – Happy Song
Snyggaste: Trainspotters – Fan First

Vad hoppas du på inför 2011?

Givetvis en fortsatt positiv utveckling för svensk hiphop, där den växande battlescenen med O-Zone Battles och Basementality Battles går i spetsen. Det vore också roligt att se fler oväntade samarbeten över genres, likt Teddybears feat. STOR – Två lurar. Hade gärna sett en eller två starka hiphoplåtar på svenska som hits i sommar, istället för de där typiska ”plinka på en gitarr i solen med uppknäppt skjorta”-skitlåtarna som i regel alltid får speltid. Kanske från exempelvis Mofeta & Jerre, som blir aktuella med ny platta och som har potential att nå mycket högre än vad man gjorde med Bomben. Två andra grupper jag hoppas mycket på är Medina (det är helt ologiskt att två rappare som gjort så mycket bra musik tillsammans fortfarande inte har lyckats släppa en solid och jämn skiva, nu måste det väl ändå vara dags?) och Kartellen.

Viktor:

Dina tankar kring 2010. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

Detta året har helt klart varit lite upp och ner. Å ena sidan så har den svenska hiphopen fått otroligt mycket positiv uppmärksamhet i och med projekt som Evolution och battlescenen som fått en ny start med O-Zone och Basementality. Å andra sidan så har det varit ett riktigt pop-år, Snook förvandlades till soloartister som snurrar regelbundet på radion och Mikrofonkåt har vi istället hört i ny version av September. Mycket konstigt måste jag säga även om jag kan uppskatta en viss utveckling. Annars har det ju kommit många bra släpp från akter som Carlito, Stockholmssyndromet, Zacke, Queff & Denniz Prime och Obnoxiuz. Även Allyawan och Simon Emanuel släppte sina till dato bästa mixtapes i min mening. För att inte glömma Daltone som släppte sin debut detta året. Så ett dåligt år är ju kanske att ta i men det känns helt klart som att något fattats.

Mig personligen så har det roligaste varit att spela in Whoa-TV, att få träffa alla artister som man vanligtvis bara lyssnar på är utan tvekan en upplevelse i sig. Även om man snabbt inser att alla bara är vanliga människor så är det väldigt charmigt att se personerna bakom texterna öga mot öga.

Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?

Angående årets släpp så tänker jag rätt och slätt nämna några av de som ligger kvar i min mp3-spelare. Tänker att det är bevis nog på att jag gillat det.

Allyawan – iCronicles 1.0
Carlito – Guldburen
Daltone – Stort hjärta
Hofmästarn & Roffe Ruff – Panterparken EP
Organismen & DJ Large – Marionetten EP
Queff & Denniz Prime – Greatings from Russia
Simon Emanuel – I Simon tid
Academics – Tare lugnt 4
Tinitus & Ted – Det tredje könet
Zacke – Visst är det vackert

49 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?

Johan Alander – Tjena syrran
Simon G feat. Zacke – Fullbordat samlag
Populärmusik – Minns det som igår
PH3 feat. Joey Fever & Skizz – Fristad
Obnoxiuz feat. Roffe Ruff – Förlåt granne
Stockholmssyndromet – Lasta

Årets bästa video?

Säger precis som mina kollegor! Trainspotters med låten Fan First, vilken video!

Vad hoppas du på inför 2011?

Härmar Pontus här. Är nämligen otroligt sugen på Alexis Weak, särskilt efter att ha sett honom live detta året. Även Anton Kristiansson är det verkligen dags att man får höra, trodde verkligen vi skulle få höra mycket av han i år på grund av Lilla London men jag står fortfarande här och väntar. Annars är det väl Mohammed Ali, som förhoppningsvis släpper sin riktiga debut 2011, som kommer skina bland allt annat grymt som kommer släppas det kommande året.

Christer:

Dina tankar kring 2010. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

Efter ett hysteriskt 2009 blev 2010 lite lugnare, lite stabilare. Året bjöd inte på några jätteöverraskningar men heller inte så mycket som fick mig att vilja stänga av efter två minuter. Att Whoa firade 10 år hos Ametist var självklart kul och Bjarnes mixtape gav en del perspektiv på hur mycket bra grejer som släppts genom åren, en del saker som fått mindre uppmärksamhet än de kanske förtjänat. Konsertmässigt var DOOM smått oförglömligt. Stödarrangemang brukar man sällan minnas men Fuerza Chile i april har jag positiva minnen ifrån. Samlingsplattan Evolution fick väl inte den där responsen av hiphoppubliken jag hade förväntat mig (vad hände med snacket?), kanske på grund av att många låtar redan var släppta  ganska långt i förväg, men den var i min mening inte menad för 2010 utan att har i längden ett övergripande och viktigare uppdrag än så.  Den dokumenterar svensk hiphop anno 2010 precis som Sidewalk Headliners, en platta som hade stor inverkan på mig som tonåring, gjorde för drygt 10 år sedan. Det ska bli spännande att se hur Evolution tar sig an framtiden. Konkurrensen är hårdare än för Sidewalk men jag tror definitivt att den blir en framtida klassiker.

Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?

Alltid svårt, men utan inbördes ordning:

Trainspotters – Dirty North
Stockholmssyndromet – Ettfyranånstans?
Critical – Resejournalen

Också svårt men jag valde ut fem:

Johan Alander feat. Cleo – Kom tillbaks
PH3 – Vibrator
Trainspotters – Fan First
Stockholmssyndromet – Lasta
Obnoxiuz feat. Roffe Ruff – Förlåt granne

Årets bästa video?

Stämmer in i kören: Trainspotters Fan First är riktigt snygg. Jag vill också bada i norrländska stenbrott eller vad det nu är. Annars gillar jag den darriga handkameran i Kens Jag skriver för er. Pato Pooh som var smått överlägsen 2009 fick en hyfsad uppföljare med videon till Imperfectly Perfect men den är inte lika fulländad som videon till Follow Me. Men ett serietidningstema är aldrig fel. Skulle jag bara välja en? Nåväl, skadar inte att nämna en till. Stockholmssyndromets video till Lasta. Den är ändå hemmaplan.

Hoppas bli överraskad. Skulle vara grymt om det anordnades fler renodlade stora jam i Stockholmstrakten och om det hände något stort i stan under sommaren igen. I musikväg handlar det lite om att leva upp till förväntningarna. Både Adam Tensta och Mohammed Ali har riktiga succédebuter i bagaget vilket ger helt nya förutsättningar än när de slog igenom, men jag tror båda kommer att lyckas. Sen vill jag veta vad det blir av projektet mellan Rusiak, Näääk med flera efter grymma Hur högt? Johan Alander är en annan spännande artist. En evig fråga är väl om det kommer något från Pst/Q? Helt omöjligt är det ju inte, till och med Duke Nukem Forever ser ut att få en release under 2011. Får jag önska en konsert så ser jag mer än The Roots eller Saian Supa Crew igen. Överlag  känns svensk hiphop positiv och jag hoppas det fortsätter men samtidigt vill jag alltid att folk ska tycka något i sina låtar också. Det är därför Carlitos Guldburen är så bra exempelvis. Budskapen och åsikterna får inte försvinna i feel good och såpbubblor. Bara för det får vi väl höra något mellanting som en låt om sopsortering…

Forumtråd: Whoa-redaktionens summering av 2010

Läs mer:

• Bästa veckans mp3n 2010?
• Redaktionens summering av 2009
• Video: Trainspotters – Fan First
• Tre osläppta låtar med Trainspotters
• Ladda hem Academics – ”The Journal Vol. II”!

Lagom till vargavinterns mörkaste och kortaste dagar, släppte PH3 sitt album PH3 löser ett fall. Inte långt därefter fick vi veta att duons verk nominerats i kategorin Årets Hiphop/Soul på 2011-års P3 Guld-gala, och sedan kom meddelandet att de även är nominerade till 2011-års Grammis i kategorin Urban/Dance.

Vi får inte glömma att det var ungefär fem år sedan Profilen och Eye N’ I klev ut ur sitt rymdskepp och lät oss ta del av en platta. Då hette den På väg till planet PH3, och recensenter skrev att skivan inte liknade något annat på den svenska scenen.

Nu är rymdfararna tillbaka, och med sig har de återigen sitt eget musikaliska universum och sina stundtals invecklade tankar om tid, rum, kärlek och självmedvetande. PH3 slår slint på abstraktionsnivåerna, och deras galax måste nu undersökas. Farkosten är tankad och minst en karta är medpackad, nu när vi kliver ombord och ger oss iväg på denna rymdodyssé signerad PH3.

Vänskapen går långt tillbaka mellan Profilen och Eye N’ I. Med glimten i ögat beskriver Henrik ”Eye N’ I” Blomqvist relationen till Richard ”Profilen” Wrede som en ”bromance”. Profilen var 16 år när han träffade Eye N’ I som är två år yngre. Året var 1992 och det var musiken och kärleken till rappen som sammanförde de unga grabbarna. Som en sann kärlekshistoria, hade Eye N’ I sedan en tid tillbaka spanat in Profilen, som då ägnade sig främst åt att dansa och glida runt i kläder som var svåra att få tag på i Sverige. Och flirta med tjejerna.

Eye N’ I skrattar lite när han minns tillbaka till ögonblicket Profilen kom ner till studion i Fryshuset där något som närmast kan liknas vid en audition skulle äga rum:

Jag kommer ihåg att det var en jävligt kort snubbe som brukade ha jävligt mycket brudar omkring sig. Sen kom han ner i studion och jag tänkte ”Det är han ju!” och han kickade ett rhyme som jag kommer ihåg var sjukt fett. Det var på engelska och därifrån körde vi. Vi klickade rätt omedelbart.

Profilen: Vi förstod varandra och gillade samma musik. Jag minns när jag träffade Henke, att det var väldigt mycket hiphop. Det var ju det som var grejen på den tiden. Man gick ju runt och snackade engelska med andra hiphopmänniskor. Henrik var ju jävligt hiphop…

Eye N’ I: Sjukt stora kläder.

P: Ja, sjukt stora kläder och jävligt cool stil. Och de hade en studio som de satt och jobbade i och spelade in i, och jag hade aldrig varit i en studio. Det var en cool känsla att komma ner där.

E: Jag hade inte varit i den studion jättemycket innan Richard kom ner. Jag rappade på något hiphopjam på i Kolingsborg och där träffade jag Dj Snuff och Jocke Carlsson, en annan snubbe som också hade den där studion i Fryshuset, och de ba’ Kom ner till studion! Och i min värld, var det typ Jag har fått skivkontrakt! Jag kom hem från det där jamet och sa till min morsa Jag har varit och rappat lite och har fått skivkontrakt! Men så var det ju inte, fast vi spelade in några låtar på kassettband!

Gruppen som bildades fick namnet Point Blank Poetics. Även om konstellationen idag bytt namn, och om medlemmar kommit och gått, är Point Blank Poetics-banden fortfarande starkt knutna till dagens Phenomena 3.

P: Vi har varit en PH3-familj på något sätt. Det har varit ett löst sammansatt kollektiv bakom oss som har hängt med sen mitten av 90-talet fram till nu. Sen har vi bytt namn några gånger. Vi har hetat massa olika saker, men det är ändå PH3. Samtidigt kan vi konstatera att mycket av det vi gör nu med PH3 – det här med att experimentera och med olika teman – mycket av det är jävligt likt vad vi höll på med då, i alla fall vibbmässigt.

Det löst sammansatta kollektivet, har precis som allt annat som har med PH3 att göra, varit ganska svårdefinierat. Duon har arbetat med bland andra Salem Al-Fakir, Nisse Wallfält, Saska, Kalle Jacobsson och Jakob Birgersson. Idag har de dessutom nöjet att spela med ett liveband som består av bland annat Avastyle (som producerat åt bl.a. Ison & Fille, och Organism 12). Och dessutom finns Oscar Harrysson, som Eye N’ I och Profilen menar är den som satt ihop och lett projektet och sammanfogat duon när de inte riktigt vetat vart de ska ta vägen.

E: Alla de här människorna…när vi samlas och gör PH3-grejer, så går vi in i en gemensam PH3-vibe.

P: I grunden är det jag och Henke som har visionen, som vi sen bjuder in folk till. Det är svårt att beskriva den visionen i ord. Det är nog lättare att höra hur den låter på skivan.

E: Det är en känsla. PH3 är något gränslöst först och främst. Vi har ju inga barriärer, och vi är fulla av experimentlusta. Vi har kastat alla regler och gränser, men samtidigt vet man när det är en PH3-låt man håller på med. Det är en speciell känsla, som jag inte tror går att beskriva enkelt.

P: Vår drivkraft är att hela tiden göra nya saker. Att inte göra samma låt två gånger. För att vi hela tiden ska tycka att det är kul och inspirerande, behöver vi pusha varandra och pusha gränser musikaliskt. PH3 kanske är någonting som alltid måste röra på sig och som alltid måste förändras egentligen.

Både Profilen och Eye N’ I håller med om att funken och hiphopen alltid varit en grund till deras musikalitet och deras kreativa sfär. Men för att spinna vidare på tråden om hur ”gränslöst” allt är när det kommer till PH3s musik, vill de båda herrarna hellre understryka att det snarare är texterna som gör PH3. Det är texterna som är PH3s röda tråd, och det är där ledtrådarna till PH3-mysteriet finns.

E: Vi vill ju sätta igång en tankeverksamhet, punkt. Vi tycker själva att det är intressant med låtar där det finns tolkningsföreträde.

P: Där det finns möjligheter att se saker på olika sätt.

E: Det är det vi egentligen drivs av, att kunna skriva låtar som kanske har betydelse för oss på ett sätt men som någon annan kan tolka på ett helt annat sätt och att den då betyder något helt annat för den människan! Då är i alla fall jag jävligt nöjd!

P: Sen är det så olika med olika låtar. Vissa växer fram med något väldigt konkret, och andra är mer en känsla som man vill fånga fast man inte riktigt vet hur. Det blir mer en utmaning att fånga den känslan i ord fast man inte riktigt vet vad man har sagt eller skrivit. Där har orden fått liv av sig själva, och börjat få en betydelse när de väl sägs.

I Sverige är det inte många som experimenterar på samma, eller liknande sätt som PH3. PH3 löser ett fall för tankarna tillbaka till Hearin’ Aid:s Damon Frost (som för övrigt finns med på ett hörn på skivan) och Aaron Phiri. I samma veva är det inte helt överraskande att Skizz från Stockholmssyndromet gästar låten Fristad, eller att det nämns att Supahumans’ Supadude varit en bidragande kraft, även om det mesta gjorts med liveband i studion.

E: Hearin Aid, Stockholmssyndromet och även Up Hygh när de höll på. Jag tror vi har varit lite i samma värld. På den svenska hiphopscenen är nog Hearin Aid det vi gillar allra mest, och Stockholmssyndromet gillar vi också svinmycket. Och Oliver Def och Bjarne B tycker jag är skitgrymma. Jag tror det är funken vi samsas om.

Det är viktigt, menar Eye N’ I och Profilen, att publiken ska vara öppensinnad när de lyssnar på deras skapelser. Det är trots allt inte alltid lätt att veta hur man ska definiera PH3 och hur man ska genrekategorisera deras musik. För många är det ändå givet att det är hiphop det handlar om, men de själva förundras ofta av denna fackindelning och menar inte helt överraskande, att det är lite mer komplext än så.

P: Jag kan bli förvånad ibland, att folk som verkligen lyssnar på hiphop också gillar det vi gör. Vi är ju inte lika mainstream.

E: Redan när vi träffades i början på 90-talet, tror jag vi förenades i någon känsla av utanförskap. Det tror jag är en viktig ingrediens i PH3, att vi inte riktigt hör hemma någonstans. Jag känner mig verkligen inte hemmastadd på den svenska hiphopscenen liksom.

P: Den är ju så stor och ser så olika ut också.

E: Ja, precis. Vad är den ”den svenska hiphopscenen” egentligen?

P: Svårt att få något riktigt grepp om vad det är.

E: Just den känslan av utanförskap är en av våra drivkrafter och en känsla vi har överlag i universum och på jorden. Vi är lite utanför liksom.

Redan som unga var Profilen och Eye N’ I lite udda vad gällde musikalitet. De berättar hur det inte hörde till vanligheterna att man lyssnade på hiphop, utan att de i unga år jagade fritidsgårdar som hade jams eller försökte ratta in vad de idag kallar obskyra radiokanaler som kanske, bara kanske, kunde ge dem en dos av den musik de älskar än idag. Och så talade de sitt egna språk som ingen annan förstod och hade konstiga kläder som ingen annan förstod. Just den känslan av att vara lite annorlunda och lite avvikande, finns kvar hos PH3 även nu i äldre dagar. Och även nu, när ”hiphop blivit pop”.

P: Man är fortfarande inte riktigt med, och har lite utanför-perspektiv.

E: Vi har ju skitit i musikutvecklingen. Jag tror aldrig det varit något vi brytt oss om eller reflekterat över. Hur musik ser ut 2010, vad som är rätt och vad som är inne.

P: Vi har ju snarare gått bakåt. Vi började med hiphopen, men sen har vi grävt i rötterna.

E: Vi har alltid först och främst gjort musik för varann. Sånt vi själva gillar och går igång på. Vi tycker båda att det är tråkigt att höra saker som redan har gjorts, eller höra saker som är lika bra som något från Amerika. Det är inte så kul. Jag kan uppskatta hantverket, men det är inget jag går igång på musikaliskt och inte heller något jag skulle vilja göra själv. Hur mycket vi än gillar 90-talshiphop typ A Tribe Called Quest, så skulle vi inte vilja göra sån musik. Det är klart att vi vill att folk ska omfamna PH3, men vi har inte varit mycket för att anpassa oss eller kompromissa för att det ska hända. Först och främst gör vi musiken för musikens skull, och vi gör den musiken vi verkligen gillar.

P: Vi vet inte riktigt själva vart vi är på väg medan vi skapar det här, utan det dyker upp små ledtrådar som vi försöker pussla ihop vad det är vi håller på med.

Stundtals når musikdiskussionen en så enormt abstrakt nivå att man måste påminna sig om vad det är PH3 egentligen pratar om; Universum och utanförskap, känslor som inte kan beskrivas med ord men ord som ändå är det som beskriver PH3, gränslöshet och musikalitet, rytmiska sfärer och minimalism.

Är det inte lätt att tappa bort sig i vad man håller på med, om man inte riktigt vet vart man är på väg och samtidigt inte heller har en bestämd uppfattning om hur musiken ska se ut?

E: Men det är just där känslan är!

P: Det är det som är grunden!

E: Just ”abstrakt” är för oss ett väldigt fint ord.

P: Samtidigt är det väldigt konkret eftersom det är känslan som gör det konkret. Orden och texterna kanske inte är jättetydliga från början, men under dem finns en jättetydlig känsla, och den är inte abstrakt på något sätt.

E: En fin grej med rapmusik och raptexter, är att det är väldigt direkt och man säger som det är. Det är en grej som har tilltalat väldigt mycket och som fortfarande gör det, men det är också en grej som kan låsa den här musikgenren på ett sätt. Det blir inflation i ord på ett sätt. Till slut betyder inte de här hårda grejerna man säger, som ”Keep it real”, särskilt mycket. Medan soul-, pop- och rocktexter använder mångbottnade texter som kanske är mer öppna för tolkningar. Det är sådana texter som vi tycker är jävligt intressanta!

Abstrakt som blir konkret som blir abstrakt som blir gränslöst. Även om skivan är svårdefinierad och svårbeskriven, är den utan tvekan en av 2010s bästa mysterium och dessutom ett bevis på att PH3 kliver tillbaka in på den svenska scenen med rätt ben!

Text: Emilia Melgar
Foto: Jonath Mathew
(C) Emilia Melgar & Whoa.nu, 2010

Relaterade länkar och information:
Spotify: PH3 – PH3 Löser ett fall
Myspace: www.myspace.com/planetph3

Forumtråd: Intervju: PH3

Läs mer:

• Intervju med Fittja Chrille
• Lite lugnare på Whoa under sommartid
• Sidewalk Headliners 10 års födelsedagsfest! [Video]
• Intervju: Vito Eme
• Whoa hänger med The O-Zone Battles på Slakthuset

Året börjar lida mot sitt slut och julen är så nära att vi bokstavligt talat snart kan smaka på den… därför börjar det även vara tid för oss att skriva ett par rader om vad som varit och komma skall på Whoa.

2010 var året när vi – med pompa och ståt – firade tio år som community men också året där Whoa tvingades dras med downtime och strulande webbhotell. Idag ligger vi, efter många om och men, äntligen på ett – vad det verkar – stabilt webbhotell och sidan kommer med största sannolikhet att fortsätta flyta på bra även i framtiden. Detta innebär att vi kommer få loss betydligt mer tid till förbättringar av Whoa och det är just vad vi tänker göra, med fokus på er användare! Räkna med såväl nya funktioner som nya forum! I kombination med en allt mer växande svensk hiphopscen blickar vi nu framåt mot ett grymt 2011!

Inom kort kommer vår egen summering över året som gått och den 1:a januari publiceras som vanligt den efterlängtade listan över ”svenska hiphopsläpp 2011″. Till vänster på startsidan kan ni redan nu ta del av en ny veckans mp3 med jultema från inga mindre än Stockholmssyndromet. Behövs ännu mer stämningsfull musik i väntan på julklappsutdelningen kan du även ta del av ett annat gäng feta låtar här nedanför.

God jul och gott nytt år! /Webmasters, admins, mods och skribenter.

Whoa-redaktionens topp 10 jullåtar

Nu, kvällen till Julafton, när Tomten är upptagen med att montera spinners på Rudolf och nissarna packar de sista paketen på släden så är det väl lika bra att värma upp med lite musik? Ni har redan hört Just Ds Jul igen till leda och Smötsiga Höndars – Smötsig Jul (ladda hem här) har gått varm sen november, så här kommer en kompetteringslista att vänta på Tomten till.

10. En mjukstart för att kicka igång listan: Run DMC – Christmas In Hollis är en klassiker som återkommit på varje jullåtslista sen ’87.

www.youtube.com/watch?v=OR07r0ZMFb8

9. Tjugo år efter Run DMCs Christmas In Hollis kommer tomtefilmen Fred Claus och på soundtracket hörs Ludacris och hans version av en perfekt jul i Ludachristmas. Videon är klipp från filmen och missa inte Luda i sin cameo som tomtenisse!

www.youtube.com/watch?v=gkJnlr6k5JQ

8. Tomten kommer alltid först till gettot – i alla fall när Snoop Dogg, Daz, Nate Dogg, Tray Deee och Bad Azz släpper loss i Santa Claus Goes Straight To The Ghetto från ’96.

www.youtube.com/watch?v=mVkg5FM59NA

7. Booty bass Christmas? Jajjemen! Quad City Dj’s & The 69 Boyz – What You Want For Christmas och sätter upp ganska omfattande önskelistor (med en del fantastiska sånginslag).  ”Five fresh gold chaaaayaaaaiiiins!”

www.youtube.com/watch?v=sCY2JhrwxVs

6. En svårfunnen låt som vi bara måste bjuda på är Santa Baby med Reverend Run & The Christmas All Stars (som bestod av Ma$e, Puff Daddy, Snoop Dogg, Salt N Pepa, Onyx och Keith Murray) – inte minst för Onyx tokigt hårda vers!

www.youtube.com/watch?v=Aeo6azbXAiU

5. Okej, det är ingen renodlad jullåt, men Westside Connections – It’s The Holidaze sätter stämningen ändå.

www.youtube.com/watch?v=zUvwJgpm4Bc

4. För att verkligen slå sista spiken i kistan och bevisa att det är en julfirande är gangsta så la Eazy E sin Merry Muthaphukkin’ Xmas – ett väldigt finstämt stycke lyrik som farmor säkert vill höra. Missa inte Black Eyed Peas-killen Will.I.Am som dyker upp efter ungefär två och en halv minut och avslöjar sanningen om Tomten för barnen.

www.youtube.com/watch?v=IyKV2de0saY

3. Okej, tredje gången gillt för Reverend Run när hans Run DMC hamnar på listan igen, för vi kan ju inte låta deras Christmas Is gå onämnd. I denna beskriver de vad julen verkligen betyder för dem och önskar er en riktigt God Jul i givandets tecken.

www.youtube.com/watch?v=c8kT7BDH4uc

2. Det var en strid på kniven: Han var nära att ta hem spelet på grund av sin magnifika kavaj (och för att det var den första julrappen som någonsin spelades in), men Kurtis Blow – Christmas Rapping från 1979 hamnar på andraplatsen den här gången.

www.youtube.com/watch?v=AFtA7IHZgzw

1. Sist, men inte minst och framför allt inte kortast, har vi då förstaplatsen: från klassiska Beat Street kommer en lika klassisk Santa’s Rap med The Treacherous Three och Busy Bee.

www.youtube.com/watch?v=tT5noclsXS4

Forumtråd: God jul och gott nytt år!

P.S. Några låtar som inte kom med på listan är Necro – Christmas freestyle, Audio Two- A Christmas rhyme & The Juice Crew- Cold chillin Christmas och Juelz Santana & Starr – Jingle bellz. Den som vill ha någonting riktigt ”speciellt” att lägga under julgranen kan kolla in RZA på the late show med Craig Ferguson. D.S

Läs mer:

• Topp 10 Jullåtar
• Vila i frid Nate Dogg
• God Jul önskar Whoa-crew!
• Prendel släpper ”360° videonetplay”
• Släpp DIN låt med JUL/VINTER-tema på Whoa!

Få har undgått Smötsiga Höndars Smötsig jul, hiphopklassikern som släpptes genom Whoa för x antal år sedan. Bra hiphoplåtar med jultema klättrar dock inte på granen, men det ska det snart bli ordning på. Vi vill därför uppmuntra alla taggade rappare och artister där ute att börja fundera över sköna julklappsrim, snöbollsfraser och mandeln i gröten-historier.

Varje torsdag sätter vi full fokus på en låt från en hiphopakt i form av Veckans mp3. I år faller de sista datumen för veckans mp3 den 23:e och 30:e december. Som upplagt för att släppa en tung låt med anknytning till denna kalla (eller varma, beroende på hur man nu vill se på det) tid på året, som uppvärmning/peppning inför julafton och nyårsafton. Eller hur?

Tänkbar inspiration:

www.youtube.com/watch?v=WLZMRnohbE8

www.youtube.com/watch?v=v9XSJHJv5ok

www.youtube.com/watch?v=dAAZpu1UamE

www.youtube.com/watch?v=m694NRdCNMI

www.youtube.com/watch?v=dYcDhMx4mb0

Forumtråd: Vi efterlyser låtar med jul/vinter-tema!

Läs mer:

• The O-Zone Battles: Event II (del 2 av 2)
• Rebellious & Million Stylez skapar sena sommarvibbar
• Looptroop Rockers, Timbuktu, Chords och Adam Tensta drar på gemensam USA-turné + kolla in klippen från förra resan!
• Det bästa från Busta Rhymes-tävlingen!
• Video: Jacco feat. AKI – När mörkret faller

När vi talar om bra hiphopklubbar i Göteborg är det oftast en sak som nämns; avsaknaden. Det finns ett fåtal som vågar att spela annat än den nya, hyperkommersiella och själlösa amerikanska hiphop med nödrim som radion tuggar sönder och frustrationen skriker i hiphopparna när ämnet dyker upp. En del talar om sina visioner om att själva styra upp något, men det är – som oftast – mycket snack och lite verkstad.

I torsdags hade Holy Sh!t premiär på Parken i Göteborg. En hel kväll som tillägnades Old School. Det var välplanerat; bra DJs, grym musik (bortsett från en del åttiotals danshits som smögs in), svängiga framträdanden, lite livemålande och lokalen var verkligen inget att klaga på.

Holy Sh!t hade all potential, ändå fick det ingen möjlighet att leva ut det. En sak saknades; folket. Var höll Göteborgshiphoparna hus i torsdags? Även när Mofeta & Jerre körde sina klyschtralliga låtar med DJ Akilles bakom sig så påminde populationen mer om en hemmafest på lågstadiet än en klubb. Var det för sparsamt promotat eller var det folket som medvetet valt att sitta hemma istället och lekt med navelludd? Det går att spekulera i all evighet. Det förvånar mig att stödet så ofta är så litet på oetablerade klubbar och hiphopevenemang när det ändå är så pass efterlängtat och jag undrar var felet ligger. Hur ska hiphopen få fäste i klubblivet om de oetablerade blir ignorerade eller missade?

Ett bra försök av Holy Sh!t, men vi får hoppas att kommande klubbar inte präglas av samma folkbrist; att det är folket som gör klubben har aldrig varit tydligare.

Forumtråd: Helrätt Holy Sh!t, men var fanns folket?

Läs mer:

• Whoa-TV S02E05: Freestyle med RMK, Mofeta & Gorilli, samt rep med Cleo & Syster Sol
• ”Din mamma” på norska
• Whoa recenserar: Anton Axélo – Lycka i lösvikt
• Premiär av nya klubben Holy Sh!t i Göteborg
• Whoa recenserar: Ken Ring – Hip hop

Som svensk så sitter det i ryggraden, kanske till och med själen, att alltid tänka på vädret. Något som känns otroligt relevant nu, två dagar efter Way out West i Göteborg har avslutats och jag sitter i min lägenhet med en värkande skalle. Jag har spenderat hela morgonen i rehabilitering med bakfyllepizza och Paris Hiltons: My new BFF på televisionen och ordet dumburk känns mer relevant än någonsin tidigare. Skammen i kroppen är påtaglig men medan regnet fullkomligt skjuter mot mitt fönsterbläck så kan jag inte annat än förundras över vilken tur jag haft denna helgen. När varenda väderprognos pekade mot oväder lyckades Lilla London bryta sig ur sina gamla vanor och förvåna mig med två (nästan) regnfria dagar.

Tro det eller ej men festivalen handlade inte bara om väder även om ovanstående stycke tyder på det. Way out West har faktiskt år efter år bevisat att de kan dra till sig de största namnen inom musikbranschen och när Wu-Tang Clan dök upp i bokningslistan så var det nog inte bara jag som hoppade högt av förväntan. Denna legendariska grupp känns ju lite som den heliga graalen för hiphopare i live-världen och det var även denna grupp som fick bli den akt som invigde festivalen åt mig.

När jag väl stod i Slottsskogens vackra miljö och lutade blicken mot Azalea-scenen så kliver Ghostface, Raekwon … och… ehh… in på scenen och börjar rocka sin mickar. Fort slås jag av faktumet att de inte är fulltaliga. Method Man är tydligen kvar i staterna för egna spelningar och resterande medlemmar av klanen tycks köra på gammal vana. Förväntningarna sjunker sakta men säkert. Jag står där och gungar så som man gör på hiphop-konserter, emellanåt slänger jag upp mina tassar i luften för att knyta ihop mina tummar och skapa ett W. Det blir liksom aldrig mer än såhär. Jag försöker och jag vill att det skall vara grymt men besvikelsen är påtaglig. Ljudet är dåligt och hade det inte vart för min ringa förkunskap så hade jag inte uppfattat ett ord som mördargetingarna spottar ur sina munnar. De avslutar dock med Triumph och inte Gravel Pit som de flesta hade förväntat sig, vilket värmde mitt lilla lilla hjärta. Nej tack till crowd pleasing!

Efter Wu-tang känner jag av området lite och går och köper några öl, fyra stycken för att vara exakt. Inte för att jag nödvändigtvis hade planerat att dricka fyra öl på raken. Snarare för att om man stått i kö så pass länge, för att få beställa nått återfuktande för strupen, så det kändes tvunget att gå därifrån med så mycket man kan bära. En kille från Stora London (ja det i England) stod brevid mig och skämtade om hur han kom till festivalen för att stå i kö. Han var även noga med att påpeka att han fått valuta för pengarna.

Jag ögnar på The Soundtrack of our Lives som spelar med Göteborgs Symfoniker. Det florerade ett rykte om att självaste Noel Gallagher från Oasis skulle göra ett gästspel på spelningen, något som senare visade sig vara en lögn. En dålig lögn dessutom. Jag ser även lite på The National vars musik var och är magisk. Matt Berningers tar verkligen ut svängarna på sin baryton och påminner mig om att jag ska ta med Boxer ut till bilens cd-spelare när arbetsveckan börjar igen.

Här borde jag kanske sett Miike Snow, Iggy & The Stooges och LCD Soundsystem, istället sitter jag utanför festivalområdet och dricker öl. Inget jag ångrar idag som många skulle kunna tro utan snarare tvärtom. Trevliga människor finns det gott om och de jag umgicks med var bäst i test och bidrog till att festivalen blev den folkfest och glädjekavalkad som den skulle vara.

M.I.A avslutar dagen för mig och bjuder på Way out Wests bästa spelning. Hennes helt utflippade stil och show lämnade mig helt förbluffad och jag har även nu, två dagar senare, svårt att förstå vad som hände. Allt jag vet är att jag älskade varenda sekund av det och hoppas alla får uppleva denna fantastiska kvinna någon gång.

Morgonen efter vaknar jag som en blöt fläck i mina stackars lakan och jag får spendera hela morgonen med att kurerar mig med isglass. När jag till slut orkar pallra mig tillbaka till festivalområdet, klockan 16:00, så är jag bara en spillra av en människa. Något som alla mina vänner är snabba med att uppmärksamma. Dock har det blivit dags för Talib Kweli och Hi-Tek att dra upp mig ur min dvala och det lyckas de verkligen med. Reflection Eternal bjuder på en otroligt bra spelning och visar verkligen hur en hiphopkonsert ska låta! De blandar gamla Train of Tought-låtar med sådant från Revolutions Per Minute. Då och då slänger de in låtar som I Try från The Beautiful Struggle, och Definition med Blackstar vilket verkligen sätter fart på höfterna. Reflection Eternal var vad Wu-Tang borde ha varit och det finns faktiskt inget mer att säga om det. Grymt!

Senare på dagen så spelar Håkan Hellström, som gör årets näst bästa spelning. Denna ödmjuka seglargosse är verkligen en fröjd och lyckas dra en publik som måste varit den största i Way Out West historia. Det spelas uteslutande låtar från hans första skiva Känn ingen sorg för mig Göteborg, vars titelspår är ett riktigt säkert kort på hemmaplan. Från början till slut får vi höra denna fantastiska skiva varvat med lite anekdoter där höjdpunkten måste varit Nu kan du få mig så lätt.

Håkan lämnade en nöjd (och hes) publik bakom sig och resterande akter som Chemical Brothers och La Roux är tyvärr stora besvikelser.

I en tid då alla festivaler går i konkurs både högt och lågt så känner man att Way Out West står sig stark på scenen. De har sitt koncept och kör på det stenhårt, vilket lönar sig. Så nu när jag sitter här lätt förtappad så måste jag säga att helgen har varit helt grym. Trots långa köer då och då så har man aldrig haft tråkigt och det är huvudsaken. Jag kommer återvända nästa år igen… och igen… och igen, antagligen.

Förövrigt så vann Stephen i Paris Hiltons: My new BFF. Sjukt härligt.

Foton av Viktor Ragnemar.

Forumtråd: Way Out West 2010

Läs mer:

• Wu-Tang Clan till Way Out West
• Festival: Way Out West
• Vinnaren i 25:hr people som får en hytt för 4 personer
• Whoa Spotlight: #9 – Don’t Stop
• Way Out West 2008

Förra säsongen vann Toffer, nu är det dags att rösta fram årets bästa MC, och den här säsongens lineup är starkare än nånsin. Du kommer hitta namn här du garanterat känner igen. Vinsten är att komma in som ”Veckans fokusgäst”, spela upp sin musik och berätta om sig själv i Sveriges Radio.

Som komplement till omröstningen, som redan pågår på programmets hemsida, har du nu möjlighet att rösta på din favorit även här på Whoa. Dessa röster kommer att vara lika mycket värda som de på Sveriges Radios hemsida (de kommer att räknas ihop), så passa på och bidra med din åsikt!

Vinnaren avslöjas fredag den 27/7 klockan 15.30.

Lyssna på bidragen genom att klicka här (extern länk)

När du bestämt dig vilken din favorit är, klicka här för att komma till omröstningen! (om du inte redan ser den nedan)

[poll id="6"]

Forumtråd: Rösta fram bästa rapparen i The MC VT-2010!

Läs mer:

• Glöm inte att rösta fram den bästa rapparen i The MC!
• Vem ska bli ”The MC 2009″? Du bestämmer! Rösta här!
• Rösta fram årets bästa ”The MC” + vinn Whoa-tees
• Glöm inte bort att rösta på ”The MC”!
• Vinnaren av ”The MC 2009″ utsedd!

Självklart är inte detta alla skivor som kommer att släppas under 2010, men det är en stor del av dem. Förhoppningsvis ger de en bra fingervisning om vad vi kan förvänta oss i musikväg de närmaste tolv månaderna.

Klicka på länken nedan för att komma till listan:

http://blog.whoa.nu/svenska-hiphopslapp-2010/

_______

Diggar du den här listan?
Gillar du det här initiativet så länka gärna till den på din twitter, facebook, hemsida eller blogg. Länken är: http://blog.whoa.nu/svenska-hiphopslapp-2010/

Forumtråd: Svenska hiphopsläpp 2010 – LISTA – Fyll på!

Läs mer:

• Vilka skivor kommer 2011? Här hittar du listan du behöver!
• Vilka skivor kommer 2012? Här hittar du listan du behöver!
• Har du koll på årets alla svenska hiphopsläpp?
• Listan över ”Svenska hiphopsläpp 2009″ uppe nu!
• God Jul önskar Whoa-crew!

Martin:

Dina tankar kring 2009. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

Likt 2008 ännu ett bra år för svensk hiphop och utan tvekan ett till steg i rätt riktning. För mig var 2009 året när det blev tydligt vilken enorm bredd scenen börjat få, i och med alla artister som dykt upp och gör sin egen grej och har sin egen publik. Rent spontant artister som Kartellen, Labyrint, Industrin, Ayla-kollektivet, Henok, J-Son, Mofeta & Jerre, Lorentz & M.Sakarias och Promoe, för att nämna några.

Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?

1. Mohammed Ali – Processen
2. Stor – Nya skolans ledare
3. Organismen – Om Gud vill och vädret tillåter

52 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?

Med facit i hand släppte vi riktigt många bra låtar förra året. Mina fem favoriter:

1. Mohammed Ali feat. Nano – Porten
2. Labyrint – Fingrarna i luften
3. NKOTBvsLJUDAS – Kasta Molotow
4. Industrin med Grega – Enkel man
5. Alex-j feat. Nano – Ansökan

Årets bästa video?

Pato Pooh feat. Adam Tensta – Follow Me utan någon som helst konkurrens. Vad kan man säga? Maceo Frost gjorde ett imponerande jobb!

Vad hoppas du på inför 2010?

Även om förhoppningarna är dömda att grusas, så hoppas jag att 2010 blir det bästa svenska hiphopåret någonsin. Så här säger man ju gärna vid denna tidpunkt varje år, men skillnaden är att den här gången ser det ovanligt lovande ut. I princip alla de största artisterna släpper nytt. I spetsen går givetvis Petter med sitt album (och kaxiga titel) En räddare i nöden samt Timbuktu. Lägger man sedan till andra etablerade namn som Ison & Fille och Lazee i kombination med nyare, lovande förmågor som Mofeta & Jerre, Stor, Mohammed Ali, Carlito, Labyrint och Newkid – så ska det inte kunnat bli annat än riktigt bra.

Viktor:

Dina tankar kring 2009. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

Alla säger hela tiden till mig vilket bra hiphopår detta varit, jag är dock inte säker på att det var precis så bra som alla påstår. Okey, detta var utan tvekan ett bra år, men många av dom släpp som skulle göra 2009 till något alldeles extra blev uppskjutna till 2010. Internethysterin bidrog till att större delen av årets bästa släpp inte ens kom ut i fysisk form, utan distribuerats gratis till oss mellan ettor och nollor. En utveckling som gjort att min stackars skivsamling blivit lidande.
Men 2009 har ju framförallt handlat om den lite yngre skolan som tex Stor, Lorentz & M.Sakarias, Näääk, Mohammed Ali, Mofeta & Jerre m.fl.  Detta känns som en väldigt sund utveckling och som jag är inne på tidigare, 2009 var inte så bra som det kunde blivit. Men det har bäddat för något fantastiskt.

Ska man vara lite mer personlig så kommer jag nog definitivt minnas att detta blev mitt Whoa-år. Då jag, efter många år av medlemskap, blev redaktionsmedlem och började skriva på allvar, vilket känns otroligt roligt!

Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?

Henok Achido – Almaz Charming Child
Mohammed Ali – Processen
Organismen – Om Gud vill och vädret tillåter

52 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?

Prop Dylan – What Goes Up
Rapper Ted feat. Daltone & Diego Jah – Fyllot
Labyrint – Fingrarna i luften
Same Blood Boyz – Dealer Shit
Mohammed Ali feat. Nano – Porten

Årets bästa video?

Precis som Martin är inne på tidigare så är ju faktiskt Pato Pooh feat. Adam Tensta – Follow Me totalt oslagbar när det kommer till videor i år. Därför tänker jag även nämna Henok Achido – High On Life. Jag skulle även vilja påpeka den standarden som har höjts när det kommer till svenska hiphopvideor. Det känns otroligt roligt, både att street- och välproducerade videor florerar över nätet numera.

Vad hoppas du på inför 2010?

Jag hoppas att 2010 blir det som 2009 skulle bli. Att alla släppen som skulle kommit kommer. Det är så många skivor jag ser fram emot nästa år att jag knappt vet vart jag ska börja. Mofeta & Jerre, Zacke, Bashie, Kihlen, Embee, Far & Son, Hearin’ Aid, Paragon och listan fortsätter. Jag hoppas även att hela hiphop-Sverige skall fortsätta i den riktning som den börjat styra sina steg åt, för det känns mycket lovande. Sist men definitivt inte minst så hoppas jag att Whoa kommer kunna erbjuda alla sina läsare mer recensioner, intervjuer och nyheter än någonsin.

Marcus:

Dina tankar kring 2009. Var det ett bra år? Vad kommer du att minnas?

Precis som alla andra år så har svensk hiphop växt ganska mycket under året. Artister så som Promoe, Lorentz & M.Sakarias och Henok har fått stor uppmärksamhet i svenska medier och det är alltid kul. Det har också som vanligt uppkommit nya namn som är värda att hålla ögonen på. Mina besvikelser består främst av släpp som har blivit framflyttade till 2010.

Årets tre bästa släpp enligt dig?

1. Stor – Nya skolans ledare
2. SKÅNE – Alltid öppet
3. Organismen – Om Gud vill och vädret tillåter

52 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?

Utan inbördes ordning:

Labyrint – Fingrarna i luften
Mohammed Ali feat. Nano – Porten
Alex j feat. Nano – Ansökan
eLDhee – They Don’t Hear Me Doe
Prop Dylan – What Goes Up

Årets video bästa video?

Jag håller med föregående talare om att Pato Pooh feat. Adam Tensta – Follow Me är överlägset bäst i år. Sen håller jag också med Viktor om att standarden verkligen har höjts på svenska hiphopvideor under året.

Vad hoppas du på inför 2010?

Min förväntan inför det nya året är ganska stor. Som sagt så ska många stora artister släppa nytt material. Det som jag själv är mest förväntansfull över är Ison & Filles fjärde album För evigt. Sen så har vi också lovats släpp från Zacke, Paragon, Mofeta & Jerre och Kihlen som jag också ser fram emot. Slutligen så hoppas jag också att svensk hiphop kommer att växa ännu mer det kommande året.

Christer:

Dina tankar kring 2009. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

2009 har varit över förväntan med oerhört mycket bra musik. Ett bevis på detta är att pålitliga Promoe trots två släpp var långt ifrån bäst. Det som gjort 2009 så bra är att det har funnits något för nästan alla smaker. Allt fler nischar sig och utbudet är större idag än någonsin. Ayla dök upp och Organismen släppte en efterlängtad skiva, Prop Dylan, Critical och Labyrint för att nämna några andra släppte riktigt, riktigt bra musik. Det har varit en hel del sköna netplays på Whoa också. En annan reflektion är att musiken över lag känts väldigt välproducerad. Oavsett om låtarna är bra eller inte så låter det i alla fall bra. Det är långt ifrån gamla suddiga kassetter och dåligt rippade låtar på Napster.

På frågan vad jag kommer minnas från 2009 blir nog svaret: inte mycket (förutom Dubblish). Det är inte så dystert som det låter, men det är svårt att hitta några riktigt stora milstolpar som TLK -94  eller Petter -98. Jag minns knappt vad som hände 2008. Jag tror och hoppas att om 5-10 år kommer jag se tillbaka på perioden 08-10 som en bra tid för svensk hiphop, som lade grunden för en grym fortsättning som fortfarande håller i sig när vi börjar närma oss 20-talet. Om det är någon artist eller grupp som har chansen att sälla sig till de där extra stora milstolparna i mitt minne så sätter jag en slant på Mohammed Ali.

Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?

Max Peezay – Boven i Dramat
Mohammed Ali – Processen
Ken Ring – Hip Hop

52 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?

Inte lätt det här, men dagsformen säger följande:

Mohammed Ali feat. Nano – Porten
Guerilla War Tactix – Planet of The Apes
Pato Pooh feat. Karim Jaouadi – Warrior
Marc Swing feat. G Karma – U.S to Sweden
Labyrint – Fingrarna i luften

Årets bästa video?

Jag började spela tv-spel typ 1987. Det räcker så. Pato Pooh feat. Adam Tensta – Follow Me är ren nostalgionani. Låten är ju inte dålig den heller.

Vad hoppas du på inför 2010?

Att utvecklingen fortsätter i samma goda riktning. Förutom förväntningarna på etablerade artister hoppas jag upptäcka minst lika mycket nytt som i år. Annars skulle det vara intressant med någon typ av oväntad comeback. Dags för Pstq att äntligen visa vad han kan igen? Eller om Fattaru helt plötsligt släpper något. I vilket fall ser det lovande ut. Sen hoppas jag att festivalen Xpress Urself upprepas eller något annat i Stockholm dyker upp till sommaren. Det har väl knappt funnits en riktig festival i huvudstaden sedan typ Lollipop (det störde tydligen djurlivet i Tullinge, men en countryfestival för ett gäng sydstatsdiggande raggare går för sig på samma plats).

Forumtråd: Whoa-redaktionens summering av 2009

Läs mer:

• Mohammed Ali feat. Nano – Porten
• Kingsizegalan 2012
• Festival: Way Out West
• Ladda hem Mohammed Ali – ”Processen”!
• God jul önskar Whoa-crew!

Men frukta ej! Inom kort kommer vår egen summering över året som gått och den 1:a januari publiceras den efterlängtade listan över ”Svenska hiphopsläpp 2010″. Till vänster (på startsidan) kan ni även ta del av en ny veckans mp3 och innan nyår kan vi utlova ännu en fet, exklusiv netplay.

I väntan på tomten rekommenderas förra årets julspecial över de tio bästa jullåtarna genom tiderna! Kolla in den nedan!

Klicka här för att komma till 2008 års julspecial

God jul och gott nytt år! /Webmasters, admins och mods

Forumtråd: God Jul önskar Whoa-Crew!

Läs mer:

• God jul och gott nytt år önskar Whoa-crew!
• Massor av svensk hiphop i netplay-arkivet
• Uppvärmning: nyårslåtar inför 2012
• Stockholmssyndromet – En schmutzig jul
• Nu förändrar vi Whoa igen

Det finns de människor som pratar och så finns det de som pratar på riktigt. Brother Ali hör till de senare. När Whoa mötte Brother Ali några timmar innan han skulle ge en gratisspelning på Lilla Hotellbaren i Stockholm slukade en liten fråga, och dess följdfrågor, om vissa av hans texter upp näst intill hela intervjutiden. Ämnet han tycks brinna för, förutom musiken, är kanske inte helt oväntat politik. Han har trots allt skrivit en låt tillägnad Obama.

Brother Alis nya platta Us som släpptes förra veckan skiljer sig från hans tidigare på flera punkter. Dels att det bara finns en låt som handlar om honom själv men det är också mycket mer riktiga instrument som bygger upp beatsen än tidigare. Intressant nog så har själva inspelningsprocessen inte alls tagit längre tid än de tidigare albumen. Övning ger färdighet, helt enkelt.

- Jag tror det tog ungefär två månader att skriva låtarna och att spela in dem två månader till. Det kunde ha gått fortare än så. Det börjar alltid med att Ant hittar någon sampling och sen gör vi en demoversion i hans hem. Men denna gång blev det mycket mer arbete när vi väl kom till studion. Han tog bort grundsamplingen och i stället fick musiker spela gitarr, klaviatur o.s.v. Bara att spela in musikerna tog nog en månad och rappen, arrangemang och mixning en månad till.

Jag har läst att det blivit krångligare med samplingar efter Rhymesayers Entertainment skrev på ett distributionsavtal med Warner. Är det därför ni gjort på detta sätt?

- Samplingar är en del av det, men inte den riktiga orsaken. Jag tror att Ant ville ha mer kontroll över hela ljudbilden. För när man samplar en del av en låt, så har man bara en enda kanal med alla ljud och sen så lägger man typ på trummor över det. Vi har ju alltid haft lite musiker, på The Undisputed Truth är det gitarr och trummor på nästan alla låtar. Men på denna skiva tror jag att Anthony bara ville kunna spela lite gitarr ett tag, eller typ lite bas och låtarna är inte bara omspelade samplingar. Han tog in musiker och så berättade han hur han ville att det skulle låta. De lekte lite helt enkelt och sen tog han de bästa bitarna. Det är mycket mer musikalisk frihet på det sättet och det är ett helt nytt sound, berättar han.

De hade även en viss idé med Us och det var att förena saker som vanligtvis inte ses som normalt tillsammans. Som till exempel på låten ‘Round Here där man blandar en banjo med rymdljud, som Brother Ali kallar det, och trummor från en 808. Tanken är att visa hur allting är musik, även om man som på en annan låt blandar tunga trummor med en sitar.

- Jag gör samma sak med historierna. Det är historier om langare, invandrare, kvinnor som blir misshandlade av män och slavar och slavägare. Just det att försöka berätta dessa historier och visa att de alla är likadana. Rent spontant så skulle man ju inte tänka att det är lite onormalt att man har en låt där man berättar hur hemskt slaveriet var och att också berätta om skadan som slavägarna fick. Det är det hela konceptet med albumet är, att försöka föra samman allt och visa att allting egentligen är samma sak. Därför heter den Us. Även om historierna inte är mina personliga denna gång, så är de fortfarande från mitt egna liv, men de handlar om saker som hänt de människor jag älskar.

Dina texter brukar ofta kännas väldigt personliga – händer det att du ångrar något du berättar?

- Dexter har en kod för att mörda människor. Jag har en kod för att skriva låtar. Och den koden är att inte skriva om andra människors affärer. De gånger man vet vem jag pratar om i mina berättelser så är det något jag fått godkänt att göra eller så är det bara en hyllning till personen. Men det är klart att de som inte gillar mig kan använda det jag berättar för att försöka skada mig. Men så länge jag är ärlig och berättar sanningen så ångrar jag ingenting.

Är politiken i texterna något som du tänker på eller har det bara utvecklats med ditt låtskrivande?

- Jag ser det inte riktigt som att vara politisk. Det är ingenting jag försöker att vara. Jag har alltid velat skriva låtar som är kraftfulla och betydelsefulla för mig själv och jag tror nog att mina texter mer speglar vart jag var i mitt liv och var jag är nu. När man kämpar för att överleva, så tänker man bara på sig själv. Så mitt första album var alla låtar om mig själv och på Shadows on the Sun är det bara jag som vill bli respekterad och bli hörd. Jag var arg över hur mitt liv var då. Efter det albumet fick jag åka ut på turné och leva som en musiker och jag behövde inte ta dom där gamla jobben längre. Det fick mig att inse att mitt liv kunde bli precis vad jag vill att det skulle bli. Så jag gjorde massa förändringar och slängde iväg mitt gamla liv och byggde ett nytt. Det är vad The Undisputed Truth handlar om. Nu så är alla mina problem bra problem. Jag är för upptagen med att göra saker jag älskar. Jag har för många personer som jag älskar för att ge alla den uppmärksamhet de förtjänar. Jag måste betala massa skatt men det är för att jag tjänat helt okej med pengar. Så jag känner inte riktigt för att prata om mina problem längre.

När Brother Alis egna liv blev så pass mycket bättre och när han lämnade sitt gamla grannskap blev det så mycket tydligare för honom hur mycket folket omkring led. Hans egna lösning på alla dessa politiska problem är att alla måste ändra synen på hur vi är, att vi alla är lika.

- Speciellt i Amerika där en liten minoritet har all makt och alla pengar och har varit väldigt strategiska och lyckosamma med att separera oss så att vi aldrig arbetar tillsammans mot något. De alla pengar, men vad vi har är mycket större om vi gör något tillsammans. Men det gör vi inte eftersom vi är hjärntvättade till att tro saker som ”om det inte vore för resten av dessa fattiga människor skulle jag vara rik”. Det är en av de punkterna med kapitalism som håller ner den vanliga människan. De har fått oss att tro att kapitalism handlar om att vara fri och om man frågar de flesta i medelklassen var någonstans de befinner sig rent ekonomiskt så tror dom att de är topp-tio, men det är dom inte. Det finns folk högt här uppe men medelklassen är så mycket lägre än vad de tror, säger han medan han gestikulerar nivåskillnader med händerna.

Att Brother Ali är en Obama-supporter kan vara svårt att missa då han gjort en hel låt i hans ära och när ämnet dyker upp är det ännu tydligare hur glad han är över sin nya president. Obama är en man han tror på och någon som enligt han själv är en genuint ärlig människa.

Är du nöjd över vad Obama hittills har gjort?

- Jag tror det finns saker han kan förändra direkt och, saker han kan göra själv utan hjälp. Men dessa saker är mer symboliska än någonting annat. Bara att han blev vald till president är något enormt. Vi har fortfarande rasism i vårt samhälle och det är ingenting vi pratar om. Vi kanske pratar om Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen, som om det vore lösningen på det. Men vi pratar aldrig om rasismen som fortfarande lever. Det är värre än någonsin för svarta amerikaner, på vissa sätt. Det finns någon idé om att allt är okej nu så att om en svart gör något fel så har han sig själv att skylla, men det stämmer inte riktigt. Jag tror att Obamas seger i valet är en symbol över att de vita inte längre vill vara rasister. Bara det att Obama åkte till Kairo för att adressera den muslimska världen utan att först prata om det med Israel och att inte nämna något om terrorism utan bara tilltalade dom som jämställda medmänniskor på ett respektfullt sätt är enormt. Man kan tycka att det bara är massa snack och fråga var det praktiska resultatet är, men det är det som är poängen. Han kan inte förändra allt själv. Bush försökte göra det. Han betedde sig precis som om han inte ens behövde kongressen och det är något som Obama väljer att inte göra. Han försöker sätta en ny standard, ett nytt politiskt klimat där när någon annan tar över makten inte försöker sätta sig på dom andra utan där man försöker arbeta tillsammans på riktigt. Probelmet är att inte ens demokraterna förstått detta, de håller fortfarande på med samma gamla skitsnack och bråkar med republikanerna i stället för att tänka på vad som är bäst för alla. Det är bara massa bråk och republikanerna bara slåss mot Obama och saker som sjukvårdsreformen.

Det där med sjukvården är för mig som bor i Sverige helt otroligt. Varför vill man inte att alla ska kunna få ordentlig vård?

- Det är det jag säger. Medelklassen tror att de är så rika och har det jättebra men de vill inte ens dela med sig av vad de har med människorna precis under. Om de bara kunde förstå att om vi arbetar tillsammans för vad som är bäst för de vanliga människorna så skulle det gå bättre för dem också. Obama har massor av saker han behöver hjälp med, men eftersom alla andra politiker håller på med samma gamla skit så kommer det bli tufft för honom att göra allt han vill.

Forumtråd: Whoa interjuvar: Brother Ali

Läs mer:

• Whoa.nu intervjuar Looptroop Rockers
• Whoa preview: Troy Jamz – Skitzo
• Guldgruvan: VA – Grizzly presenterar: Hotet från underjorden (2005)
• Whoa intervjuar: J-Son
• Necro – Fel jävla jävel att jävlas med

Efter en fantasisk festtorsdag med lite väl mycket av det goda samt massiva klubbköer och strålande sol var det dags för den första dagen på festivalområdet. Ett område som i princip var likadant som tidigare år med den stora skillnaden att det bara fanns en ingång. I övrigt var det samma principer som alltid, 50-kronors fatöl i plastmuggar, pizzaslicar för överpriser och stora sponsorföretag som visade upp sig.

Självklart spelar också svenskens fascination för väder in under de två festivaldagarna. Vädret är i mångt och mycket en avgörande faktor. Sådan tur då att fredagen började med strålande sol och en förlösande och strålande Robyn. Med Kleerup på trummor i sitt liveband och fixstjärnor som Lykke Li, Röyksopp och otroligt förlösande Dr Alban på No Coke som blev festivalens absoluta snackis. Nostalgi, glädje och skrock i ett. Robyn betonar dock att det inte på något vis skulle vara något ironiskt drag från hennes sida.

Fredagens andra toppspelning blev Röyksopp där undertecknad står nästan längst fram med maximalt utdraget leende till Eple, Poor Leno och Only This Moment. Riktigt vackert från norrmännen som vet hur man bjuder till en elektronisk show och hur man klär sig därefter. Självklart får de också med sig Robyn och Karin Dreijer på spelningen, som båda uppträdde som soloartister under samma kväll.

Lördagen är den stora dagen för oss whoaiter, det vill säga för oss hiphopare. Dead Prez och Nas var bokningar som satt långt inne men räddade den annars så diskriminerade svarta musikscenen på festivalen. Dessutom hade man bokat in ett första svenskbesök från den unge Asher Roth. Tyvärr blev vädret inte det ultimata. Strax innan Dead Prez går på har jag redan en liten vattenpöl i min vänstra jackficka.

Dead Prez hinner riva av både gammalt och nytt material och blandar friskt från senaste DJ Green Lantern-mixtapet och Lets Get Free-albumet under 60 minuter. De hinner också dissa USA, hylla Afrika, sätta upp ett tygstycke med Che på DJ-båset samt snacka hustle, struggle och revolution med den vita medelklasspubliken. Det blir ändå en bra uppslutning framför scenen trots det dåliga vädret och inte helt otippat så avslutas spelningen explosionsartat till superhiten Hiphop.

Sedan är det bara att lägga benen på ryggen och ta sig över till flamingoscenen och Nas som kliver på scenen med ett helt outannonserat och otippat liveband. Och det blir galet tungt med Hiphop Is Dead och Hero som inledningslåtar innan Nasir i kronologisk ordning går igenom sin karriär. Helt underbart blir det när han bjuder på hela 7 låtar från sin debut Illmatic. Sedan är det bara singelhits på singelhits resten av showen och icke dedikerade hiphopare verkar tycka spelningen är suverän. Trots att Nas ibland tappar textrader och verkar ha lite problem med andningen i tunga partier håller det hög klass rakt igenom. Och det effektfyllda avslutet med One Mic över endast en djungeltrumma och med rockcreciendo i refrängen är fenomenalt.

Lika bra, eller till och med bättre blir det på Basement Jaxx en timme senare. Britterna fullkomligt öser på med hits, sjunger med kraft så det ljuder av vackra toner hela vägen bort till Plikta. Att alla inblandade artisterna på scenen klär sig i underbart sprakande färger och flörtar med publiken gör det hela inte sämre. Inte heller det faktum att man ser konserten perfekt från baren och att folk omkring mig dansar av sig sin festivalglädje. Basement Jaxx är verkligen musik som fungerar live med ett tungt sound. Helt klockrent och festivalens bästa spelning.

Kvällens sista spelning med Lily Allen blir den som drar mest folk. En glad, tuff och ung tjej med silversminkat ansikte och genomskinligt linne. Hon får kanske inte helt med publiken men lyckas ändå få folk glada på Smile och alla där jag står att slänga upp mittenfingret och ropa Fuck Off i kör. Inga otippade drag för publiken men en väl genomförd konsert. Lily fick bli den sista av dagens fem spelningar då fötterna i stövlarna inte orkade stå mer. Men tydligen dök Lily upp både på Världskulturmuseet och på Underjorden i Gamle Stan för lite stabil svartfest. Alltid skönt med lite stora artister som agerar folkligt.

Sammantaget känns Way Out West som en bra arrangerad festival även detta året. Om bara vädret någon gång vilje bli bättre i Göteborg, matköerna lite kortare och priserna vore lite billigare. WOW är verkligen i Sveriges andrastad för att stanna och lyckas än en gång sälja slut alla biljetter, även i ekonomisk lågkonjunktur. Hoppas att nästa årets artistbokare vågar ta ut svängarna lite mer bara, oavsett så ser ni mig där nästa år.

Läs mer:

• Vinn konsertbiljetter och skivor med Dead Prez!
• Recension: Wiz Khalifa @ Way Out West 2011
• Slaughterhouse live på Göta Källare 23/1
• Festival: Peace & Love – fredag
• Recension: Wu-Tang Clan live i Stockholm

För att ge svar på de flesta av frågorna har jag precis som inför 2007 och 2008 hört av mig till flera av de berörda artisterna/skivbolagen ute i landet och kollat av läget. Självklart saknas det fortfarande skivor på listan och vissa av uppgifterna är ännu oklara. Se därför listan som en start och så hjälper vi varandra att fylla på den allt eftersom dagarna rullar på.

Är du hiphopartist, promotor eller dylikt och saknar ditt kommande släpp (album, mixtape eller ep, ej singlar) på listan? Maila in informationen i fråga till oss på redaktionen@whoa.nu så lägger vi in det när vi har tid över. Tips från privatpersoner är naturligtvis också välkommet, men för att slippa rykten och felaktiga källor vill vi i så fall ha en hänvisning till källan (dvs. var man har läst/hört om det hela).

Klicka här för att komma vidare till listan (alternativt klicka på länken för ”Svenska hiphopsläpp 2009″ till höger i menyn).

Hoppas att detta uppskattas! Mycket nöje!

Forumtråd: Svenska hiphopsläpp 2009 – LISTA – Fyll på!

Läs mer:

• Vilka skivor kommer 2012? Här hittar du listan du behöver!
• Vilka skivor kommer 2010? Här hittar du listan du behöver!
• Vilka skivor kommer 2011? Här hittar du listan du behöver!
• Har du koll på årets alla svenska hiphopsläpp?
• Vem sa att svensk hiphop är död? 754 myspace-adresser!

Men det är väl inget konstigt med det egentligen. Subkulturer har alltid omgärdats av rykten och fördomar. Ju mer främmande desto läskigare blir det. Här skulle jag ganska enkelt kunna slänga in ett par rader om klassisk svensk smygrasism men det vore för enkelt och framför allt inte helt sant. Förvisso har segregerade områden alltid varit starka hiphopfästen vart i världen du än vänder dig. Men det har ingenting med hiphoppens ständiga befinnande i skottlinjen att göra. Hiphoppen som subkultur är på intet sätt unikt i det avseendet.

Hippie var ett skällsord i det amerikanska etablissemanget på 60-talet. Iron Maidens Number of the beast skapade stor uppståndelse. Alla rockare på 80-talet var satanister och kannibaler. Ungdomar som lyssnar på Marilyn Manson kommer ta livet av sig själva eller sina klasskompisar.Och punkarna, punkarna! Never mind the bollocks.

I andra delar av samhället skapade videovåld psykopater, idag avsocialiseras folk framför onlinespel. Och i ständigt utanförskap de senaste 60 åren hittar vi det moderna samhällets största avarter; de bestialiska mc-gängen. Fy fan för Harley Davidsson.

Egentligen hittade dessa grupper bara en tillhörighet och något de gillade att göra med sina liv. Videon skapade inga psykopater, snarare motsatsen. Onlinespelen bygger stora sociala nätverk. Och mc-gängen, tja, det är en brokig skara som gillar att åka motorcykel och gör de något dumt beror det nog inte på Harley Davidsson.

Det sägs ibland att hiphoppen har dålig kvinnosyn, är våldsam och romantiserar droger. För det har belackarna minsann hört flera gånger, men lägger gärna till att ”man ska inte generalisera för det finns bra hiphop men det är inte den jag pratar om”.

Men ändå generaliseras det för kritikern kan inget mer om hiphop. Och det generella draget i alla generaliseringar kring subkulturer som rör musik är att det är musiken det är fel på. Det är musiken som influerar ungdomar och bränner hjärnor. Polisen punktmarkerar hiphopartister och i tidningarna tar inskränkta så kallade skribenter plats. Jag pratar inte om de som kanske inte har något emot hiphop men hellre ser Timo Räisänen än Chamillionaire, utan om de som faktiskt är totalt oinsatta i musiken eller kulturen och spär på nidbilden av hiphop.

Hur farligt är hiphop jämfört med andra musikstilar? Googla ”rap star arrested” och du får 513 träffar. Byt ut rap mot rock och du får 1810 träffar. Både Paul och John spöade skiten ur sina fruar. Jävla Beatles! Axl Rose biter väktare i benen. Tito Beltran står inför rätta för våldtäkt. Finns det något bröderna Gallagher inte har gjort? En person dör på Hultsfred under Courtney Loves konsert. Hur är det möjligt att Keith Richards eller Iggy Pop lever än idag? Jim Morrisson och Jimi Hendrix gick bort för tidigt. Ingen säger längre att det beror på musiken. Möjligtvis något puritanskt sällskap från den amerikanska landsbygden.

Att skylla samhällsproblem på en musikstil eller ännu hellre en hel kultur, som blaskans förmodade nödlösning till krönikör gör eftersom hon antar att ”man [hiphoppare] har accepterat att tjejer är bitches’n’hoes”, är förlegat. Det har det alltid varit och den sortens kritik är förbehållen moralkärringar och gubbjävlar.

Musik är en källa av kreativitet och ett av hiphoppens kännetecken är att den speglar omvärlden. Är det fel på texterna kanske man ska gå ett steg längre och fråga sig varför den här personen valde att göra en låt som är nedsättande mot kvinnor. Var han verkligen så desperat efter pengar? Varför var han det i sådana fall? Och varför rappar den där gruppen så aggressivt, varför är de så arga? Hiphop har enormt inflytande idag och är allt annat än homogent. Det är vackert, fult, hemskt, politiskt, inspirerande, tramsigt, bra, dåligt, avslappnande, aggressivt, skruvat, roligt, poetiskt.

Att det 2008 fortfarande finns personer som låter fördomar gentemot en musikstil styra bilden av en hel kultur är lika sjukt som att det fortfarande finns folk som tror att kriminalitet beror på en hudfärg.

Forumtråd: Dags att reagera mot smutskastningen av hiphopkulturen

Krönikan som fick bägaren att rinna över: Stockholm City

Det finns fler som har reagerat:

DJ Sleepy
Paragon
JustDet
DN På Stan
Robert Zillén
Rodeo
Kinky Afro
Konst eller porr?
DJ Taro

Läs mer:

• Tävling: vinn PH3:s nya!
• Intervju: Vito Eme
• Guldgruvan: Hands – Basic Map Over A Dead Hands Pattern (2004)
• Ny design! Första gången sedan år 2001
• Organismen släpper sin musik gratis

Som inspirationskälla var programseien inte att förkasta eftersom den satte strålkastaren på alternativen: det var inte den s.k. MTV-hiphopen med popdängor och pengar som syntes utan istället syntes de som av en eller annan anledning placerat sig utanför industrin.

Trevligt nog så har Stocktown-folket själva lagt upp ett par avsnitt som finns att beskåda nedan, men eftersom inte allt filmat material fick plats i TV-serien så gavs det även ut en DVD som, om den går att få tag i, är värd pengarna

Del 1

Del 2

Del 3

Forumtråd: Whoa Spotlight #15 – Stocktown

Läs mer:

• Hiphopfestival på Göteborgs stadsbibliotek 24-25/10
• Guldgruvan: Ny sektion!
• Whoa Spotlight: #6 – Brevkompisar?
• Vad är bäst/mest intressant just nu?
• Whoa-TV S02E07: Hemma hos Rapper Ted.

Way Out West är än så länge bara inne på sitt andra festivalår men är ändå väldigt välplanerat. Man har plastmattor framför scenerna för att undvika lervällning, snabba insläpp på området och ett smidigt VIP-område. Som vanligt finns det alltid saker man stör sig på. Som att de bara har insläpp på området från ett håll och dyr mat med långa köer. Men det värsta var nog ändå de rörliga distraherande texterna för publiken med uppmaningar om hur man ska bete sig som ovan festivalbesökare. Ögat rör sig som bekant till det som rör sig. Men det är ändå bra med tydlig information, men kanske det kan lösas på ett bättre sätt till nästa år. Även klubbspelningarna verkade ha haft vissa problem, en artikel i GP tog man upp problemet med klubbarna och de långa köerna där folk med festivalband fick se betalande besökare gå före i köerna bredvid.

Annars verkar det ha varit en väldigt lugn festival. Endast fyra personer omhändertogs för fylla på festivalens område under de två pågående dagarna. Inga mosades framme vi scenerna och humöret var på topp. Så efter två dagar av stövelpromenad och hoppande är jag mycket nöjd med en festival där Håkan Hellström, N.E.R.D, Broder Daniel, Kelis och Sonic Youth var största behållningen. Nästa år önskar jag att artistbokarna tar mod till sig och bokar de perfekta wow-bokningarna Outkast, Missy Elliott och Ludacris. Vilken fest det hade varit. Vi hörs och ses nästa år!

Forumtråd: Way Out West 7-9 aug 2008

Hemsida: www.wayoutwest.se

Läs mer:

• Festival: Way Out West
• Yes! Open Air nu på onsdag den 24/8
• Wu-Tang Clan till Way Out West
• Way Out West – En snabb sammanfattning
• IPM-jam; svenska mästerskapet i breaking 2009 – sammanfattning & bilder

Det hela började med att Aftonbladets kultursidor publicerade en artikel av Johannes Björk där han bland annat skrev att ”Den legendariske New York-rapparen Nas går emot en i princip odelad amerikansk hiphopscen som deklarerat sitt stöd för Barack Obama.” baserat på vad som sägs i Nas-låten Black president.

Kul att Nas har tagit sig in på kultursidorna, men kanske inte så kul att den som skriver inte har koll på vad som verkligen sagts. Axel Björklund (f.d. chefredaktör på Quote) lackade till i sin PåStan-blogg, där han bl.a. ställde frågan ”Varför är det så okej att vara clueless när man skriver om hiphop?” och sen var debatten igång!

Så här tre dagar in så har det hittills kommit 35 kommentarer på Björklunds blogg där Johannes Björk försvarar sig och sitt skrivande mot Axel Björklund och även Calle Fleur (från Kingsize Magazine) har gett sig in i leken.

Vem som har rätt? Läs själva och bedöm.

Länkar:
Johannes Björk: ”Ensam mot Obama”
Axel Björklund: ”Hip som hop, part 2″

Diskussionstråd i Svensk hiphop: Startsidan – ”Hiphop i media: DN vs. Aftonbladet”

Läs mer:

• En (kärleks)attack på hiphop
• DN intervjuar Daniel Adams-Ray
• Video: Movits! – Sammy Davis Jr
• Kolla in Ametists nya hemsida!
• Guldgruvan: DJ Silence – Rimslakt (2002)

Hur kommer det sig att du lägger ner din verksamhet ?

- Försäljningen har stannat upp och vi har verkligen försökt så länge vi har kunnat. Men bolagen drar ner på vinylsläppen och pressar knappt 12-tummare idag. Det är främst från och med maj förra året som man kan se en nedgång i vår försäljning. Sedan Serato släppts laddar folk ner och kör genom sin dator vilket är förståligt eftersom det är en stor kostnad att köpa skivor. Det tar alltid ett tag innan konsumenter ändrar sina köpvanor så de som kört Serato har nog ändå fortsatt att köpa vinylskivor ett tag efteråt av vana. Samtidigt så har föryngringen stannat upp och folk som blir äldre har ofta slutat köpa skivor och då behöver det fyllas på med nya yngre skivköpare. Nu finns det bra musik överallt, radio, tv, för legal och illegal nerladdning. Kanske måste man acceptera vinylen som ett döende medium.

Vad ska du göra efter att Blenda stängt dörren?

- Vet inte riktigt. Kanske dyker Blenda upp i något annat sammanhang eller form. Jag ska se över det här med webbutik eller om man ska börja köra någon hemsida med mp3-försäljning. Hur som helst kommer jag fortsätta med Klubb Rumble på Inferno i Göteborg.

- Jag vill passa på att tacka för mina nio år, alla underbara kunder, alla som mailat och skrivit till mig på bloggen och alla som försökte hålla vinylskivan vid liv.

…

Vill du veta mer om Lars och vad han pysslar med så läs gärna hans blogg, och glöm inte att hjälpa Lars med hyran en sista gång på hemsidan eller i butik.

Blenda-Lars blogg: blendalars.blogspot.com

Hemsida: www.blenda.com

Forumtråd: R.I.P. Blenda

Läs mer:

• Xzibit kommer till Sverige
• Klubb Spiderdogs med Adam Tensta
• Lite lugnare på Whoa under sommartid
• Intervju med Masta Ace & tävling
• Villafesten; med bland annat Alexis Weak 9/10

www.youtube.com/watch?v=8NwobEiwyx8

Timbuktu – Ett brev

Singeln, som var den första från plattan The botten is nådd, släpptes 24 mars ’03 och blev genast en hit. Med stor rotation på bl.a. P3 och ZTV och uppslag på både nöjes- och debattsidorna förväntade sig alla ett svar, men statsministern sa bara via sin pressekreterare att han ”inte ville kommentera den här grejen och att han inte var musikintresserad”. Timbuktu var besviken och landets övriga hiphopare likaså.

Fram till att Göran droppade bomben!

Ett svar hade skrivits i all tysthet och publicerades i Frihet (SSU:s medlemstidning) den 18 juni: Göran Persson – Ett svarsbrev

Någon egentlig bomb var det väl inte, men innehållet i svarsbrevet var enligt de första raderna skrivet av statsministern och omskrivet till hiphopformat av en onämnd ”medarbetare”. Eftersom ghost writing är ett av hiphopens mer ogillade stödhjul så dök det upp lite klagomål, det spökskrivandet irriterade inte Timbuktu utan han kommenterade att ”Det var kul. Han fick nog hjälp av några lite yngre kollegor.” Ett år senare hade han dock ändrat sig:

Det var ett sånt antisvar. Det var precis det jag inte ville ha. Det var precis det som drev mig till att skriva låten, att politiker aldrig kan prata från hjärtat, aldrig kan säga vad de känner och aldrig erkänna att de har fel. Jag hoppades bara på att få ett vanligt ärligt enkelt svar. Men jag är uppenbarligen ingen, jag är helt betydelselös.

Han är alltså minst sagt besviken över brevväxlingen, men när det kommer till Göran Persson så har han dock en helt annan syn på saken. En av de få kommentarer statsministern gjorde om saken lyder rätt och slätt:

Jag tycker hans text var bra. Min är inte lika bra, men den är okej.

Forumtråd: Whoa Spotlight: #6 – Brevkompisar?

Läs mer:

• Whoa spotlight: #3 Media rapporterar om det svenska hiphopkriget
• Timbuktu släpper nytt album och singel [video]
• Whoa Spotlight #16 – Internetrappare
• Två fängelsefredagar med Öris
• Whoa Spotlight #13 – Yo!

Om talang var samma som försäljning skulle Robert Van Winkle med sina nära tio miljoner sålda album troligtvis vara bland de topp tio emcees världen har skådat, men eftersom kommersiell framgång inte alltid går hand i hand med skills så är han mer känd som Vanilla Ice – killen som satte tillbaka klockan för vita rappare till noll och blev ett av hiphophistoriens lågvattenmärken.

[Videon till Ice, ice, baby]

Med en lyckad (och oclearad) Queen-basgång blev Ice, ice baby en massiv hit i början av 90-talet och Vanilla Ice blev namnet på allas läppar – hiphopens Great White Hope i vissas ögon. De flesta seriösa hiphoplyssnare såg ganska omedelbart igenom fasaden och för dem blev han Den Store Satan som fick ta emot mängder av anklagelser om att vara fejk. Och han gjorde det inte lätt för sig alla gånger, med en självbiografi där han skröt om sin ghettouppväxt (egentligen i ett villaområde), att ha blivit knivhuggen fem gånger (okej, han fick ett knivsår i häcken), att ha gått på samma skola som Luther Campbell i 2 Live Crew (trots att Campbell gick i Miami, Florida och Vanilla Ice i Dallas, Texas) och att han var världsmästare i motorcross (ehm, han körde några tävlingar i alla fall). En av de många grupper som ogillade Van Winkles minst sagt påklistrade och kommersiella stil var 3rd Bass som med sin Pop goes the weasel tog Vanilla Ice-hatet till en ny och dittills ouppnådd nivå (i videon till låten blir för övrigt Henry Rollins misshandlad i rollen som Vanilla Ice).

Men skadan var redan gjord: Trots att hiphopscenen såg Vanilla Ice som en pajas, så blev han ändå sinnebilden för ”den vite rapparen” för massorna – och den vite rapparen blev den löjlige rapparen. Som exempel kan nämnas sketchprogrammet In Living Colors klassiska parodi med Jim Carrey i huvudrollen:

[In Living Color - White, white, baby]

Ja, ibland är det svårt att skilja rapparen från låten och så är nog garanterat fallet med Vanilla Ice – alla känner till Ice, ice, baby, men ingen kan säga upp en titel från nån av de åtta skivorna, drygt 20 singlarna, boken eller ens filmen han spelat in och släppt. Och lika bra är väl det…

Forumtråd: Whoa Spotlight #5: Word to your mother!

Läs mer:

• Baby Mike, J-Ro, Sindri, Lucian, Killa & Jason – It Is What It is [video]
• Infinite Mass – ”Area Turns Red Remix” feat. Adam Tensta, Eboi, Timbuktu, Mohammed Ali, Medina & Stor
• Lorentz & M.Sakarias – Baby! [video]
• Whoa Spotlight #11 – Banned in the U.S.A.
• Tre nya svenska hiphopvideor att kolla in

(Observera att fem av frågorna kommer från deltagarna i vår Looptroop-tävling och därmed är vinnarna av varsin cd presenterade)

Varför har ni ändrat namn till Looptroop Rockers?
– Vi har ju kallat oss det i mer eller mindre tio år nu, våra fans känner till oss som Looptroop Rockers och på tröjor och merchandise har det länge stått Rockers… så egentligen är det bara att vi nu lagt till namnet offentligt. Kanske lite som en tribut till CosM.I.C. också, när han inte finns i bandet längre, för han har ju varit den som varit mest pådrivande att vi ska heta det och sådär…

Men hur ser ni då på att CosM.I.C. lämnat gruppen?
– Det var ju inte direkt en blixt från en klar himmel, han har ju nämnt det förut och sådär… nämnt att han eventuellt kanske möjligtvis skulle vilja göra något annat liksom. Så egentligen har vi varit lite förberedda, men samtidigt kom det som en lite mindre typ av chock, att han valde att göra det just nu, när vi spelade in en ny platta och allt. Det känns skittråkigt, han är en god vän, vi har ju växt upp tillsammans allihop och ja… det känns skittråkigt. Men samtidigt är han ju med oss, han sköter hemsidan och merch och så. Så han finns ju med oss, bara inte på scenen och på skivorna. Fast det är ju tomt utan honom när vi ute och reser eller är och spelar in.

När CosM.I.C. lämnat har du fått tagit en frontposition i gruppen, hur kommer det sig? (Fråga från ”nmhbm”)
–Det har liksom bara blivit så, det är inget vi bestämt, inget vi haft möten om och planerat ut i förväg. Jag har aldrig haft någon stor scendröm. Det kom bara naturligt på något sätt, sen att jag skulle sjunga och sådär, det var bara ett infall vi fick. Jag tycker ju det är jävla kul att sjunga, en jävla rush på något sätt. Om det funkar bra såklart, om man har bra lyssning och bra ton och så… det var lite segt i början, när vi framförde låten innan singeln släppts, för det är ju ingen typisk Looptroop låt. Men nu när det gått så bra för singeln och allt, då är det bara kul.

Om vi ser på att ni är ute och reser hela tiden, är borta från familj och vänner hela tiden på turnéer och är borta från familjen, hur orkar ni fortsätta? (Fråga från ”Schlook1″)
– Det är nog en form av utveckling man går igenom hela tiden. Det är extremt jobbigt att vara borta från familjen och resa hela tiden, men man ser så mycket platser och lär sig så mycket. Lär sig nya saker, utvecklas som artist, men det är nog det här att man känner att man hela tiden erövrar något nytt. Om hela den här nya plattan skulle låta exakt som Modern Day City Symphony och vi skulle spela på exakt samma ställen då tror jag inte vi skulle köra längre, men vi går ju framåt hela tiden, vi utvecklas. Nu håller vi på och produktionsrepar och försöker hela tiden att bli bättre och utvecklas, det blir en drift som får en att fortsätta.

Men om ni inte varit i musikbranschen, vad tror du ni sysslat med då? (Fråga från ”Hipnoshizzle”)
– Jag hade varit försäljare. Jag har hållt på med det förut. Jag är extremt dålig på att sälja mig själv när det kommer till musik men andra grejer kan jag sälja. Jag har sålt allt! Kokosbollar, tavlor, strumpor och slevar. Allt. Jag var grym på det. Jag sålde skivor och konserter också… där slutade min försäljningskarriär och musikkarriären tog vid. Promoe hade spelat handboll på elitnivå. Han spelade i juniorlandslaget innan faktiskt och när han väl satsar på något, då ska han bli bäst på det och han ger inte upp, så handbollsspelare tror jag. Supreme hade nog jobbat med konst på något sätt, eller något med folk, kanske ungdomar. Så något konstnärligt med ungdomar, typ startat världens bästa fritidsgård.

Men nu är ni ju i musikbranschen, med en ny skiva ute, vad har vi att förvänta oss med Good Things?
– Det finns lite av det gamla traditionella Looptroop och sen finns det lite av nya Looptroop. Den är ganska djärv faktiskt. Den går åt många olika håll, men på något sätt har den en helhet också. Alla skivor vi gjort är ju olika varandra, men känslan efter att nya skivan är klar nu är nog lite samma som efter The Struggle Continues, då det kändes som om vi tog ett till rejält steg framåt. Känslomässigt är det The Struggle Continues den man kan jämföra med, även om låtarna inte låter likadant. Den gästas av t.ex. Timbuktu, Mapei, Rakaa Iriscience från Dilated Peoples, Ludde från (International) Noise Conspiracy och så CosM.I.C. då.

Om du skulle sätta betyg på skivorna ni släppt, hur skulle de se ut då?
– Att betygsätta skivorna är ju skitsvårt, hälften är ju baserat på minnen och personliga saker. Man tänker tillbaka i tiden och på vad man gick igenom då. Men om jag ska försöka bortse från det så… bara bedöma musikaliskt och låtmässigt så… Första plattan, Modern Day City Symphony mixade jag i mitt sovrum liksom. Andra plattan, The Struggle Continues, gjordes under en helvetes tid, under en hel sommar i en stor studio medan tredje plattan, Fort Europa, då var jag inte med och mixade, jag mixade den via mail liksom. Det är saker man måste väga in, hur det låter… men på en skala 1-10 så får Modern Day City Symphony 7/10 i betyg. The Struggle får 9/10 och Fort Europa får bara 6/10. Good Things får 10/10 i betyg.

Varför får Fort Europa bara 6/10 i betyg?
– Den kändes inte klockren. Inte såhär i efterhand. Jag tycker inte det blev så bra faktiskt. Jag hade precis gjort min soloplatta och det var en massa saker med den som tog tid, så det blev för stressigt. Jag vill ge varje skiva massor med tid, men det fanns inte tid. Jag jobbade dygnet runt och hamnade i någon slags puppa, där jag inte kunde se utanför den, se vad som blev bra och inte. Men det finns ett fåtal låtar på den plattan, som jag tycker är riktigt riktigt grymma, som Nighttrain t.ex.

Har ni några nya projekt på gång?
– Supreme har sagt för många många år sen att han aldrig kommer spela in en soloplatta, och det står han fast vid så det kommer ingen sån. Promoe håller på med en ny soloplatta, på svenska… och jag har gjort en hel del saker, även om det inte syns, men jag har gjort en massa remixes och jobbat med lite olika japaner. Sen har jag producerat en ny RnB artist som kommer att släppa sitt debutalbum under året och sen jobbar jag konstant på uppföljaren till min debutplatta. Om jag bara hade en tid att bara jobba med det så skulle det gå fort men vi har så mycket annat just nu och jag ser hellre att den blir bra och tar tid än tvärtom. Men den kommer!

Den klassiska frågan, om ni skulle få spela in ett album alternativt låt med någon, död som levande, vem skulle valet falla på? (Fråga från ”KJELLEE”)
– Vi som band hade nog haft svårt att enas om någonting, för vi lyssnar på väldigt olika musik. Men om jag fick välja helt så skulle det bli Sade, hon är en fantastisk sångerska, med otrolig integritet. Promoe skulle ju säga Bob Marley direkt, lite stereotypiskt men…

Ni skulle bli legendariska om ni gjorde något på svenska, och ni har ju bevisat att ni kan förut. Varför har det inte kommit ett Looptroop album på svenska ännu? (Fråga från ”Strömmingen”)
– Jag tror att det är för att vi har fans i så många länder. Gjorde vi ett album på svenska skulle våra fans i andra länder inte förstå någonting. Precis som våra svenska fans vill ha ett album på svenska så vill våra utländska fans ha det på engelska och det blir en motvikt där… vi har ju gjort några få grejer på svenska, ofta dolt under andra alias t.ex. Sedlighetsroteln, men ett helt album… Idén finns där men jag vet inte, det vore cool att ha gjort ett helt album på svenska. Vi har spelat in en låt på svenska till nya skivan nu, fast den kom inte med, men den kommer att komma som en bonus på någon tolva eller så. Så det får ni hålla utkik efter!

Till sist…vad händer egentligen med Sedlighetsroteln?
– De sitter inne allihopa! De håller på och diskuterar en eventuell återförening men det var ju mest en kul grej, en kompisgrej. Men vem vet, det är ingen omöjlighet!

Forumtråd: Whoa.nu intervjuar Looptroop Rockers

Intervjun är gjord av Whoa-medarbetaren Kristin och bilden på DJ Embee är tagen av Jens Nordström.

Läs mer:

• Intervju med Promoe
• Recension: Looptroop Rockers – Professional Dreamers
• Livesession med Looptroop Rockers på onsdag
• Guldgruvan: DJ Silence – Rimslakt (2002)
• Nya videor med Petter och Looptroop Rockers