Foto: Camilla Cherry
I december satt hon drygt en vecka, utan mat, i en glasbox pĂ„ Avenyn i Göteborg. Med Timbuktu och P3s Christer vid sin sida, var hon programledare för MusikhjĂ€lpen – Sveriges Radios och Sveriges Televisions satsning i kampen mot malaria. Hon spelade musik, gjorde intervjuer, hon grĂ€t nĂ€r Bob Hansson lĂ€ste en dikt och brottades pĂ„ golvet med Musse Hasselvall. Förutom den guldstjĂ€rnan pĂ„ karmakontot har hon ocksĂ„ varit musikkrönikor för tidningen City, musikbloggare pĂ„ MTV och Nöjesguiden. Idag har hon lĂ€mnat de jobben bakom sig för platsen som programledare för Metropol Morgon tillsammans med Ison, jurymedlem i Manifestgalan och nyligen-rekryterad hiphopskribent för musiktidningen Gaffa.
Svensk hiphops egna ambassadör vilar aldrig. FrÄn sitt nya kontor i centrala Stockholm övervakar Ametist Azordegan den nationella hiphopscenen och planerar bland annat upplÀgget för En KÀrleksattack pÄ Svensk Hiphop. Demos, plattor, singlar, brev, bloggar, mail. Allt ska tillgodoses och inget fÄr förkastas. EmellanÄt ska hon ju ocksÄ hinna med en av sina stora hobbys; hon ska hinna dricka bÀrs och röka en eller tvÄ cigarrer.
///
Född i Iran men uppvuxen i Daniel Westlings Ockelbo Àr Ametist idag en stammis pÄ stockholmsscenen, bÄde som medverkande klubbarrangör, DJ och bredvid snubbarna med armarna i kors i de hÄrdaste av hiphoppubliker. Det Àr svÄrt att komma undan med att inte veta vem hon Àr och samtidigt hÀvda att man hÀnger med i den svenska scenens alla svÀngar. NÄgonstans i resan frÄn en by i GÀvleborgs lÀn till huvudstaden började kontrasterna och verkligheten uppenbara sig.
Hur var det nÀr du först kom till Stockholm?
- Jag kom till Stockholm 1993, nĂ€r jag var 13 och det var en kulturchock pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt och vis. Jag idrottade rĂ€tt mycket och var tĂ€vlingssimmare och sen var jag med i scouterna och sjöng i kör. Jag behövde inte vĂ€xa upp. Man fick ju vara barn i smĂ„ byar i Sverige. SĂ„ kom jag till Stockholm och hamnade i VĂ„rby GĂ„rd, en förort till Stockholm. Det Ă€r ju en helt annan mentalitet, kultur och sinnesstĂ€mning. Det Ă€r en hĂ„rdare atmosfĂ€râŠ
Hemma i Ockelbo ville hon bli dansare eller kanske regissör, men det hÀnde aldrig. TÀvlingssimmandet fick ocksÄ lÀggas Ät sidan. En av barndomsdrömmarna har dÀremot levt kvar och fullföljts i Stockholm: den om att bli journalist.
- NĂ€r jag var liten hade jag ingen specifik tanke pĂ„ exakt vad det var för typ av journalistik jag ville syssla med. Jag har funderat pĂ„ det dĂ€r sjĂ€lv ganska mycket och jag tror att jag alltid har haft en politisk medvetenhet och en medvetenhet om samhĂ€llets maktsystem. Det finns maktsystem i samhĂ€llen och det Ă€ven inom medier. Det har alltid fascinerat mig och frustrerat mig och det var bland annat dĂ€rför jag ville göra ett program pĂ„ Sveriges Radio om svensk hiphop. För mig som Ă€r vĂ€ldigt medveten om olika maktsystem i samhĂ€llet sĂ„ var det hĂ€r Ă€nnu ett system jag för tre Ă„r sen tyckte mig se, och tycker mig se Ă€n idag, ett system som handlar om att det Ă€r den vita medelĂ„ldersmannens referensramar och preferenser som styr vad som kommer ut i media. Det blir vĂ€ldigt tydligt att det som kategoriseras som âsvart musikâ till exempel inte fĂ„r lika stort utrymme som annan kultur eller annan typ av musik. SĂ„ ser det tyvĂ€rr ut i vĂ€st. Jag anser att det finns ett maktsystem bĂ„de vad gĂ€ller inslĂ€ppet och vad som kommer ut i media. DĂ„ sĂ„g jag en chans att motverka den ordningen pĂ„ nĂ„t sĂ€tt och ge utrymme till en kulturell uttrycksform som inte fĂ„r utrymme i mainstreammedia i relation till hur mycket kvalitativ material som finns.
Ăr det viktigare med politiskt medveten hiphop Ă€n den mer lĂ€ttsamma?
- Nej, jag tycker allt ska finnas. Musik med lÀttsamt innehÄll ska finnas sida vid sida med medveten, sÄ kallad concious, musik. Allting har ju sin plats. Jag vÀljer sjÀlv aldrig bort det ena till förmÄn för det andra nÀr jag jobbar. Privat kan jag föredra en viss typ av innehÄll, men inte nÀr jag jobbar. Privat beror det ju helt pÄ sinnesstÀmning: har jag en vecka dÄ jag har sett mycket skit pÄ nyheterna och blir extra medveten om allt skit som pÄgÄr i vÀrlden sÄ kanske jag föredrar hiphop med mer politisk anda. Har jag dÀremot en bra vecka och vet att jag ska ut och festa som fan i helgen dÄ kanske jag bara vill ha swagger-rap. DÄ fÄr det vara sÄ. SÄ lÀnge allt fÄr finnas sida vid sida, sÄ Àr allt som det ska vara.
Ăr du strukturerad i ditt arbete eller skjuter du gĂ€rna upp grejer?
- Jag Àr stressad. Det innebÀr att jag inte skjuter upp grejer eftersom jag Àr sjukt stressad hela tiden. Jag kÀnner mig⊠eller, jag lever med nÄgon slags panik och Àr rÀdd för att hamna efter hela tiden. Det gör att jag ses som vÀldigt driftig. Men egentligen Àr jag bara sjukt stressad.
Hur hanterar du det?
- Genom att jobba mycket! Jag vill kunna gÄ hem och kÀnna att nu har jag gjort det jag har kunnat för idag. Idag gick det inte att göra mer. DÄ kan jag kÀnna mig lugn.
Hade du velat Àndra pÄ ditt sÀtt att jobba?
- Nej nej! Absolut inte. Det blir ju skittrÄkigt. Jag gillar att ha mycket att göra. Jag Àr ganska rastlös sÄ jag gillar det ÀndÄ.
I Sveriges Radio Metropol hĂ„ller hon sedan 2007 i spakarna för En KĂ€rleksattack pĂ„ Svensk Hiphop – ett program som gör precis vad namnet beskriver. Varje vecka pumpas etern full med genrens svenska talanger, nya som gamla, minimalistiska som old-school. Det viktigaste Ă€r att den svenska hiphopen har fĂ„tt ett hem att kalla sitt ute i den musikaliska radiodjungeln. Det kan vi tacka husmor Azordegan för.
Vad innebÀr det egentligen att vara programledare för KÀrleksattack?
- Vad innebĂ€r det⊠Det innebĂ€r ansvar. Massa ansvar. Jag tycker inte att man ska ha ett sĂ„nt hĂ€r program om man verkligen inte lĂ€gger manken till. Och försöker hĂ„lla koll pĂ„ arenan. Det betyder att du inte kan sitta och luta dig tillbaka och vĂ€nta pĂ„ att skivor ska skickas in till dig eller att mail ska komma till dig. Du mĂ„ste sjĂ€lv ha ett intresse för vad som finns dĂ€rute och ser vilka som inte söker sig hit. Man mĂ„ste hĂ€nga pĂ„ communities och söka sig utĂ„t. Man mĂ„ste prata med mĂ„nga och försöka ta reda pĂ„ vad som finns dĂ€r ute. Antingen gör man ett sĂ„nt hĂ€r program och gör det lite lĂ€ttare för sig och intervjuar dom som redan Ă€r heta namn, eller sĂ„ gör man ett sĂ„nt hĂ€r program för att försöka introducera nya namn och ny musik och dĂ„ ligga i tĂ€ten. Man mĂ„ste ta sig an det pĂ„ ett helt annat sĂ€tt. Det gĂ„r inte att bara luta sig tillbaka och tĂ€nka ”Det kommer till mig”.
Finns det nÄgon press dÀri?
- Nej jag kĂ€nner inte direkt nĂ„gon press. Jag tycker ju att det Ă€r sjukt roligt. Faktiskt, jag kĂ€nner ingen press. Den enda pressen Ă€r alla otaliga mail som mĂ„ste besvaras. Och jag besvarar ALLA mail som kommer in till mig. Jag har tvĂ„ privata mail, tvĂ„ SR-mail, jag har en facebook-grupp, ett Myspace-konto och jag har ett konto pĂ„ Whoa. Det betyder att jag har sju olika mailboxar sĂ„ varje vecka kan jag ha⊠det lĂ„ter helt sjukt nĂ€r jag sjĂ€lv sĂ€ger det men varje vecka kan jag ha runt 130 obesvarade mail. Jag har aldrig varit en kaxig person pĂ„ det viset sĂ„ jag kan inte leva med att inte besvara dem. Jag vill inte uppfattas som dryg och sjĂ€lvgod, sĂ„ jag ger mig fan pĂ„ att lĂ€sa och besvara alla mail. Det Ă€r nog enda pressen. Man fĂ„r lite panik dĂ€r pĂ„ söndagen och tĂ€nker ”Shit nu har jag över hundra mail jag ska gĂ„ igenom!”
Nu sa du att du inte vill uppfattas som dryg och sjÀlvgod, men tror du den risken finns?
- Ja, absolut. Jag tror det finns det för alla liksom, av den anledningen att gemene man har ju inte⊠vad ska man sÀga? Gemene man har kanske inget intresse av att ha en mer dimensionerad syn pÄ andra och ha tÄlamod. Jag hoppas jag inte ses som det och har jag uppfattats som det sÄ Àr det verkligen ingenting som jag vill.
Men rÄkar du ut för mycket hat?
- Aldrig personligen, men jag fĂ„r höra sĂ„nt pĂ„ omvĂ€gar. Ibland tar jag till mig kritiken, faktiskt. Det finns en hel del att hĂ€mta dĂ€r. Men ofta handlar det om att man inte har koll pĂ„ det jag gör. Till exempel kan jag ha rĂ„kat skriva tvĂ„ blogginlĂ€gg efter varandra om artister som gör kommersiell typ av hiphop och dĂ„ kan jag fĂ„ kommentarer som typ ”Ametist du vill ju bara att hiphopen ska bli kommersiell!” Men dĂ„ sĂ€ger jag ”VĂ€nta nu, jag har gjort en Last Poets-special, jag har gjort en boombap-special.” Folk Ă€r snabba pĂ„ det sĂ€ttet. Eller sĂ„ sĂ€ger dom att jag Ă€r Stockholmscentrerad, men dĂ„ har dom inte kollat in lĂ„nga listan pĂ„ FokusgĂ€ster varje sĂ€song.
- Ibland kan kritiken handla om hur jag utfört en intervju. Man gör ju inte alla intervjuer lika bra och man pratar inte alltid lika bra i radio nÀr man gör det sÄhÀr ofta. DÄ tar jag till mig den kritiken. Man mÄste ta till sig och försöka vara ödmjuk. Men den största kritiken jag har fÄtt i mitt jobb, och den förekommer fortfarande, Àr den att jag inte Àr frÄn hiphopen frÄn början. Det man missar dÀr, nÀr man ger mig den kritiken, Àr att det Àr min största styrka. Hade jag varit hiphop frÄn början, vilket jag faktiskt inte Àr, sÄ hade jag förmodligen haft vissa preferenser och föredragit en viss typ av sound eller en viss typ av stil vilket i sin tur kanske hade begrÀnsat och vinklat det jag vÀljer att slÀppa in och uppmÀrksamma. I vÀrsta fall, om jag varit frÄn hiphopen frÄn början, sÄ kanske jag hade föredragit vissa familjer eller kollektiv inom svensk hiphop och dÄ hade jag inte varit lika bra pÄ mitt jobb, och det vill jag verkligen understryka. Jag tycker att alla som har sagt det, eller fortfarande gÄr runt och pratar i nattmössan om det dÀr, ska förstÄ det en gÄng för alla: Jag tar till mig musiken baserat pÄ kvalitet och innehÄll.
Hur har du förÀndrats sen du började sÀnda KÀrleksattack?
- Jag Ă€r Ă€nnu mer intresserad idag Ă€n för tre Ă„r sen, för den hĂ€r kulturen och den hĂ€r arenan i Sverige. Jag förstĂ„r Ă€nnu mer idag Ă€n för tre Ă„r sen att den Ă€r ett vĂ€sen med en egen dynamik. Jag Ă€r Ă€nnu mer ödmjuk inför den hĂ€r arenan till skillnad frĂ„n nĂ€r jag började. Jag lĂ„ter vĂ€l nĂ€stan kristet frĂ€lst nu nĂ€r jag sĂ€ger det hĂ€r men, jag anser att stora Ă€r de som utövar sin position som en tjĂ€nare. Tacksamhet och glĂ€dje Ă€r det jag kĂ€nner, och jag vet att allting har ett slut. Jag kommer inte vara verksam inom den svenska hiphopen för alltid. Ăven den hĂ€r historien har ett slut, Ă€ven KĂ€rleksattacken. Och det kan ske tidigare Ă€n du tror, sĂ„ lĂ„t oss glĂ€djas sĂ„ lĂ€nge vi kan.
Hade du nÄgonsin prestationsÄngest i början?
- Jag har alltid prestationsĂ„ngestâŠ
Ametists mobil ringer. Hon rusar ivÀg och trycker bort samtalet.
- âŠsom sagt, jag har alltid prestationsĂ„ngest. Undrar om jag rĂ€cker till, om jag gör rĂ€tt, vad jag gör för lite eller för mycket, alltid. Men jag Ă€r vĂ€ldigt stolt över KĂ€rleksattacken och det jag och min producent David Silva byggt upp. Den var först i sitt slag med totalfokus pĂ„ den SVENSKA arenan och vĂ€ldigt mĂ„nga har gjort sina första radiointervjuer hos mig. En helt fantastisk upplevelse.
Hur var det i början, nÀr du skulle sÀtta igÄng och sÀnda ett musikprogram om hiphop? Fanns det nÄgra fördomar mot dig för att du Àr tjej?
- Vet du, det Ă€r sĂ„ svĂ„rt att prata om den grejen för sĂ„ fort man börjar prata om det sĂ„ blir det klyschigt och det anses vara gnĂ€lligt och sĂ„ Ă€r det ett gĂ€ng snubbar som tycker att man gör det lĂ€tt för sig för att man tar till massa⊠– de ser inte sanningen i sĂ„nt dĂ€r och sĂ€ger typ ”Hon rĂ€cker inte till och dĂ€rför skyller hon pĂ„ att hon Ă€r tjej.” Men sĂ„ hĂ€r Ă€r det – och det sĂ€ger jag oavsett vad alla snubbar dĂ€rute tycker om att jag sĂ€ger det hĂ€r, och de fĂ„r tycka att det Ă€r bullshit eller tro pĂ„ det och det skiter jag i: Som tjej fĂ„r du sĂ€llan det erkĂ€nnandet som du skulle ha fĂ„tt om du vore snubbe. Speciellt nĂ€r du tar dig an jobb och arenor som Ă€r otroligt mansdominerade. Jag menar, kolla pĂ„ hiphopen i Sverige. Artisterna Ă€r snubbar. Producenterna, DJ:s, managers, klubbarrangörer, deras entourage, journalisterna⊠det Ă€r bara snubbar hela vĂ€gen. Som tjej fĂ„r du inte samma erkĂ€nnande pĂ„ en gĂ„ng. Det tar lĂ€ngre tid eller sĂ„ hĂ€nder det aldrig. Du mĂ„ste jobba hĂ„rdare och lĂ€ngre tid och bevisa dig Ă€nnu mer och vara lite bĂ€ttre hela tiden, för att fĂ„ samma cred. Allt det hĂ€r Ă€r klyschor, men det Ă€r sanningar och det mĂ€rkte jag redan efter ett och ett halvt Ă„r. Jag tyckte sjĂ€lv att det jag gjorde var jĂ€vligt bra men jag kĂ€nde att jag inte fick det erkĂ€nnandet jag skulle ha. Samtidigt fanns det andra som var killar som inte alls gjorde lika bra grejer men som Ă€ndĂ„ fick det. Men jag har tagit mig förbi det, och skillnaden jag kĂ€nner nu Ă€r att det för första gĂ„ngen kĂ€nns som att jag kommit förbi en tröskel. Nu har tillrĂ€ckligt mĂ„nga lĂ€st tillrĂ€ckligt mĂ„nga recensioner som jag skrivit och tillrĂ€ckligt mĂ„nga blogginlĂ€gg som jag skrivit, och lyssnat pĂ„ tillrĂ€ckligt mĂ„nga program och intervjuer efter tre Ă„r.
Hennes mobil ringer igen. Den hĂ€r gĂ„ngen Ă€r det Ametists mamma. Ă
terigen trycker hon av mobilen.
- Just nu kÀnns det bra, och det Àr roligt, men jag Àr inte fullÀrd. Jag lÀr mig fortfarande och jag kan bli mycket bÀttre bÄde pÄ att skriva och göra radio. Och göra mitt jobb. Man Àr aldrig fullÀrd.
Nu Àr du i en position dÀr du kan följa den svenska hiphopens utveckling pÄ nÀra hÄll. Vad har du att sÀga om den?
- Oj. Jag tycker att den Àr jÀttebra nu. Det Àr blomstrande och den fullstÀndigt svÀmmar över av olika sound. Jag tycker att det Àr jÀttevackert. Det finns nÄgonting för alla. Sen Àr det ju sÄ att alla typer av sound och uttryck inom den hÀr musikstilen inte fÄr samma utrymme i radio, och det Àr jÀttesynd. Men jag kan inte ensam göra nÄgonting Ät det. Jag kan bara vÀlja det jag slÀpper igenom i mitt program, och jag försöker vara balanserad. Jag kÀnner att maskineriet verkligen fÄtt fart.
PÄ vÀggen i Ametists nya kontor, hÀnger ett nummer av tidningen Stockholm City. Det Àr inte vilket nummer som helst. Rubriken Àr Stockholms hiphopscen lever igen och dÀr medföljer en bild pÄ STOR. Med stolthet pekar Ametist pÄ tidningen som fÄtt hedersplats pÄ en helt tom vÀgg och ler sjÀlvsÀkert.
- För tvĂ„ Ă„r sen tjatade jag pĂ„ City att de skulle lĂ„ta mig skriva för dem. Att jag en gĂ„ng varannan vecka skulle fĂ„ skriva om en svensk hiphopartist. Men de var osĂ€kra. ”Svensk hiphop, vad menar du? Finns det? NĂ€men det Ă€r vĂ€l ingen som vill lĂ€sa det” liksom. Och sĂ„ tjatade jag och till slut fick jag igenom det. PĂ„ samma sĂ€tt som jag inte fick genomföra KĂ€rleksattack pĂ„ svensk Hiphop pĂ„ Sveriges Radio för tre Ă„r sen. De förstod inte att det fanns mycket att hĂ€mta dĂ€r. Nu skriver jag ju inte för City lĂ€ngre, men nĂ€r jag sĂ„g den hĂ€r rubriken sĂ„ tĂ€nkte jag ”Titta, nu har maskineriet ett eget liv. Om sĂ„nna som jag och Whoa till exempel, Ă€r dĂ€r och trycker pĂ„ och tjatar för att försöka fĂ„ in den hĂ€r genren i mainstreammedia och sĂ„ kommer den hĂ€r rubriken. Grattis, kul, ni har hajat grejen!”
KÀnner du nÄgonsin att du mÄste försvara hiphopen?
- Ja, hela tiden! JÀmt! Varje gÄng nÀr jag Àr med andra radio- eller tv-folk och talar om vad jag gör för program i Sveriges Radio, sÄ blir det lite tyst. De fattar inte vad jag snackar om och undrar vad jag hÄller pÄ med. Man kÀnner ofta att man sysslar med en kulturell uttrycksform som har mindre vÀrde, vilket kÀnns vÀldigt konstigt för mig eftersom jag inte tycker det. Det Àr bara att skita i det. Det Àr bara att köra.
Foto: Pontus Gustavsson
En KĂ€rleksattack har bytt form. Hur ser programmet ut nu?
- Jo, frĂ„n den hĂ€r sĂ€songen spelar jag bara svensk musik. Svensk hiphop, men Ă€ven soul och rânâb, svensk dancehall och reggae. Det Ă€r bara svenskt i varje program! TvĂ„ timmar varje vecka. Det kĂ€ndes helt rĂ€tt att fĂ„ gĂ„ all in liksom och bara köra svenskt. Det kĂ€ndes ocksĂ„ rĂ€tt i tiden – nu Ă€r folk redo för det. Nu har den svenska musiken inom den hĂ€r genren fĂ„tt tillrĂ€ckligt stor hype för att det ska funka ocksĂ„. Jag kan ju tro pĂ„ nĂ„gonting sjĂ€lv, men om folk stĂ€nger av mitt program och byter kanal, dĂ„ Ă€r det ingen idĂ©. Men jag kĂ€nde det i magen, att ”nu funkar det, nu vill folk höra det hĂ€r i tvĂ„ timmar” och det funkar skitbra och det Ă€r jĂ€tteroligt!
Hur Àr du utanför ditt jobb?
- Jag har fÄtt höra sÄ mÄnga gÄnger, och jag tycker nog att det stÀmmer, att min radiopersonlighet Àr en annan Àn den jag Àr privat. Mitt privata jag Àr mer seriös och lugnare, mer eftertÀnksam och reflekterande. Min radiopersonlighet Àr lite spralligare och mer högljudd. Alla radiopratare har ju en radiopersonlighet, och man lÀr sig rÀtt tidigt att den man Àr i radio Àr en uppskruvad version av den man annars Àr. Man kan inte vara seriös hela tiden, dÄ orkar folk inte lyssna. Man mÄste ju vara rolig och man mÄste ju underhÄlla.
Vad tycker du sjÀlv att KÀrleksattack har för roll pÄ den svenska scenen?
- SÄnt Àr sÄ svÄrt. Jag tycker att andra fÄr sÀga det.
Andras kommentarer:
KĂ€rleksattack pĂ„ Svensk Hiphop Ă€r ett grymt bra program för nya och oetablerade artister att bli hörda. Förhoppningsvis kan Ametist’s kĂ€rlek för svensk hiphop sprida sig till andra delar av Sveriges Radio sĂ„ att den fĂ„r den respekt och speltid den förtjĂ€nar.
/ Martin Brandt, chefsredaktör, Kingsize Magazine.
_______________________
Ametist Àr en bra person och att hon har ett program som belyser den svenska scenen Àr nÄgot positivt. Vi behöver alla kanaler ut i media som vi kan komma över.
/ Petter.
_______________________
Det var pÄ KÀrleksattack som Mohammed Ali gjorde en av sina allra första intervjuer, och det var t.o.m. nÄgra dagar innan sjÀlva slÀppet av Processen. PÄ sÄ sÀtt har man alltid en speciell koppling till programmet. Det Ametist gör Àr hur grymt som helst, det har verkligen saknats pÄ den svenska hiphopscenen, och hon fyller sin funktion vÀl.
/ Ali, frÄn duon Mohammed Ali.
_______________________
Ametists KÀrleksattack Àr i stort sett det enda programmet i svensk media som ovillkorligt Àr i svensk hiphops ringhörna. Det Àr dÀr svensk hiphops framtidslöften fÄtt sin första chans att skina utanför hemmastudios och för den nya generationen rappare har KÀrleksattacken varit i det nÀrmaste ovÀrderlig. En grogrund för en ny generation helt enkelt. Respect to the max!
/ Henrik Eye ‘n’ I Blomqvist
_______________________
Svensk hiphop diskrimineras fortfarande av media. Med tanke pĂ„ kvalitĂ©n och storleken pĂ„ scenen förtjĂ€nar den mycket mer utrymme i media. KĂ€rleksattack PĂ„ Svensk Hiphop Ă€r det enda renodlade svenska hiphop-programmet i en större radiokanal – det spelar sjĂ€lvklart en viktig roll. Vi som gör musiken Ă€r i stort behov av forum och kanaler för att nĂ„ ut till mĂ€nniskor. Indieband glider fortfarande runt pĂ„ rĂ€kmackor och in pĂ„ radio. Det Ă€r dags att vi fĂ„r vad vi förtjĂ€nar! KĂ€rleksattack PĂ„ svensk Hiphop Ă€r ett viktigt steg pĂ„ vĂ€gen.
/ Zacke.
_______________________
För mig betyder programmet perfekt timing, de kom precis nÀr jag var redo att lansera mig pÄ riktigt efter flera Är pÄ undergroundscenen. Programmet gav mig chansen att gÄ frÄn en rappare till en artist den har öppnat dörrar för mÄnga och mÄnga rappare har en del att tacka programmet för. De hade kunnat gÄ utan det ocksÄ men den har spelat en stor roll till varför svensk hiphop Àr populÀr igen. Ametist har gjort mycket för hiphop, och för mig tro det eller ej , sÄ ett stort tack, programmet för allt. KÀrlek.
/ Pato Pooh.
_______________________
Det finns mÄnga hiphop gubbar som gÀrna skulle vilja vara pÄ ametist position, som tycker att dem kan mer eller Àr mer Àkta. Men dem tÀnker pÄ sig sjÀlva, inte hiphop, Det bÀsta som hÀnde pÄ lÀnge var nÀr det kom en kvinna med friskt initiativ och visade att fler kan Àlska svensk hiphop förutom killar i stora byxor. Tack Ametist.
/ Stor.
_______________________
Skrivet av: Emilia Melgar
Lyssna pÄ och lÀs mer om En kÀrleksattack pÄ svensk hiphop hÀr: LÀnk till hemsidan
ForumtrÄd: Whoa intervjuar: Ametist Azordegan
gruppen föddes efter förslag av Goretex. Men vilka Àr egentligen Guerilla War Tactix? Ett par killar som Àgnar dagarna Ät att lÀsa konspirationsteorier eller som lyfter fram en beflÀckad sanning? Whoa snackade lite med den svenska medlemmen Cruz DurrtyJada frÄn VÀsterÄs för att försöka ta reda pÄ lite mer. Slutsatsen? Du fÄr tro vad du vill.
Signalerna i telefonen gÄr fram⊠nÀr 
