Det är tredje advent och det är söndag. Därför tänkte vi att det vore passande att gräva upp lite texter ur Whoa-arkivet att bjuda på som söndagsläsning. Genom åren har det ju dykt upp mer än bara nyheter och musik på Whoa-bloggen. Tyvärr har vi väl inte hunnit med allt vi velat men en del läsvärda saker har det ändå hunnit bli. I många fall kan det vara kul att tänka på vad som hände sen när vi nu sitter med facit i hand.
Det här är bara ett axplock av allt som skrivits på Whoa. Allt finns i bloggen under intervjuer, krönikor och spotlights.
Intervjuer
De första att bli intervjuade för Whoa var inga mindre än Looptroop Rockers, eller närmare bestämt Dj Embee. Det här var precis när de släppt Good Things och CosM.I.C. hade lämnat truppen. Sedan dess har det hunnit bli två nya plattor och CosM.I.C. har återvänt. Fem frågor i intervjun kom dessutom från Whoas användare.
I maj 2010 gjordes en lång intervju med Ametist. Vid den här tidpunkten skulle hon precis övergå till att bara spela svensk musik i Kärleksattacken, något som känns hur självklart som helst idag. Det är kul att se att Ametist verkar ha samma engagemang och brinnande kärlek för svensk hiphop idag som hon hade då.
En annan ganska lång och riktigt bra intervju från 2010 gjorde Emilia med PH3.
Vår f.d redaktionsmedlem Viktor gjorde sin första intervju någonsin 2009, med Eboi, med väldigt gott resultat. Ingen visste egentligen särskilt mycket om Eboi vid den här tidpunkten men nyfikenheten var ändå rätt stor.
Mohammed Ali slog igenom med dunder och brak med sin skiva Processen 2009. Processen får idag ses som en klassiker inom svensk hiphop med odödliga spår som bland annat Porten. Det var en otroligt rolig intervju att göra eftersom både Mohammed och Ali är både trevliga men framför allt riktigt vettiga personer som påverkade mig och mitt sätt att se på vissa saker. Här berättade de om sina planer och visioner. En del saker blev verklighet, andra inte. Framtiden blev inte riktigt som de planerat, kanske för att framgångarna blev större än jag tror de hade förväntat sig.
Efter Masses mixtape Gott & Blandat #2 var det många som snackade om Fittja Chrille och hans bidrag Långt ifrån ok. Han var inte lätt att få tag på men till slut lyckades vi få svar på några frågor och veta lite mer om vem han är.
En annan personlig favorit är Matias underhållande intervju med Kapten Röd. Kaptenen verkar vara en riktigt trevlig filur.
Många rappare på hiphopscenen idag har någon form av förflutet på Whoa. Bland dessa hittar vi Queff och Denniz Prime som 2010 släppte Greetings from Russia och i en liten, instängd lägenhet på Söder satt de och berättade om tapet och lite annat.
Eftersom Whoa primärt inriktat sig på svensk hiphop har vi aldrig varit särskilt intresserade av att komma i kontakt med internationella artister men några undantag har slunkit igenom, som Brother Ali, Necro och Masta Ace.
Krönikor
Den första krönikan som skrevs på Whoa var minst sagt skriven i affekt. Året var 2008 och i den numera nedlagda gratistidningen Stocholm City tilläts Annah Björk spy fördomar över en hel subkultur baserat på att Papa Dee, en reggaeartist, stod åtalad för att ha misshandlat sin partner. Det osade fördomar och hat av från Björk som ville se krafttag mot hiphop eftersom den bara orsakade våld. Whoa var givetvis inte de enda att reagera men både ämnet och krönikan fick rätt stor uppmärksamhet såväl på som utanför Whoa.
En annan krönika som skrevs med ilska var Ta inte tjejerna på fittan är du snäll. Upprinnelsen var ett minst sagt svinigt beteende av rapparen Tonedeff som drog upp en tjej på scen och antastade henne mitt under sin spelning. Om Tonedeff gav vatten på kvarn åt alla som anser att hiphop är sexistisk så visade Matias att det åtminstone finns andra hiphoppare som inte tolererar den sortens beteende.
Men allt är förstås inte ilska och orättvisor. I sin krönika Småstadsblues Calle både romantiseras om hiphop från landsorten och tar upp problemen som skapas av den osynliga urbana mur som omger storstäderna och inte släpper fram talangfulla rappare från landets mindre orter.
Så här i avslutningstider känns Kimmos krönika Whoarför Whoa? både läglig och nostalgisk i ett. Där sammanfattar han på ett enkelt sätt allt som är och har gjort Whoa så fantastiskt genom åren.
Kimmo tar även upp det alltid lika stigmatiserade ämnet att vara nere med det senaste. Eller rättare sagt, att inte vara nere med vare sig det senaste eller det äldsta. Kort sagt hur det är att inte vara ett hiphoporakel. Och han gör det med en stor portion humor.
Spotlights
Vi hade en rolig och ganska storartad idé om att lista 99 ögonblick som vi ansåg var mest minnesvärd för svensk hiphop. Vi kom till 16 innan vi tog en paus som pågår än idag. Det finns väl ett par opublicerade till på lager som inte sett dagens ljus men de får nog stanna där. Men de vi hann med var roliga att göra och är roliga att läsa än idag. Ämnena handlade om allt ifrån Rappers Delight till betonggrädde till ”det svenska hiphopkriget” till vilken skiva som verkligen var det första svenska hiphopalbumet.
Det var i stort sett det. Det dyker väl upp några grejer till innan det tar slut men i övrigt hoppas vi att ni haft åtminstone lite nöje. För vår del har det varit kul, svårt, frustrerande och alla andra möjliga känslor. Men mest av allt kul. Annars hade vi inte fortsatt så länge.
Forum: Whoa's julkalender 2013
Läs mer:
]]>
Frågan är vem som läckte informationen till Greger von Sivers. Ni vet han VD:n för Profilskolan som här om dagen filmades i Uppdrag Granskning och beskrev elever som cancersvulster och ruttna äpplen. Han som vill skydda ”de fina” eleverna från barn med ADHD från att sprida ”det” (ADHD-beteendet?) och som vill hålla friskolans nya musiklinje fri från ”den där jävla skiten som de håller på med, rap och våldtäkt”. Vad han fick det där med ADHD ifrån vet jag inte men resten, där har han en poäng.
Ni visste säkert inte att Whoa från start bara har varit del av ett spaningsarbete. Antar att vi lika gärna kan berätta sanningen nu. Det började 1992 på en konferens i Los Angeles där den amerikanska polisen presenterade slutsatserna av sitt senaste stora projekt, ”N.W.A.” . Resultaten var häpnadsväckande. Det visade sig finnas starka samband (p<.05) mellan rap och våldtäkt. Något med att rappa lockade våldtäktsmän att uttrycka sig i ord och rytm. Exakt vad detta samband beror på är än idag inte helt fastställt men en populär teori pekar på genetik. Våldtäkt och rap uttrycks förmodligen genom samma gen och genom att få våldtäktsmän att först uttrycka sig genom rap kunde den amerikanska polisen även identifiera våldtäktsmän. Tyvärr går inte alla våldtäktsmän igång på rap så visst har teorin brister.
Här i Sverige startade ett projekt som började med den ni känner som Petter. Med ett gäng skarpa hjärnor skapade vi det perfekta rapalbumet, Mitt sjätte sinne, för att starta en svensk hiphopvåg. Här är det viktigt att poängtera att alla som lyssnar på rap inte är våldtäktsmän men att det första steget att få våldtäktsmännen att rappa (och således identifiera dem) är få upp deras ögon för rap.
Sedan startades Whoa som tack vare den nya tidens teknologi markant förenklade spaningsarbetet. Under årens lopp har vi tack vare Whoa kunnat registrera en överväldigande majoritet av en hel generation svenska våldtäktsmän.
När Whoa avslutas i januari kommer tusentals våldtäktsmän att kunna sättas bakom lås och bom. Men vi hade dock aldrig klarat det utan er vanliga användare. Det är ni som drivit diskussionerna, det är ni som har fått våldtäktsmännen att träda fram. Ni ska ha ett stort tack!
Lite synd är det bara att stolpskottet Greger von Sivers var så kåt på att skrika ”först!”. Det var säkert Palmegruppen som läckte.
Eller…
Så kan man fråga sig om vi verkligen inte har kommit längre? Är det verkligen 2013? Rasismen kommer vi säkert aldrig att bli helt kvitt. Fördomar är en skyddsmekanism som förmodligen evolverat fram för att skydda oss mot det okända då det okända potentiellt sett kan innebära livsfara. Säkert jättebra för 10,000 år sedan men i Sverige 2013, i denna upplysta informationsera, går det inte att ursäkta den här typen av fördomar.
Greger von Sivers osar ändå av dem. Vi pratar om en person som verkar se på hiphop som negerdunk, tror att man bara bränner bilar i förorten och att bara kriminella sysslar med hiphop. Vi pratar om en person som varit rektor för en skola och som arbetar med utbildning. Oavsett hur mycket av von Sivers åsikter som återspeglats under hans ledning så kan en person i den maktpositionen lätt bidra till ökad segregering och befästa fördomar på ett strukturellt plan redan i skolan. Det är sjukt.
Läs även: Mohammed i Mohammed Ali tror inte att Greger von Sivers hade tyckt om att ha Mohammed som elev.
Forum: Krönika: Alla som rappar är våldtäktsmän
Läs mer:
]]>
På torsdag drar sjunde säsongen av En kärleksattack på svensk hiphop igång. Programmet sänds som vanligt i Stockholmskanalen Metropol 93,8 (och givetvis även på nätet) med Ametist Azordegan vid spakarna. Hus-Dj är Dj Black Moose. En nyhet för i år är att Kärleksattackens studio har flyttat till en helt ny lokal i Fryshuset där programmen kommer att direktsändas inför publik. Enligt Ametist kommer publiken vara en del av programmet snarare än passiva åskådare. Alla som vill sitta i publiken är välkomna till Fryshuset. Först till kvarn gäller.
Veckans gäster avslöjas varje måndag. Premiärgästen, som i skrivande stund ännu inte är avslöjad, vill tydligen rappa 30 minuter non stop för att ”få vissa att sluta rappa om dom inte gör det rätt”… Kaxigt värre. Vem det är får vi veta på måndag eftermiddag på Kärleksattackens Facebooksida.
Programmet sänds varje torsdag klockan 17-20 med repris lördagar klockan 15-18.
Om du är artist och vill få din musik spelad i Kärleksattacken skickar du ett mail med streaminglänk till [email protected].
Om du är en helt vanlig, dödlig människa men gillar att twittra och har drömt om att få vara med i radio kan du maila [email protected] för din chans att få vara gästtwittrare under programmets direktsändning.
Mer information om allt rörande En kärleksattack på svensk hiphop hittar du på:
https://sv-se.facebook.com/svenskhiphop
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?ProgramId=2842&grupp=3871
Läs mer:
]]>
Tänk vad tiden går. Den 26 augusti är det 15 år sedan Petter debuterade med Mitt sjätte sinne och svensk hiphop exploderade. Jag var en av alla som blev frälsta men det var inte kärlek vid första ögonkastet.
Första gången jag hörde Petter tyckte jag att det var bland det sämsta jag hört. Jag zappade runt bland tv-kanalerna och landade förmodligen på Ztv där två rakade killar stod på någon gata i Stockholm, gestikulerade mot kameran i pösiga kläder och hela situationen var i mitt tonåriga sinne bara allmänt pinsam. Petter körde på med sitt ”ey yo jag brinner för det här permanent” och befäste det jag redan visste: det går inte att rappa på svenska.
Vinden har vänt var så långt ifrån den amerikanska hiphoppen jag börjat upptäcka några år tidigare, med allt från 2pac till Snoop Doggy Dog till Wu-Tang Clan. Så dyker det mitt i allt upp en rakad svenne och pratar om ”kärlek som cement”. Det går inte riktigt att manifestera hur töntigt allting kändes. Från att vara svenskar som gjorde hiphop på svenska till att de var rakade. Det var som en dålig imitation av ”riktig” hiphop.
Kanske var det ändå frisyrerna som utgjorde den kraftigaste om än mest subtila markeringen om att det här faktiskt var på allvar. Det är viktigt att komma ihåg att 90-talet präglades av en hel del öppen rasism och trots att det värsta börjat ebba ut under den senare delen så kunde du ge dig fan på att få frågan ”är du rasist” om du var vit och väldigt kortklippt. Men Petter och Rusiak kunde omöjligt misstas för gamla BSS:are och gjorde snart att allt fler vågade låta håret falla.
I takt med att Vinden har vänt snurrade allt flitigare på teve började musiken äta sig in i mig. Beatet var kanske rätt skönt ändå och de hade ju rätt bra flyt i texterna. Okej, det var kanske lite töntigt fortfarande men började ta sig. Efter en månad hade Vinden har vänt blivit något av en signaturmelodi i mitt liv och Mitt sjätte sinne var bland det bästa som hänt mig. Så här i efterhand har jag förmodligen Petter till stor del att tacka för han breddade min syn på hiphop både musikaliskt och som kultur. Han öppnade portarna och ut strömmade hiphop i kubik, en sak ledde till en annan som ledde till en tredje. Från musik till graffiti till dokumentärer till nya artister. Det tog aldrig slut.
Svallvågorna av Mitt sjätte sinne är ett fundament i svensk hiphop. Det är förstås omöjligt att spekulera i hur världen sett ut utan Petter, kanske hade någon annan blivit katalysatorn som drog igång hela cirkusen, men nu var det Petter som blev språngbrädan svensk hiphop så väl behövde. Latin Kings var redan en institution men de var väldigt ensamma och med Petter behövde de inte sluta som en parentes i svensk musikhistoria som den enda riktigt stora hiphopgruppen i Sverige.
Vad som hände efter Mitt sjätte sinne saknar motstycke i svensk hiphophistoria. Åren som följde gjorde artister som Ayo, Ken, Blues och Feven till nationella kändisar. Och bakom dem föddes en undergroundscen som i samarbete med fildelningsprogram som Napster och Kazaa saknade gränser. Fattaru, Fjärde Världen, Ison & Fille, Organism 12, Seron, Pstq, Heli, Looptroop, listan kan göras otroligt lång.
Svensk hiphop föddes inte med Mitt sjätte sinne, men svensk hiphop hamnade på en ny nivå. På femtonårsdagen planerar Petter något speciellt. Den 26 augusti kommer han att framföra Mitt sjätte sinne från början till slut på Tyrol i Stockholm. Det låter som en nostalgitripp snarare än en spelning, särskilt om du var med då det begav sig. Om du inte kan komma så damma gärna av Mitt sjätte sinne och njut av hur väl den håller än idag. Det är en fantastisk platta som bara blivit bättre med åren.
Information och biljetter hittar du på http://www.petter.nu/mittsjattesinne/
Vad har ni för egna minnen och relationer till Petter och Mitt sjätte sinne?
http://www.youtube.com/watch?v=VWYInmsSxug
Forum: 26/8 Petter @ Tyrol
Läs mer:
]]>
Tankarna flöt på trögt när jag satt och funderade på vad jag skulle skriva här. Det känns som att livet går lite i stiltje och den högsta lyckan just nu är att sitta i skuggan en varm dag med ett par hörlurar och känna en bris slå mot ansiktet. Balkongdörren stod öppen, temperaturen sådär perfekt som den bara kan bli på sommaren och i bakgrunden gick Can I Kick igång och jag var trots idétorkan väldigt nöjd med tillvaron.
Så jag tänkte, varför inte bara rekommendera några sköna låtar att ta det lugnt till? Det finns ju miljoner så det får bli en handfull personliga favoriter. Att sätta ihop genomtänkta playlists där övergångarna mellan låtarna känns naturliga är inte riktigt min starka sida och på tok för mycket arbete. Lev med det. Den här juliveckan ska slapphet premieras.
Enda kriteriet jag utgår ifrån är att låtarna inte ska få mig att vilja göra något som tar kraft. De ska inte få mig att tänka allt för mycket och de ska inte väcka allt för mycket eftertanke eller väcka energin i mig. Det innebär att till exempel varken Dead Prez, The Coup, Promoe eller Max Peezay har det vidare lätt att kvala in på den här listan.
Då kör vi.
A Tribe Called Quest - Can I Kick It. Briljant sampling av (bland annat) Lou Reeds Walk on the wild side som står sig otroligt bra än idag.
http://www.youtube.com/watch?v=71ubKHzujy8
The Roots – Guns are drawn. Finns en uppsjö av Roots-låtar som skulle passa här men just idag känner jag för denna som innehåller så många grymma element.
http://www.youtube.com/watch?v=9lpujDkJWs8
Timbuktu – Kärlekens bandvagn. En låt jag hade lite svårt för när den kom men den mognade fint.
http://www.youtube.com/watch?v=KjDYtpYVyh4
Ison och Fille – När vi glider. Svensk klassiker! Extra kul att videon är från Ztv.
http://www.youtube.com/watch?v=WO7YQ6TTN1k
Nujabes ft Cise Starr – Lady Brown. Japanske producenten Nujabes som gick bort i en bilolycka här om året. Inte så känd i Sverige kanske men han var begåvad och hade egen stil. I stort sett samtliga plattor ligger på youtube för den som vill lyssna mer. Börja gärna med Metaphorical Music.
http://www.youtube.com/watch?v=qjqTiQhOgU8
Theophilius London – Flying Overseas. London, som spelat in en hel del i Stockholm, blandar ofta och gärna in lite 80-talspop i sina låtar. Det är definitivt inte så hemskt som det låter, tvärtom.
http://www.youtube.com/watch?v=Wd6NxkKCVI8
Pharcyde – Runnin‘. Ännu en klassiker. Skulle kunna rekommendera nästan hela Labcabincalifornia här.
http://www.youtube.com/watch?v=pwHuEDCM7xs
Jurassic 5 - Concrete Schoolyard. Hur mycket bra har J5 gjort? Svårt att välja, här får ni en till från den kanske bästa hiphopplattan som gjorts.
http://www.youtube.com/watch?v=KeN9c2GYJkk
Latin Kings – De e knas. TLK har gjort många bra låtar men den här kan vara bästa och mest fulländade i konkurrens med Passa micken och Borta i tankar.
http://www.youtube.com/watch?v=yp3qBtYzoG0
Petter – En snubbe. Kommer ni ihåg den här? Hamnade ganska mycket i skymundan på Bananrepubliken. En cover av och med Pugh Rogefeldt som höjer den här låten markant.
http://www.youtube.com/watch?v=tjptwTm9CYA
Black Eyed Peas – What it is. När man ser det här undrar man vad som hände. Det här var ju så bra och de såg ut att ha så kul. En lång historia kort: skivbolaget pushade dem att bli nåt annat, Kim Hill blev pressad att klä sig sexigare och hoppade av, Fergie kom in och BEP upptäckte hårgele, aluminiumfolie och autotune.
http://www.youtube.com/watch?v=CjWXWTKa5kI
Q-Tip – Gettin Up. Avslutar listan ungefär som vi började. Q-Tip står sig inte lika bra utan resten av ATCQ men han klarar sig rätt bra ändå.
http://www.youtube.com/watch?v=5WKx3s35ms0
Läs mer:
]]>
Hultsfredsfestivalen är ett stycke svensk musikhistoria som levt med respirator sedan den första nedläggningen 2009. Återuppståndelsen 2011 blev kortvarig och när det i mars i år annonserades att Hultsfredsfestivalen från och med 2013 skulle flytta närmare Stockholm var besvikelsen givetvis stor i Hultsfred men det var kanske inte helt oväntat.
Trots allt som har hänt verkar det omöjligt för Hultsfredsborna att ha en sommar utan festival nere vid sjön Hulingen. I år är det tack vare ideella föreningen This is Hultsfred som på kort tid lyckats anordna en festival i mindre skala men med en del spännande artister som Näääk & Nimo och det väldigt intressanta göteborska kollektivet The Order (Beatslingers, Bob Village, Ozone Fukkaz m fl).
Vi pratade med Robert Johnsson, en av artistbokarna på This is Hultsfred, som berättade lite om festivalen som går av stapeln den 14-15 juni, alltså nu på fredag och lördag.
Vad är This is Hultsfred?
- This is Hultsfred är en ideell förening som bildades drygt en månad efter att det blev känt att Hultsfredsfestivalen skulle flyttas. Föreningen grundades just av den anledningen att ett Hultsfred utan festival är helt otänkbart och det är en självklarhet att det ska finnas en sommarfestival här nere i parken. This is Hultsfred har gått från planeringsstadiet till att nu i veckan starta arbetet med att bygga området inom loppet av 2 månader och hela samhället har varit delaktigt. Lokala företag, artister och privatpersoner har alla bidragit till att få det här att hända. Studenter från Musikgymnasiet Gyro och Music & Event Management här i Hultsfred är också med att jobbar med festivalen. Allt arbete sker volontärt.
Har ni någon som helst koppling till gamla Hultsfredsfestivalen, förutom orten?
- Många från föreningen Rockparty (som startade upp Hultsfredsfestivalen) är engagerade och bidrar . De är med i de olika projektgrupperna och är till stor hjälp för oss som är nya på det här med att anordna festival. Just balansen mellan rutinerade ”festivalrävar” och oss nya är fantastiskt bra.
Årets festival kommer förstås byggas i en mindre skala. Folkets park där de klassiska scenerna Teaterladan och Stora Dans ligger kommer användas som festivalområde. På ”Skaken” där de tidigare åren har varit ölförsäljning kommer det i år vara dj-uppträdande. Sen tillkommer en ny scen, RP-scenen, där våra headliners kommer spela. Campingområdet kommer vara där scenen ”Pampas” låg och fortsätta en bit ner mot Hawaii-scenen. Första campet dök faktiskt redan upp tidigare i veckan!
Räknar ni med att kunna bli en festival som återkommer år efter år
- Det är absolut ambitionen. Att kunna etablera sig som en mindre festival och fylla upp Folkets park skulle vara en dröm. Förhoppningen är att kunna locka 1500 besökare men området kan fylla 5000 besökare så det finns utrymme för mer!
Kan ni i sådana fall undvika att gå samma öde till mötes som gamla Hultsfred?
- Vi har inte för avsikt att bli en konkurrent till som större etablerade festivalerna, vi är snarare ett komplement. Jag är väl definitivt partiskt men jag vågar påstå att vi har Sveriges vackraste festivalplats. Vi vill inte bli större än vad parken tar. Då festivaler väljer att lägga sina evenemang nära större städer vill vi vara ett komplement för de besökarna som vill åka bort en stund och leva ”festival-liv”.
Hur har ni tänkt kring bokningarna? Vad är det ni riktar er in er på för musik och publik?
- Det fastlogs i stadgarna för föreningen att det skulle finnas något för alla. Det är mer etablerade artister på stora scenen där det i år finns ett större fokus på rock. Sator som varit på besök många gånger, sen har vi bokat Näääk & Nimo och Miriam Bryant. För de två mindre scenerna har musikutbildningarna i stan bidragit mycket. Music & Event har tillsammans tagit fram största delen av Teaterladans line-up och Gyro har gjort detsamma på Stora Dans. Personligen tycker jag vi har lyckats med att hitta en bra balans mellan de olika musikstilarna. Tyvärr har vi ju tvingats tacka nej till många lovande band då det bara finns plats för 30 band.
När jag ser era bokningar är det många för mig nya namn men de jag känner igen känns vare sig stora eller okända, utan lite mitt emellan. Jag får känslan av att det är artister man känner igen om man har ett intresse av genren i fråga. Är det en medveten strategi, att boka in ”lokalhjältar” eller ”up and comers”, så att säga?
- Absolut, artister som var ”up and coming” var för mig en stor del av tjusningen med att åka ner till Hultsfred varje år som besökare. Vi vill hitta balansen mellan att boka ett par etablerade band till största scenen och sen till Teaterladan och Stora dans ge vår publik nya möten med artister som står på starten av sina karriärer. Det kommer även finnas ett stående inslag som heter ”The big break” där ett lokalt band varje år får chansen att få spela på den största scenen. I år får metalbandet Mashima chansen.
Vi har lyckats boka många intressanta band som till exempel Jack Moy & Glöden som spelas en hel del på radio och Hurricane Love som blivit lite av en snackis inför festivalen. Nova Prospekt från Göteborg är också en grupp som fått mycket uppmärksamhet utomlands och som snart säkert kommer uppmärksammas mer hemma i Sverige.
Vad ser du mest fram emot?
- Personligen kommer jag nog jobba mycket, men skulle jag ha tid och gå ifrån så är For BDK en spelning jag inte skulle vilja missa. På Teaterladan kommer även The Order och Norska bandet Disaster in the universe spela och båda grupperna är också favoriter. Just den scenen är känd för att ha grymma hiphopbokningarna så när The Order kom upp som ett alternativ så kändes det rätt självklart att dem skulle spela där.
Till sist: får ni vädergudarna med er?
- Vi satt och kollade på det idag faktiskt och enligt klart.se så ska det inte bli annat än sol!
This is Hultsfred går som sagt av stapeln i helgen som kommer och vi önskar lycka till.
Läs mer om festivalen på http://www.thisishultsfred.se/
Forum: 14/6 This is Hultsfred @ Folkets park, Hultsfred
Läs mer:
]]>
Upploppen i Husby har fått mycket uppmärksamhet. Det har skrivits och filmats, det har debatterats och diskuterats, det har förkastats och försvarats. Politikernas förslag på lösningar har lyst med sin frånvaro. En del lägger skulden på föräldrarna, andra lägger skulden på organisationer som Megafonen och givetvis beskyller några invandringen. De blåa anklagar de röda, de röda anklagar de blåa. Ingen verkar riktigt förstå och skulden är givetvis delad. Det är 20 år sedan Latin Kings släppte Välkommen till förorten och blev de första att ge förorten en röst. Frågan vi ställer oss: är det ingen som har lyssnat?
Istället för ett långt utdraget resonemang låter vi musiken tala. Fyll gärna på med era egna exempel.
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna något slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”
/Hjalmar Söderberg, Doktor Glas, 1905
http://www.youtube.com/watch?v=VcINXlmCOfQ
http://www.youtube.com/watch?v=Zzr7do-U2dU
http://www.youtube.com/watch?v=5Juowx8Cmws
http://www.youtube.com/watch?v=zew30d2F27o
http://www.youtube.com/watch?v=_i9MQ4xggUg
http://www.youtube.com/watch?v=kxThfu-yLXw
http://www.youtube.com/watch?v=tYRF-rKX_k4
http://www.youtube.com/watch?v=tWNHQ-zpilU
http://www.youtube.com/watch?v=z-7CAG9BQc8
http://www.youtube.com/watch?v=gsaXOGF5LFM
http://www.youtube.com/watch?v=bvfDtPU5wrc
http://www.youtube.com/watch?v=zWhSw-wt5JE
http://www.youtube.com/watch?v=KjaCWXEwor4
http://www.youtube.com/watch?v=QC06r88mouo
Forum: "Miljonprogram, vad fan har ni gjort?..." (om Husby)
Läs mer:
]]>
SVT fortsätter att bjuda på intressant material. Den här veckan rekommenderar vi er läsare att kolla in kulturprogrammet Babel. I veckans avsnitt gick författaren Jonas Hassen Khemiri (bland annat Ett öga rött) på prao hos Organismen. Khemiri för i uppgift att skriva åtta bars till Organismens Imornien från Om gud vill och vädret tillåter. Trots att Khemiri är en skicklig författare är han märkbart nervös. Men han tar i och levererar 16 rader som får goda omdömen av såväl Organismen som expertkommentatorn Daltone. Hela inslaget är ganska underhållande och det är intressant att få träffa Organismen i en något annorlunda roll än den vi vanligtvis är vana vid. Inslaget är uppdelat i två delar som börjar vid 15:00 och 49:00.
Dessutom ska 2000-talets bästa svenska musiklyrik utses. Bland de nominerade finns Lilla Namo (Höj volymen) och Lorentz & Sakarias (Diamant). De ges faktiskt ganska mycket utrymme (vilket i sig var bitvis lite underhållande att lyssna på) men ingen av dem vinner.
http://www.svt.se/babel/se-program/del-10-78
När vi ändå är inne på SVT så var veckans Korrespondenterna av mer allvarlig karaktär. Igår var det europeisk schlagerfinal men i skuggan av allt glitter och glam finns en annan värld, en värld där musiken handlar om politik, orättvisor och rasism. En värld där rappare dras inför domstol på grund av sina texter och hiphoppen ständigt hotas av censur. Vi pratar inte om någon diktatur utan om demokratin Frankrike. Det finns franska politiker som på fullaste allvar menar att hiphoppen är farlig för vissa individer (läs: invandrare och arbetslösa) och att det är hiphoppen som provocerar till upplopp i förorterna. I förlängningen även att hiphoppen orsakar mord. I programmet får vi höra en rent ut sagt förnedrande förminskning av de som lyssnar på samhällskritisk hiphop då de inte anses vara kapabla att kunna skilja på musik och verklighet. En annan menar att den typen av uttalanden tyder på en verklighetsfrånvänd tillvaro. Det skrämmande är att de fördömande kommentarerna kommer från en representant i den franska senaten och den tidigare presidenten Nicolas Sarkozy var under sin tid som inrikesminister (”jag ska spola rent gatorna och tvätta bort slöddret”) bedrev en slags häxjakt på rappare.
Utöver fransk hiphop får vi höra lite om nationalistisk musik i Ungern och om varför Eurovision är så viktigt för politiker i Kosovo. Allt som allt en väldigt intressant halvtimme.
http://www.svtplay.se/video/1222001/del-10-av-10-musikens-makt
Läs mer:
]]>
Anton Kristiansson verkar vara en artist som det inte finns särskilt många gråzoner gällande om du tycker han är bra eller inte. Debuten Och jag hyllades av många, exempelvis av mina kollegor på Whoa, men själv förstod jag inte storheten. Jag tyckte det lät gnälligt och skränigt och kändes absolut inte som hiphop. Samtidigt är kanske det poängen; Anton Kristiansson blandar stilar oerhört friskt och vågat.
Så man kan lugnt påstå att mina förväntningar på Fred på jorden var lika låga som mina förhoppningar om fred på jorden innan sommarlovet. Därför blir jag förvånad över att det börjar helt okej. Första tonerna av öppningsspåret Kometen kommer är helt klart behagliga. Antons ganska stela och mörka röst fyller förtjänstfullt på och det tar mig ungefär en minut och åtta sekunder att fundera på om det är dags att ändra uppfattning. Ungefär en halvminut senare börjar Anton tjata om London igen, och från och med nu känns det väldigt monotont och bara bitvis intressant. Jag tycker det är kul när folk försöker skapa något nytt och blandar så många stilar som Anton Kristiansson gör men just det här fungerar inte bra för mig.
Problemet är att det är för ”poppigt” för min smak. Det är inte så att jag inte kan uppskatta bra pop ibland men det finns en kategori av pop som är för gnällig som jag inte klarar av och i det facket hamnar Fred på jorden. Det är så långt ifrån ett hederligt gammalt beat. Och Anton är inte en tillräckligt bra rappare för att lyfta mitt intresse. Han saknar rätt tempo och flyt för det vilket märks på Som blommor där Timbuktu gästar och gör det bra eftersom att han är en bättre rappare.
En kollega hävdar bestämt att jag helt enkelt inte förstår mig på Anton Kristiansson. Förmodligen har han rätt och jag började leta efter en öppning in i gemenskapen. Kanske har jag hittat något i Leka leva och ovan nämnda Som blommor som faktiskt är helt okej. Fred på jorden kommer dela publiken igen, det är jag övertygad om. Om du gillade Antons debut Och jag så är det här förmodligen en grym fortsättning men gillade du den inte så lär du inte bli nyfrälst.
Forum: Recension: Anton Kristiansson - Fred på jorden
Läs mer:
]]>
Dags för singel nummer två från Rikard ”Skizz” Bizzis kommande album. Va dig själv följer upp Kapitel 15-27 (Botkyrka) som dök upp för några veckor sedan och förväntningarna på albumet höjdes ytterligare ett snäpp. Va dig själv har en känsla av 90-tals west coast och handlar om, ptja, att våga vara dig själv.
http://www.youtube.com/watch?v=dEdHanqVfSw
Forum: [Audio] Rikard "Skizz" Bizzi - Va dig själv
Läs mer:
]]>
Den här veckan vill rekommendera en riktig svensk hiphopklassisker. Sedan den visades på TV2 för hundra år sedan är det många som letat och frågat efter dokumentären Mer än musiken. Glädjande nog snubblade vi över den på YouTube för någon vecka sedan och hoppas att ni fortfarande är intresserade (och att den får ligga kvar).
Mer än musiken är ett avtryck från tiden då svensk hiphop fullständigt exploderade i popularitet. Eller som en av filmens huvudpersoner Tom Piha säger på sin senaste skiva F.A.S. 3: ” det var då rappares kläder var baggy och svensk hiphop var en späd liten bebis”. Det är hiphop från huvudstaden runt millennieskiftet. Gamla skivbutiken Pitch flimrar förbi, Ken har dreads och står på scen med Big Fred, en ung Petter som efter debuten med Mitt sjätte sinne pratar om fyra element och vad som är speciellt med rap för hans del, Rusiak sitter på ett hustak och i centrum för berättelsen står Fjärde Världen.
Mer än musiken är förutom titeln på dokumentären även titeln på en av Fjärde Världens gamla låtar. Tom (Max Peezay), Matte (M. Caliste) och Oskar pratar om drömmar, banden till varandra, tron på framtiden och hungern efter respekt. Oskar lämnade dock bandet lite senare för att satsa på en producentkarriär.
Det här är ett viktigt och välgjort dokument om svensk hiphophistoria, det tillhör allmänkunskapen. Det är klassiska låtar (vilka de flesta håller bra än idag), det är drömmar och tankar om framtiden som är extra intressanta nu när vi kan se hur det har gått sedan inspelningen. Framför allt är det kul att höra hur viktigt alla tycker det är med glädje och vänskap. För er som sett den kanske det är en källa till nostalgi. För er som var för unga (eller av annan anledning missat Mer än musiken) blir det en liten historielektion.
http://www.youtube.com/watch?v=QyienFrY1BQ
Forum: Whoa rekommenderar: Mer än musiken
Läs mer:
]]>
Det är lika bra att påpeka det på en gång: det här låter inte som något annat Ken gjort tidigare men samtidigt känns det så självklart att Ken är avsändare. Akustiken är mer avskalad än tidigare och Ken är mer framträdande än någonsin. Jag vet att det är en oxymoron men om det någonsin funnits något som skulle kunnat kallas en a cappella över bakgrundsmusik så är Akustiken precis det. Musiken hamnar nästan lite i bakgrunden och i centrum är det Kens röst, ord, åsikter och budskap utan att tempot någonsin skruvas upp vidare mycket. Det är alltså en otroligt lugn – och stark – skiva.
Ken har alltid haft förmågan att å ena sidan säga vad han tycker, å andra sidan aldrig dra sig för att blotta en känsligare sida vilket han visade redan med debutsingeln Mamma. Oavsett vad han tagit sig för har han stått – och står fortfarande där – och pekar ut orättvisorna i samhället. Ken är på samma sida den lilla, den svaga och den utan röst. Kanske är det en anledning till att han ofta ansetts så kontroversiell av vissa men alltid backats av andra?
I Akustiken är smärtan tydlig och levande oavsett om det handlar om problem hemma i Hässelby eller tankarna på krig som dyker upp när Ken åker förbi den kenyanska staden där Obama har sina rötter. Ibland känns det som att Ken tagit sig an ett ohälsosamt stort världssamvete och jag undrar hur han orkar ta sig ur sängen. Kanske är det kärleken till barnen, kärleken till sin syster (Till Diana, med Marit Bergman, är en nästan lika bra hyllning i klass med Mamma), hoppet om en bättre värld eller den revolutionära anda som genomsyrar Akustiken.
För någonstans bland all melankoli, alla stråkar och alla pianon, bland problemfyllda minnen och kärleksförklaringar, tycker jag mig ana en annan sida av Ken. Det är sidan som vägrar låta det onda vinna utan motstånd, det är sidan som får honom att göra det han måste, för vem ska annars göra det?
Läs mer:
]]>
Femton år efter Mitt sjätte sinne och med en beundransvärd karriär har Petter vid det här laget ingenting att bevisa för att få ett erkännande. Hans plats i historien som en av svensk hiphops största ikoner är gjuten. Därför är det lite tråkigt att han inte utnyttjar den friheten och vågar ta ut svängarna mer.
Början på allt rivstartar hårt med Mighty som gästas av Newkid och fortsätter i samma stil med Eye-N-I på låten Början på allt, som nog är skivans bästa spår. Jag har alltid tyckt att Petter och Eye-N-I varit ett något omaka par men frågan är om det här inte är deras bästa samarbete hittills. Eye-N-I är hur som helst riktigt bra med härligt driv.
Efter de inledande två låtarna sker en ganska abrupt förändring och skivan utvecklas till något helt annat. Efterföljande Natt & dag med Chords är förvisso skivans näst bästa men på något sätt är övergången lite symptomatisk för den brist på röd tråd som skivan lider av. Början på allt innehåller lite av allt. Den går från mer klassisk hiphop till hårdare till lugnare till mörkare till poppigare och så vidare. Det känns lite som ett gäng fotbollsspelare som inte spelar som ett lag för låtarna i sig är det inget fel på. Petter står på gränsen mellan renodlad hiphopartist och en mer folklig inriktning likt den exempelvis Timbuktu tagit. Han verkar inte veta åt vilket håll han vill dra vilket blir tydligt. Ibland tenderar han även att falla tillbaka i gamla bekväma spår vilket gör att jag tycker mig ha hört vissa låtar tidigare och då låter Petter nästan lite trött och monoton.
Något som alltid särskiljt Petter från övriga svenska rappare är att han är oerhört skicklig på att prata i metaforer och liknelser. Det gör Petter mer poetisk än de flesta och jag kan inte undgå att måla tavlor i sinnet av hans ord när jag lyssnar på hans låtar. Dock saknar jag historierna i Början på allt. Petter berättar inte så många historier men de han berättar är bra. Framför allt saknar jag den vanligtvis underbara Stockholmsromantiken som Petter är mästare på. Ett undantag är Minnen del 2 som handlar om gamla vänner. Även om jag inte kan relatera till vilka personerna är så tycker jag att det är fantastiskt fin låt.
Början på allt är så pass bra att vem som helst skulle kunna känna sig stolt och nöjd över den men jag hade förväntat mig mer av en veteran som Petter.
Forum: Whoa recenserar: Petter - Början på allt
Läs mer:
]]>
Någon gång innan sommaren gör Rikard Bizzi (Stockholmssyndromet och Up Hygh) solodebut. I väntan på albumet har nu första smakprovet kommit och Kapitel 15-27 (Botkyrka) gör förväntningarna högt ställda. Varsågod och njut.
http://www.youtube.com/watch?v=zew30d2F27o
Lite kuriosa. I bakgrunden är det delar av den gamla Botkyrkasången ni hör. Den har alla som gått i skolan i Botkyrka under 90-talet någon gång fått sjunga.
Forum: [Audio] Rikard "Skizz" Bizzi - Kapitel 15-27 (Botkyrka)
Läs mer:
- Rikard ”Skizz” Bizzi om Kapitel 15-27 (Botkyrka) och lite annat
- ”Miljonprogram, vad fan har ni gjort? Välkommen till min jävla förort” (ang Husby)
- The O-Zone Battles: Event II (del 2 av 2)
- Videor: Thomas Rusiak & Nimo, SödraSidan, Ison & Fille m.fl.
- Nya battles från The Ring, Basementality och Skeez TV
Vad kan du om hiphopscenen i Marocko? Eller har du hört Malikah från Beirut? Om du tänker på Marrakech, föreställer du dig då stadens graffitiscen? Föreställer du dig att staden ens har en graffitiscen? Förmodligen är det här områden som är ganska obevandrade för de flesta i Sverige. En riktigt bra dokumentärfilm har förmågan att suga in dig och göra i stort sett vilket ämne som helst intressant. Därför vill vi tipsa om några dokumentärer som på olika sätt berör hiphop på gräsrotsnivå.
Exemplen ovan kommer från mycket intressanta Arab Rap. Trots att våra liv skiljer sig åt är igenkänningsfaktorn hög. Visst, här i Sverige växte vi inte upp med kulhål i väggarna eller raketattacker från Israel men hiphoppens samhällsskildring går att känna igen överallt. Det handlar om att berätta sina historier, att protestera mot orättvisor, bygga gemenskap och söka sin identitet. Arab Rap visar att hiphop är gränslöst, som med en politisk grund snarare är en rörelse än en stil och att den oavsett kulturella olikheter har samma grund; en vilja att påverka.
Arab Rap finns tillgänglig på SVT Play fram tills slutet av augusti: http://urplay.se/Produkter/168478-Arab-rap
Tidigare i år visade Kunskapskanalen dokumentären Mongolian Bling som handlade om än mer avlägsen hiphop, närmare bestämt i Mongoliets huvudstad Ulan Bator. Vardagen i Ulan Bator skiljer sig ännu mer från livet i svenska städer och den allmänna kunskapen om Mongoliet brukar i regel sträcka sig till Genghis Khan och att man kan åka igenom landet med transsibiriska järnvägen. Men precis som i Arab Rap är det personliga skildringar över ett beat som ligger i centrum i Mongolian Bling. Hiphopscenen i Ulan Bator är ung och frågan är vilken väg landet ska ta; ska man blicka västerut eller skapa något eget?
Tyvärr är filmen bortplockad från SVT:s hemsida men den som söker hittar på youtube (i något tvivelaktig kvalitet). Mongolian Bling är en oväntad upplevelse.
Ni kan för övrigt läsa mer om filmen här: http://mongolianbling.com/
SVT fortsätter att briljera med ett intressant urval. För ett tag sedan visade de Beats Rhymes & Life: The Travels of a Tribe Called Quest. Även den får ni söka upp på annat håll men den är väl värd mödan. Den här dokumentären är till för såväl ATCQ-fans som de som är intresserade av lite musikhistoria. Bandmedlemmarna berättar sina historier om hur det var från början till uppbrottet till hur det är idag. (Och av någon anledning är Pharrell Williams med på ett litet hörn).
Vad ni däremot kan se ett par veckor framöver är Sampla, scratcha, stjäla (originaltitel: Copyright Criminals). Hiphopmusik har sedan starten använts sig av sampling, alltså när man tar bitar av någon annans musik och använder i sin egen, vilket är ett brott mot upphovsrätten. När hiphopartister började tjäna pengar började originalartisterna reagera, stämma och kräva royalties. Rätt eller fel? Ett gäng artister och andra diskuterar och det blir väldigt intressant. Oavsett vad man tycker går det lätt att fastslå att det är en smått bisarr djungel där jurister har stor inverkan i hur kreativ en musiker tillåts vara utan att behöva pröjsa för det.
http://www.svtplay.se/video/29155/sampla-scratcha-stjala
Vi vill även passa på att tipsa om en liten klassiker från 2000 som också finns på tuben. Freestyle: The Art of Rhyme innehåller många klassiska klipp från artister som Notorius B.I.G., Mos Def, Jurassic 5 och en sanslös grym freestyle av Black Thought från The Roots.
Till sist slänger vi in ett litet wild card då undertecknad inte hunnit titta på den än. King of the Beats är ett beat battle där ett gäng vinylentusiaster och beatmakare får 20 pund att handla skivor för. De måste hitta alla ingredienser för att sedan i sina respektive studios skapa ett beat. De har en dag på sig.
Del 1: http://vimeo.com/27533275
Del 2: http://vimeo.com/28053644
Om ni blir klara men känner att ni behöver mer dokumentärer så kika gärna in i Kultur & Media-forumet där framför allt en av våra användare (a.d.d.o.e.p.c.) har gjort ett hästjobb genom att samla ihop ett stort gäng sköna dokumentärer om det mesta och lite till:
Forum: Dokumentärer om människor med in i helvetes för mycket fritid
Läs mer:
- Video: Middlesex – Blixten
- Krönika: Svensk battlescen hetare än på länge?
- Videopremiär: Critical – Från världens alla hörn (Scandinavian Version) feat. Jøden (DK), BlazRoca (IS), ASA (FI), Tyde T (DK), Pyhimys (FI), Nils m/ Skils (NO) & DJ Connect (SE)
- Fyra färska svenska videor
- Fem nya svenska videor
Än är vi inte riktigt färdiga med 2012 trots att det snart gått en månad av det nya året. Först ska förra årets bästa i diverse kategorier krönas under festliga omständigheter. Just precis, det är galasäsong i antågande och några lyckliga artister ska prisas med mer eller mindre konstiga pokaler att pryda bokhyllan med medan vi andra får skaka på huvudet över juryns dåliga smak. Aldrig vinner rätt person…
Först ut ska P3:s favoriter utses i P3 Guld redan nu på lördag den 19 januari i Göteborg. Priset delas ut till ”kvalitativt bra musik i sin genre, baserat på albumutgivning” och skivorna ska vara utgivna från första december 2011 till sista november 2012, med vissa undantang (däribland Årets hiphop/soul vilket förklarar varför två artister är nominerade för ”samlad produktion”. Ni har alltså inte missat en Labyrintplatta med det namnet).
Samtliga nominerade i alla kategorier hittar ni här. P3 Guldgalan sänds dessutom i SVT1 klockan 21:00 på lördag.
Den 8 februari är det sedan dags för Manifestgalan. Det är en oberoende musikgala som grundades 2003 av SOM, Svenska oberoende musikproducenter. Med oberoende menas att fokus ligger på artister och musiker som ligger på oberoende skivbolag. Det är alltså Sveriges bästa oberoende musik som ska koras och detta sker på Nalen i Stockholm. Hela dagen kommer att gå i den oberoende musikens tecken med seminarier och paneldiskussioner. Totalt har juryn nominerat 69 artister till 20 olika priser (varav hiphop är ett). Nytt för i år är ”Årets visa” och ”Årets musikvideo”. Priset för ”Årets musikvideo” delas ut redan 2 februari i samarbete med Göteborgs filmfestival.
De nominerade – och en ypperlig Spotifylista med de nominerade! – hittar ni här. Där hittar ni även information om galan samt heldagen.
Elva dagar senare är det dags för Kingsizegalan 2013, den andra i raden efter fjolårets premiär. Kingsizegalan skiljer sig lite från övriga galor. Galan föddes då arrangörerna kände att svensk hiphop hamnade allt mer i skymundan på övriga galor och ville då anordna en egen gala med fokus på hela hiphopkulturen. Givetvis finns de traditionella kategorierna som ”Årets låt”, ”album”, ”video”, ”nykomling” och så vidare men även mer hiphopspecifika kategorier som ”Årets battlerappare”, ”Årets graffiti” och ”Årets Dj”.
Kingsizegalan går av stapeln den 19 februari på Hamburger börs i Stockholm. Nomineringar och annat hittar ni här.
Sist men inte minst är det dags för svensk musikindustris stora personalfest, Grammisgalan, den 20 februari på Cirkus i Stockholm. Även Grammis har 20 kategorier (precis som Manifest och Kingsize – det verkar vara en februaritrend). Hiphoppriset har som vanligt klumpats samman med soul men det är inte en enda soulartist nominerad. Däremot har Norlie & KKV chans att vinna ”Årets låt” (Tröjan du hatar) och Mack Beats, Masse och Avastyle chans på priset ”Årets producent” för Gendish & gärish. I övrigt är det ganska övertydligt att Sverige är ett popland just nu.
Samtliga Grammisnominerade hittar du här.
Så, vem vinner vad? Vad tycker ni om nomineringarna eller kategorierna? Någon som bryr sig över huvud taget eller är intresset stendött?
Forum: Whoa rekommenderar: Utmärkelser till höger och vänster
Läs mer:
]]>
Precis som vi har gjort sedan 2007 har vi försökt höra oss för vad svenska hiphopartister har planerat 2013. Det är inte den längsta listan vi har sett vad det nu kan bero på (är det ytterligare ett tecken på många inte tänker på album?). Men inte desto mindre finns det en del som säkert kan bli bra så det är dags att ta fram spekulationshatten.
Redan nu i januari ska Carlito släppa Krigarsjäl, uppföljaren till hyllade Guldburen. Det finns väl idag ingen anledning att tro att Krigarsjäl inte kommer röna minst lika stort intresse.
Zacke kommer i februari med Renhjärtat (Zackes norrländska ursprung ger för mig titeln även mer blodig och grafisk innebörd) och Zackes musik brukar vara omtyckt av många så det här kan bli ett av årets större släpp.
Med superpersonliga Punkt nådde Johan Alander långt ut i samhället. Innan sommaren har han något nytt planerat. Efter så uttömmande berättelser som fanns i Punkt undrar jag vad mer han kan ha att berätta.
Två gamla tungviktare i form av Petter (namn inte klart, kommer i februari) och Ken Ring (Akustiken, datum inte klart) har planerade släpp i år. Petters femtielfte platta och man vet att han alltid levererar. Ken Ring har efter en del stormiga och ojämna år (en hate it or love it-artist kan man säga) stått för många riktigt bra grejer de senaste åren och det är med stor spänning jag väntar på Akustiken.
Några andra jag ser fram emot är Mohammed Ali som jag verkligen beundrar, M Caliste (Stadsbild vol 2) som jag lyssnat mycket på sedan millennieskiftet eller nåt åt det hållet, DaCosta som jag bara hört några låtar av men det är en spännande artist som har potential att bli riktigt bra, Sjukstugan vars Rap på svenska var 2012 års näst bästa släpp (efter Max Peezays F.A.S 3) och sist men inte minst Ozone Fukkaz. Jag älskade deras (gamla) Busta Rhymes-influerade jag hörde i höstas. En hel samling av sånt låter ju inte fel.
Men det här är ju inte allt. Jag skrev i början att listan var jämförelsevis kort (är det något ni vet saknas, maila [email protected] så lägger vi till det) men det betyder inte att det här var allt. Kolla in resten här: Svenska hiphopsläpp 2013
Läs mer:
]]>
Det finns många bra hiphopsidor ute på det vida, vilda nätet men det kan vara lätt att gå vilse. För ett par veckor sedan publicerade vi därför en samling länkar till sidor av olika karaktär som vi rekommenderar för dig som gillar hiphop. Den här veckan tänkte vi passa på att lyfta fram en av dem: GrandSmack.se som slog upp dörrarna redan för två år sedan.
Vad gör dem så bra, kanske ni undrar? Den enkla anledningen är att de helt enkelt har väldigt bra musiksmak, framför allt när det kommer till amerikansk hiphop. Det är uppfriskande med sidor som lägger fokus på mer än bara de stora, kända mainstreamartisterna. Det är inte bara Kanye och Jay-Z utan även 9th Wonder och Macklemore & Ryan Lewis.
GrandSmack beskriver sig som en sida som samlar det senaste inom mer än bara hiphop men det är framför allt uppdateringen om vad som händer på andra sidan havet som har varit deras största och starkaste sida. Genom bland annat ett flitigt twittrande har de fått åtminstone undertecknads ögon och öron att uppmärksamma sådant som annars mycket väl hade passerat obemärkt, som exempelvis Bizarre Tribe: A Quest to The Pharcyde som borde tilltala såväl Pharcyde som A Tribe Called Quest-fans eller den helt hyfsade Chuck Inglish (från The Cool Kids) & Benny Cassette – Angel Dust som nyligen dök upp.
På det stora hela känns GrandSmack kort sagt ganska ödmjuk och krånglar inte till det mer än nödvändigt. På senare tid har sidan även börjat fokusera mer på svenska nyheter och web-TV, bland berättar Labyrint om EP:n ”Broder” och Dani M pratar om sin kommande EP. Ta en titt.
http://www.youtube.com/watch?v=NrCSP8vjaVA
http://www.youtube.com/watch?v=Cy1t-kkg00Y
Förresten, om det är något ni tycker saknas på länksidan är ni mer än välkomna att slänga iväg ett mail till redaktionen (at) whoa.nu eller bara höra av er till någon som jobbar med sidan.
Läs mer:
]]>
Igår onsdag släppte Chords sitt tredje soloalbum Looped State of Mind som föregicks av Things We Do For Things (2008) och (den enligt undertecknad löjligt bra) The Garden Around the Mansion för nio år sedan. The Dude, första videon till Looped State of Mind, släpptes i början av veckan och har ni inte kollat/lyssnat in den så är den väl värd er uppmärksamhet de cirka fem minuterna.
http://www.youtube.com/watch?v=2ttNYFN5_L4
I Looped State of Mind har Chords tydligen haft full kontroll över varenda liten detalj, från text till instrument, förutom ett litet inhopp från Timbuktu på låten Insomnia. Det är svårt att argumentera emot storheten i The Dude och detsamma gäller även skivan. Åtminstone om man frågar våra recensenter Tom, Vessna och Ola, som gav plattan 5/5, 4/5 och 5/5 i betyg. När hände det senast?
I novembermörkret ger sig Chords dessutom ut på en miniturné. Det blir bara fem spelningar så passa på. Den utvalda skaran är:
03 nov – Malmö, Babel
09 nov – Trollhättan, venue tba
10 nov – Göteborg, Nefertiti
16 nov – Stockholm, Fasching
30 nov – Lund, Mejeriet
Forum: Recension: Chords - Looped State of Mind
Läs mer:
]]>
Den här veckan tänkte vi rekommendera tre färska släpp. De har lite olika stilar så förhoppningsvis finns det något för alla.
Först ut har vi Simon Emanuel (Paragon) som för någon vecka sedan släppte Om vi överlever sommaren. Simon har alltid haft en skön, avslappnad stil som av någon anledning alltid får mig att tänka på promenader runt omkring i Stockholm. En del lite märkliga rim har alltid räddats av att han är en expert på att flyta med i musiken. Som Paragon har låtarna varit lite snabbare, lite hårdare. När Paragon började släppa musik som Simon Emanuel var det som att något hände. Tempot har blivit lugnare, texterna känsligare. Det är intressant att jämföra hur han låter på Stadsbarn (Paragon 2003) och Sånger från andra våningen (Simon Emanuel, 2011). Åren emellan har tempot blivit allt lugnare. Stadsbarn är uppkäftig, Sånger från… är mer finkänslig och Om vi överlever sommaren trappar ner det ytterligare ett steg. Kanske är det på gränsen till för smörigt ibland men över lag är det här en portion avslappning i mina öron. Perfekt nattmusik eller något att ha lurarna när du vill stänga ute en stressig omvärld.
http://www.youtube.com/watch?v=7GGH7Pp_0Fc
Näst på tur har vi Gnucci. En malmöit jag snubblade över på nätet av en ren och skär slump tidigare i år (tror det var Famalam Jam) men som jag faktiskt inte hört så mycket av. Men av det lilla jag hört drar jag slutsatserna att det är ett glatt energiknippe som gör sitt bästa för att publiken ska ha svårt att sitta still. Det är omöjligt att inte tänka på M.I.A. när man hör Gnucci men det är inte frågan om något plagiat, en svensk M.I.A. Tvärt om, Gnucci har säkert inspirerats men gör ändå sin egen grej. Hon har precis släppt EP:n Oh My Goodness! som består av fyra spår där hon rappar och sjunger över en förvånansvärd bred uppsättning musikaliska influenser. Det är poppigt, mörkt, ljust, raggatonigt men alltid med någon slags elektronik i botten. Det är solklar ”älska eller hata”-varning på Gnucci och den som är fast i west coast ’95-backarna kanske inte behöver göra sig besvär. Personligen tycker jag det låter kul, åtminstone en stund.
http://www.youtube.com/watch?v=0Rrtzb0sffs
Det är sällan jag går i taket över något nytt nu för tiden, det ska erkännas. Jag vet inte vad det beror på, kanske har jag med åldern blivit lite mer cynisk, kanske börjat flörta med annat än hiphop lite för ofta, eller om det ”nya” allt som oftast inte känns vidare nytt och misslyckas med att hålla sig kvar vidare länge. När jag då såg videon till Zig Zag (och hörde låten för första gången) av Sjukstugan så blev jag, för att snacka svenglish, helt blown away. Det var det bästa jag hört på ett bra tag. Skizz (Stockholmssyndromet) gästar som en gäst ska gästa: alltså tillföra något mer än bara lägga en vers utan att ta över helt. Det är bra och det är roligt, det är min kopp te. Och resten av Sjukstugans album Rap på svenska är inte direkt fy skam det heller. Med humor och sköna samplingar lyckas de framföra något som känns både nytt och som en homage till 90-talet. Försök att inte sova på det här, för det är verkligen riktigt bra.
http://www.youtube.com/watch?v=ZAo9eQ4QNMw
Samtliga album finns på Spotify:
Läs mer:
]]>
Bor du i närheten av Malmö och funderar på vad du ska göra på lördag så har vi lösningen. Bege dig till Babel och kolla in första rundan av Vendetta – turneringen där sexton av Sveriges bästa battlerappare förolämpar varandra i jakten på titeln ”Vendettamästare” och 11,000 kronor.
Vendetta avgörs över fyra omgångar och det är alltså första omgången på lördag. Deltagarna möts en mot en, förloraren åker ut och vinnaren tar sig vidare till kvartsfinal. Whoa kommer givetvis att rapportera hur hela turneringen fortlöper och informera om tid och plats för kommande evenemang.
Första rundan ser hur som helst ut så här:
PziClone vs Crackson
Shazaam vs Sabotage
Third Eye vs Gustav Fasa
NickoMack vs Kalle Balik
Jimmy Pistol vs Hyper
Nomad vs Spakur
R-Man vs Grizzly
Mr Cool vs Martin Zamora
Det ser ut att ha potential att bli något grymt, minst sagt. Battlescenen har som bekant vuxit rejält de senaste åren och den här turneringen känns helt rätt i tiden. Har du ännu inte blivit frälst men är lite nyfiken, då är det läge att testa nu.
Och Whoas egna battlenördar/-orakel har givetvis tippat utgången här.
Forum: [Event] The O-Zone & The Ring presenterar: Vendetta - 1:a omgången (OBS Spoiler!)
Läs mer:
]]>
Stadsbild volym 1 är namnet på Matte Calistes nya EP. Matte har de senaste åren ägnat sig åt att producera musik åt bland annat Näääk, Kartellen, Houman, Maino och Jim Jones men det är som medlem i Fjärde Världen han har gjort sig känd i hiphopsvängen. På skivan hittar vi givetvis gamla radarpartnern Max Peezay men också Alpis, Cedd & Jeff, Dani M, Jaqe, Lani Mo, Mohammed Ali, Pikanen Beats, Sebbe Staxx och Södra Sidan.
För att lyssna, klicka er vidare till spotify.
Och bor ni Stockholm kan vi tipsa om att Fjärde Världen återförenas på scen på Strand, tisdagen den 12 juni. Samtidigt som Big Daddy Kane. Mer info.
Forum: [Audio] Matte Caliste - Stadsbild vol.1 m. södrasidan, sebbe, max peezay mfl.
Läs mer:
]]>
Ibland tar det inte lång tid innan de kikar förbi Skandinavien. Ta till exempel Black Star (alltså Mos Def och Talib Kweli) som slog igenom 1998 och samma år stod på scen på Fanclubfestivalen i Botkyrka. Eller, för att nämna något mer aktuellt, Yelawolf och Theophilus London, som båda två spelade i Stockholm redan innan sina officiella debutskivor. Båda i ett relativt tidigt skede av sina (internationella?) karriärer.
Och så har vi de som tar det i lite mer maklig takt. Som Big Daddy Kane som debuterar på svensk mark* endast 26 år efter att ha startat sin karriär som medlem i gruppen Juice Crew. Två år senare, 1988 närmare bestämt, körde han solo och debuterade med Raw som följdes upp av hans kanske mest kända låt Ain’t No Half Steppin (som för övrigt Mange Schmidt gjorde en fin cover på) från albumet Long Live the Kane. Det känns även lite pliktskyldigt att nämna album nummer två, It’s A Big Daddy Thing från 1989, som är en riktig hiphopklassiker.
Kane, som har en Grammy från 1991 under bältet, räknas kort och gott som en av de mest inflytelserika rapparna någonsin. Tisdagen den 12 juni står 43-åringen på scen på Strand i Stockholm och vrider (förhoppningsvis) för en kväll tillbaka klockan till en helt annan tid. Det brukar kunna bli riktigt kul när de gamla veteranerna dyker upp.
Förresten, ni kommer väl ihåg Fjärde Världen? Enligt undertecknad en av Sveriges bästa hiphopgrupper någonsin. Som om det inte vore nog med Kane så återförenas Världish (Matte Caliste och Max Peezay) äntligen samma kväll. Matte har producerat EP:n Stadsbild volym 1 som kommer att spelas under kvällen. På skivan medverkar även Alpis, Cedd & Jeff, Dani M, Jaqe, Lani Mo, Mohammed Ali, Pikanen Beats, Sebbe Staxx och Södra Sidan.
På förhand en riktigt jävla bra kväll.
(*=stämmer ej, vilket användaren Soul_Survivor_II påpekar nedan. Vi får skämmas lite, men det var ändå hyfsat länge sedan Kane gled förbi).
Eventinfo:
Tid & plats: tisdag 12 juni, Strand, Hornstull
Biljettpris: 275 kronor + avgifter.
Biljetter finns på www.zeticket.se
eller på Sneakersnstuff
Dörrar 20.00 – Live 21.00
Mer information finns på www.iloveyes.se eller hornstullstrand.se
Åldergräns: 18 år
http://www.youtube.com/watch?v=2l2O-JOXG_I
http://www.youtube.com/watch?v=W5gj3lMoq0M
Och så några Världen-klassiker:
http://www.youtube.com/watch?v=l3AVYRFrNeE
http://www.youtube.com/watch?v=rkLfQURI6yw
Forum: 12/6 Big Daddy Kane + Fjärde Världen @ Strand
Läs mer:
]]>
Adam Yauch som han egentligen heter var en av grundarna av Beastie Boys. Han diagnostiserades år 2009 med cancer i spottkörtlarna (alltså en form av mun- eller halscancer) vilket till slut är orsaken att han gick bort endast 47 år gammal.
Beastie Boys växte från ett förvirrat hardcore punkband i slutet av 70-talet till att från och med Licensed to Ill (1986) bli en av hiphoppens största och mest inflytelserika grupper. MCA var med hela vägen och regisserade några av bandets videos, bland annat Intergalactic, So Whatcha Want, Body Movin och Ch-Check It Out.
Personligen minns jag Beastie Boys spelning på Gröna Lund för några år sen. Under sound check stod jag med några andra och väntade på att det skulle börja. Ett par meter bredvid oss stod ett par medelålders män och hängde. De hade kostym, någon hade hatt, en annan solglasögon. Jag reflekterade inte mer över det än att det är rätt coolt med grupper som attraherar en så bred publik, en publik som kan ha hängt med i nära 30 år eller upptäckt gruppen i vintras. Gubbarna försvann men givetvis var det MCA, AD-Rock och Mix Master Mike som några minuter senare stod och röjde på scen som om de vore för evigt unga.
Nu innebär Adam Yauchs bortgång kanske inte slutet på Beastie Boys men han lämnar ett tomrum. Det är nästan omöjligt att skriva något om MCA utan att skriva om Beastie Boys. Syftet med min lilla anekdot är att den förkroppsligar min bild av Beastie Boys: en grupp snubbar som alltid gått sin egen väg, spridit glädje men alltid stått med fötterna på jorden.
Frågan är om Adam Yauch nådde nirvana. Annars är han redan återfödd. MCA var ju som bekant buddhist.
http://www.youtube.com/watch?v=qORYO0atB6g
http://www.youtube.com/watch?v=z5rRZdiu1UE
http://www.youtube.com/watch?v=uvRBUw_Ls2o
http://www.youtube.com/watch?v=ru3gH27Fn6E
Forum: R.I.P. Adam "MCA" Yauch
Läs mer:
]]>
Så var det dags igen att tipsa om lite livemusik för alla som befinner sig i Stockholmstrakten. Det bjuds nämligen på två mycket intressanta och rutinerade undergroundakter. Redan idag, den 30/3, står CunninLynguists på Nalens scen (om ni bor i närheten av danska Århus så kommer de dit den 1 april).
Den amerikanska trion debuterade 2001 med Will Rap For Food och släppte förra året sin femte platta Oneirology. Lägg till ett gäng solosläpp från medlemmarna och ni kan räkna ut att CunninLynguists har hel del material i rockärmen. Det var fyra år sedan de sist besökte Stockholm men har där emellan stått på svensk mark i form av bland annat Peace & Love och Malmöfestivalen i somras. Med sig den här gången har de Tonedeff (som dock inte verkade bete sig vidare trevligt i Lund här om dagen) och Bobby Creekwater.
Datum/Tid: 2012-03-30 21.00
Ålder: 18
Kostnad: 195
Biljetter köper ni här.
Några veckor senare, den 20/4, blir ämnet politik nere i Göta Källare. Immortal Technique är inte direkt känd för att dölja sina åsikter. Med Revolutionary-skivorna slog han igenom för cirka 10 år sedan. Musiken handlar om allt från klassklyftor och rasism till religion och drogindustrin. Inte ens när han gör låtar om mat (Beef and Broccoli) klarar han av att vara helt lättsam. I samma veva kan vi passa på att tipsa om gratisalbumet The Martyr, en samling osläppt material som släpptes gratis i höstas: http://viperrecords.com/index.php/artists/immortal-technique.
Datum/Tid: 2012-04-20 20.00
Ålder: 18
Kostnad: 300
Biljetter köper ni här.
Forum: 20/4 Immortal Technique @ Göta källare
Läs mer:
]]>
En något sen Whoa rekommenderar denna vecka. Följaktligen lär en viss irritation förmodligen ha spridit sig bland redaktörskollegor över att undertecknad inte respekterar en deadline. Detta är inget mindre än ett tecken på ett redaktörskap som sprider sig allt längre ut i fingerspetsarna (Hunter S Thompson lär skämtåsido ha sagt att det enda man som journalist behöver veta om en redaktör är att samtliga är maktgalna idioter).
Det finns så många andra problem i världen. Sverige ska (inte) bygga vapenfabriker i en diktatur. Förhållanden som går i kras. Massarbetslöshet och skuldkriser. Rebelledare som rövar bort barn och gör soldater av dem. Kunder på Ikea som förväntar sig att få åka hem med ett nytt kök trots att de inte kan betala för sig (glömt att kontrollera saldot), nekas, förvandlas till passivt aggressiva monster och pressar kassören om hur stressad hon är samt om kassören vill att hennes hund ska dö där den väntar i bilen. Det kan kort sagt vara väldigt påfrestande att leva ibland.
Precis där tar och vi lämnar all irritation, ilska, hopplöshet och alla andra tråkiga känslor och ägnar ett par sekunder åt att prata om just känslor.
Bra musik är enligt mig byggd på känslor och det är väl därför musik kan få oss att känna så starkt för olika saker. Vi väljer vår musik utifrån hur vi mår eller för att komma i en önskad sinnesstämning vare sig du försöker slappna av efter en hård vecka på jobbet, är en deprimerad tonåring som hittar en fristad i musiken, om du är olyckligt kär eller är en idrottare som vill rensa tankarna inför en match. Bara för att nämna några stereotyper.
Hiphop är kanske den mest textmässigt bredaste musikaliska genren. Här ryms allt från rebeller och politisk, historieberättare och de som blottar sin allra mest personliga sida, de dansvänliga och elektroinfluerade, och de allra mörkaste och deprimerande.
Men är det något som kanske inte fått sådär jättemycket utrymme är det hiphop som får dig att må bra. Förmodligen för att risken är stor du anses vara tramsig som Markoolio eller Weird Al Jankovic. Visst kan väl de vara roliga men de tas inte på allvar.
I denna veckas Whoa rekommenderar efterlyses feelgood-hiphop. Hiphop som får dig att dra på smilbanden inte för att du nödvändigtvis skrattar åt låten utan för att du skrattar med den eller att den får dig att må bra. Här om dagen kände jag mig på ovanligt bra humör. Jag funderade på vad det berodde på och kom fram till att en anledning förmodligen var att jag hade lyssnat på Brother Ali hela vägen hem. Brother Ali är för mig typexemplet på musik som får en att må bra. Förmodligen är det därför han är så omåttligt populär, förutom att han är en grym rappare och gör otroligt bra musik. Men han har förmågan att prata om sådant som många kan relatera till och samtidigt har en positiv inställning till det. I Picket Fence tar han upp hur det är att vara mobbad men upplyser om att det finns ljusglimtar när det är som mörkast. Och i vad som kanske är hans signaturmelodi Forest Whitiker nitar han effektivt fast mantrat att det är okej att se ut precis hur som helst, du får (och bör) älska dig själv ändå. Den som säger annat är helt enkelt inte viktig.
Ni vet talesättet ”le mot världen så ler världen mot dig”? Det finns en vetenskaplig sanning bakom det då muskulaturen som aktiveras när man ler skickar signaler till hjärnan om att man är med om något roligt, något som får dig att må bra. Testa själva att stoppa en penna i mungiporna och bit (aktiverar samma muskler som när man ler) och känn efter om ni inte känner er lite gladare efter en stund. Gör det, eller lyssna på musik som får dig att må bra och låt leendet komma naturligt. Tipsa gärna om egna feelgood-låtar och om de gör er glada av någon speciell anledning. Vad kan vara mer passande när våren gör sitt bästa för att tränga undan kung Vinter och SMHI pratar om 15 grader redan nu i veckan? Har ni problem att hitta något så kommer här några förslag:
http://www.youtube.com/watch?v=6ScPoBEFl1Y
http://www.youtube.com/watch?v=ganf6PlRJVA
http://www.youtube.com/watch?v=SNnVqTZP3Ig
http://www.youtube.com/watch?v=35T6f8Niwgg
http://www.youtube.com/watch?v=ssg9SpkAwio
http://www.youtube.com/watch?v=Z8uXPVO2RoU
http://www.youtube.com/watch?v=zNK7WO7_lDA
http://www.youtube.com/watch?v=WO7YQ6TTN1k
Forum: Whoa rekommenderar: Bjud på ett leende
Läs mer:
]]>
Någon närmare presentation av den före detta Fugees-medlemmen behövs nog inte. Tillsammans med Wyclef Jean och Pras skapade de historia. Den 23 januari dyker Lauryn Hill upp för en spelning i Filadelfiakyrkan i Stockholm.
Biljetterna släpptes i morse (torsdag) och det gäller nog att snabba på om du vill säkra en plats. D’Angelos konsert i samma lokal sålde som bekant slut snabbt.
Forum: 23/1 Lauryn Hill @ Filadelfiakyrkan
Läs mer:
]]>
Vad är julen utan alla spännande adventskalendrar som dyker upp på nätet? En av de mer innovativa och deltagarvänliga kalendrarna är utan tvekan Kladdventskalendern på gatukonst.se.
I ett pressmeddelande från några av Stockholms gatukonstnärer meddelar de att stockholmarna kommer att ”bjudas på en gatukonstupplevelse utöver det vanliga”. Varje dag klockan 12:00 avslöjar gatukonst.se några GPS-koordinater (eller andra ledtrådar) till till en plats i Stockholmstrakten där dagens lucka ligger gömd. Först till kvarn får öppna luckan. Dagens (den 2 december) koordinater är exempelvis 59.312489,18.059879. Bara att knappa in din GPS eller Google Earth och bege dig dit.
För alla er som inte har tid, möjlighet eller klarar av besvikelsen av att inte vara först, så publiceras alstren på sidan efteråt. Vi på Whoa gillar Kladdventskalendern skarpt.
Vi håller oss kvar i ämnet och noterar att Highlights fyller tvåsiffrigt. För 10 år sedan öppnade den första butiken högt upp på en rätt sliten del av Östgötagatan på Södermalm och blev snabbt närmast en institution för Stockholms gatukonstnärer. Nu fanns helt plötsligt en väldigt tillgänglig butik, med trevligt och kunnigt folk som tillgodosåg ett behov som var stort. Visst fanns det andra alternativ tidigare men ingen som var så omfattande som Highlights.
Butiken har fått ta emot en hel del kritik från framför allt politiker och polis genom åren som hävdat att de enbart stöder kriminell verksamhet (helt i linje med Stockholms stads syn på graffiti – det är kriminellt, leder till drogmissbruk och absolut ingen konstform utan ska bekämpas med alla medel möjliga). Det har funnits krav på att stänga Highlights och 2004 dök det upp rapporter om att Katarina närpolis – i samband med en skärpning av lagen om skadegörelse – systematiskt stoppade kunder som varit på Highlights och beslagtog deras färg, oavsett vad de skulle göra med den (läs exempelvis en artikel från Stockholms fria tidningar). Efter att en av ägarna drivit ärendet fick polisen till slut bakläxa av bland annat Justitekanslern. Sedan dess har metoderna dykt upp igen om än i annan utformning och skala och historien lär inte få något slut förrän graffiti får ett större politiskt erkännande.
Hur som helst så har Highlights på 10 år hunnit växa till ytterligare en butik och att omfatta det mesta som rör gatukonst i olika former. Det gör att de har haft en stor inverkan för såväl gatukonst som hiphop över lag i Stockholm. Till 10-årskalaset ordnar de en fest och stor graffitiutställning (med över 40 medverkande!) i Slakthuset den 10 december. Dörrarna öppnas klockan 18:00 och stänger 03:00. På scen står bland annat Bring the Noise, Marcus Price och STOR.
Läs mer:
Kladdventskalendern på gatukonst.se
Forum: [Whoa rekommenderar] Kladdventskalender och Highlights 10 år
Läs mer:
]]>
En av hiphopens mest betydelsefulla personer dödförklarades sent tisdagen den 8 november (svensk tid) på ett sjukhus i Los Angeles. Dwight Arrington Myers, mer känd som Heavy D, blev bara 44 år gammal.
”The overweight lover” slog igenom med Heavy D & The Boyz som 1987 släppte Living Large med låtar som Mr. Big Stuff. Med en nyskapande blandning av svängig funk, soul och rap blev de en kommersiell framgång. De flesta lär dock främst känna igen Heavy D and the Boyz genom Now That We Found Love från albumet Peaceful Journey som släpptes 1991.
Under sin karriär hann Heavy D medverka på Michael Jacksons ”Jam” och syrran Janets Alright, han var något av en mentor åt en ung Sean ”Puff Daddy/P.Diddy” Combs (som på den tiden praoade på Heavy Ds skivbolag) och bidrog till Biggie Smalls genombrott. Han hade även framträdanden i några tv-serier och filmer, bland annat en mindre roll i Lasse Hallströms Oscarsnominerade Ciderhusreglerna (han hade även en biroll i Ben Stillers och Eddie Muprhys senaste film Tower Heist).
Vi avslutar den här texten till minne av Heavy D med att citera hans sista tweet - BE INSPIRED! – och ett litet urval från hans karriär:
httpv://www.youtube.com/watch?v=TSRyCMExqk4
httpv://www.youtube.com/watch?v=NNEgUPKxk7A
httpv://www.youtube.com/watch?v=VJEbfeG2oAE
httpv://www.youtube.com/watch?v=J5uqPUZxZHg
httpv://www.youtube.com/watch?v=cRKfrtyz3sg
Forum: R.I.P Heavy D
Läs mer:
]]>
Om man är född bland proletärer och gör
narkotikaaffärer. Om man är redan en gång
straffad så är det lätt att man blir haffad,
till och från…
Nej, den här gången handlar det inte om proggklassikern Kolla kolla av Nationalteatern, utan om senaste nytt från Stress. Från nyligen släppta Playlist kommer här videon till Haffad med Kartellen. Låten följer dock samma brinnande samhällskritiska spår som sin 33 år äldre föregångare.
På tal om Playlist, så har ni väl inte missat det 22 spår långa samlingsalbumet av producenten Can ”Stress” Canatan från Blue Hill i Solna? Det är förvisso hans debutalbum men Stress är hyfsat meriterad efter att ha spelat in med allt ifrån Petter, Ison & Fille och Blues till att ha jobbat fram demos till bland andra P. Diddy, Juvenile och Britney Spears och jobbar just nu mot exempelvis Jay Electronica och J. Cole.
På Playlist medverkar 40 svenska artister och alla kör på svenska. Mest uppseendeväckande är kanske att ingen mindre än Ayo gör en, om än möjligen högst tillfällig, comeback! Vilka de andra är (Ken, Timbuktu, Petter, Adam Tensta, Eboi, Stockholmssyndromet, Chapee N Chess, Ison & Fille och, och, och…) får ni ta reda på själva genom att till exempel klicka er vidare till Spotify:
http://open.spotify.com/album/43lu2uHlVdnphPR6uEXbJx
Men först, kolla in Stress med Kartellen – Haffad:
http://www.youtube.com/watch?v=kxThfu-yLXw
Forum: [Video] Stress feat. Kartellen - Haffad
Läs mer:
]]>