Hiphopare, framför allt rappare, pratar ofta om att ”greppa micken”. Det verkar nästan finnas en slags passion för det rent mekaniska i att låta fingrarna omsluta en mikrofon. Och det är ju lätt att bli lite fångad i det där; att få känslan av att vilja ”greppa en mick”.
Men vad ska vi göra, vi som inte rappar eller utövar hiphop men ändå vill greppa micken åtminstone i symbolisk mening? Vi som inte nöjer oss med att lyssna och titta, utan måste vara med? Två alternativ som spontant dyker upp är att bli arrangör eller skribent. Jag har testat båda, och även om arrangörslivet är spännande med sena nätter och rusiga drycker så är det verkligen som hiphopskribent det har gnistrat för mig. Det är bland annat därför det bränner hål i hjärtat på mig att Whoa låses i dagarna.
Att som journalistwannabe i tjugoårsåldern få en plattform att öva sig på är inte det lättaste, men när jag en kväll bestämde mig för att bli hiphopskribent och knatade med mitt malliga anteckningsblock till en spelning på Babel i Malmö för att få ihop ett arbetsprov, så fick jag just den plattformen av Whoa.
När jag något senare tillbringade en bakfull tågresa mellan Stockholm och Malmö kräkandes på toaletten efter ett redaktionsmöte så lyckades jag ändå se en viss charm i situationen. Nu var jag inte bara musikskribent — jag var i princip en karikatyr av en musikskribent! Samma känsla när jag gjorde min första fumliga intervju med ett anteckningsblock fullt av platta frågor. När vi drack öl på ett tak i den Stockholmska solnedgången inför Wu-Tang på Münchenbryggeriet. När vi genom en recension motorsågade mina tonårsidoler. När jag fick lite dåligt samvete då jag långt senare förstod att de blivit ledsna. När jag en kväll såg och skrev om all hiphop som sänts i en TV-sänd talangjakt och när stora delar av redaktionen samlats i Malmö för att gå på hiphopevents.
Allt det där. Magi. De stunderna har lagt sig som viktiga pusselbitar i mig. Och då pratar vi bara om tiden jag varit skribent för sidan. Mer än dubbelt så många år innan dess var den en del av min dagliga surfrutin då jag hittade musik, grälade i forumen eller bara klickade mig runt i timmar.
Whoa är kaffekoppen på den frukostbricka som är livet, ett av de viktigaste elementen som alltid bör vara med. Vi är nog många som känner så. Jag tror inte att någon av oss fullt förstår vad det innebär att sidan stängs, men det lär vi göra med tiden.
Med det sagt vill jag tacka alla vänner jag lärt känna på sidan, alla artister som valt att släppa sitt material på Whoa, alla forummedlemmar och läsare. Framför allt vill jag tacka Whoa som väsen, för att det de senaste 13 åren bokfört den svenska hiphophistorien och för att jag äntligen, äntligen fick greppa micken.
Matias Rankinen har varit recensionsansvarig på Whoa och vill gärna fortsätta skriva om hiphop i olika former. Har du en plattform och behöver en skribent? Räck honom micken via Twitter (@matiasrankinen) eller mail ([email protected]).
Läs mer:
]]>
Lagom till att vi välkomnar det nya året är det också dags att ta farväl av Whoa. I nästa vecka kommer sidan att låsas och kvar kommer ett virtuellt minnesmärke över 14 års hiphophistoria att finnas. Nedläggningen av Whoa har mottagits på olika sätt men för oss bakom har det varit en upplevelse att få ta del av den uppskattning som visats och de minnen som återberättats sen beslutet blev känt.
Under det dryga decenniet som Whoa funnits till har tusentals timmar ägnats åt att hänga i forumen där det diskuterats, snackats skit, skrattats, hatats och etablerats kontakt med andra hiphopintresserade runt om i landet. Vissa har hittat kärleken och vissa har inlett musikaliska samarbeten som är intakta än idag.
Därför blev vi extra glada när det ramlade in ett brev från Queff, en av många rappare och hiphopskallar som spenderat tid här på Whoa, där han berättade hur viktigt Whoa varit för honom genom åren.
Tjabba grabbar!
Jag heter Robert och kallas för Queff och var länge en aktiv medlem på Whoa. Det var på Whoa jag släppte mina första låtar och att få en veckans mp3a på Whoa var länge ett av målen jag hade med mitt musikskapande och många av mina tonår var det endast musik släppt på Whoa som jag lyssnade på och som formade mig som människa och som artist. Det var på Whoa jag träffade Denniz ”Puszel” Prime som idag är min bästa vän och producent. Det var genom Whoa jag träffade Oleg (vår art director) och alla andra idioter från Väsby som jag aldrig hade snackat med innan men som fann varandra i ett gemensamt genuint intresse för hiphopkulturen. Grunden till vad som idag är Mekk My Day har alltså Whoa att tacka för att vi ens känner varandra.
Därför är det med sorg jag tar emot beskedet att Whoa ska lägga ner, trots att jag inte varit aktiv medlem där på många år. Jag vill tacka er för ett fantastiskt arbete som jag har mycket att tacka för.
Med detta i åtanke hade det verkligen (och då menar jag VERKLIGEN) betytt mycket för både mig och Denniz om ni recenserade vår skiva innan ni gick i graven. En skiva som aldrig hade varit möjlig att göra utan Whoa och som vi är otroligt stolta över. Det är resultatet av vårt samarbete som började redan som två rappare i audioforumet och på spelningar vi fick genom Whoa på ungdomsgårdar i obskyra förorter till Stockholm.
Jag förstår att ni kanske inte har tid eller intresse av att göra det, men som sagt så hade det betytt väldigt mycket för oss, särskilt symboliskt, om vi blev uppmärksammade på Whoa en sista gång.
Oavsett recension eller inte så vill jag återigen tacka för allt Whoa har gett mig! Vilken jävla mupp man varit där haha men satan vad det har påverkat mig. Tack på förhand för att ni läst detta, hoppas ni har en trevlig dag.
MVH
Baitar-BdB-DMC, MMDBS
Så med det sagt är det ett nöje att försöka infria den önskan som framförts i mejlet. Det blir ingen tvättäkta recension utan några väl valda ord om senaste skivan Vostok, en av de bästa skivorna det här musikåret.
Trilogin som började med Greetings from Russia hösten 2010 har kommit till vägs ände och krönts med duons första officiella album. Det har bara gått tre år men deras musikaliska resa känns mycket längre än så. Missförstå mig rätt nu, jag var en av dem som älskade den spretiga debuten med sin nytänkande kombination av elektroniska produktioner och hård, välskriven rap men senaste alstret känns äntligen som en helhet. De plågsamt ärliga och självutlämnande texterna kompletteras med fyndiga metaforer som inte känns krystade eller urvattnade, som de så ofta har en tendens att göra.
Det är få producenter som har ett så eget uttryck och en egen röst som Denniz Prime. Det räcker att lyssna på det instrumentala spåret We were a great idea som leder fram till Samma tak, det starkaste ögonblicket på hela skivan, för att förstå vad jag menar. Traditionsenligt blandas det introspektiva med klubbangers. Anton Kristiansson levererar troligtvis årets bästa gästvers, Onda droppar ett par sanningens ord med en pondus som är få förunnad och Mächy kommer helt till sin rätt på stökiga anthemet DAX.
Det är få artister som varit lika öppna med sina personliga problem och strävanden som Queff och tillsammans med Denniz Primes melodiska vemod skapar de något unikt och spännande. Allt som allt är det en helgjuten skiva som är allra bäst när den får snurra från början till slut. På ett sätt är det lite sorgligt att inse att trilogin är slut. Å andra sidan kan man glädja sig åt duons personliga och musikaliska utveckling som bådar gott för framtiden. Med Vostok har de verkligen satt ribban för kommande projekt.
Köp Queff & Denniz Prime – Vostok via iTunes
Lyssna på Queff & Denniz Prime - Vostok via Spotify
Köp Queff & Denniz Prime – Midnight in Moscow via iTunes
Lyssna på Queff & Denniz Prime – Midnight in Moscow via Spotify
Ladda ner Queff & Denniz Prime – Greetings from Russia
Ett stort tack för all respons vi fått och framförallt till Queff som tog sig tiden att formulera sina tankar i text, det uppskattas!
Relaterade länkar och information:
Queff på Twitter
Denniz Prime på Twitter
Queff & Denniz Prime på Facebook
Mekk My Day på Facebook
Forum: Whoa läggs ned!
Läs mer:
]]>
Streetzone, Svenskunderjord, Svendetta, Grioten, MokkaMekka, Gidappa, Backlash (Whoa) och Hiphoporama – Några av dem som hjälpt till att sätta svensk hiphop på kartan genom åren.
Alla verkar överens: svensk hiphop fortsätter att växa! Faktum är att den börjar breda ut sig så pass att den finns lite överallt nu för tiden. I tv-rutan, grannlägenheten, på bussen, tunnelbanan, klubben, ja, till och med i datorn hos den mest otippade kollegan. Samtidigt känns det någonstans som att antalet forum för de som är genuint intresserade av musiken och kulturen blir färre. Det känns lite konstigt. Det är inte ju inte direkt som att jättar som Kingsize Magazine och Whoa växer så det knakar heller, även om besökarantalet – för vår del – visserligen ökat försiktigt de senaste två, tre åren.
Häromdagen satte jag mig och uppdaterade Länkarkivet över svensk hiphop, länksamlingen som presenterades i sin första version för er läsare kring årsskiftet 2013. Slutsatsen efteråt var slående. Visst finns det fortfarande eldsjälar och aktörer som representerar och uppmärksammar vår favoritgenre, men var är de passionerade sidorna som både vågar vara kärleksförklarande och kritiskt granskande? Ett undantag hittar vi i Pontus Gustavssons utmärkta podcast Gatuslang som inte bara ställer genomtänkta frågor utan också låter gästerna prata till punkt. Ametist Azordegans En kärleksattack på svensk hiphop och Mats Nileskärs P3 Soul är självfallet också de kulturbärare för många att se upp till. Redaktionellt orienterade sidor i övrigt lyser dock i sin frånvaro och det tomrummet lyckas inte ens ett par ambitiösa Facebook-grupper fylla.
Såna här gånger är det lätt att en börjar blicka tillbaka på den tid som varit. Var det bättre förr? De flesta personer från min generation skulle nog säga det. Eller så är svaret så pass enkelt att många av oss som var unga när internet kom till stadsbiblioteken och skolorna gärna romantiserar bilden av hiphoprörelsen från mitten av 90- och början av 00-talet. Internetanvändandet i Sverige ökade trots allt ganska dramatiskt samtidigt som Petter, Blues, Ken Ring, Ayo, Latin Kings med flera hjälptes åt att ta svensk rap in i vardagsrummen.
Oavsett svaret på frågan så finns det många minnen att vara nostalgisk åt. Under de tretton år som vi på Whoa brunnit och funnits för svensk hiphop har många sidor kommit och gått. Ett flertal av dem gjorde otroligt mycket för scenen och förtjänar att lyftas fram. Undertecknad gav sig därför ut på en tidsresa med hjälp av fantastiska sökmotorn InternetArchive och kom tillbaka med x antal skärmdumpar och bilder från åren när Whoa hade sällskap av andra pionjärer och initiativtagare som Streetzone, Svenskunderjord, Svendetta, MokkaMekka, Grioten, Tolvis, Hiphopjustnu, Hiphoporama, Flow Magazine, DJ-Silence, Gidappa!, Quote Magazine och Blenda.
Kanske kan detta bildspel leda till både goda minnen och inspiration till nya mötesplatser?
Forum: Whoa presenterar: Hiphopsidorna vi minns!
Läs mer:
]]>
Ison & Fille av Pär ”SlumpArt” Öhman
I mitten av juni 2012 ägde ett vernissage rum på Lava – Kulturhuset i Stockholm – och utställningens fokus var svensk hiphop. Konstnären Pär ”SlumpArt” Öhman hade sedan slutet av 2011 jobbat med utställningen och lagt ner otaliga timmar med skalpell och papper. Sammanlagt 30 tavlor gjorda med stenciler och sprayfärg, som porträtterar svenska rappare som bland andra Timbuktu, Mohammed Ali, Labyrint, Näääk, Penga’ Per, Sebbe Staxx och The Salazar Brothers.
Vi på Whoa.nu har fått Pär Öhmans godkännande att publicera bilderna på tavlorna. Hoppas ni gillar dem lika mycket som vi gör!
Vill du komma i kontakt med Pär? Du når honom i så fall på http://www.slumpart.se/
Pär ”SlumpArt” Öhman: ”Svensk Hiphop – En hyllning” (klicka på bilderna)
Forum: 30 tavlar av Pär Öhman: "Svensk Hiphop – En hyllning"
Läs mer:
]]>
Martin Lindgren:
Dina tankar kring (första halvan av) 2013. Har det varit ett bra halvår? Vad kommer du minnas? (Vad har gjort störst intryck?)
- Det har varit ett mycket bra halvår. I samband med tidigare års halv- och helårsavstämningar har jag lyft hiphopscenens framfart och det går inte att bortse ifrån nu heller. I takt med att svensk hiphop fortsätter att breda ut sig och ta för sig, ökar också antalet släpp som når folket. För oss som länge jobbat med att uppmärksamma låtar, videor och skivsläpp, kan enkelt konstateras att det är ett helt annat utbud år 2013 än tidigare. Det finns en stark undergroundscen men jag gillar även att artister som Movits!, Medina, Timbuktu och Ken Ring hörts mycket i tv och radio. Kul att allt mer svensk hiphop hamnar på Spotify också. Ska man titta tillbaka på halvåret så kommer jag nog starkast att minnas förortskravallerna, som i mina ögon var en reaktion på en i längden ohållbar situation i utsatta/segregerade områden som länge berättats om av flera hiphopartister. En annan händelse som sticker ut är så klart Nu Messiahs tragiska bortgång.
Kan du nämna tre favoritsläpp hittills i år?
- Jag har lyssnat mycket på Carlitos Krigarsjäl och Stors Shere Khan XIII, så de två kvalar in där. Den senare fick för övrigt full pott i betyg av mig när den recenserades, vilket inte hör till vanligheterna. En annan release som slåss om att tillhöra de tre favoritsläppen är Jazzy Julles Tenrab Knuf EP, som är originell och lovar gott inför en kommande fullängdare. Slår gärna också ett slag för Rikard ”Skizz” Bizzis Kärlek, funk & solidaritet, men jag kan erkänna att jag inte lyssnat så mycket på den som jag trodde att jag skulle göra.
En hel del musik har släppts via Whoa, både mp3or och netplays. Har du någon favorit?
- Jag gillar verkligen boom-bap-vibben som Goon4S levererar på The GoonTape. Vid sidan av den har jag även lyssnat en hel del på De omutbaras Dödsskvadronen.
(Årets) Bästa video?
- Står mellan Movits! ft. Maskinen – Limousin, Petter ft. Eye N I – Början på allt och Som Fan ft. Timbuktu– Aha-ok, där nog den sistnämnda tar hem vinsten. Grym låt och charmig video i ett.
Har du nostalgitrippat till något speciellt?
- Nu Messiahs bortgång hade viss del i att jag återupptäckte Nujabes igen. Även det en talangfull musiker som gick bort alldeles för tidigt. Synd bara att de inte lyckats lösa hans material till Spotify än.
Vad hoppas du på inför fortsättningen av 2013?
- Att Looptroop Rockers skiva på engelska blir bättre än den på svenska är, att Ison & Fille visar vart skåpet ska stå och att de nya stjärnskotten Adam Kanyama, Malcolm B, Lilla Namo och Linda Pira håller för trycket och släpper starkt material. Att Jazzy Julle vågar flippa loss ännu mer och att Alexander Juneblad aka Academics fortsätter släppa låtar. Allt Academics rör vid blir till guld, så är det bara. Hans Parken EP, som kom i slutet av 2012, går fortfarande varm hos mig.
Alexander Gabrielsson:
Dina tankar kring (första halvan av) 2013. Har det varit ett bra halvår? Vad kommer du minnas? (Vad har gjort störst intryck?)
- Överlag har det varit ett väldigt bra halvår där det släppts bra material på löpande band. Nästan så pass mycket att man har haft svårt att hinna med att lyssna in sig på allt. Många projekt som det snackats om under en längre tid har äntligen kommit, tänker främst på Looptroop Rockers skiva på svenska, Chords Looped State of Mind (som visserligen släpptes i slutet av 2012) och Ken Rings AkustiKen. För att inte tala om Redline som fortsatt att leverera förstklassig musik. I övrigt har det varit intressant att följa mediedrevet mot Labyrint som aldrig tycks avta, snarare tvärtom. Redlines spelning på Gröna Lund och rapporteringen kring efterspelet var även den intressant och något sorglig att följa.
Kan du nämna tre favoritsläpp hittills i år?
- Zacke – Renhjärtat och Looptroop Rockers – Mitt hjärta är en bomb är självskrivna. Får jag nämnda Chords även fast den släpptes 2012?
En hel del musik har släppts via Whoa, både mp3or och netplays. Har du någon favorit?
- Käp & Drrock – 420. Opretentiös och dekadent rap när den är som bäst. Att många låtar har ett par år på nacken förstärker den känslan ännu mer. Kul att den äntligen kom ut och kul att Whoa fick äran att släppa den!
(Årets) Bästa video?
- Länge var Rikard ”Skizz” Bizzi – Kapitel 15-27 (Botkyrka) den video jag kom på mig själv med att alltid vilja se men i och med att Lilla Namo, lite i grevens tid, släppte videon till Tuggare utan gränser så måste det bli den. Har ända sen jag hörde henne för första gången tyckt att hon varit spännande med en stor potential men hennes musik har hittills inte riktigt fallit mig i smaken. Den videon undanröjde dock alla mina tvivel till min stora glädje. Att hon dessutom filmat och regisserat videon själv gör valet ännu mer enkelt. Tänk att svartvitt fortfarande går hem 2013.
Har du nostalgitrippat till något speciellt?
- Tack vare hela Beastcoast-svängen har jag börjat gå tillbaka till den amerikanska södern. Måste jag välja blir det nog Z-Ro, speciellt The Life of Joseph W. McVey-plattan. Fortfarande väldigt produktiv och med en katalog som är svår att överträffa.
Vad hoppas du på inför fortsättningen av 2013?
- Att Labyrints kommande skiva blir bättre och framförallt lite jämnare än den förra. Att Organismen hinner släppa, att Öris EP är så bra som jag hoppas och att Trappmusiks kommande skiva får det mottagande den förtjänar. Sen vore det kul att se fler nya stjärnskott på den svenska hiphophimlen för känslan är att det finns mycket osedd talang där ute. Slutligen, att Ken Ring tar det svenska folket med storm i Så mycket bättre och ”orsakar” åtminstone ett nytt ord i 2014 års upplaga av SAOL.
Christer Johansson:
Dina tankar kring (första halvan av) 2013. Har det varit ett bra halvår? Vad kommer du minnas? (Vad har gjort störst intryck?)
- Väldigt bra faktiskt, kanske rent av det bästa året hittills de senaste tio åren eller så. Ska jag sammanfatta det kort så har det släppts något för alla smaker. Rikard ”Skizz” Bizzi har förmodligen släppt årets bästa låt i Kapitel 15-27 (Botkyrka) och själva plattan var riktigt bra i helhet. En annan stil och en annan kandidat till årets album är Zacke och hans Renhjärtat. Men det är bara toppen på isberget för hittills har det på sex månader kommit bra musik nog för ett helt år. Den största positiva överraskningen för mig är Looptroop Rockers Mitt hjärta är en bomb. Looptroop har aldrig varit dåliga men på senare år har de känts smått förutsägbara och skivorna blir – utöver några riktiga guldkorn – efter ett tag smått sömniga. Inte den här gången. Mitt hjärta är en bomb andas energi rakt igenom och kan mycket väl vara deras bästa album hittills.
Kan du nämna tre favoritsläpp hittills i år?
Rikard ”Skizz” Bizzi – Kärlek, funk & solidaritet, Looptroop Rockers – Mitt hjärta är en bomb och Ken Ring – AkustiKen.
En hel del musik har släppts via Whoa, både mp3or och netplays. Har du någon favorit?
- Boom-bap är kul så jag säger Goon4S.
(Årets) Bästa video?
- Minnet sviker lite här men spontant kommer jag att tänka på Rikard ”Skizz” Bizzi - Kapitel 15-27 (Botkyrka) och Petter ft. Eye N I – Början på allt. Den första är mer snygg, den andra får mig att dra på mungiporna.
Har du nostalgitrippat till något speciellt?
- Det gör jag hela tiden. Ett tag var det Souls of Mischiefs och senare Keith Murray. Men det blir ofta rätt korta romanser.
Vad hoppas du på inför fortsättningen av 2013?
- Det har slagit av lite på takten så här lagom till sommaren när det kommer till ny musik men samtidigt händer det ju en del runt om i Stockholm (och förmodligen också i resten av landet) med spelningar och annat intressant. Så jag hoppas sommaren får fortsätta passera så här avslappnat och om hösten blir hälften så bra som våren så kan vi nog summera 2013 som ett av de bättre åren musikmässigt. Jag blev nyfiken på vad Fröken B kan åstadkomma på en fullängdare efter EPn Fröken B-sidor. Återstår att se när en sådan kommer. Jag är också sugen på att höra mer från Göteborgskollektivet The Order. Jag har inte så jättebra koll på dem men det jag har hört hittills, framför allt Ozone Fukkaz underbara Busta Rhymes-influerade rap, är riktigt spännande.
Matias Rankinen:
Dina tankar kring (första halvan av) 2013. Har det varit ett bra halvår? Vad kommer du minnas? (Vad har gjort störst intryck?)
- Ja! Det har ju det! Jag blev nästan lite chockad. I vår sammanfattning av 2012 var jag väldigt negativ, men nu har svensk hiphop tack vare ett par fantastiska musiker fått vind i seglen igen. Mest minnesvärt är enligt mig den stora kollisionen som uppstod när flera av våra mest respekterade hiphopgubbar släppte album tätt inpå varandra – och blev helt utklassade av den nya generationen.
Kan du nämna tre favoritsläpp hittills i år?
- Svaret på den frågan är mycket enkelt, och jag tror att de allra flesta skulle nämna samma tre album. Det rör sig givetvis om Rikard ”Skizz” Bizzis fantastiska hiphop- och funksymbios Kärlek, funk & solidaritet, om Stors helt och hållet kompletta album Shere Khan XIII, och om massor av ivriga rappare på slipade produktioner signerade Mack Beats, på densammes debutalbum Centrum.
En hel del musik har släppts via Whoa, både mp3or och netplays. Har du någon favorit?
- Ja! Nya släpp av Spakur tackar man ju aldrig nej till, och även om Dubbel dos kanske inte var det bästa han släppt ifrån sig (det är nämligen Lördagen den 14:e som jag fortfarande plockar fram ur bokhyllan till söndagens pannkaksfrukost då och då) så stannar jag upp till rader som ”Du tror helvetet är illa, men vänta tills du har sett kön”. Hiphop-Sveriges egen Tranströmer! Det är också spännande att fundera över hur all talang kan få plats i Skrytmåns blott 18-åriga kropp, och det kan man med fördel göra med hans EP Moment 22 som bakgrundsmusik.
(Årets) Bästa video?
- Jag kollar inte så ofta på musikvideor, på grund av att det är en sådan gamble. När man klickar på play-knappen i YouTube-fönstret skriver man under ett osynligt kontrakt där man själv tar på sig ansvaret för den stora skam man kan komma att känna, till exempel om någon hiphopklyschar allt vad hen orkar och man får sitta där och vrida på sig. Men några har jag vågat kika på, och en del av dem har varit bra. Till exempel gillar jag enkelheten i Öris Fontana di Trevi, mörkret i Rikard ”Skizz” Bizzis Kapitel 15-27 (Botkyrka) och alla charmiga danser och minspel som Som Fan visar upp i videon till Kul.
Har du nostalgitrippat till något speciellt?
- Jag har lyssnat en del på Fjärde Världens album Världens ände. Jag minns tydligt hur extremt mycket jag lyssnade på det i pojkrummet medan jag spelade tv-spel i tonåren. Jag är inte helt hundra på hur det står sig idag, men det är ganska härligt i alla fall. Sexfemmans Doggybag mixtape har också spelats flitigt och påmint om tonåren. Ju mer jag skriver om detta, desto mer övertygad blir jag om att jag kanske lever lite för mycket i det förgångna. Men skit i det! Jag har också nostalgitrippat till Professor P & DJ Akilles album The Realism som visserligen släpptes för bara ett år sen (”men vadå, ett så sent album kan man ju inte nostalgitrippa till”, jo det kan man!).
Vad hoppas du på inför fortsättningen av 2013?
- Att rappare och producenter fortsätter innovera och göra något som känns åtminstone lite nytt och fräscht. Mer svensk funk hade varit kul efter Rikard ”Skizz” Bizzis fantastiska Du vet vad kärlek är, en låt att förlora sig själv i med ett alkoholsnurrande huvud på pågatåg mellan skånska städer. Det sägs ju att Yemi ska släppa en debutplatta också, och då hans mixtape Halvfärdig himmel var helt fantastiskt känns det lovande. Vissa av singlarna han släppt ifrån sig på sistone har inte helt mött mina förväntningar, men jag tror det där kommer lösa sig.
Forum: Whoa-redaktionen summerar halva 2013
Läs mer:
]]>
Upploppen i Husby har fått mycket uppmärksamhet. Det har skrivits och filmats, det har debatterats och diskuterats, det har förkastats och försvarats. Politikernas förslag på lösningar har lyst med sin frånvaro. En del lägger skulden på föräldrarna, andra lägger skulden på organisationer som Megafonen och givetvis beskyller några invandringen. De blåa anklagar de röda, de röda anklagar de blåa. Ingen verkar riktigt förstå och skulden är givetvis delad. Det är 20 år sedan Latin Kings släppte Välkommen till förorten och blev de första att ge förorten en röst. Frågan vi ställer oss: är det ingen som har lyssnat?
Istället för ett långt utdraget resonemang låter vi musiken tala. Fyll gärna på med era egna exempel.
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna något slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
/Hjalmar Söderberg, Doktor Glas, 1905
http://www.youtube.com/watch?v=VcINXlmCOfQ
http://www.youtube.com/watch?v=Zzr7do-U2dU
http://www.youtube.com/watch?v=5Juowx8Cmws
http://www.youtube.com/watch?v=zew30d2F27o
http://www.youtube.com/watch?v=_i9MQ4xggUg
http://www.youtube.com/watch?v=kxThfu-yLXw
http://www.youtube.com/watch?v=tYRF-rKX_k4
http://www.youtube.com/watch?v=tWNHQ-zpilU
http://www.youtube.com/watch?v=z-7CAG9BQc8
http://www.youtube.com/watch?v=gsaXOGF5LFM
http://www.youtube.com/watch?v=bvfDtPU5wrc
http://www.youtube.com/watch?v=zWhSw-wt5JE
http://www.youtube.com/watch?v=KjaCWXEwor4
http://www.youtube.com/watch?v=QC06r88mouo
Forum: "Miljonprogram, vad fan har ni gjort?..." (om Husby)
Läs mer:
]]>
Foto: Nu Messiah i samband med den första Malmöbaserade upplagan av The O-Zone Battles 2011.
I slutet av april möttes vi av den tragiska nyheten att Erik Kvistenberg a.k.a. Nu Messiah, omtyckt Whoa-räv, rapartist och battle-rappare, lämnat oss.
Vi vill gärna ta en stund av er tid för att minnas Erik och samtidigt skänka en tanke till dem som han lämnade efter sig. App här på forumet har skrivit ihop några av sina minnen av honom:
Well, många av de som vet vem Erik var vet antagligen vem jag är. Jag var Eriks högra hand, eller han var min beroende på hur man väljer och se på det. Han ville alltid att jag skulle göra musik med honom och battla med honom, men jag har aldrig haft det drivet. Jag har aldrig orkat med att kasta mig ut i det hela. Erik orkade. Erik vågade. Och Erik omdefinierade vad det innebar att vara lyricist.
Jag lärde känna Erik på ett annat internetforum där vi hamnade i någon sorts cyphertråd där han egentligen vann över mig men alla andra tyckte att jag vann, vilket egentligen kan sammanfatta hela hans battlekarriär. Det var väl ungefär ’06 eller så om jag minns rätt, 2007 övertygade han mig att skaffa ett konto på Whoa och efter det började vi skriva tillsammans för att snabbt cementera vår plats inom det absoluta toppskicket inom svensk lyricism. På den här tiden kallade han sig för Raymond och fick väl lite fame på ett par audiobattleturneringar på fragbite. Raymond blev till Blind till Nu Messiah och vi fortsatte skriva texter ihop, samtidigt som han skrev låtar. Jag minns att han försökte dra ihop en filmad battle mellan mig och honom någon gång innan alla battleligor kom igång i Sverige, med ett 30-tal inbjudna gäster som publik, men som med mycket annat blev det aldrig av att jag tog mig tiden. Erik hade alltid ögonen på framkanten av vad som skulle göras, något som som syntes väl när han i slutet av 2009 släppte sin debut-ep ”Ur askan”, som fullkomligt överglänste audioforumet med sin väl sammansatta struktur, råa äkta stil och sina gästverser av bland annat Hell Razah från Wu-Tang Clan.
Nu Messiah fortsatte släppa låtar sporadiskt, och jobbade på en andra ep som aldrig släpptes när han 2010 blev en del av den svenska battlescenens framfart. Här hyllades Erik för sitt överglänsande textinnehåll i matcher mot namn som Martin Zamora, Kaggen, Third Eye och den tyvärr osläppta matchen mot 2 i Styrka. Erik var inte mycket av en publikfriare, utan var orubblig i att göra saker på det sättet han själv kände för, oavsett om omvärlden förstod eller inte. På senare tid jobbade Erik på att få igång Sveriges första 3 on 3 battle, såväl som med musik. Hans sista inspelade gästvers kommer att släppas på Demirels (Balkan Brigaden) skiva, så håll utkik efter den för att få höra det sista av så många saker han hade att säga.
Privat sett var Erik ytterst intelligent och medveten, det fanns i princip ingenting han inte kände igen, och många människor såg upp till honom som en storebror dom kunde komma till med problem, eller bollplankande. Jag frågade honom en gång vad han skulle göra om han blev rik nån dag, hans svar var ”Allt jag vill är att ge bort det till mina systerdöttrar. Vad ska jag lägga det på mig själv för? Jag gillar inte ens mig själv”. Det var väldigt sällan Erik släppte ner garden, oftast var det genom musiken, och det känns så konstigt i efterhand att man aldrig förstod hur mycket sanning det faktiskt låg i hans låtar. Man kommenterade med ett ”snyggt, fett skrivet” och sen tänkte man inte mer på det. Det sista vi pratade om var att han frågade mig om vi skulle skriva nånting. Jag svarade att jag inte hann just nu, men att vi kan ta det till helgen. Mindre än en vecka senare var han borta. Det finns folk som funderar på om det var med flit eller inte. Jag är helt säker på att det inte var det. Erik hade framtidsplaner och med så mycket han hade att säga världen hade han aldrig lämnat den utan några ord. Allt jag kan säga är lyssna på låtarna och ta åt er av det. Det är vad han hade velat.
”Det har hänt att jag vid något tillfälle uttalat mig negativt om dagens hiphopscen. Detta leder för det mesta bara till att folk ger mig etiketten ‘Hatare’ och slutar lyssna på vad jag har att säga, men gör inte det misstaget du också. Jag är i allra högsta grad en älskare, jag älskar bara inte samma saker som du. Jag älskar intressanta berättelser, intelligenta frågeställningar, imponerande språkbruk, engagerade ställningstaganden, introverta betraktelser, unika infallsvinklar och poetiska känsloskildringar. Att du inte har dessa saker gör inte mig till en hatare, det gör bara dig till en dålig rappare.”
– Erik Nu Messiah Kvistenberg/ App
Vila i frid!
/ Whoa-crew
Forum: Nu Messiah död [bekräftat]
Läs mer:
]]>
Foto: Whoa.nu
För några dagar sedan vann Labyrint pris för årets hiphop/soul på galan P3 Guld. Ett välförtjänt sådant då gruppen firade stora framgångar under 2012, där det varit svårt att undgå deras popularitet runt om i landet. Som en bonus passerade dessutom medlemmen Aki över 20 000 sålda exemplar med solosingeln När solen går ner, enbart 40 dagar efter sin release.
I takt med att artisterna på etiketterna Svenska Inspelningar och Redline Recordings blivit allt mer positivt uppmärksammade höjer nu ägaren Universal Music nivån ytterligare ett snäpp vad gäller marknadsföringen, i form av en reklamkampanj i Stockholm och Uppsala via utomhusytor så som busshållplatser samt annonsplatser i tunnelbanan.
Reklamkampanjen är troligtvis den största i sitt slag inom genren och är unik på flera sätt. Det är första gången en specifik spellista på Spotify – Universals egna Digster Svensk Hiphop – marknadsförs på detta sätt. Kampanjen är också speciellt riktad till de förortsområden där de berörda artisterna kommer ifrån och har många av sina fans. Sist men inte minst kan då åtminstone inte undertecknad minnas när man senast möttes av texten ”SVENSK HIPHOP” på väg till skolan eller jobbet? Detta kan inte ses på något annat sätt än ett styrketecken!
I reklamkampanjen medverkar Svenska Inspelningars artister Näääk, Nimo och Ken Ring. Från Redline Recordings, som just nominerats till Nöjesguidens Stockholmspris, medverkar artisterna Labyrint, Dani M, Carlito och Stor. I det här blogginlägget kan du se tre bilder som snappats upp det senaste dygnet i Stockholmsområdet. Hurra för svensk hiphop!
Foto: Whoa.nu
Foto: Redline
Forum: Universal Music drar igång reklamkampanj för svensk hiphop
Läs mer:
]]>
Pontus Gustavsson:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Jag har likt varje år riktigt stora förväntningar på det kommande året men det brukar sällan införlivas. Dels för att skivor ganska ofta inte blir så bra som man hoppats men också för att mycket releaser blir framskjutna och planerade projekt rinner ut i sanden. Men även om 2011 var ett bättre albumår än 2012 så har det släppts grymt mycket bra svensk hiphop i år i form av singlar och EPs. Så mycket att man nästan inte hunnit lyssna på alla släpp. Och det har definitivt släppts så mycket svensk hiphop att man varit tvungen att bortprioritera mycket stark amerikansk hiphop.
Det jag kommer minnas mest från 2012 är nog bortgången av göteborgsprofilen Gubb. Men även all bra musik som släpptes, speciellt Chords skiva som är fantastisk på alla sätt och vis. Så klart även battlescenen med Vendetta och O-Zones tvåårsfest som kronan på verket. Dessutom kommer jag komma ihåg 2012 som det året jag startade mitt podcastprojekt Gatuslang.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Chords – Looped State of Mind, Max Peezey – F.A.S 3 och Professor P & DJ Akilles – The Realism.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Jag tycker tyvärr att Whoa haft ett svagare netplay-år än tidigare, även om jag är grymt tacksam över de släppen vi fått möjlighet att släppa. Men som gammalt troget Gubb-fan var det mäktigt att få släppa hans Psalm 23 i vårt arkiv. När det gäller Guldgruvan så har det släppts grymt mycket bra. Speciellt roliga släpp tycker jag var rariteterna från Bashie och de sedan tidigare osläppta skivorna med 3 Ess samt den digitalt osläppta Den svenska underjordens instrumentalspår.
Årets bästa video?
Helt klart Sjukstugans Zig Zag-video men jag måste också slå ett slag för Superscis Wristwatch. Även Zackes Mammas nya kille var en härlig och charmig nostalgitripp in i mitt gamla pojkrum.
Vad hoppas du på inför 2013?
Jag hoppas att artister lyckas hålla sin deadlines, följa sina hjärtan och blir bättre på att promota sig själva.
Martin Lindgren:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Efter att ha varit nöjd 2008 och 2009, nöjd men ändå nånstans besviken 2010 och i det närmaste lyrisk 2011, hade jag stora förhoppningar om att 2012 skulle ta svensk hiphop till nya höjder. Så här i efterhand känns det dock som ännu ett ”nöjt mellanår” där scenen bitvis levererade starka låtar, men aldrig riktigt tog nästa kliv i utvecklingen. Vad gäller lite större släpp, från EPs till fullängdare, anser jag att detta är det svagaste året på länge. Samtidigt är det så klart så att albumformatet börjat spela ut sin roll på marknaden, vilket i sin tur kanske snarare tyder på att det är jag själv som inte riktigt hängt med tillräckligt i utvecklingen. Rent objektivt så är det singlar som gäller och där har faktiskt namn som Carlito, Ken Ring, Finess, Prop Dylan, Shazaam, Dani M, Kartellen, Stress, Zacke, Labyrint, Aleks, Frispråkarn och Ozone Fukkaz gjort starka avtryck under året. Inte minst Labyrint med sina närmare 2 miljoner views av videon till Ortens favoriter. Av den anledningen måste vi så klart ge tummen upp åt 2012 och även fortsätta se positivt på framtiden.
För mig var 2012 året när västkusthjälten Gubb gick ur tiden och en annan storhet presenterade sig. Kollektivet The Order, med Bob Village och Ozone Fukkaz i spetsen, håller fanan högt för Göteborg och fick välförtjänt en egen hyllning här på bloggen i mitten av året. Det här var också året när svensk hiphop fortsatte att utmana den politiska agendan och väckte känslor, tydligast kanske i samband med förspelet och efterspelet av releasen till Stress Tystas ner. Under 2012 fortsatte även den svenska battlescenen att växa i popularitet runt om i landet, med Ozone Battles tvåårsjubileum och prestigeturneringen Vendetta som absoluta höjdpunkter.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Mina favoritsläpp i ordning:
1. Chords – Looped State of Mind
2. DJ Akilles & Professor P – The Realism
3. Max Peezay – F.A.S 3
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Medina – Rumble in Fiskayet, Ismen – Inget kan bli skönt nog och Chilly & Leafy – Unda Dawg Entourage är tre plattor som snurrade friskt hos mig när de släpptes för x antal år sedan. Därför känns det givetvis kul och viktigt att Whoa fått hjälpa till att ”föreviga” dessa för allmänheten. Pontus har nämnt några andra häftiga releaser, men annars säger jag Pst/Q – Pluralis Majestatis. Det är en klassisk EP som alla borde ha nära till hands när det nalkas musiklyssnande.
Årets bästa video?
SödraSidans Fånga dagen och Carlitos Krigarsjäl är två personliga favoriter, men som helhet är det två andra videor som stuckit ut mest i år. Bidragen i fråga är briljanta på sina egna sätt och får därför dela på platsen för ”årets bästa video”. Här lyder motiveringarna:
Sjukstugan ft. Skizz – Zig Zag. En galen låt förtjänar en galen video. Maceo Frost fångar lekfullheten och glädjen i Sjukstugans alster med hjälp av underhållande scener, härliga effekter och några av Sveriges bästa dansare.
Professor P & DJ Akilles ft. Adam Tensta & Rigael Damar – Keep Doing It. Mårten Lindsjö m.fl. stod för den kanske mest oväntade hiphopvideon på länge, där Professor P och DJ Akilles – med hjälp av Järfällagymnasterna – gör upp mot varandra i trampett, trampolin och fristående gymnastik. Cleant, originellt och charmigt!
Vad hoppas du på inför 2013?
Jag hoppas att fler artister höjer rösten och öppet ifrågasätter Sverigedemokraterna samt obalanserna och orättvisorna i samhället. Som nämnt är det även min förhoppning att svensk hiphop – trots många bra singlar 2012 – studsar tillbaka igen och ger oss flertalet starka albumsläpp. Känslan säger att Ken Ring borde kunna hjälpa till att infria detta, då singlarna Själen av en vän och Poverty imponerat så här långt. Ansvaret och förväntningarna ligger givetvis också på Ayla-kollektivet, där Stor, Carlito och Mohammed Ali släpper nytt. Sist men inte minst vore det även välförtjänt om hotshotsen på amerikanska västkusten lyssnar igenom Trainspotters nya skiva (release: 1/1-13), inser briljansen i Academics beats och signar upp västerbottningen med ett monsterkontrakt!
Jonas Pedersén:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Jag tycker att 2012 var ett rätt bra år, framförallt mot slutet, den här hösten ha vart galen med allt från Kartellen, ”Röd november” och F.H.T.E.O.T.D till Vendetta och Kuppen. Battlescenen är något jag verkligen har gillat det här året, det känns som att den svenska scenen tog ett steg framåt genom att sätta mer fokus på inhemska battles. De matcher man har väntat mest på och varit bäst, var mellan två svenskar. Sedan tycker jag att Sebbe Staxx tillförde något till scenen, trots att jag vet att alla inte håller med. Vi får inte heller glömma podcasten Gatuslang som är den enda podcasten jag faktiskt har pallat ta mig igenom ordenligt, avsnitten med Bowers och Pst/Q är legendariska! Slutligen värmde det mitt hjärta att vi åtminstone har fått se några gästinhopp från Roffe Ruff, trots hans löfte från förra året om att lägga ner musiken.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Det första är Organismens God morgon framtid, jag vet att det bara var sex spår, men det var sex låtar som verkligen berörde mig. Det andra är Follow Him To The End Of The Desert – The Dalecarlian Book of the Dead, årets släpp enligt mig. Experimentellt, mångsidigt och välgjort, den skivan kommer nog att plockas fram fler gånger även under 2013. Den sista har jag svårt att välja då det finns fler att välja på, men jag måste faktiskt välja Daltones Höga toppar djupa dalar. Jag recenserade den här plattan och gav den ett mediokert betyg, men efter det har den ändå gått på repeat. Man är inte sämre än att erkänna när man gjort fel, den skivan växer på en.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Gubb – Psalm 23. Inget snack, det är en grym platta. Synd att den kom att betyda så mycket mer än bra musik.
Årets bästa video?
Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på den här frågan, för jag har svårt att välja då inget riktigt har slagit mig i magen som jag tycker att det borde ha gjort. Men om jag får återgå till Gubb lite måste jag säga att videon till Död man står är svår att titta på nu för tiden.
Vad hoppas du på inför 2013?
Samma som alla år, att Pst/Q släpper sin jävla platta någon gång, kom igen, vi väntar!
Annars hoppas jag på ett lika fett battle-år som 2012, att Looptroops nya går tillbaka lite till rötterna och att Viktor Ax släpper något nytt.
Vessna Sarah:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
2012 ser jag som ett ojämnt år, men det kanske är för att året innan var ett sjukt intressant sådant då det hände mycket och det kom många albumsläpp (i år har det mer handlat om EPs i min bok). Allt var inte bra men det luktade utveckling hela vägen, sen blev det lite platt under 2012 tycker jag. Däremot ska det sägas att det trillat in mycket under andra halvan av året. Skaparlusten verkar ha varit hög. Det här var bland annat första året som jag på ett organiskt sätt fått upp ögonen lite mer på riktigt för battlescenen! Battlerap är annars inte något som jag lägger tid på då jag helt enkelt finner det ointressant i de allra flesta fall. Jag har under året sett fram emot några släpp men de har – inte helt oväntat – blivit framskjutna, så jag suger på de karamellerna en stund till. Flera av mina favoriter på andra sidan Atlanten har kommit med ny ish så min uppmärksamhet har varit riktad ditåt lite extra mycket i år också. Största besvikelsen under 2012 måste ha varit Maskinens senaste album. Inte alls för att det är sanslöst dåligt, utan åter igen, för att det föregående var så tungt på influenser och sprängfyllt med små juveler som jag tror många missade. Uppföljaren till det kunde inte annat än vara svår att lyckas med fullt ut. Dock, är Chords skiva något jag definitivt kommer att minnas, likaså den intima spelningen Professor P & DJ Akilles hade på vårt kära Shelta här i Göteborg, och naturligtvis att jag började skriva och arbeta här på Whoa. Det har resulterat i mycket skratt, svett och sköna möten.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Snackar vi svenska släpp blir det utan inbördes ordning: Chords – Looped State of Mind, Professor P & DJ Akilles – The Realism och Organismen - God morgon framtid. Men det finns fler i singelformat…
Snackar vi utländskt är dessa några av mina favoriter, också utan inbördes ordning: Hot Sugar - Midi Murder, TiRon & Ayomari - HNGRY, Kendrick Lamar - Good Kid m.A.A.d. City.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Kan man svara allt när det gäller Guldgruvan? Allt som finns där är kanske inte min kopp te, men jag tycker att den fyller en mycket viktig funktion. Jag vill härmed ge Pontus (Mfs) en shout out för det grymma jobb han lägger ner på svensk hiphop-historia! Måste jag nämna något specifikt känns ju annars Gubbs Psalm 23 i Netplay-arkivet som ett viktigt släpp…
Årets bästa video?
Ouff, svårt! Jag säger Chechen – Sverige, men vill också nämna Mollgan – NON STOP som känns viktig. Tyvärr. För visst är det så att ingen egentligen borde höja på ögonbrynen över kärleken som skildras i den. Jag måste ju passa på att klämma in lite utländskt också, och då är Kool A.D. – Manny Pacquiao lätt något av det ballaste jag sett i år.
Vad hoppas du på inför 2013?
Jag hoppas att vänner som jobbat hårt och ska droppa grejer, verkligen gör det! Jag hoppas att alla, inom hiphop och i övrigt, gör sin grej och inte följer trender, men vidgar sina referensramar. Jag hoppas på mod, och på skratt i den allvarsamma leken. Jag hoppas också på att jag får chansen att promota och visa er musik som jag verkligen tror på.
Christer Johansson:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Jag minns att det var rätt stort fokus på battles. Även om battles inte alltid har intresserat mig så är det nog det jag tycker stått ut lite under året, med såväl några minnesvärda battles (Sebbe vs Shazaam till exempel) som Vendettas mästerskap som jag följt på lite avstånd. I övrigt har 2012 varit ett år som inte sticker ut mer än något annat. Det har inte varit sådär fasansfullt mycket skivsläpp (däremot en hel del mindre släpp och EPs) men det har ändå hållit en ganska bra nivå. Lite experimenterande vilket jag ser som positivt. Jag kan heller inte minnas något rörde upp speciellt mycket känslor eller kontroverser. Ett ganska lugnt år helt enkelt.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Max Peezay – F.A.S 3, Sjukstugan – Rap på svenska och Chords – Looped State of Mind.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
När det kommer till netplays är jag kluven mellan Pase – Pase Yourself och Ellda – Hybris.
Guldklimpsfavoriten är nog Simon Emanuel/Paragons Ni borde älska mig samt Nästan berömd. Han släppte för övrigt Om vi överlever sommaren som kanske borde in i svaret på föregående fråga.
Årets bästa video?
Sjukstugan ft. Skizz – Zig Zag
Vad hoppas du på inför 2013?
Hmm… nytt från Carlito kanske. Krigarsjäl som kom under Redlines ”Röd november” är skön. Sen hoppas jag givetvis på att bli överraskad, det gör jag alltid. Har märkt att det bästa jag hört de senaste åren är sådant jag inte varit beredd på. Helt plötsligt dök till exempel Mohammed Ali upp med Porten för några år sedan vilket kändes som ett stort ”wow! – det här kan jag relatera till”. I år kom Max Peezay med F.A.S 3 utan att jag hade en aning om det och visade att han utvecklats minst två nivåer sedan sist. Riktigt, riktigt bra. Sjukstugans Zig Zag är årets favoritlåt för den är både rolig och riktigt bra på alla sätt och vis. Överlag hoppas jag också på mycket berättelser. Det är på nåt vis kärnan i den hiphopen som sög in mig i sitt nät för många år sedan. Sverige är ett land där klyftorna ökar, rädslan för allt och inget sprider sig vilket får folk att vända sig mot varandra och ger populister plats i riksdagen. Men Sverige är samtidigt ett bra land att leva i. Det finns alltså många sidor av Sverige och dessa vill jag höra berättas om.
Matias Rankinen:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Efter superåret 2011 – då det kändes som att det kom ett riktigt bra släpp nästan varje vecka – kändes det troligt att en backlash skulle komma år 2012, vilket det också gjorde enligt mig. Det släpptes mycket oinspirerad musik och bristen på innovation var generellt sett stor. Mycket medelmåttigt med andra ord, ett par katastrofer – men självklart fanns det också ljusglimtar. Vid sidan av ett par bra släpp, som jag listar under nästa fråga, var det framför allt battlescenen som blomstrade. Många internationella battlerappare kom till Sverige, Vendettaturneringen ägde rum och en av våra större rappare kastade sig in på scenen.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Tre riktigt bra släpp går faktiskt att få ihop, och de har två gemensamma nämnare: de är engelskspråkiga och härstammar från Lund. Jag pratar givetvis om Professor P & Dj Akilles efterlängtade album The Realism, P.J.:s fantastiska debutalbum Makin’ Moves (för vilken han tilldelades Lunds kulturstipendium) samt Brooklyngubben Chords nya platta Looped State of Mind. Som en bubblare bör dock Moms EP Dikter ifrån bikten 2 nämnas, där vi fick se en helt ny sida av rapparen vilket är just vad fler artister borde satsa på.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Jag önskar verkligen att jag hade tid att lyssna på allt. Men av det jag hunnit sätta mig in i har jag haft bra stunder med Jimmy Pistols EP Pistoler & rosor (bra tv-spelssoundtrack). Ett kärt återseende från Guldgruvan var bland annat det härliga mixtapet Doggybag av Sexfemman.
Årets bästa video?
Det fanns något jävligt härligt med allt ätande i Toffers video till Kebabrulle, likaså med den vackra ljussättningen i Mack Beats feat. Jaqe – I centrum. Högst på min lista hamnar dock videon till Rom & kush av Stor och Linda Pira, som passar låten extremt bra.
Vad hoppas du på inför 2013?
Att svenska hiphopartister vågar experimentera och innovera mer. Allra helst i form av riktiga album.
Kimmo Svensson:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Jag har levt utan dator och internet så gott som hela året och kommer därför komma ihåg jagandet efter polare med datorer i samband med att nya battles postats – och gemenskapen det fört med sig! Jag kommer också minnas 2012 som Labyrints år efter deras stora framgångar – alla kids har lirat Labyrint i mina trakter! I somras skulle jag intervjuat dem efter en spelning de gjorde i min stad och förberedde mig inte särskilt bra, trodde det skulle lösa sig ändå av bara farten liksom… Jag kommer komma ihåg att: det gör det inte!
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Jag har inte hunnit lyssna riktigt på Max Peezays nya än, men det verkar galet från det jag hört. Har inte heller lyssnat tillräckligt på The Realism som de andra nämnt även om det jag hört låter helt fantastiskt, så om några veckor kanske jag ändrat lite i listan, men just nu ser den ut så här: Chords – Looped State of Mind, Nimo – Till slut och Obnoxiuz – På väg ut.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Det måste ju vara 3 Ess-grejerna i Guldgruvan.
Årets bästa video?
Professor P & DJ Akilles – Pro & Ak For President! Fast deras Keep Doing It-video är också ball. Eller Matte Calistes Det kommer att vända!
Vad hoppas du på inför 2013?
Att lista alla feta artister som ska släppa nytt är för svårt, så jag får limitera mig till Ayla-klickens och Silversystrars nya. Men typ, artister mot rasister – hiphopstyle, eller nåt.
Tom Samuelsson:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Jag tycker att det var ett bra år på flera sätt. Battlescenen lyfte sig till att bli en definitiv komponent av den svenska hiphopscenen i stort, genom påkostade evenemang och turneringar som Kuppen och Vendetta. Den antirasistiska låten Tystas ner släpptes och skapade stor kontrovers och debatt kring vad kultur ska vara, vilket ju är positivt, och dessutom har vi på rapscenen sett många intressanta uppstickare som Ozone Fukkaz, Sjukstugan, P.J. m.fl.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Jag tycker att Lundasonen P.J. gjorde en fantastisk debut med Makin’ Moves-albumet, och jag blir förvånad om inte han i framtiden kan leva på sin musik. Ett annat släpp som jag håller varmt om hjärtat är Grillat & Grändys debut-EP Gendish & gäris, där de gör partyrap som känns modern.
Mitt tredje favoritsläpp i år var gruppen 118sthlmDJs självbetitlade släpp som kom tidigare under året och släpptes på Slang Musik.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Det har varit ett väldigt bra år i Guldgruvan tycker jag, och jag gillade både DJ Large – Sounds of Sweden och Pluralis Majestatis av Pst/Q väldigt mycket.
När det gäller netplays tycker jag att Pase och Jimmy Pistol båda gjorde väldigt intressanta släpp.
Årets bästa video?
Jag tycker att Aleks – En dröm utan tvekan var årets mest gripande video.
Vad hoppas du på inför 2013?
Jag hoppas på att få se ett ytterligare uppsving i Sverige för trapstep-genren, som har blivit ganska stor i USA, där man lyckas blanda tunga industriella beats och djurig wobble-bas med feta cuts och hård rap. Jag hoppas också att vi får se ett mer accepterande klimat för att sampla från okonventionella genrer som inte bara är soul/funk, utan även projekt som i större utsträckning vågar blanda hiphop med t.ex. rock, pop och elektronisk musik.
Jag vill även se att DJs och producenter ges mer utrymme och status under 2013 än vad de gjort tidigare. Det vore dessutom kul att se tjejer ta mer plats på hiphopscenen överlag.
Jon Mauno Pettersson:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Tycker att 2012 har varit ett riktigt bra år för svensk hiphop. Det känns som genren blir bredare och bättre för varje år som går. Det produceras väldigt mycket som är bra just nu. Och jag hoppas det fortsätter så. 2012 har varit producenternas år.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Har väldigt svårt för att minnas vilka släpp som kom 2012 eller 2011. Allt flyter ihop. Men jag gillade Alpis EP Med öppna ögon och Näääks album Mannen utan mask har spelats flitigt. DaCostas Steget före är även ett släpp som sakta men säkert har vuxit för mig. Sen går det inte att blunda för Chords släpp. Trots att jag bara har hunnit lyssna igenom plattan ett par gånger så märker man direkt vilken hög kvalitet det albumet hållet.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Nej, det kan jag inte påstå att jag har.
Årets bästa video?
Aleks video till låten En dröm var grym. Men jag uppskattar även det enkla. Ortens favoriter remix är en så enkel video som det kan bli. Ändå drar den hem 2 miljoner views. Zig Zag med Sjukstugan och Skizz gav också en skön känsla.
Vad hoppas du på inför 2013?
Jag hoppas att det fortsätter produceras grym svensk hiphop och att antalet läsare och användare på Whoa.nu fortsätter öka!
Forum: Whoa-redaktionen summerar svenska hiphopåret 2012Läs mer:
]]>
Göteborg har en lång tradition av feta hiphop-klubbar från det legendariska Fatmilk till det mer smutsigt lokala Bärs & Beats och långköraren Klubb Scratch, på senare tid har vi också fått Full Clip på Henriksberg. Vi har även sett klubben Hiphoppet hoppa runt på olika lokaler i stan. Det började på 9:ans ölhall beläget på Andra Långgatan för att göra en kortare sejour på Pride (gamla Kompaniet). Sedan början av denna sommar hålls det dock varje söndag på det rytmiska stället Calor som ligger mittemot restaurangen Vasastan, i just Vasastan.
Whoa har givetvis varit där och kikat in läget och detta är något vi verkligen vill rekommendera till andra Göteborgare och inresta gäster. Lokalen som Calor erbjuder är inte helt olik det hiphop-bekanta stället Kontiki med sin karibiskt influerade inredning och man märker att rytmen sitter i väggarna. Det är precis så litet som behövs för att få den härliga känslan av källarspelningar. Inträdet är ynka 20 riksdaler inklusive garderob, bärsen är billig och kommer du tidigt är maten god och exotisk. Men det som verkligen gör att klubben förtjänar ett besök är atmosfären, detta är enligt mig arvtagaren till Bärs & Beats, där sköna människor som delar samma intresse för kulturen möts och bara är. Många har beskrivit klubben som en samlingsplats för det gamla gardet, vilket nog kan stämma till viss del, men jag känner att alla nya är minst lika välkomna.
Vi som var där söndagen den 8:e juli fick bevittna ett gammaldags graffitijam på utsidan av klubben i en stad lika plågad av nolltoleransens politik som Stockholm. Minglet utanför klubben till färglukten och det utställda ljudsystemet var lika fett som Obnoxiuz och Elem36:s spelning senare på kvällen.
Whoa fick givetvis en egen tag på jamet.
Det är detta som gör att vi på Whoa vill slå ett extra slag för detta ställe som hålls öppet varje söndag hela sommaren. Stämningen och människorna här lämnar den där speciellt gemytliga och smutsiga Göteborgseftersmaken i gommen… eller så var det bara bakfyllan.
Forum: Klubb Hiphoppet @ Calor i Göteborg
Läs mer:
]]>
Senaste gången jag var på en renodlad hiphopgala var på Swedish Hiphop Prize 2004 på Storan i Göteborg. De två tidigare åren höll galan till på Nalen i Stockholm under annan regi. Åtta år senare är det äntligen dags för ett nytt hiphoppris i regi av Kingsize Magazine på Hamburger Börs i Stockholm. Utöver klassiska priser som årets album, grupp och artist hade man bland annat också priser i kategorierna graffiti, sneaker, dans och streetwear.
Hypen inför galan hade varit stor, framförallt i de sociala medierna, där diskussioner om galaklädsel och förfester varit i full gång. Frågor som man själv hade med sig var: Skulle MC Eiht leverera? Klarar det svenska folket av att rösta rätt? Hur har man tänkt i den här kategorin egentligen?
Hur som haver så hade röda mattan rullats ut vid insläppet, välkomstdrinkarna preppats, sponsorsamarbetena låsts och ”hela” den svenska hiphopscenen infunnit sig. Ungefär en timme försenad satte galan igång med Musse Hasselvall som konferencier backad av Dj Large på skivspelarna, med alla nominerande placerade vid långbord för trerätters framför scenen. V.I.P.-klientelet kunde hålla sig på balkongen medan pöbeln fick nöja sig att hålla sig på marknivå.
I första upplagan av galan hade man låtit publiken rösta inom de olika kategorierna, vilket alltid är en avvägning. Vill man ha beslut som är demokratiska eller som är kunskapsbaserade. För det är ganska uppenbart vilka artister som vinner om man låter allmänheten rösta, självklart vinner då de artisterna som har störst fanbase. Det här gjorde också på förhand att Labyrint var förhandstippade. Vilket också visade sig skulle stämma då de kammade hem ”Årets grupp”, ”Årets video” och ”Årets nykomling” (?!). Konstigt eller hur? ”Årets nykomling” var också galans mest diskutabla pris. Labyrint släppte ju nämligen sitt mixtape genom oss på Whoa redan 2009. Detsamma gäller även kategorins övriga nomineringar, exklusive Penga Per, där alla nominerade släppt mixtapes i flera år innan och Stockholmssyndromet till och med är aktuella med sitt andra album. Så förhoppningsvis kommer man omforma detta pris till kommande år. Kanske är det möjligt att döpa det till antingen ”Årets rookie” eller ”Årets debut”. Speciellt med tanke på att priset i denna kategorin är möjligheten att få spela in i en ”riktig” studio.
Men tillbaka till festen och det roliga. Kvällen bjuder på spännande liveakter där Still Pee & Ru uppträder tillsammans Mächy och Öris och deras låtar Slap That DJ/Sänk din DJ sammanfogas. Också en dansant och hungrig Gnucci Banana och Lilla Namo, som gör en grym livedebut, intar scenen. Några av få aktiva kvinnliga artister inom dagens svenska hiphopscen. För just detta blir en diskussion under kvällen där nomineringarna med undantag ”Årets dans” och ”Årets reggae/dancehall” endast är män. Någonting som dock inte är Kingsize fel i detta fallet. Däremot står två personer framför mig och uppmärksammar faktumet att en kvinna med former levererar priserna till utdelarna likt inom kamp- och bilsportsgenren.
Pris efter pris fortsätter att delas ut. Timbuktu får motta priser för ”Årets artist”, ”Årets live” och ”Årets låt” och Kapten Röd (som precis blivit pappa) får äran att kamma hem ”Årets album” och ”Årets reggae/dancehall”. Mellan glädjeyran får Samson for President, Malena Uamba och Seinabo Sey göra ett sångnummer över Samsons loopade beatbox. Sist men inte minst intar Timbuktu scenen tillsammans med Oskar Linnros, Albin Gromér och Beldina och publiken får bland annat höra klassikern Lifestress, som enligt Timbuktu själv inte spelats live sedan 1998, ut i högtalarsystemet.
Over all var Kingsizegalan 2012 en riktigt grym gala som Whoa hoppas får en uppföljare även 2013. Hatten av för Kingsize och alla vinnande och nominerade artister. Svensk hiphop är on fire!
Alla bilder är tagna av Malin Österberg.
För att se mer bilder och läsa mer om galan kan du gå in på kingsizemagazine.se
Forum: Kingsizegalan 2012 - Vad tyckte ni om vinnarna och nominerade?
Läs mer:
]]>
Den skånska rapbattle-ligan The O-Zone Battles bestämde sig för att testa ett event i Stockholm lagom till årsskiftet. Det ägde rum i det gamla Slakthusområdet, närmare bestämt på klubben Slakthuset. Nya och gamla ansikten möttes i inte mindre än 10 battles och Whoa var såklart på plats för att prata med några av de inblandade.
PziClone, battlearrangör- och rappare.
Det var den första The O-Zone Battles i Stockholm, hur tycker du det gick?
- Battlesen var riktigt bra, publiken var riktigt kass … eller inte publiken, det var fett bra stämning. Men sen kom det in massa idioter på slutet som inte var här för battles, som snackade massa skit därbak och de var för många för att man skulle kunna göra något åt saken. Tråkigt som fan, stuck-up töntar.
Du har ju en typisk PziClone-rad där.
- Vilken då?
”Publiken, håll käften!”
- Ja, exakt. Jag kan säga det lugnt och sansat nu jag inte är in action: ärligt publiken, vafan. Håll käften, shit. Nämen, eventet var grymt ändå. Skitbra battles, det var även många som steppade upp som man inte hade förväntat sig. Skitbra Stockholmsdebut för O-Zone Battles.
Spakur, behövde inte sluta battla i november.
Du mötte Dictionary, hur tycker du det gick?
- Han var ju så jävla grym i The Ring tyckte jag, jag har alltid diggat Dictionary, hans stil liksom. Så jag körde mycket på punchlines och såna lyrikgrejer för att matcha. Han gjorde skitbra ifrån sig, synd att han chokade, men det är väl så … man chokar ibland.
Har du någon särskild eftersmak efter battlen mot Nicko Mack?
- Äh, jag känner mig lite tom efter. Jag var ju jävligt grinig på honom, haha. Men han var skitsoft efteråt, vi skakade hand och sådär. Men ja, jag vet inte, jag kände mig tom.
Är du den konstigaste battlerapparen i Sverige?
- Nja, Doktor Linus här (pekar på Doktor Linus som står i närheten) är ju jävligt konstig. Dictionary tycker jag är jävligt konstig också faktiskt. Och näe, vadå, Dimorf! Och Von Haagen! Von Haagen måste jag säga, av vad jag har sett. Men jag har aldrig sett honom live, det ångrar jag bittert.
Doktor Linus, battlerappare.
Hur kändes din battle ikväll?
- Den kändes bra, jag ska väl inte klaga. Jag tycker jag gjorde bra ifrån mig!
Har du några fler battles inplanerade den närmsta tiden?
- Jag har ju battlat tre gånger nu på väldigt kort tid, så jag pausar lite. Men på The Rings näst-nästa, alltså inte det i januari utan det efter, kommer jag kanske dyka upp.
Du heter ju Doktor Linus. Vad har du för medicinsk inriktning?
- Medicinsk inriktning? Kirurg … hjärnkirurgi!
Nomad, Stockholmsinflyttad Lundapåg och ansedd top-tier.
Det var O-Zones första gång i Stockholm, hur tycker du att eventet var?
- Över förväntan, jävligt bra publik. Det flippade ju ur lite på slutet så att vi fick använda mickar, men överlag jävligt nice. Jävligt nice.
Har du någon mer inplanerad battle den närmsta tiden?
- Inte just nu, det känns som att jag har kört tre på raken i de tre olika ligorna mot jävligt bra namn, jag har haft jävligt bra match-ups. Så jag tror jag chillar i januari, spelar in musik och satsar på de projekten. Sen kör jag nog i vår igen.
Har du något du vill hälsa Nicko Mack efter battlen ikväll?
- Eftersom han står här bredvid mig har jag bara gott att säga, haha. Nä, men han är en av de bästa här, absolut i toppskiktet. Jag respekterar honom jävligt mycket och det var jävligt kul att möta honom! Real talk.
Iman, battlearrangör och host.
Du är ju uppe i Stockholm och representerar The Ring, hur tyckte du eventet var?
- Det är årets event alltså, seriöst, på riktigt. Det var årets event på pappret och det är årets event nu ikväll också. Efterfesten här är helt galen och alla battles vi såg ikväll var helt galna, det fanns egentligen inte en enda battle som var dålig. Jag har sagt sen jag såg affischen att det är årets event, och ikväll säger jag också att det är årets event. Big ups till O-Zone! De har kickat det bra, jag tycker om O-Zone.
Ni kör ju ett event nu i januari, vad kan vi vänta oss?
- Vi kan vänta oss den vanliga Linköpingsstilen. Vi kommer köra vår grej i Linköping, det kommer bli fett. Vi har ju årets match 2012, Shazaam vs Mr Cool, och den skiten har battlefans sett framemot i säkert ett år nu. Vi är jävligt glada att ha den i Linköping. Jag tycker personligen att vi har en jävligt stark line-up och det kommer bli fett mannen, nej, det kommer bli sinnessjukt!
Vem är Sveriges bästa battlehost?
- Ooooh! Det är en lätt fråga: S.T.I.C.S. Båda två alltså, Rijal och Salle, ingen tvekan om saken. Det finns ingen som är så bekväm i sin roll som de två. Plus att de är sköna snubbar, seriöst, det är allt jag har att säga om det här.
Martin Zamora, medlem i Det Blå Skåpet och tidigare aktiv battlerappare.
Du var här som publik, vad tycker du om eventet ikväll?
- Jag tycker det var jävligt nice. Det är synd att publiken inte kunde hålla käften mot slutet, men det är så det blir med alkohol inblandat. Men det var jävligt feta battles, alla levererade jävligt nice.
Du har ju ändå varit en stor profil i battle-Sverige, kommer du battla igen?
- Vem vet vad som händer i framtiden, jag vill inte lova någonting. Men du vet, ibland blir man sugen, ibland är man mindre sugen, vi får se vad som händer. Jag vill inte säga varken eller faktiskt, vi får se helt enkelt.
Så det finns inget särskilt som ligger och kokar i köket?
- Nä. Jag håller på att jobba med min musik, DBS-grejerna är alltid prioriterade. Men självklart, jag är ju en battle-MC från början, så det är klart att det finns en liten abstinens inombords.
Hur går det med musiken, kan vi vänta oss något släpp under 2012?
- Jag har ett mixtape som är mer eller mindre färdigt, jag har en video som ska spelas in i slutet av januari, så det är grejer på gång. Jag är dålig på att passa tider bara. Men det kommer definitivt komma mycket grejer under 2012, om inte jorden går under helt enkelt, haha.
Forum: [Övrigt] Whoa hänger med The O-Zone Battles på Slakthuset
Läs mer:
]]>
Radioprogrammet En kärleksattack på svensk hiphop, som spelas på Metropol 93.8 i Sveriges radio och drivs av Ametist, har även en youtubekanal. Där finns bl.a. filmer på när olika hiphopartister lägger verser live över radio. I klippet nedanför kör Eboi 10 minutes live, som ett exempel.
http://www.youtube.com/watch?v=J4P_d_9sIgQ
Om du känner dig intresserad, besök http://www.youtube.com/user/Karleksattacken
Forum: [Video] En kärleksattack på svensk hiphop på youtube
Läs mer:
]]>
Då var det dags. Way Out West-fest i Göteborg, Sveriges västkustpärla. En festival på två dagar i Slottskogen och i dagarna tre tillsammans med Stay Out West. Tidigare år har man haft 2-3 större hiphopakter på festivalen. Bland annat har man kunnat se Wu-Tang Clan, Lil Kim (Något vi helst vill glömma), Asher Roth, Nas och Dead Prez. Man har också en tidigare historia till två av de hiphopakter som varit aktuella till årets festival. Kanye West var nämligen på festivalen 2007 och Q-Tip som skulle ha varit på festivalen förra året har ställt in även i år och i sista minuten har man istället bokat mannen i järnmasken Mf Doom till alla undergroundskallars glädje. I övrigt har man också den nedrökta och tatuerade Wiz Khalifa som bokning till festivalen. Tror ni att festivalen klarar att hantera det bättre eller sämre i år? Alla minns vi väl de långa mat och klubbköerna från tidigare år. Det hoppas vi självklart att dem eliminerat till årets festival. Vi ses i Slottis!
Gillar du hiphop bör du försöka se följande på årets festival:
Kanye West
Mf Doom
Wiz Khalifa
Aloe Blacc
PH3
Simon Emanuel
Alexis Weak
Safe House
Adam Tensta
Labyrint
Ps. Ser du någon med Whoa-t-shirt under festivalen så hojta. Kanske har de våra nya fina lila stickers till just dig.
Forum: Way Out West 11-13 augusti 2011
Läs mer:
]]>
Du glömmer väl inte bort vår lista över svenska hiphopsläpp 2011? Den uppdateras löpande och samlar för närvarande länkar till uppåt 70 släppta skivor från i år. I takt med att nya släpp utannonseras från artister lägger vi till dem på listan och när väl releasen ägt rum, hänvisar vi vidare till den plats där man kan köpa eller ladda hem verket i fråga.
En perfekt sida att kolla in då och då, helt enkelt, för dig som vill ha koll på det mesta och bästa från den svenska hiphopscenen.
Du hittar listan här: http://blog.whoa.nu/svenska-hiphopslapp-2011/
Saknar du något släpp? Vänligen maila [email protected], så fixar vi det så fort vi kan.
Forum: Svenska hiphopsläpp 2011 – LISTA – Fyll på!
Läs mer:
]]>
Tiden går … och Whoa består, naturligtvis, även om sommaren alltid innebär en nedgång i antalet diskussioner av naturliga förklaringar. När det är sommar har man dock ofta lite mer tid över och det är vid sådana tillfällen som bloggposter som denna blir till världen. För omväxlings skull kommer nämligen här en liten update över de populäraste forumen, trådarna och mest aktiva användarna just nu. Kanske tilltalar siffrorna fler statistiknördar än bara just undertecknad!
Övergripande statistik för Whoa
http://www.tailsweep.se/partners/whoanu
http://bloggportalen.aftonbladet.se/BlogPortal/view/BlogDetails?id=27682
10 populäraste forumen 2011-01-15 – 2011-07-15 (siffran = antal besök)
186923, Övrigt / Blandat
156505, Svensk Hiphop / Audio & Video
151683, Svensk Hiphop / Battles
131535, Vår Hiphop / Audio & Video
66802, Vår Hiphop / Graffiti
58778, Vår Hiphop / Beats
58044, Övrigt / Köp & Sälj
57240, Utländsk Hiphop / Audio & Video
53216, Övrigt / Webbsidor
48460, Svensk Hiphop / Allmänt
10 populäraste trådarna 2011-01-15 – 2011-07-15 (siffran = antal besök)
22402, [Bild] Hur ser du ut? Övrigt / Blandat
6038, Hur ser du ut del 2 Övrigt / Blandat
5209, [Sneakers] Idag har jag på mig! Övrigt / Blandat
5092, Sneaker freaker! [Officiell sneakertråd 3] Övrigt / Blandat
4266, [Bilder] Samla sköna .gif här Övrigt / Webbsidor
4079, Den Officiella Kontaktannonstråden del 2 Övrigt / Blandat
3953, Basementality Battles 5: Okwerdz & Dizaster VS Shazaam & Nils m Skils Svensk Hiphop / Battles
3884, Senaste hip hop skivorna som ni köpte? Utländsk Hiphop / Allmänt
3750, Lör 19/2 Basementality Battles 5 @ Södra Teatern Dizaster/Okwerdz (Spoilers) Svensk Hiphop / Battles
3667, The O-Zone Battles vs Sista Bossen, 26/2 @ Mejeriet/Lund Svensk Hiphop / Battles
3568, BMTV: Osvensk Tiger sätter 3000kr mot MrCool 9 juli (callout video) Svensk Hiphop / Battles
10 populäraste trådarna så här långt i juli månad (siffran = antal besök)
1988, Hur ser du ut del 2 Övrigt / Blandat
1529, Vilka på whoa har suttit inne? Övrigt / Blandat
1373, [Video] The O-Zone Battles: PziClone vs Spakur Svensk Hiphop / Battles
1187, [Video] The O-Zone Battles: Nomad vs Grizzly Svensk Hiphop / Battles
1128, Basementality Battles (New Blood): Sajjk vs Skrytmåns Svensk Hiphop / Battles
1020, Vart i helvete är alla tjejer?! Svensk Hiphop / Battles
1004, 9 Juli (Event) Basementality Battles, Bonden Bar, Stockholm Svensk Hiphop / Battles
924, [Video] The O-Zone Battles: Mister Tom vs Dimorf Metrik Svensk Hiphop / Battles
899, [Video] STOR – Shooo Svensk Hiphop / Audio & Video
836, Basementality Battles: MC KiKo vs Shazaam (1 week notice) Svensk Hiphop / Battles
20 mest aktiva användarna 2011-01-15 – 2011-07-15 (siffran = antal öppnade trådar)
10559, KaptenKrok
7354, INOK
6077, JP
5531, BC99
5166, marvingaye
5078, THE_JAKKHAMMER
5046, Trixig-person3
4842, Oracle
3997, DMAt
3652, App
3636, JNLrapper
3612, d-beck
3398, Squirtle
3386, Marc Swing
3352, Blweria
3282, Mentalprayer
3203, jaojao_
3106, Dizzy89
3096, Bror
3078, erupt
Forum: Statistik för forumen/besökare
Läs mer:
]]>
Matias:
1) Hur har 2011 års första halva varit tycker du?
Första halvan av 2011 har varit helt fantastisk och tagit kål på alla rykten om att svensk hiphop är döende. Med släpp från Mohammed Ali, Movits!, Stockholmssyndromet, Anton Kristiansson, Timbuktu, Roffe Ruff med många fler är det tydligt att rap-Sverige jobbar hårdare än någonsin. Extra kul är att den svenska battlescenen nu är riktigt etablerad med hela tre ligor och många, många battles från både svenska och utländska rappare.
2) Vad har varit bäst?
Den största positiva överraskningen var Sexfemmans album Favorit i repris, som till skillnad från föregångaren Grimaschmusik var riktigt spännande med fantastiska beats och nyskapande texter. Stockholmssyndromets uppföljare till Ettfyranånstans, Underhundar LP, var även det en riktigt välproducerad historia som visar att ”förortsrap” också kan vara innovativ. Bästa beatet hittills i år, alla kategorier, återfinns på Mohammed Alis spår Drömmen var långt bort och är producerat av Salla Salazar. Roligaste konserten hittills var Wu-Tang Clan på Münchenbryggeriet. Trots småtrötta rappare och dåligt ljud är det ju fortfarande Wu-Tang!
3) Är det något du saknat?
En grupp vi inte har hört något från på länge är Maskinen. Huruvida Afasi och Frej fortfarande jobbar tillsammans under det namnet vet jag inte, men det hade verkligen inte skadat med en uppföljare till debutalbumet Boys II Men.
4) Vad hoppas du på inför hösten?
Till hösten hoppas jag på att få se Organismens och Öris projekt Störst i duschen bli verklighet och att det vänder upp och ner på både mig och alla andra lyssnare. Om Pst/Q’s annonserade album blir verklighet och släpps detta år är det något hiphop-Sverige har väntat på i flera år – vi ser nog alla framemot det. Jag hoppas även på släpp från Academics som enligt vår lista har projekt på gång både i form av The Journal vol. 3 och en EP signerad med hans riktiga namn Alexander Juneblad. Helt klart en av landets mest intressanta producenter. Dessutom hoppas jag att konceptet Dopeness, återkommande samlingsskivor med svensk hiphop, blir intressant och inte så trött som samlingsskivor ibland blir.
5) Vad lyssnar du på i sommar?
I sommar lyssnar jag på det roliga och innovativa Stockholmsgänget Basgränd Crew medan jag går runt på varm skånsk asfalt och drömmer mig bort till huvudstaden. Annars tenderar man ju under sommaren att plocka fram de mest oväntade skivorna bara för att de passar till solsken, vilka det blir återstå att se.
Christer:
1) Hur har 2011 års första halva varit tycker du?
Det började lite trevande, lite väl vintermörkt men tog sig framåt våren. Nu i sommar är det väl festivaltider för många artister och då händer det kanske inte så mycket annat. Annars har vi ju bjudits på släpp från bland annat Roffe Ruff, Stockholmssyndromet, Mohammed Ali, Looptroop och Timbuktu. Det är inte helt illa. Och battlescenen verkar ha fått ett rejält uppsving. Måste ta mig tid och ork att kolla in den utanför Youtube och Whoa nån gång.
2) Vad har varit bäst?
I musikväg har det lyssnats mest på Stockholmssyndromet, Roffe Ruff och Henry Bowers (älskar f ö hans battles) som stått för några riktigt sköna plattor. Sen har jag varit på tre konserter som stod ut lite extra. Nej, Wu-Tang är inte en av dem även om det förstås är stort att de har spelat här nyss. Jag tänker på Theophilus London på Strand. Ynglingen från Brooklyn kommer nog bli riktigt stor. Om ni missat honom så är det dags att surfa iväg till Youtube när ni är klara här. Om jag minns rätt var dessutom Alexis Weak förband och gjorde det bra. Den andra överraskningen var Yelawolf. En artist jag hade en omotiverad ryggsäck fördomar gentemot, han föreföll vara mest jobbig amerikansk yta. Jag ville egentligen gå och se Devin The Dude men han ställde in. Så smått nedstämd gick jag ändå och det visade sig att Yelawolf var riktigt bra på scen. Och sist men inte minst: DBS. Får ni chansen att se dem så ta den. Det var den minst sagt intensivt. Det Blå Skåpet kan vara en av de bättre grejerna som hänt svensk hiphop de senaste åren. Det är åtminstone en av de mest intressanta.
3) Är det något du saknat?
Njae, inte direkt faktiskt.
4) Vad hoppas du på inför hösten?
Jag vet inte vad som kommer. Har inte tittat på någon planering alls så för mig är hösten helt blank. Okunskapen har ofta varit en blessing för mig, då kan jag bli riktigt överraskad och glad. Så jag hoppas att hösten fylls av något.
5) Vad lyssnar du på i sommar?
Nu senast har jag lyssnat en del på Sweatshop Union – Bill Murray EP. Finns på Spotify för den intresserade.
Jonas:
1) Hur har 2011 års första halva varit tycker du?
Bra och dessutom över förväntan. Varken mer eller mindre. Ett gäng riktigt bra släpp, men även ett gäng som inte imponerat alls. Men så är det alltid. De släpp som varit bra har däremot varit riktigt bra, vilket jag anser vara ett tydligt tecken på att den svenska hiphopen fortsätter att forcera framåt. Ett ökat inflytande av kommersiella influenser är samtidigt påtagligt. Något som i vanlig ordning breddar publiken.
2) Vad har varit bäst?
Roffe Ruffs avslutande album Barrabas är självklart att nämna. Även ARiiSE – New Europe, Jaqe – 2:32, K Sluggah & KG Boom – Antivirus och Mohammed Ali – Vi.
Dessutom är Anxious – Long Live The Short Lived förtjänt att tas upp, då det är ett album av rang som hamnat i skuggan. Ett konkret exempel på hur stor betydelse reklam och marketing har för musikindustrin. Kvalité hämmas lätt.
Utöver hela album finns det naturligtvis även ett gäng låtar som fastnat. Här är några av dem:
Ismen – Livet är hårt men jag är hårdare
Professor P & DJ Akilles - This Is It
Queff & Academics – Äntligen erkänd
Öris feat Organismen – Hur många
Johan Alander – Söder bra hemma bäst
Almost Good feat. Queff – Svart
Pap feat. Emblem, Chukk Ruckuz, K Sluggah, Rocc Spotz – Alla
Allyawan – Vår verklighet
Prop Dylans låt Shock & Amaze som är producerad av ingen mindre än DJ Premier är minst sagt också värd att nämna. En milstolpe i svensk hiphophistoria. Och så klart, den svenska battlescenen som fortsätter med sjumilakliv framåt, med internationellt kända battlare som fortsätter att dyka upp, nya svenska battlare som vill ta plats, redan duktiga battlare som utvecklas och dessutom en helt ny liga. Framtiden ser ljus ut.
3) Är det något du saknat?
Jag hade velat ha P/stQ’s beryktade och nästan mytomspunna album redan nu. Utöver det saknar jag uppståndelse. Mer hiphop som upprör!
4) Vad hoppas du på inför hösten?
En fortsatt positiv trend. Fler artister, fler släpp, mer engagemang, mer hiphop.
5) Vad lyssnar du på i sommar?
Svårt att säga. Det kan bli allt från Blahzay Blahzay till Olle Adolphson. I skrivande stund lyssnar jag på Mood – Secrets of the Sand. Trevlig sommar!
Forum: Halvtidsanalys – Redaktionen summerar 2011 så här långt
Läs mer:
]]>
Nu är det hög tid att börja ladda inför årets festivalsommar. Inhandla stövlar och regnkläder, lufta ur sovsäck, byta batterier i ficklampan och se så förra årets tält inte möglat ännu mer sedan förra säsongen.
Först ut i den svenska festivalsommaren är Sveriges största festival och Borlänges stolthet Peace & Love. En festival som i nuläget är slutsålt förutom 100 endagarsbiljetter. Med andra ord lär det bli lika gött dra i gänget i år som förra årets då Jay-Z var där och headlinade.
Men hur ser det ut med årets hiphopbokningar? För den trogna konsertbesökaren av hiphop är det ganska mediokert hiphoputbud i år. Det är inte någon exklusiv hiphopartist man inte sett sedan tidigare. Däremot är det en grymt stark line-up av svensk hiphop (och närbesläktat) men också några utländska artister.
Cunninlynguists inleder hiphopspelningarna på torsdagen innan det brakar loss med Atmosphere, Oskar Linnros, Organismen, M.I.A. och Alexis Weak.
Fredagen bjuder på en härlig svensk hiphopkavalkad med Looptroop Rockers (2 gånger), Movits!, Petter, Mohammed Ali, Maskinen och Supersci.
Sista dagen, det vill säga på lördagen, då kan man också se svensk hiphop (reggae) men också amerikansk sådan då line-upen består av Kapten Röd, Sage Francis, Daniel Adams Ray och Prop Dylan.
Whoa vill också passa på att tipsa om Framkonst graffitiscen som pågår på området under hela festivalen med livemålning, massa DJs och Basementality Battles där bland annat Simon G gör svensk battledebut.
Vi ses i vimlet!
Hemsida: www.peaceandlove.nu
Forumtråd: Peace & Love 2011
Läs mer:
]]>
Bättre sent än aldrig heter det ju, eller hur? Så nu medan Streetstar tar plats i Solnahallen den här helgen så vill vi passa på att belysa förra årets stora svenska breakinghändelse; det svenska mästerskapet!
Den 27:e november ägde Svenska mästerskapet i breaking 2010 rum i ett brutalt snötäckt Malmö. Till skillnad från förgående år koncentrerades tävlingarna till en dag och under hela lördagen dunkade beatsen intensivt mellan det ståtliga Tangopalatsets väggar medan basen mötte breakarnas och besökarnas rebelliska sneakers och tunga vinterskor. Från ung till gammal, nybörjare till veteran och nyfiken publik till aktivt deltagande; alla samlades runt golvet framför scenen med en sak gemensamt – kärleken till breakingen.
Deltagarlistan var lång, inte minst bland rookiesarna som var först ut. Vi fick se en glimt av nästa generationens breakare och chockas av deras redan befintliga förmågor – både bland b-girls och b-boys. Därefter intog de mer etablerade dansarna golvet i solo- och crewtävlingarna (även om några rookies även vågade sig på att utmana i crewtävlingen).
Vi gratulerar vinnarna i crew Grounded, solovinnaren b-boy P-tech och rookievinnaren b-boy Shadow. Grymt presterat av arrangörer, dansare och publik som åter gjort det möjligt att njuta av ett fantastiskt SM i breaking.
Här nedan går det att se bilder från evenemanget.
Forumtråd: SM i breaking 2010
Läs mer:
]]>
Vad händer i musikväg 2011? Vilka artister släpper nytt material? Vad kommer skivorna att heta och när släpps de? För att ge svar på frågorna har vi på Whoa precis som inför 2007, 2008, 2009 och 2010 hört av oss till berörda artister/skivbolag ute i landet och kollat av läget. Uppgifterna har sedan sammanställts till en lista som du tar del av genom länken en bit längre ned i inlägget.
Självklart är inte detta alla skivor som kommer att släppas under 2011, men det är en stor del av dem. Förhoppningsvis ger de en bra fingervisning om vad vi kan förvänta oss i musikväg de närmaste tolv månaderna.
Klicka på länken nedan för att komma till listan:
http://blog.whoa.nu/svenska-hiphopslapp-2011/
_______
Diggar du den här listan?
Gillar du det här initiativet så länka gärna till den på din twitter, facebook, hemsida eller blogg. Länken är: http://blog.whoa.nu/svenska-hiphopslapp-2011/
Forumtråd: Svenska hiphopsläpp 2011 – LISTA – Fyll på!
Läs mer:
]]>
Pontus:
Dina tankar kring 2010. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Det kändes i ärlighetens namn lite som ett mellanår där svensk hiphop har prövat sig lite framåt och testat lite nya stilar. Det innehöll inte så mycket saker som fick skallen att tappa förståndet. Det skulle vara producenten Academics då. Annars är det fantastiskt att battlescenen börjat röra på sig i och med O-Zone och Basementality Battles. Självklart var det skönt att kunna bocka av lite legendarer som DOOM och Pete Rock från vill-se-live-listan. Sedan var det såklart jävligt fett att Whoa fyllde 10 bast i år och big up till Ametist som släppte in oss på Sveriges Radio med en jubileumstårta.
Personliga upplevelser som jag verkligen kommer att minnas var att jag fick tillbringa två hela dagar i ett iskallt och soligt Östersund tillsammans med min vän Johan Alander (Sober). Vi hängde i studion, spelade in en musikvideo och hade flera öppna och ärliga samtal. Det var också något av en upplevelse att få hänga med Houman Sebghati under en heldag i Hässelby och höra historier om ett vilt 90-tal från Ken Rings gamla vapendragare Gaby.
Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?
Zacke - Visst är det vackert - Norrland skall vara stolta över Zacke. Sjukt jämn skiva utan något dåligt spår som släpptes tidigt i år. Genomarbetade texter och dessutom spännande soundmässigt.
Academics - Tare lugnt 4 – Academics har fått massa stora ord under året som gått. Det lär inte bli mindre ros år 2011. Hoppas han får ihop mer låtar med skickliga textförfattare. Mitt folk med Organismen var ett fantastiskt samarbete.
Carlito - Guldburen – Äntligen lite intelligent och reflekterande ”förortsrap”. Ayla-kollektivet är verkligen en kvalitetsstämpel. Hoppas inte de fastnar i Masse-soundet totalt under kommande året utan vågar testa lite nya producenter och vågar laborera mer musikaliskt.
Jag vill även passa på att nämna Obnoxiuz skiva Mellan gott & ont som innehåller några av årets bästa låtar. Håkan är en fantastisk rappare och producent som alltid varit genuin och jordnära i allt han gjort genom åren. Något som också genomsyrar hela hans skiva.
49 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?
Jag tycker nog inte att det fanns några riktiga blockbusters i år. Min favorit av veckans mp3 är nog Zacke & Movits! Båtdrinkar. Några andra riktigt feta låtar vi släppte under första kvartalet i år är ju Stockholmssyndromets Lasta samt Obnoxiuz & Roffe Ruffs – Förlåt granne. Annars känner jag att vi släppt sjukt mycket fet musik genom våra netplays i år. Några favoriter i urval är Obnoxiuz, Narkimic, Trainspotters och Carlito.
Årets bästa video?
Alexis Weak och hans video till Ser rött var vacker och genomtänkt. Annars är det svårt att glömma videon till Trainspotters låt Fan First. Hoppas kameror på radiostyrda helikoptrar blir mer vanligt inom svenska hiphopvideor.
Vad hoppas du på inför 2011?
Att Alexis Weak och Anton Kristianssons album blir sådär sjukt jävla gedigna och genomarbetade som jag hoppats på. Framför allt känns det verkligen som det är Anton Ks tur att få den shine som han förtjänar. Sen saknar jag Robert Valsingers röst i hiphopsverige. Men nu är han ju på gång med nytt material igen. Annars hoppas jag att battlescenen blåses upp och att hela scenen fortsätter att utvecklas och spreta åt en massa håll.
Marcus:
Dina tankar kring 2010. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
2010 har inte varit något år som man kommer minnas direkt, men det betyder ju inte att inget har hänt. Det var roligt att Petter var med i tv-programmet ”Så mycket bättre” för det känns som att hiphopen på så sätt har tagit sig till folk som annars aldrig skulle få för sig att lyssna på hiphop. Samlingsalbumet Evolution var också roligt, även om det kanske inte blev det som man hoppades på. Det gjorde i alla fall att svensk hiphop fick lite mer uppmärksamhet än normalt.
Jag har också detta år fått upp ögonen för duon ARiiSE som jag tror kan gå långt om de fortsätter som de har gjort det senaste året.
Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?
1. Trainspotters – Dirty North
2. Roffe Ruff & Hofmästarn - Panterparken Ep
3. Zacke – Visst är det vackert
49 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?
Johan Alander – Tjena syrran
Obnoxiuz & Roffe Ruff - Förlåt granne
Trainspotters – Fan First
Parham - Salutera mitt namn
George Kaplan, Marke & Öris – Ingenting
Årets bästa video?
Trainspotters video till Fan First har varit den som stuckit ut mest i år.
Vad hoppas du på inför 2011?
Att Ison & Fille äntligen släpper sitt fjärde album För evigt. Hade samma sak på förra årets lista så man får hoppas att det kommer 2011. Sen hoppas jag också att ARiiSE släpper något i mixtape eller albumväg det kommande året.
Jonas:
Dina tankar kring 2010. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
2010 har enligt mig genererat några riktiga guldkorn som fortfarande snurras flitigt i alla möjliga situationer. Rappare har profilerat sig tydligare och allmänintresset för svensk hiphop kan ha ökat några grader. Det har dessutom varit ett år då svenska producenter och DJs tagit ett extra stort steg fram och verkligen visat hur hungriga de är, något som resulterat i originella toner, spännande sidoprojekt och inte minst nya namn som tagit plats även i finrummet. Originalitet är, med några få undantag, alltid välkommet och det känns väldigt skönt att se svenska rappare kliva ut i icke trampad miljö, som en fortsättning på hiphop-året 2009.
Hiphopen börjar tillika på allvar vakna i andra områden än där den redan är utbredd, inte minst i Norrland och det glädjer mig att se båda nya namn och gamla förmågor visa att hiphop minsann inte behöver komma från våra största städer. Icke att förglömma är dessutom att den svenska battlescenen både utvecklas, frodas och därtill visar att den kliver åt helt rätt håll.
En annan, visserligen mer personlig, höjdpunkt under året är mitt egna intåg i Whoa-redaktionen, med en G/J i ena näven och en sillmacka i andra. Och så klart, grattis till Whoa som firade 10 år med ett utmärkt mixtape signerat Bjarne B.
Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?
Utan någon som helst rangordning.
Obnoxiuz – Mellan gott & ont
Academics – Tare lugnt 4
Hofmästarn & Roffe Ruff – Panterparken EP
Några andra som bör nämnas är DC – Från Grimsta, Daltone – Stort hjärta, Trainspotters – Dirty North, Organismen & Dj Large – Marionetten och till sist Bubba Flexx – Bestulen som tyvärr inte blev helt klar, men som trots det gjort ett enormt avtryck. Finns några till, men jag bör vara lite återhållsam.
49 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?
Ja, absolut. Några:
Johan Alander feat. Cleo – Kom tillbaks
Narkimic & Genius Enis – Me & My DJ
Obnoxiuz feat. Roffe Ruff – Förlåt granne
Vigge & Dirty D feat. Kapten Röd – Gamla dar
Acke – Wannabe brat
Oerhört roligt att veckans mp3-institutionen bibehåller sin höga klass!
Årets bästa video?
Jag har kanske inte så överdimensionerat bra koll på videor, men Kapten Röd – 1000000 nollor ger en skön vibb. Likaså den snygga och välgjorda videon till Trainspotters – Fan First. Den mest sentimentala och eftertänksamme är utan någon konkurrens Johan Alander – Tjena syrran, en relativt okonstlad video som för med sig ett subtilt avtryck av en känsloförnimmelse som får betraktaren att tänka efter och reflektera, kanske utifrån egna upplevelser och minnen. Härligt.
Vad hoppas du på inför 2011?
Jag ser fram emot ett bra hiphop-år 2011 som jag är relativt säker på att det kommer bli och förhoppningarna är således att den svenska hiphopscenen kommer att blomstra ut mer än vad den redan har gjort. En bidragande faktor till detta är förstås den växande battlekulturen i Sverige som jag i högsta grad är förväntansfull inför. En annan förhoppning är att fler Evolution-liknande projekt går igång. Svensk hiphop existerar, levererar och forsätter gå framåt, vilket är något som både bör och ska uppmärksammas.
Martin:
Dina tankar kring 2010. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
När jag skrev motsvarande summering förra året så var min förhoppning att 2010 skulle bli det bästa svenska hiphopåret någonsin. Det blev det inte. Däremot en fortsättning på 2009 med flera stabila släpp som skrev under på det som blir allt tydligare och tydligare; att svenska hiphopscenen är bredare och jämnare än någonsin tidigare. Artister som Zacke, Academics och Obnoxiuz visade vägen med flera starka och genomarbetade låtar, samtidigt som akter som Queff & Denniz Prime levererade kvalitet och underhållning på hög nivå. Största besvikelsen var nog Petter, som ”bara” släppte ännu en bra platta istället för att kliva in likt En räddare i nöden och lyfta scenen ytterligare.
För min egen del kändes det kul och inspirerande att flytta till huvudstaden och börja jobba på Fryshuset, där en ny generation rappare lär sig ”the art of emceeing” av lysande mentorer som Gary Beckford och Aaron Phiri. I Stockholm har jag även fått chansen att träffa många av de namn som varit en del av Whoa sedan flera år tillbaka, samtidigt som evenemang som Basementality Battles satt guldkant på tillvaron.
Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?
1. Zacke – Visst är det vackert – Ganska självskriven som årets bästa platta. Zacke gjorde precis som vännerna i Movits! och släppte en alldeles lysande albumdebut. Samtidigt lyckades han med konststycket att undvika dippar från början till slut. Ett styrkebesked från Norrland men också ett väntat sådant. Alla som följt Zacke genom åren vet vilken stor artist som finns i honom.
2. Academics – Tare lugnt 4 – Det mest originella och häftiga släppet 2010 från mannen som aldrig tycks sluta att förvåna. Academics verkar ha hur mycket kreativitet och genialitet som helst i bakfickan, och förväntningarna är givetvis höga inför vad han kan tänkas hitta på 2011. Se även Trainspotters övertygande debut Dirty North, som denna producent också låg bakom.
3. Obnoxiuz – Mellan gott och ont – Vinner striden om tredjeplatsen i hård konkurrens av Carlitos Guldburen, som även den förtjänar att lyftas fram. Det var nog ingen som visste riktigt var Obnoxiuz stod på svenska, när det nu var dags att släppa en hel fullängdare på modersmålet, men veteranen gav ifrån sig ett verk som verkligen inte går av för hackor. Låtar som Alla garvar åt oss, Förlåt granne och Novembertårar sticker ut. Den sistnämnda förtjänar att höras av hela Sverige.
49 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?
Finns en hel del bra låtar när man tänker efter. Tyngst, enligt mig, var Lasta remix från Stockholmssyndromet med Näääk, Mackish, Dajanko, Nimo, Abidaz, Chapstahman, C.U.P. Black Sunday och Mc Habit. Men å andra sidan är jag en förkärlek för låtar med långa lineups. Andra veckans mp3, som jag hoppas att ingen missat, är:
Sabotage, Beast1333 & Don Carlsson – Time To Arm
Obnoxiuz feat. Roffe Ruff – Förlåt granne
Zacke feat. Movits! – Båtdrinkar
Trainspotters – Fan First
Johan Alander – Tjena syrran
Årets bästa video?
Man kan alltid diskutera vad som är en bra video och inte. I grund och botten anser jag personligen inte att det räcker med att videon är snygg utan tycker att ett viktigt kriterium bör vara att den ska göra låten bättre. Videor ska alltså förstärka det som redan finns i låtarna och därmed lyfta innehållet ytterligare. Samtidigt kan ju en halvt misslyckad video som emellertid bär på en eller två häftiga scener, ge ett större utbyte än en påkostad, men tråkigt stereotypisk sådan. Hur som helst, under det gångna året dök det upp ganska många videor som jag gillar. Här kommer några utav dem:
Skönaste: Gorilli – Ta ner mig på jorden
Blodigaste: Killa Clowns feat. Allyawan- Freakshow
Flummigaste: Academics – Åkerbärsfunk / Vandrar med jättar
Trevligaste: ARiiSE – Happy Song
Snyggaste: Trainspotters – Fan First
Vad hoppas du på inför 2011?
Givetvis en fortsatt positiv utveckling för svensk hiphop, där den växande battlescenen med O-Zone Battles och Basementality Battles går i spetsen. Det vore också roligt att se fler oväntade samarbeten över genres, likt Teddybears feat. STOR – Två lurar. Hade gärna sett en eller två starka hiphoplåtar på svenska som hits i sommar, istället för de där typiska ”plinka på en gitarr i solen med uppknäppt skjorta”-skitlåtarna som i regel alltid får speltid. Kanske från exempelvis Mofeta & Jerre, som blir aktuella med ny platta och som har potential att nå mycket högre än vad man gjorde med Bomben. Två andra grupper jag hoppas mycket på är Medina (det är helt ologiskt att två rappare som gjort så mycket bra musik tillsammans fortfarande inte har lyckats släppa en solid och jämn skiva, nu måste det väl ändå vara dags?) och Kartellen.
Viktor:
Dina tankar kring 2010. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Detta året har helt klart varit lite upp och ner. Å ena sidan så har den svenska hiphopen fått otroligt mycket positiv uppmärksamhet i och med projekt som Evolution och battlescenen som fått en ny start med O-Zone och Basementality. Å andra sidan så har det varit ett riktigt pop-år, Snook förvandlades till soloartister som snurrar regelbundet på radion och Mikrofonkåt har vi istället hört i ny version av September. Mycket konstigt måste jag säga även om jag kan uppskatta en viss utveckling. Annars har det ju kommit många bra släpp från akter som Carlito, Stockholmssyndromet, Zacke, Queff & Denniz Prime och Obnoxiuz. Även Allyawan och Simon Emanuel släppte sina till dato bästa mixtapes i min mening. För att inte glömma Daltone som släppte sin debut detta året. Så ett dåligt år är ju kanske att ta i men det känns helt klart som att något fattats.
Mig personligen så har det roligaste varit att spela in Whoa-TV, att få träffa alla artister som man vanligtvis bara lyssnar på är utan tvekan en upplevelse i sig. Även om man snabbt inser att alla bara är vanliga människor så är det väldigt charmigt att se personerna bakom texterna öga mot öga.
Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?
Angående årets släpp så tänker jag rätt och slätt nämna några av de som ligger kvar i min mp3-spelare. Tänker att det är bevis nog på att jag gillat det.
Allyawan – iCronicles 1.0
Carlito – Guldburen
Daltone – Stort hjärta
Hofmästarn & Roffe Ruff – Panterparken EP
Organismen & DJ Large – Marionetten EP
Queff & Denniz Prime – Greatings from Russia
Simon Emanuel – I Simon tid
Academics – Tare lugnt 4
Tinitus & Ted – Det tredje könet
Zacke – Visst är det vackert
49 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?
Johan Alander – Tjena syrran
Simon G feat. Zacke – Fullbordat samlag
Populärmusik – Minns det som igår
PH3 feat. Joey Fever & Skizz – Fristad
Obnoxiuz feat. Roffe Ruff – Förlåt granne
Stockholmssyndromet – Lasta
Årets bästa video?
Säger precis som mina kollegor! Trainspotters med låten Fan First, vilken video!
Vad hoppas du på inför 2011?
Härmar Pontus här. Är nämligen otroligt sugen på Alexis Weak, särskilt efter att ha sett honom live detta året. Även Anton Kristiansson är det verkligen dags att man får höra, trodde verkligen vi skulle få höra mycket av han i år på grund av Lilla London men jag står fortfarande här och väntar. Annars är det väl Mohammed Ali, som förhoppningsvis släpper sin riktiga debut 2011, som kommer skina bland allt annat grymt som kommer släppas det kommande året.
Christer:
Dina tankar kring 2010. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Efter ett hysteriskt 2009 blev 2010 lite lugnare, lite stabilare. Året bjöd inte på några jätteöverraskningar men heller inte så mycket som fick mig att vilja stänga av efter två minuter. Att Whoa firade 10 år hos Ametist var självklart kul och Bjarnes mixtape gav en del perspektiv på hur mycket bra grejer som släppts genom åren, en del saker som fått mindre uppmärksamhet än de kanske förtjänat. Konsertmässigt var DOOM smått oförglömligt. Stödarrangemang brukar man sällan minnas men Fuerza Chile i april har jag positiva minnen ifrån. Samlingsplattan Evolution fick väl inte den där responsen av hiphoppubliken jag hade förväntat mig (vad hände med snacket?), kanske på grund av att många låtar redan var släppta ganska långt i förväg, men den var i min mening inte menad för 2010 utan att har i längden ett övergripande och viktigare uppdrag än så. Den dokumenterar svensk hiphop anno 2010 precis som Sidewalk Headliners, en platta som hade stor inverkan på mig som tonåring, gjorde för drygt 10 år sedan. Det ska bli spännande att se hur Evolution tar sig an framtiden. Konkurrensen är hårdare än för Sidewalk men jag tror definitivt att den blir en framtida klassiker.
Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?
Alltid svårt, men utan inbördes ordning:
Trainspotters – Dirty North
Stockholmssyndromet – Ettfyranånstans?
Critical – Resejournalen
Också svårt men jag valde ut fem:
Johan Alander feat. Cleo – Kom tillbaks
PH3 – Vibrator
Trainspotters – Fan First
Stockholmssyndromet – Lasta
Obnoxiuz feat. Roffe Ruff – Förlåt granne
Årets bästa video?
Stämmer in i kören: Trainspotters Fan First är riktigt snygg. Jag vill också bada i norrländska stenbrott eller vad det nu är. Annars gillar jag den darriga handkameran i Kens Jag skriver för er. Pato Pooh som var smått överlägsen 2009 fick en hyfsad uppföljare med videon till Imperfectly Perfect men den är inte lika fulländad som videon till Follow Me. Men ett serietidningstema är aldrig fel. Skulle jag bara välja en? Nåväl, skadar inte att nämna en till. Stockholmssyndromets video till Lasta. Den är ändå hemmaplan.
Hoppas bli överraskad. Skulle vara grymt om det anordnades fler renodlade stora jam i Stockholmstrakten och om det hände något stort i stan under sommaren igen. I musikväg handlar det lite om att leva upp till förväntningarna. Både Adam Tensta och Mohammed Ali har riktiga succédebuter i bagaget vilket ger helt nya förutsättningar än när de slog igenom, men jag tror båda kommer att lyckas. Sen vill jag veta vad det blir av projektet mellan Rusiak, Näääk med flera efter grymma Hur högt? Johan Alander är en annan spännande artist. En evig fråga är väl om det kommer något från Pst/Q? Helt omöjligt är det ju inte, till och med Duke Nukem Forever ser ut att få en release under 2011. Får jag önska en konsert så ser jag mer än The Roots eller Saian Supa Crew igen. Överlag känns svensk hiphop positiv och jag hoppas det fortsätter men samtidigt vill jag alltid att folk ska tycka något i sina låtar också. Det är därför Carlitos Guldburen är så bra exempelvis. Budskapen och åsikterna får inte försvinna i feel good och såpbubblor. Bara för det får vi väl höra något mellanting som en låt om sopsortering…
Forumtråd: Whoa-redaktionens summering av 2010
Läs mer:
]]>
Lagom till vargavinterns mörkaste och kortaste dagar, släppte PH3 sitt album PH3 löser ett fall. Inte långt därefter fick vi veta att duons verk nominerats i kategorin Årets Hiphop/Soul på 2011-års P3 Guld-gala, och sedan kom meddelandet att de även är nominerade till 2011-års Grammis i kategorin Urban/Dance.
Vi får inte glömma att det var ungefär fem år sedan Profilen och Eye N’ I klev ut ur sitt rymdskepp och lät oss ta del av en platta. Då hette den På väg till planet PH3, och recensenter skrev att skivan inte liknade något annat på den svenska scenen.
Nu är rymdfararna tillbaka, och med sig har de återigen sitt eget musikaliska universum och sina stundtals invecklade tankar om tid, rum, kärlek och självmedvetande. PH3 slår slint på abstraktionsnivåerna, och deras galax måste nu undersökas. Farkosten är tankad och minst en karta är medpackad, nu när vi kliver ombord och ger oss iväg på denna rymdodyssé signerad PH3.
Vänskapen går långt tillbaka mellan Profilen och Eye N’ I. Med glimten i ögat beskriver Henrik ”Eye N’ I” Blomqvist relationen till Richard ”Profilen” Wrede som en ”bromance”. Profilen var 16 år när han träffade Eye N’ I som är två år yngre. Året var 1992 och det var musiken och kärleken till rappen som sammanförde de unga grabbarna. Som en sann kärlekshistoria, hade Eye N’ I sedan en tid tillbaka spanat in Profilen, som då ägnade sig främst åt att dansa och glida runt i kläder som var svåra att få tag på i Sverige. Och flirta med tjejerna.
Eye N’ I skrattar lite när han minns tillbaka till ögonblicket Profilen kom ner till studion i Fryshuset där något som närmast kan liknas vid en audition skulle äga rum:
Jag kommer ihåg att det var en jävligt kort snubbe som brukade ha jävligt mycket brudar omkring sig. Sen kom han ner i studion och jag tänkte ”Det är han ju!” och han kickade ett rhyme som jag kommer ihåg var sjukt fett. Det var på engelska och därifrån körde vi. Vi klickade rätt omedelbart.
Profilen: Vi förstod varandra och gillade samma musik. Jag minns när jag träffade Henke, att det var väldigt mycket hiphop. Det var ju det som var grejen på den tiden. Man gick ju runt och snackade engelska med andra hiphopmänniskor. Henrik var ju jävligt hiphop…
Eye N’ I: Sjukt stora kläder.
P: Ja, sjukt stora kläder och jävligt cool stil. Och de hade en studio som de satt och jobbade i och spelade in i, och jag hade aldrig varit i en studio. Det var en cool känsla att komma ner där.
E: Jag hade inte varit i den studion jättemycket innan Richard kom ner. Jag rappade på något hiphopjam på i Kolingsborg och där träffade jag Dj Snuff och Jocke Carlsson, en annan snubbe som också hade den där studion i Fryshuset, och de ba’ Kom ner till studion! Och i min värld, var det typ Jag har fått skivkontrakt! Jag kom hem från det där jamet och sa till min morsa Jag har varit och rappat lite och har fått skivkontrakt! Men så var det ju inte, fast vi spelade in några låtar på kassettband!
Gruppen som bildades fick namnet Point Blank Poetics. Även om konstellationen idag bytt namn, och om medlemmar kommit och gått, är Point Blank Poetics-banden fortfarande starkt knutna till dagens Phenomena 3.
P: Vi har varit en PH3-familj på något sätt. Det har varit ett löst sammansatt kollektiv bakom oss som har hängt med sen mitten av 90-talet fram till nu. Sen har vi bytt namn några gånger. Vi har hetat massa olika saker, men det är ändå PH3. Samtidigt kan vi konstatera att mycket av det vi gör nu med PH3 – det här med att experimentera och med olika teman – mycket av det är jävligt likt vad vi höll på med då, i alla fall vibbmässigt.
Det löst sammansatta kollektivet, har precis som allt annat som har med PH3 att göra, varit ganska svårdefinierat. Duon har arbetat med bland andra Salem Al-Fakir, Nisse Wallfält, Saska, Kalle Jacobsson och Jakob Birgersson. Idag har de dessutom nöjet att spela med ett liveband som består av bland annat Avastyle (som producerat åt bl.a. Ison & Fille, och Organism 12). Och dessutom finns Oscar Harrysson, som Eye N’ I och Profilen menar är den som satt ihop och lett projektet och sammanfogat duon när de inte riktigt vetat vart de ska ta vägen.
E: Alla de här människorna…när vi samlas och gör PH3-grejer, så går vi in i en gemensam PH3-vibe.
P: I grunden är det jag och Henke som har visionen, som vi sen bjuder in folk till. Det är svårt att beskriva den visionen i ord. Det är nog lättare att höra hur den låter på skivan.
E: Det är en känsla. PH3 är något gränslöst först och främst. Vi har ju inga barriärer, och vi är fulla av experimentlusta. Vi har kastat alla regler och gränser, men samtidigt vet man när det är en PH3-låt man håller på med. Det är en speciell känsla, som jag inte tror går att beskriva enkelt.
P: Vår drivkraft är att hela tiden göra nya saker. Att inte göra samma låt två gånger. För att vi hela tiden ska tycka att det är kul och inspirerande, behöver vi pusha varandra och pusha gränser musikaliskt. PH3 kanske är någonting som alltid måste röra på sig och som alltid måste förändras egentligen.
Både Profilen och Eye N’ I håller med om att funken och hiphopen alltid varit en grund till deras musikalitet och deras kreativa sfär. Men för att spinna vidare på tråden om hur ”gränslöst” allt är när det kommer till PH3s musik, vill de båda herrarna hellre understryka att det snarare är texterna som gör PH3. Det är texterna som är PH3s röda tråd, och det är där ledtrådarna till PH3-mysteriet finns.
E: Vi vill ju sätta igång en tankeverksamhet, punkt. Vi tycker själva att det är intressant med låtar där det finns tolkningsföreträde.
P: Där det finns möjligheter att se saker på olika sätt.
E: Det är det vi egentligen drivs av, att kunna skriva låtar som kanske har betydelse för oss på ett sätt men som någon annan kan tolka på ett helt annat sätt och att den då betyder något helt annat för den människan! Då är i alla fall jag jävligt nöjd!
P: Sen är det så olika med olika låtar. Vissa växer fram med något väldigt konkret, och andra är mer en känsla som man vill fånga fast man inte riktigt vet hur. Det blir mer en utmaning att fånga den känslan i ord fast man inte riktigt vet vad man har sagt eller skrivit. Där har orden fått liv av sig själva, och börjat få en betydelse när de väl sägs.
I Sverige är det inte många som experimenterar på samma, eller liknande sätt som PH3. PH3 löser ett fall för tankarna tillbaka till Hearin’ Aid:s Damon Frost (som för övrigt finns med på ett hörn på skivan) och Aaron Phiri. I samma veva är det inte helt överraskande att Skizz från Stockholmssyndromet gästar låten Fristad, eller att det nämns att Supahumans’ Supadude varit en bidragande kraft, även om det mesta gjorts med liveband i studion.
E: Hearin Aid, Stockholmssyndromet och även Up Hygh när de höll på. Jag tror vi har varit lite i samma värld. På den svenska hiphopscenen är nog Hearin Aid det vi gillar allra mest, och Stockholmssyndromet gillar vi också svinmycket. Och Oliver Def och Bjarne B tycker jag är skitgrymma. Jag tror det är funken vi samsas om.
Det är viktigt, menar Eye N’ I och Profilen, att publiken ska vara öppensinnad när de lyssnar på deras skapelser. Det är trots allt inte alltid lätt att veta hur man ska definiera PH3 och hur man ska genrekategorisera deras musik. För många är det ändå givet att det är hiphop det handlar om, men de själva förundras ofta av denna fackindelning och menar inte helt överraskande, att det är lite mer komplext än så.
P: Jag kan bli förvånad ibland, att folk som verkligen lyssnar på hiphop också gillar det vi gör. Vi är ju inte lika mainstream.
E: Redan när vi träffades i början på 90-talet, tror jag vi förenades i någon känsla av utanförskap. Det tror jag är en viktig ingrediens i PH3, att vi inte riktigt hör hemma någonstans. Jag känner mig verkligen inte hemmastadd på den svenska hiphopscenen liksom.
P: Den är ju så stor och ser så olika ut också.
E: Ja, precis. Vad är den ”den svenska hiphopscenen” egentligen?
P: Svårt att få något riktigt grepp om vad det är.
E: Just den känslan av utanförskap är en av våra drivkrafter och en känsla vi har överlag i universum och på jorden. Vi är lite utanför liksom.
Redan som unga var Profilen och Eye N’ I lite udda vad gällde musikalitet. De berättar hur det inte hörde till vanligheterna att man lyssnade på hiphop, utan att de i unga år jagade fritidsgårdar som hade jams eller försökte ratta in vad de idag kallar obskyra radiokanaler som kanske, bara kanske, kunde ge dem en dos av den musik de älskar än idag. Och så talade de sitt egna språk som ingen annan förstod och hade konstiga kläder som ingen annan förstod. Just den känslan av att vara lite annorlunda och lite avvikande, finns kvar hos PH3 även nu i äldre dagar. Och även nu, när ”hiphop blivit pop”.
P: Man är fortfarande inte riktigt med, och har lite utanför-perspektiv.
E: Vi har ju skitit i musikutvecklingen. Jag tror aldrig det varit något vi brytt oss om eller reflekterat över. Hur musik ser ut 2010, vad som är rätt och vad som är inne.
P: Vi har ju snarare gått bakåt. Vi började med hiphopen, men sen har vi grävt i rötterna.
E: Vi har alltid först och främst gjort musik för varann. Sånt vi själva gillar och går igång på. Vi tycker båda att det är tråkigt att höra saker som redan har gjorts, eller höra saker som är lika bra som något från Amerika. Det är inte så kul. Jag kan uppskatta hantverket, men det är inget jag går igång på musikaliskt och inte heller något jag skulle vilja göra själv. Hur mycket vi än gillar 90-talshiphop typ A Tribe Called Quest, så skulle vi inte vilja göra sån musik. Det är klart att vi vill att folk ska omfamna PH3, men vi har inte varit mycket för att anpassa oss eller kompromissa för att det ska hända. Först och främst gör vi musiken för musikens skull, och vi gör den musiken vi verkligen gillar.
P: Vi vet inte riktigt själva vart vi är på väg medan vi skapar det här, utan det dyker upp små ledtrådar som vi försöker pussla ihop vad det är vi håller på med.
Stundtals når musikdiskussionen en så enormt abstrakt nivå att man måste påminna sig om vad det är PH3 egentligen pratar om; Universum och utanförskap, känslor som inte kan beskrivas med ord men ord som ändå är det som beskriver PH3, gränslöshet och musikalitet, rytmiska sfärer och minimalism.
Är det inte lätt att tappa bort sig i vad man håller på med, om man inte riktigt vet vart man är på väg och samtidigt inte heller har en bestämd uppfattning om hur musiken ska se ut?
E: Men det är just där känslan är!
P: Det är det som är grunden!
E: Just ”abstrakt” är för oss ett väldigt fint ord.
P: Samtidigt är det väldigt konkret eftersom det är känslan som gör det konkret. Orden och texterna kanske inte är jättetydliga från början, men under dem finns en jättetydlig känsla, och den är inte abstrakt på något sätt.
E: En fin grej med rapmusik och raptexter, är att det är väldigt direkt och man säger som det är. Det är en grej som har tilltalat väldigt mycket och som fortfarande gör det, men det är också en grej som kan låsa den här musikgenren på ett sätt. Det blir inflation i ord på ett sätt. Till slut betyder inte de här hårda grejerna man säger, som ”Keep it real”, särskilt mycket. Medan soul-, pop- och rocktexter använder mångbottnade texter som kanske är mer öppna för tolkningar. Det är sådana texter som vi tycker är jävligt intressanta!
Abstrakt som blir konkret som blir abstrakt som blir gränslöst. Även om skivan är svårdefinierad och svårbeskriven, är den utan tvekan en av 2010s bästa mysterium och dessutom ett bevis på att PH3 kliver tillbaka in på den svenska scenen med rätt ben!
Text: Emilia Melgar
Foto: Jonath Mathew
(C) Emilia Melgar & Whoa.nu, 2010
Relaterade länkar och information:
Spotify: PH3 – PH3 Löser ett fall
Myspace: www.myspace.com/planetph3
Forumtråd: Intervju: PH3
Läs mer:
]]>
Året börjar lida mot sitt slut och julen är så nära att vi bokstavligt talat snart kan smaka på den… därför börjar det även vara tid för oss att skriva ett par rader om vad som varit och komma skall på Whoa.
2010 var året när vi – med pompa och ståt – firade tio år som community men också året där Whoa tvingades dras med downtime och strulande webbhotell. Idag ligger vi, efter många om och men, äntligen på ett – vad det verkar – stabilt webbhotell och sidan kommer med största sannolikhet att fortsätta flyta på bra även i framtiden. Detta innebär att vi kommer få loss betydligt mer tid till förbättringar av Whoa och det är just vad vi tänker göra, med fokus på er användare! Räkna med såväl nya funktioner som nya forum! I kombination med en allt mer växande svensk hiphopscen blickar vi nu framåt mot ett grymt 2011!
Inom kort kommer vår egen summering över året som gått och den 1:a januari publiceras som vanligt den efterlängtade listan över ”svenska hiphopsläpp 2011″. Till vänster på startsidan kan ni redan nu ta del av en ny veckans mp3 med jultema från inga mindre än Stockholmssyndromet. Behövs ännu mer stämningsfull musik i väntan på julklappsutdelningen kan du även ta del av ett annat gäng feta låtar här nedanför.
God jul och gott nytt år! /Webmasters, admins, mods och skribenter.
Whoa-redaktionens topp 10 jullåtar
Nu, kvällen till Julafton, när Tomten är upptagen med att montera spinners på Rudolf och nissarna packar de sista paketen på släden så är det väl lika bra att värma upp med lite musik? Ni har redan hört Just Ds Jul igen till leda och Smötsiga Höndars – Smötsig Jul (ladda hem här) har gått varm sen november, så här kommer en kompetteringslista att vänta på Tomten till.
10. En mjukstart för att kicka igång listan: Run DMC – Christmas In Hollis är en klassiker som återkommit på varje jullåtslista sen ’87.
http://www.youtube.com/watch?v=OR07r0ZMFb8
9. Tjugo år efter Run DMCs Christmas In Hollis kommer tomtefilmen Fred Claus och på soundtracket hörs Ludacris och hans version av en perfekt jul i Ludachristmas. Videon är klipp från filmen och missa inte Luda i sin cameo som tomtenisse!
http://www.youtube.com/watch?v=gkJnlr6k5JQ
8. Tomten kommer alltid först till gettot – i alla fall när Snoop Dogg, Daz, Nate Dogg, Tray Deee och Bad Azz släpper loss i Santa Claus Goes Straight To The Ghetto från ’96.
http://www.youtube.com/watch?v=mVkg5FM59NA
7. Booty bass Christmas? Jajjemen! Quad City Dj’s & The 69 Boyz – What You Want For Christmas och sätter upp ganska omfattande önskelistor (med en del fantastiska sånginslag). ”Five fresh gold chaaaayaaaaiiiins!”
http://www.youtube.com/watch?v=sCY2JhrwxVs
6. En svårfunnen låt som vi bara måste bjuda på är Santa Baby med Reverend Run & The Christmas All Stars (som bestod av Ma$e, Puff Daddy, Snoop Dogg, Salt N Pepa, Onyx och Keith Murray) – inte minst för Onyx tokigt hårda vers!
http://www.youtube.com/watch?v=Aeo6azbXAiU
5. Okej, det är ingen renodlad jullåt, men Westside Connections – It’s The Holidaze sätter stämningen ändå.
http://www.youtube.com/watch?v=zUvwJgpm4Bc
4. För att verkligen slå sista spiken i kistan och bevisa att det är en julfirande är gangsta så la Eazy E sin Merry Muthaphukkin’ Xmas – ett väldigt finstämt stycke lyrik som farmor säkert vill höra. Missa inte Black Eyed Peas-killen Will.I.Am som dyker upp efter ungefär två och en halv minut och avslöjar sanningen om Tomten för barnen.
http://www.youtube.com/watch?v=IyKV2de0saY
3. Okej, tredje gången gillt för Reverend Run när hans Run DMC hamnar på listan igen, för vi kan ju inte låta deras Christmas Is gå onämnd. I denna beskriver de vad julen verkligen betyder för dem och önskar er en riktigt God Jul i givandets tecken.
http://www.youtube.com/watch?v=c8kT7BDH4uc
2. Det var en strid på kniven: Han var nära att ta hem spelet på grund av sin magnifika kavaj (och för att det var den första julrappen som någonsin spelades in), men Kurtis Blow – Christmas Rapping från 1979 hamnar på andraplatsen den här gången.
http://www.youtube.com/watch?v=AFtA7IHZgzw
1. Sist, men inte minst och framför allt inte kortast, har vi då förstaplatsen: från klassiska Beat Street kommer en lika klassisk Santa’s Rap med The Treacherous Three och Busy Bee.
http://www.youtube.com/watch?v=tT5noclsXS4
Forumtråd: God jul och gott nytt år!
P.S. Några låtar som inte kom med på listan är Necro – Christmas freestyle, Audio Two- A Christmas rhyme & The Juice Crew- Cold chillin Christmas och Juelz Santana & Starr – Jingle bellz. Den som vill ha någonting riktigt ”speciellt” att lägga under julgranen kan kolla in RZA på the late show med Craig Ferguson. D.S
Läs mer:
]]>
Få har undgått Smötsiga Höndars Smötsig jul, hiphopklassikern som släpptes genom Whoa för x antal år sedan. Bra hiphoplåtar med jultema klättrar dock inte på granen, men det ska det snart bli ordning på. Vi vill därför uppmuntra alla taggade rappare och artister där ute att börja fundera över sköna julklappsrim, snöbollsfraser och mandeln i gröten-historier.
Varje torsdag sätter vi full fokus på en låt från en hiphopakt i form av Veckans mp3. I år faller de sista datumen för veckans mp3 den 23:e och 30:e december. Som upplagt för att släppa en tung låt med anknytning till denna kalla (eller varma, beroende på hur man nu vill se på det) tid på året, som uppvärmning/peppning inför julafton och nyårsafton. Eller hur?
Tänkbar inspiration:
http://www.youtube.com/watch?v=WLZMRnohbE8
http://www.youtube.com/watch?v=v9XSJHJv5ok
http://www.youtube.com/watch?v=dAAZpu1UamE
http://www.youtube.com/watch?v=m694NRdCNMI
http://www.youtube.com/watch?v=dYcDhMx4mb0
Forumtråd: Vi efterlyser låtar med jul/vinter-tema!
Läs mer:
]]>
När vi talar om bra hiphopklubbar i Göteborg är det oftast en sak som nämns; avsaknaden. Det finns ett fåtal som vågar att spela annat än den nya, hyperkommersiella och själlösa amerikanska hiphop med nödrim som radion tuggar sönder och frustrationen skriker i hiphopparna när ämnet dyker upp. En del talar om sina visioner om att själva styra upp något, men det är – som oftast – mycket snack och lite verkstad.
I torsdags hade Holy Sh!t premiär på Parken i Göteborg. En hel kväll som tillägnades Old School. Det var välplanerat; bra DJs, grym musik (bortsett från en del åttiotals danshits som smögs in), svängiga framträdanden, lite livemålande och lokalen var verkligen inget att klaga på.
Holy Sh!t hade all potential, ändå fick det ingen möjlighet att leva ut det. En sak saknades; folket. Var höll Göteborgshiphoparna hus i torsdags? Även när Mofeta & Jerre körde sina klyschtralliga låtar med DJ Akilles bakom sig så påminde populationen mer om en hemmafest på lågstadiet än en klubb. Var det för sparsamt promotat eller var det folket som medvetet valt att sitta hemma istället och lekt med navelludd? Det går att spekulera i all evighet. Det förvånar mig att stödet så ofta är så litet på oetablerade klubbar och hiphopevenemang när det ändå är så pass efterlängtat och jag undrar var felet ligger. Hur ska hiphopen få fäste i klubblivet om de oetablerade blir ignorerade eller missade?
Ett bra försök av Holy Sh!t, men vi får hoppas att kommande klubbar inte präglas av samma folkbrist; att det är folket som gör klubben har aldrig varit tydligare.
Forumtråd: Helrätt Holy Sh!t, men var fanns folket?
Läs mer:
]]>
Som svensk så sitter det i ryggraden, kanske till och med själen, att alltid tänka på vädret. Något som känns otroligt relevant nu, två dagar efter Way out West i Göteborg har avslutats och jag sitter i min lägenhet med en värkande skalle. Jag har spenderat hela morgonen i rehabilitering med bakfyllepizza och Paris Hiltons: My new BFF på televisionen och ordet dumburk känns mer relevant än någonsin tidigare. Skammen i kroppen är påtaglig men medan regnet fullkomligt skjuter mot mitt fönsterbläck så kan jag inte annat än förundras över vilken tur jag haft denna helgen. När varenda väderprognos pekade mot oväder lyckades Lilla London bryta sig ur sina gamla vanor och förvåna mig med två (nästan) regnfria dagar.
Tro det eller ej men festivalen handlade inte bara om väder även om ovanstående stycke tyder på det. Way out West har faktiskt år efter år bevisat att de kan dra till sig de största namnen inom musikbranschen och när Wu-Tang Clan dök upp i bokningslistan så var det nog inte bara jag som hoppade högt av förväntan. Denna legendariska grupp känns ju lite som den heliga graalen för hiphopare i live-världen och det var även denna grupp som fick bli den akt som invigde festivalen åt mig.
När jag väl stod i Slottsskogens vackra miljö och lutade blicken mot Azalea-scenen så kliver Ghostface, Raekwon … och… ehh… in på scenen och börjar rocka sin mickar. Fort slås jag av faktumet att de inte är fulltaliga. Method Man är tydligen kvar i staterna för egna spelningar och resterande medlemmar av klanen tycks köra på gammal vana. Förväntningarna sjunker sakta men säkert. Jag står där och gungar så som man gör på hiphop-konserter, emellanåt slänger jag upp mina tassar i luften för att knyta ihop mina tummar och skapa ett W. Det blir liksom aldrig mer än såhär. Jag försöker och jag vill att det skall vara grymt men besvikelsen är påtaglig. Ljudet är dåligt och hade det inte vart för min ringa förkunskap så hade jag inte uppfattat ett ord som mördargetingarna spottar ur sina munnar. De avslutar dock med Triumph och inte Gravel Pit som de flesta hade förväntat sig, vilket värmde mitt lilla lilla hjärta. Nej tack till crowd pleasing!
Efter Wu-tang känner jag av området lite och går och köper några öl, fyra stycken för att vara exakt. Inte för att jag nödvändigtvis hade planerat att dricka fyra öl på raken. Snarare för att om man stått i kö så pass länge, för att få beställa nått återfuktande för strupen, så det kändes tvunget att gå därifrån med så mycket man kan bära. En kille från Stora London (ja det i England) stod brevid mig och skämtade om hur han kom till festivalen för att stå i kö. Han var även noga med att påpeka att han fått valuta för pengarna.
Jag ögnar på The Soundtrack of our Lives som spelar med Göteborgs Symfoniker. Det florerade ett rykte om att självaste Noel Gallagher från Oasis skulle göra ett gästspel på spelningen, något som senare visade sig vara en lögn. En dålig lögn dessutom. Jag ser även lite på The National vars musik var och är magisk. Matt Berningers tar verkligen ut svängarna på sin baryton och påminner mig om att jag ska ta med Boxer ut till bilens cd-spelare när arbetsveckan börjar igen.
Här borde jag kanske sett Miike Snow, Iggy & The Stooges och LCD Soundsystem, istället sitter jag utanför festivalområdet och dricker öl. Inget jag ångrar idag som många skulle kunna tro utan snarare tvärtom. Trevliga människor finns det gott om och de jag umgicks med var bäst i test och bidrog till att festivalen blev den folkfest och glädjekavalkad som den skulle vara.
M.I.A avslutar dagen för mig och bjuder på Way out Wests bästa spelning. Hennes helt utflippade stil och show lämnade mig helt förbluffad och jag har även nu, två dagar senare, svårt att förstå vad som hände. Allt jag vet är att jag älskade varenda sekund av det och hoppas alla får uppleva denna fantastiska kvinna någon gång.
Morgonen efter vaknar jag som en blöt fläck i mina stackars lakan och jag får spendera hela morgonen med att kurerar mig med isglass. När jag till slut orkar pallra mig tillbaka till festivalområdet, klockan 16:00, så är jag bara en spillra av en människa. Något som alla mina vänner är snabba med att uppmärksamma. Dock har det blivit dags för Talib Kweli och Hi-Tek att dra upp mig ur min dvala och det lyckas de verkligen med. Reflection Eternal bjuder på en otroligt bra spelning och visar verkligen hur en hiphopkonsert ska låta! De blandar gamla Train of Tought-låtar med sådant från Revolutions Per Minute. Då och då slänger de in låtar som I Try från The Beautiful Struggle, och Definition med Blackstar vilket verkligen sätter fart på höfterna. Reflection Eternal var vad Wu-Tang borde ha varit och det finns faktiskt inget mer att säga om det. Grymt!
Senare på dagen så spelar Håkan Hellström, som gör årets näst bästa spelning. Denna ödmjuka seglargosse är verkligen en fröjd och lyckas dra en publik som måste varit den största i Way Out West historia. Det spelas uteslutande låtar från hans första skiva Känn ingen sorg för mig Göteborg, vars titelspår är ett riktigt säkert kort på hemmaplan. Från början till slut får vi höra denna fantastiska skiva varvat med lite anekdoter där höjdpunkten måste varit Nu kan du få mig så lätt.
Håkan lämnade en nöjd (och hes) publik bakom sig och resterande akter som Chemical Brothers och La Roux är tyvärr stora besvikelser.
I en tid då alla festivaler går i konkurs både högt och lågt så känner man att Way Out West står sig stark på scenen. De har sitt koncept och kör på det stenhårt, vilket lönar sig. Så nu när jag sitter här lätt förtappad så måste jag säga att helgen har varit helt grym. Trots långa köer då och då så har man aldrig haft tråkigt och det är huvudsaken. Jag kommer återvända nästa år igen… och igen… och igen, antagligen.
Förövrigt så vann Stephen i Paris Hiltons: My new BFF. Sjukt härligt.
Foton av Viktor Ragnemar.
Forumtråd: Way Out West 2010
Läs mer:
]]>
Varje vecka har en mindre etablerad svensk MC fått visa vad han/hon går för i två minuter i Sveriges Radios eter i Ametists program ”En kärleksattack på svensk hiphop”. De tävlande har inte fått välja beatet själva så de har verkligen fått visa prov på hur mycket rapskills de har.
Förra säsongen vann Toffer, nu är det dags att rösta fram årets bästa MC, och den här säsongens lineup är starkare än nånsin. Du kommer hitta namn här du garanterat känner igen. Vinsten är att komma in som ”Veckans fokusgäst”, spela upp sin musik och berätta om sig själv i Sveriges Radio.
Som komplement till omröstningen, som redan pågår på programmets hemsida, har du nu möjlighet att rösta på din favorit även här på Whoa. Dessa röster kommer att vara lika mycket värda som de på Sveriges Radios hemsida (de kommer att räknas ihop), så passa på och bidra med din åsikt!
Vinnaren avslöjas fredag den 27/7 klockan 15.30.
Lyssna på bidragen genom att klicka här (extern länk)
När du bestämt dig vilken din favorit är, klicka här för att komma till omröstningen! (om du inte redan ser den nedan)
[poll id="6"]
Forumtråd: Rösta fram bästa rapparen i The MC VT-2010!
Läs mer:
]]>
Vad händer i musikväg 2010? Vilka artister släpper nytt material? Vad kommer skivorna att heta och när släpps de? För att ge svar på frågorna har vi på Whoa precis som inför 2007, 2008 och 2009 hört av oss till berörda artister/skivbolag ute i landet och kollat av läget. Uppgifterna har sedan sammanställts till en lista som du tar del av genom länken en bit längre ned i inlägget.
Självklart är inte detta alla skivor som kommer att släppas under 2010, men det är en stor del av dem. Förhoppningsvis ger de en bra fingervisning om vad vi kan förvänta oss i musikväg de närmaste tolv månaderna.
Klicka på länken nedan för att komma till listan:
http://blog.whoa.nu/svenska-hiphopslapp-2010/
_______
Diggar du den här listan?
Gillar du det här initiativet så länka gärna till den på din twitter, facebook, hemsida eller blogg. Länken är: http://blog.whoa.nu/svenska-hiphopslapp-2010/
Forumtråd: Svenska hiphopsläpp 2010 – LISTA – Fyll på!
Läs mer:
]]>
Decenniets sista år svischade förbi. Det är väl så när man blir äldre: dagarna kommer nog aldrig bli så långa som de var i högstadiet och gymnasiet. Med några dagar kvar av 2009 summerar vi lite kortfattat vad som har hänt och vad vi minns med fokus på svensk hiphop. Någon större analys av hela 00-talet orkar vi inte göra just nu.
Martin:
Dina tankar kring 2009. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Likt 2008 ännu ett bra år för svensk hiphop och utan tvekan ett till steg i rätt riktning. För mig var 2009 året när det blev tydligt vilken enorm bredd scenen börjat få, i och med alla artister som dykt upp och gör sin egen grej och har sin egen publik. Rent spontant artister som Kartellen, Labyrint, Industrin, Ayla-kollektivet, Henok, J-Son, Mofeta & Jerre, Lorentz & M.Sakarias och Promoe, för att nämna några.
Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?
1. Mohammed Ali – Processen
2. Stor – Nya skolans ledare
3. Organismen – Om Gud vill och vädret tillåter
52 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?
Med facit i hand släppte vi riktigt många bra låtar förra året. Mina fem favoriter:
1. Mohammed Ali feat. Nano – Porten
2. Labyrint – Fingrarna i luften
3. NKOTBvsLJUDAS – Kasta Molotow
4. Industrin med Grega – Enkel man
5. Alex-j feat. Nano – Ansökan
Årets bästa video?
Pato Pooh feat. Adam Tensta – Follow Me utan någon som helst konkurrens. Vad kan man säga? Maceo Frost gjorde ett imponerande jobb!
Vad hoppas du på inför 2010?
Även om förhoppningarna är dömda att grusas, så hoppas jag att 2010 blir det bästa svenska hiphopåret någonsin. Så här säger man ju gärna vid denna tidpunkt varje år, men skillnaden är att den här gången ser det ovanligt lovande ut. I princip alla de största artisterna släpper nytt. I spetsen går givetvis Petter med sitt album (och kaxiga titel) En räddare i nöden samt Timbuktu. Lägger man sedan till andra etablerade namn som Ison & Fille och Lazee i kombination med nyare, lovande förmågor som Mofeta & Jerre, Stor, Mohammed Ali, Carlito, Labyrint och Newkid – så ska det inte kunnat bli annat än riktigt bra.
Viktor:
Dina tankar kring 2009. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Alla säger hela tiden till mig vilket bra hiphopår detta varit, jag är dock inte säker på att det var precis så bra som alla påstår. Okey, detta var utan tvekan ett bra år, men många av dom släpp som skulle göra 2009 till något alldeles extra blev uppskjutna till 2010. Internethysterin bidrog till att större delen av årets bästa släpp inte ens kom ut i fysisk form, utan distribuerats gratis till oss mellan ettor och nollor. En utveckling som gjort att min stackars skivsamling blivit lidande.
Men 2009 har ju framförallt handlat om den lite yngre skolan som tex Stor, Lorentz & M.Sakarias, Näääk, Mohammed Ali, Mofeta & Jerre m.fl. Detta känns som en väldigt sund utveckling och som jag är inne på tidigare, 2009 var inte så bra som det kunde blivit. Men det har bäddat för något fantastiskt.
Ska man vara lite mer personlig så kommer jag nog definitivt minnas att detta blev mitt Whoa-år. Då jag, efter många år av medlemskap, blev redaktionsmedlem och började skriva på allvar, vilket känns otroligt roligt!
Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?
Henok Achido – Almaz Charming Child
Mohammed Ali – Processen
Organismen – Om Gud vill och vädret tillåter
52 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?
Prop Dylan – What Goes Up
Rapper Ted feat. Daltone & Diego Jah – Fyllot
Labyrint – Fingrarna i luften
Same Blood Boyz – Dealer Shit
Mohammed Ali feat. Nano – Porten
Årets bästa video?
Precis som Martin är inne på tidigare så är ju faktiskt Pato Pooh feat. Adam Tensta – Follow Me totalt oslagbar när det kommer till videor i år. Därför tänker jag även nämna Henok Achido – High On Life. Jag skulle även vilja påpeka den standarden som har höjts när det kommer till svenska hiphopvideor. Det känns otroligt roligt, både att street- och välproducerade videor florerar över nätet numera.
Vad hoppas du på inför 2010?
Jag hoppas att 2010 blir det som 2009 skulle bli. Att alla släppen som skulle kommit kommer. Det är så många skivor jag ser fram emot nästa år att jag knappt vet vart jag ska börja. Mofeta & Jerre, Zacke, Bashie, Kihlen, Embee, Far & Son, Hearin’ Aid, Paragon och listan fortsätter. Jag hoppas även att hela hiphop-Sverige skall fortsätta i den riktning som den börjat styra sina steg åt, för det känns mycket lovande. Sist men definitivt inte minst så hoppas jag att Whoa kommer kunna erbjuda alla sina läsare mer recensioner, intervjuer och nyheter än någonsin.
Marcus:
Dina tankar kring 2009. Var det ett bra år? Vad kommer du att minnas?
Precis som alla andra år så har svensk hiphop växt ganska mycket under året. Artister så som Promoe, Lorentz & M.Sakarias och Henok har fått stor uppmärksamhet i svenska medier och det är alltid kul. Det har också som vanligt uppkommit nya namn som är värda att hålla ögonen på. Mina besvikelser består främst av släpp som har blivit framflyttade till 2010.
Årets tre bästa släpp enligt dig?
1. Stor – Nya skolans ledare
2. SKÅNE – Alltid öppet
3. Organismen – Om Gud vill och vädret tillåter
52 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?
Utan inbördes ordning:
Labyrint – Fingrarna i luften
Mohammed Ali feat. Nano – Porten
Alex j feat. Nano – Ansökan
eLDhee – They Don’t Hear Me Doe
Prop Dylan – What Goes Up
Årets video bästa video?
Jag håller med föregående talare om att Pato Pooh feat. Adam Tensta – Follow Me är överlägset bäst i år. Sen håller jag också med Viktor om att standarden verkligen har höjts på svenska hiphopvideor under året.
Vad hoppas du på inför 2010?
Min förväntan inför det nya året är ganska stor. Som sagt så ska många stora artister släppa nytt material. Det som jag själv är mest förväntansfull över är Ison & Filles fjärde album För evigt. Sen så har vi också lovats släpp från Zacke, Paragon, Mofeta & Jerre och Kihlen som jag också ser fram emot. Slutligen så hoppas jag också att svensk hiphop kommer att växa ännu mer det kommande året.
Christer:
Dina tankar kring 2009. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
2009 har varit över förväntan med oerhört mycket bra musik. Ett bevis på detta är att pålitliga Promoe trots två släpp var långt ifrån bäst. Det som gjort 2009 så bra är att det har funnits något för nästan alla smaker. Allt fler nischar sig och utbudet är större idag än någonsin. Ayla dök upp och Organismen släppte en efterlängtad skiva, Prop Dylan, Critical och Labyrint för att nämna några andra släppte riktigt, riktigt bra musik. Det har varit en hel del sköna netplays på Whoa också. En annan reflektion är att musiken över lag känts väldigt välproducerad. Oavsett om låtarna är bra eller inte så låter det i alla fall bra. Det är långt ifrån gamla suddiga kassetter och dåligt rippade låtar på Napster.
På frågan vad jag kommer minnas från 2009 blir nog svaret: inte mycket (förutom Dubblish). Det är inte så dystert som det låter, men det är svårt att hitta några riktigt stora milstolpar som TLK -94 eller Petter -98. Jag minns knappt vad som hände 2008. Jag tror och hoppas att om 5-10 år kommer jag se tillbaka på perioden 08-10 som en bra tid för svensk hiphop, som lade grunden för en grym fortsättning som fortfarande håller i sig när vi börjar närma oss 20-talet. Om det är någon artist eller grupp som har chansen att sälla sig till de där extra stora milstolparna i mitt minne så sätter jag en slant på Mohammed Ali.
Årets tre bästa svenska släpp enligt dig?
Max Peezay – Boven i Dramat
Mohammed Ali – Processen
Ken Ring – Hip Hop
52 mp3or på Whoa. Har du någon favorit?
Inte lätt det här, men dagsformen säger följande:
Mohammed Ali feat. Nano – Porten
Guerilla War Tactix – Planet of The Apes
Pato Pooh feat. Karim Jaouadi – Warrior
Marc Swing feat. G Karma – U.S to Sweden
Labyrint – Fingrarna i luften
Årets bästa video?
Jag började spela tv-spel typ 1987. Det räcker så. Pato Pooh feat. Adam Tensta – Follow Me är ren nostalgionani. Låten är ju inte dålig den heller.
Vad hoppas du på inför 2010?
Att utvecklingen fortsätter i samma goda riktning. Förutom förväntningarna på etablerade artister hoppas jag upptäcka minst lika mycket nytt som i år. Annars skulle det vara intressant med någon typ av oväntad comeback. Dags för Pstq att äntligen visa vad han kan igen? Eller om Fattaru helt plötsligt släpper något. I vilket fall ser det lovande ut. Sen hoppas jag att festivalen Xpress Urself upprepas eller något annat i Stockholm dyker upp till sommaren. Det har väl knappt funnits en riktig festival i huvudstaden sedan typ Lollipop (det störde tydligen djurlivet i Tullinge, men en countryfestival för ett gäng sydstatsdiggande raggare går för sig på samma plats).
Forumtråd: Whoa-redaktionens summering av 2009
Läs mer:
]]>
Veckorna har sprungit på och nu är det helt plötsligt julafton igen. Härligt! Precis som många andra firar de flesta av oss som driver Whoa denna högtid tillsammans med släkt och vänner, vilket naturligtvis innebär att mycket på sidan kommer att gå på halvfart nu för en tid framöver.
Men frukta ej! Inom kort kommer vår egen summering över året som gått och den 1:a januari publiceras den efterlängtade listan över ”Svenska hiphopsläpp 2010″. Till vänster (på startsidan) kan ni även ta del av en ny veckans mp3 och innan nyår kan vi utlova ännu en fet, exklusiv netplay.
I väntan på tomten rekommenderas förra årets julspecial över de tio bästa jullåtarna genom tiderna! Kolla in den nedan!
Klicka här för att komma till 2008 års julspecial
God jul och gott nytt år! /Webmasters, admins och mods
Forumtråd: God Jul önskar Whoa-Crew!
Läs mer:
]]>