Whoa » Intervjuer

Ametist gör uppslagsverk om svensk hiphop

Jon Mauno Pettersson — Mon, 11 Nov 2013 20:45:21 +0000

Svensk hiphop ska kartläggas, en gång för alla! Musikjournalisten och En kärleksattack på svensk hiphop-programledaren Ametist Azordegan ska skriva boken Svensk Hiphop, som kommer bli ett slags A till Ö inom svensk hiphop. Alla som varit med och satt avtryck i musikhistorien ska vara med i uppslagsverket. Artister, producenter och DJs.

Ametist Azordegan kommer därefter att skriva boken Ortens favoriter. Boken blir en samling reportage om några av samtidens mest intressanta hiphopakter. Ett upplägg som liknar Fredrik Strages bok Mikrofonkåt.

Whoa har fått sig en pratstund med Ametist om det kommande uppslagsverket Svensk Hiphop.

Varför skriver du den här boken?
– Det är på tiden att svensk hiphop också får sitt eget uppslagsverk, jag menar, andra genrer har ju det redan. Det finns flera för rocken och en för exempelvis svensk punk. Svensk hiphop har nu så pass lång historia och många aktörer att ett uppslagsverk just nu blir riktig maffig. Det handlar också om att manifestera genrens storlek, jag tror många blir förvånade över hur stor genren är när upppslagsverket blir färdigt, kanske till och med jag under arbetets gång.

Vilka artister kommer finnas med?
– Alla artister, producenter och DJs som gjort något slags avtryck. I en genre som hiphop kan man inte utesluta DJs och producenter eftersom de har en mer framstående roll än i många andra genrer. Det kan handla om en akt/någon som varit delaktig i en enda kassett för 20 år sedan. Avvägnnigen på avtryck kommer slutligen att hamna hos mig, men min ambition är att snarare ta med än att utesluta. Vissa får endast tre rader skrivna om sig, andra får två helsidor med bilder, kuriosa och anekdoter. Men alla som är med anges med namn, ort och diskografi, det är grundformen.

Vad kommer vara den största utmaningen?
– Först och främst att få tiden att räcka till. Jag kommer börja jobba med uppslagsverket den första december och har till och med augusti på mig att färdigställa den. Eftersom jag har erfarenhet av researcharbete vet jag att det här är ett sådant uppdrag som förmodligen kommer att växa i omfattning ju längre in i arbetet man kommer. Jag har ju en research-assistent som heter Jon som är rekryterad från Whoa där han varit admin, det kommer gå bra! En annan utmaning är själva innehållet. Att få med alla som bör vara med samt all faktakoll. Jag kommer använda mig av referensgrupper i flera omgångar där jag samlar genrens gamla rävar kring ett runda bords-samtal och de får namedroppa och faktasnacka, ett samtal som spelas in och transkriberas. Det här är för att få med 80-/90-talet då jag själv inte var med. Dessutom har vi upprättat en hemsida via alla i landet kan skicka in förslag på namn som inte bör glömmas, fakta och till och med bilder. Ska något av bilderna användas kommer vi kontakta personen.

Om man vill synas i boken, vad ska man göra?
– Man går in på hemsidan http://svenskhiphopboken.wordpress.com och mailar mig förslag därigenom. Enkelt!

Vem eller vilka får inte glömmas i boken enligt Whoas läsare? Diskutera!

Forum: Ametist gör uppslagsverk om svensk hiphop

Läs mer:

Hallå där, DJ Akilles

Matias Rankinen — Fri, 06 Sep 2013 05:30:55 +0000

Foto: Martin Wichardt

Hallå där,

DJ Akilles från hiphopduon Professor P & DJ Akilles. Ni spelar i åtta städer under tio dagar nu i september, men varför spelar ni bara i klädaffärer?
– När vi släppte förra plattan, The Realism år 2012, så gjorde vi ett gig på Shelta i Göteborg. Det var så otroligt kul och otroligt lyckat att vi kände att vi ville göra fler såna gig, så nu lyckades vi få ihop åtta bra gig i bra städer.

Det är en releaseturné för er nya EP Brews & Good News. Hur låter den?
– Har man lyssnat på oss tidigare så kommer man absolut känna igen sig, men vi försöker samtidigt att utvecklas med varje släpp. Men det är samma recept som vi brukar använda. Soulbap har vi börjat kalla det.

Ni har ganska nyligen varit och uppträtt i hiphopens huvudstad New York. Hur var det?
– Det var superfett, faktum är att bakgrunden till hela EP:n är just den resan. Vi jobbade i studion [hemma i Sverige, förf. anm.] och hade svårt att få ur oss bra grejer. Men så fick vi ett stipendium som möjliggjorde att vi kunde åka till New York, det ändrade hela moden för hur vi kunde jobba och hur kul det var. Två av låtarna på nya EP:n är dessutom inspelade där borta. Att uppträda i New York som hiphopartist är givetvis sinnessjukt fett och en pojkdröm som gick i uppfyllelse.

Vilken av städerna ser du mest framemot att åka till?
– Oj, vad svårt. Uppsala är ju hemstaden så det kommer såklart bli jättekul, men Umeå kommer nog också bli väldigt väldigt roligt, där har vi inte spelat så mycket men det känns som en väldigt bra hiphopstad med Trainspotters och Random Bastards och sådär. Men jag ser framemot alla spelningar.

Hur länge tror du att ni kommer hålla på med musiken?
– Det där är ju sjukt svårt. På något sätt tror jag aldrig att jag kommer sluta helt utan musiken kommer alltid vara en del av mig. Sen är det klart att i olika perioder är vi mer eller mindre aktiva. Men så kul som vi har det nu är det väldigt svårt att se ett slut på det!

Forum: Hallå där, Dj Akilles!

Läs mer:

Juan Havana berättar om den nya AP-låten

Matias Rankinen — Tue, 03 Sep 2013 22:23:28 +0000

I veckan gjorde den klassiska Malmögruppen Advance Patrol ett slags comeback med låten och videon Jag svär. Men Juan Havana, en av gruppens medlemmar tillika malmöitisk radioprofil, gillar inte ordet ”comeback” i sammanhanget.

– Comeback är ett för enkelt ord för att beskriva en maskin som varit i gång sedan 1998. Alla grupper/vänner behöver smörja och olja in systemet lite då och då. Sista plattan vi spelade in 2009 var på spanska och vi var över i Chile vid två tillfällen och spelade varje dag i 30 dagar. Efter att vi hade kommit hem spelade jag in tre album som ligger ute för nedladdning på www.juanhavana.com så ingen av oss har egentligen rullat tummarna. Rocc Boogie har nyligen släppt sitt album med Muddy Fatigue och Gonza har spelat in två soloalbum samtidigt. Så comeback är ett ord som definieras från betraktarens ögon.

Videon har i skrivande stund fått 15 075 visningar trots att den bara legat ute sedan i söndags. 171 YouTube-tummar pekar uppåt och endast 18 nedåt. Juan Havana är nöjd med reaktionerna.

– Det är en ganska bra reaktion. När vi spelade in videon mitt på öppen gata under Malmöfestivalen för ett par veckor sedan var det ett trettiotal ungdomar som ville ta kort och hänga med under filmningen.Folk i alla åldrar stannade upp, hejade på och bara spred en massa goda vibbar. Den reaktionen är nog den starkaste hittills, när folket skriker ”AP! AP! AP!” på stan.

Kan vi vänta oss mer från AP den närmsta tiden?
– Visst vi pratar redan om att träffas upp i studion igen och bolla idéer och beats. Men jag är inte 20 år längre och kan inte sitta hela natten och skriva verser. Så det får komma när alla kan och jag kan hitta tiden mellan att lämna barnen på dagis och faktiskt betala hyran.Det är faktiskt inte så lätt som folk tror att få alla att titta åt samma håll, speciellt när alla har sina individuella projekt. Men med denna nya låten, Jag Svär, har vi alla fått en kick så mer musik kommer snart!

Om du inte tillhör de 15 000 personer som sett videon så kan du se den här nedan:

Forum: [Video] Advance Patrol ft. Barbi Esco - Jag svär (Officiell video 2013)

Läs mer:

Intervju: LöstFolk

Jon Mauno Pettersson — Tue, 30 Jul 2013 20:25:01 +0000

Den ena var en av de första i Sverige att rappa på svenska. Den andre är bror till Dani M och har över tio hiphop-år på nacken. Den tredje har sjungit sedan 1996. Istället för “LöstFolk” hade de kunnat namnge sin grupp “Rutin”.

Det är sommar. Solen skiner och genom den varma luften hörs lika varma reggaetoner. Och det är knappast någon slump. På fiket där jag träffar rap- och reggaetrion LöstFolk är det just reggae som gäller. En av träväggarna är målad i röd-grön-gul-randiga färger. På menyn finns en drink som heter Babylon.

Jag förstår snabbt varför de valde den här platsen.

Det har snart gått lite mer än ett år sedan den Uppsala-baserade gruppen grundades. Men ett år går snabbt, och för den breda massan är konstellationen fortfarande relativt okänd och ny. I hemstaden har deras låt Stoppa renoveringen uppmärksammats i lokala medier och på Youtube har låten TungGung och deras framträdande med låten LöstFolk Styleee på SR Metropols Kärleksattack på svensk hiphop setts tusentals gånger. Men trots det är det många som fortfarande frågar sig: Vilka är egentligen LöstFolk?

Från början var det långt ifrån en självklarhet att gruppen skulle vara just en grupp. Det var, precis som namnet antyder, snarare någonting ganska löst. Lite löst folk som samlats i ett kollektiv. Men i samband med att gruppmedlemmarna Tobias ”Format” Assiego, Ramón ”Moncho” Monserrat och Robin “Djoon” Seyfi träffades, eller “fann varandra” som de själva uttrycker det, formades det lösa kollektivet till grupp. En grupp av löst folk.

– I början hade jag på känn att kollektivet skulle bli väldigt löst. Kanske för löst. När det är för många kockar blir det svårt att sammanföra någonting och faktiskt slutföra det. Så när vi tre, som alla var riktigt taggade, träffades och connectade så kändes det rätt, säger Robin Djoon.

– Vi alla kom även från liknande situationer. Jag menar, vi är alla farsor till exempel. Vi är vanligt löst folk, fortsätter Format som nickar instämmande.

Och trots att gruppen är tämligen ny så är det knappast några hiphop-färskingar vi har att göra med. Format är kanske den i gruppen som är mest igenkänd på den svenska hiphop-scenen. Redan 1995 grundade han gruppen Mat åt far tillsammans med Dödfödd och DJ Mat. På den tiden var det knappt några som släppte hiphop på svenska, förutom Just D och förebilderna i Latin Kings. Och så Format, då. Men 2006 splittrades Mat åt far och Format satsade på solo-projekt, med bland annat släpp av den politiska Nazipolis och Full igen via Whoa.

- Förr i tiden fanns det inte speciellt många plattformar för hiphop. Det började med kassetter. Sen blev det att man hängde på Whoa en hel del eftersom det var en grym plattform för svensk hiphop, säger Format.

Även Moncho har en gedigen bakgrund. Han har rappat och sjungit i över tio år tillsammans med sin bror Dani-M i deras gemensamma grupp STGK. Och att de är bröder råder det ingen tvekan om. Deras stilar och röster är vid vissa tillfällen skrämmande lika. Och skrämmande bra.

– Jag tog ett litet uppehåll från hiphopen i samband med att jag blev farsa och knegade mycket, samtidigt som brorsan fortsatte köra. Men efter att jag träffade de här grabbarna fick jag tillbaka glöden, förklarar Moncho.

Robin Djoon har till skillnad från sina två gruppmedlemmar inte samma typiska hiphop-bakgrund. Redan 1996 inledde han sin musikaliska bana, men då var det sången som gällde snarare än rappen. Sedan dess har han huserat i gospelkören Afro samt även reggae- och hiphopduon Desert Rose.

– Det är kanske inte så kreddigt att säga, men jag hade till och med en vis-popgrupp när jag var yngre. Jag lärde mig jättemycket genom det, även om afrokören var den plattform där jag utvecklades mest. Där lärde jag mig allt, berättar han.

Det är med andra ord en mångfacetterad och dynamisk grupp vi har att göra med. Att de sällan kommer överens när det kommer till musiken är därför inte speciellt förvånande – och ingenting de hymlar med. Och kanske är det även deras styrka.

- Vi har alla starka åsikter och tankar när det kommer till musiken. Men vi är riktigt duktiga på att kompromissa, så det brukar bli bra, säger Robin Djoon.

När vi pratar om Uppsala, rap- och reggaeinspiration och faktumet att LöstFolk utgörs av tre personer, där en av dem främst rappar, en sjunger och en kör en blandning av rap och sång, så låter det väldigt likt en annan populär Uppsala-grupp. Jag drar snabbt en parallell till Labyrint.

– Labyrint inspirerar många, även oss. Men det är ju inte direkt så att vi har tänkt “Pax för att vara Jacco” och “Jag är Aleksi”. Det blev mer så av en slump, säger Robin Djoon med ett skratt.

Men allt är inte en dans på rosor. Har man barn och jobb så kan det vara svårt att få ihop tid till att träffas och spela in låtar. Format berättar att de lägger all sin fritid på musiken. Och han menar att faktumet att de har barn i slutändan inte behöver vara något negativt tidsmässigt.

– Jag upplever det som att man blir mer strukturerad när man har familj och barn. Man blir bättre på att ta vara på den lediga tid man har. Så egentligen är det inget större problem, säger Format.

De andra nickar instämmande. Moncho fortsätter:

– Och det känns som att folk verkligen uppskattar vår musik, speciellt efter att vi släppte vår EP. Så det får en att verkligen vilja fortsätta och satsa, även om det såklart tar tid.

Vad framtiden kommer innebära för LöstFolk är långt ifrån säkert. Men att de kommer fortsätta köra och försöka producera så mycket musik som möjligt är de alla överens om. Och att de har hittat rätt den här gången råder det ingen tvekan om.

- Allt känns riktigt bra just nu. Allt från soundet till friheten att kunna spela in när man vill. Det känns bra. Så nu ska vi bara köra på, säger Robin Djoon.

Vi har med andra ord inte fått höra det sista från LöstFolk.

Forum: Intervju: LöstFolk

Läs mer:

This is Hultsfred 2013

Christer Johansson — Mon, 10 Jun 2013 20:32:50 +0000

Hultsfredsfestivalen är ett stycke svensk musikhistoria som levt med respirator sedan den första nedläggningen 2009. Återuppståndelsen 2011 blev kortvarig och när det i mars i år annonserades att Hultsfredsfestivalen från och med 2013 skulle flytta närmare Stockholm var besvikelsen givetvis stor i Hultsfred men det var kanske inte helt oväntat.

Trots allt som har hänt verkar det omöjligt för Hultsfredsborna att ha en sommar utan festival nere vid sjön Hulingen. I år är det tack vare ideella föreningen This is Hultsfred som på kort tid lyckats anordna en festival i mindre skala men med en del spännande artister som Näääk & Nimo och det väldigt intressanta göteborska kollektivet The Order (Beatslingers, Bob Village, Ozone Fukkaz m fl).

Vi pratade med Robert Johnsson, en av artistbokarna på This is Hultsfred, som berättade lite om festivalen som går av stapeln den 14-15 juni, alltså nu på fredag och lördag.

Vad är This is Hultsfred?
- This is Hultsfred är en ideell förening som bildades drygt en månad efter att det blev känt att Hultsfredsfestivalen skulle flyttas. Föreningen grundades just av den anledningen att ett Hultsfred utan festival är helt otänkbart och det är en självklarhet att det ska finnas en sommarfestival här nere i parken. This is Hultsfred har gått från planeringsstadiet till att nu i veckan starta arbetet med att bygga området inom loppet av 2 månader och hela samhället har varit delaktigt. Lokala företag, artister och privatpersoner har alla bidragit till att få det här att hända. Studenter från Musikgymnasiet Gyro och Music & Event Management här i Hultsfred är också med att jobbar med festivalen. Allt arbete sker volontärt.

Har ni någon som helst koppling till gamla Hultsfredsfestivalen, förutom orten?
- Många från föreningen Rockparty (som startade upp Hultsfredsfestivalen) är engagerade och bidrar . De är med i de olika projektgrupperna och är till stor hjälp för oss som är nya på det här med att anordna festival. Just balansen mellan rutinerade ”festivalrävar” och oss nya är fantastiskt bra.

Årets festival kommer förstås byggas i en mindre skala. Folkets park där de klassiska scenerna Teaterladan och Stora Dans ligger kommer användas som festivalområde. På ”Skaken” där de tidigare åren har varit ölförsäljning kommer det i år vara dj-uppträdande. Sen tillkommer en ny scen, RP-scenen, där våra headliners kommer spela. Campingområdet kommer vara där scenen ”Pampas” låg och fortsätta en bit ner mot Hawaii-scenen. Första campet dök faktiskt redan upp tidigare i veckan!

Räknar ni med att kunna bli en festival som återkommer år efter år
- Det är absolut ambitionen. Att kunna etablera sig som en mindre festival och fylla upp Folkets park skulle vara en dröm. Förhoppningen är att kunna locka 1500 besökare men området kan fylla 5000 besökare så det finns utrymme för mer!

Kan ni i sådana fall undvika att gå samma öde till mötes som gamla Hultsfred?
- Vi har inte för avsikt att bli en konkurrent till som större etablerade festivalerna, vi är snarare ett komplement. Jag är väl definitivt partiskt men jag vågar påstå att vi har Sveriges vackraste festivalplats. Vi vill inte bli större än vad parken tar. Då festivaler väljer att lägga sina evenemang nära större städer vill vi vara ett komplement för de besökarna som vill åka bort en stund och leva ”festival-liv”.

Hur har ni tänkt kring bokningarna? Vad är det ni riktar er in er på för musik och publik?
- Det fastlogs i stadgarna för föreningen att det skulle finnas något för alla. Det är mer etablerade artister på stora scenen där det i år finns ett större fokus på rock. Sator som varit på besök många gånger, sen har vi bokat Näääk & Nimo och Miriam Bryant. För de två mindre scenerna har musikutbildningarna i stan bidragit mycket. Music & Event har tillsammans tagit fram största delen av Teaterladans line-up och Gyro har gjort detsamma på Stora Dans. Personligen tycker jag vi har lyckats med att hitta en bra balans mellan de olika musikstilarna. Tyvärr har vi ju tvingats tacka nej till många lovande band då det bara finns plats för 30 band.

När jag ser era bokningar är det många för mig nya namn men de jag känner igen känns vare sig stora eller okända, utan lite mitt emellan. Jag får känslan av att det är artister man känner igen om man har ett intresse av genren i fråga. Är det en medveten strategi, att boka in ”lokalhjältar” eller ”up and comers”, så att säga?
- Absolut, artister som var ”up and coming” var för mig en stor del av tjusningen med att åka ner till Hultsfred varje år som besökare. Vi vill hitta balansen mellan att boka ett par etablerade band till största scenen och sen till Teaterladan och Stora dans ge vår publik nya möten med artister som står på starten av sina karriärer. Det kommer även finnas ett stående inslag som heter ”The big break” där ett lokalt band varje år får chansen att få spela på den största scenen. I år får metalbandet Mashima chansen.

Vi har lyckats boka många intressanta band som till exempel Jack Moy & Glöden som spelas en hel del på radio och Hurricane Love som blivit lite av en snackis inför festivalen. Nova Prospekt från Göteborg är också en grupp som fått mycket uppmärksamhet utomlands och som snart säkert kommer uppmärksammas mer hemma i Sverige.

Vad ser du mest fram emot?
- Personligen kommer jag nog jobba mycket, men skulle jag ha tid och gå ifrån så är For BDK en spelning jag inte skulle vilja missa. På Teaterladan kommer även The Order och Norska bandet Disaster in the universe spela och båda grupperna är också favoriter. Just den scenen är känd för att ha grymma hiphopbokningarna så när The Order kom upp som ett alternativ så kändes det rätt självklart att dem skulle spela där.

Till sist: får ni vädergudarna med er?
- Vi satt och kollade på det idag faktiskt och enligt klart.se så ska det inte bli annat än sol!

This is Hultsfred går som sagt av stapeln i helgen som kommer och vi önskar lycka till.

Läs mer om festivalen på http://www.thisishultsfred.se/

Forum: 14/6 This is Hultsfred @ Folkets park, Hultsfred

Läs mer:

Blast försnack: Gustav Fasa & Sabotage

Matias Rankinen — Thu, 02 May 2013 22:13:40 +0000

Jaha, så imorgon smäller det alltså. Jag vet inte exakt hur ni känner, men för min del pirrar det lite i magen. Första dagen av tvådagarsfestivalen Blast kör igång och vid den här tiden imorgon har jag sett battles mellan bland andra Pat Stay och Nils M Skillz, och är nog på god väg in i uppträdanden av så skilda artister som Bone Thugs N Harmony och den nya mystiska gruppen Öris + Vänner.

Två andra som ska battla imorgon är Gustav Fasa och Sabotage. Här är deras (något fåordiga) kommentarer:

Gustav Fasa:

Du möter Sabotage den första dagen. Vad har du för förväntningar på den matchen?
- Har inte så mycket förvätningar… Lär bli en helt okej match om Sabotage kommer med sitt bästa.

Vad ser du mest framemot på Blast?
- Svår fråga. Ingen aning faktiskt, det är så jävla mycket feta grejer som kommer gå ner. Kanske Mr Cool mot Henry, den är jävligt efterlängtad.

Vad är det roligaste med Sabotage?
- Det roligaste med sabotage är hans rap och att han alltid har någonting runt munnen, som en mjölkmustasch eller något liknande.

Sabotage:

Du möter Gustav Fasa den första dagen. Vad har du för förväntningar på den matchen?
- Har inga större förväntningar.

Vad ser du mest framemot på Blast?
- Tråkigt nog så vet jag inte …

Vad är det roligaste med Gustav Fasa?
- Vad är inte roligt med Gustav Fasa?

Och med detta inlägg sätter vi punkt för ännu en battle-försnacks-vecka här på bloggen. Jag, Matias Rankinen, samt mina kollegor Pontus Gustavsson och Tom Samuelsson kommer dock vara på plats på Blast och ge er texter i efterhand om hur det var, och kanske också lite uppdateringar på Facebook under själva eventet. Ni som är på plats: kom gärna fram och snacka lite! Förhoppningsvis har vi också några Whoa-stickers att bjuda på. Ses i helgen!

Forum: [Övrigt] Blast försnack (kortintervjuer med battlare)

Läs mer:

Blast försnack: Jimmy Pistol och Dirtbag Dan

Matias Rankinen — Wed, 01 May 2013 20:47:50 +0000

Visst, valborg var kul, men de flesta av oss håller nog med om att denna veckas (eller månads? Års?) största händelse är Blast. På fredag och lördag är det dags på Babel i Malmö, och vi på Whoa fortsätter att kittla battlerapparna under fötterna för att få dem att säga något kul. Idag uttalar sig inga andra än Malmöfavoriten Jimmy Pistol och en skäggig kille från andra sidan Atlanten: Dirtbag Dan.

Jimmy Pistol:

Du möter Dirtbag Dan på eventets andra dag och vissa skeptiska vindar har blåst efter din match mot Pat Stay förra året. Hur är matchformen nu?
- Allt beror på hur pass nykter jag kan hålla mig under första dagen, antagligen kommer jag vara extremt bakfull under dag 2 och då blir det en repris av min insats mot Third-Eye och O-Hund i Kärleksattacken.

Vad på Blast ser du mest framemot, förutom din egen match?
- Ser absolut mest fram emot att gå loss på sushin och all gratis dricka backstage. Annars ska det bli kul att äntligen få se Grizzly battla live, det har jag drömt om en längre tid.

Vad är det roligaste med Dirtbag Dan?
- Att han tror att han är känd.

Dirtbag Dan:

You were in Malmö almost exactly a year ago, at the O-Zone 2-year anniversary. How do you feel about coming back?
- Stoked to be coming back to Malmö. We had too much fun last time. It’s not everyday we get to share the stage with so many legends of the game.

Do you know Jimmy Pistol, and what are your expectations on your battle att Blast?
- I met Jimmy last year. I was there when Pat Stay both physically and verbally raped him. He’s a good enough dude. I’m looking forward to destroying him.

What’s the funniest thing about Jimmy Pistol?
- The funniest thing about Jimmy to me is that his name is pronounced ”Yimmy”.

Forum: [Övrigt] Blast försnack (kortintervjuer med battlare)

Läs mer:

Blast försnack: Mr Cool & Henry Bowers

Matias Rankinen — Tue, 30 Apr 2013 17:00:04 +0000

Blast-eventet på Babel i Malmö närmar sig med stormsteg; när det här publiceras är det tisdagkväll och såväl ni som undertecknad är förmodligen på lyset som majbrasor. Men det gör vi helt fel i, för här berättar Mr Cool och Henry Bowers kort om sina tankar inför matchen på lördag – som förmodligen är en av Sveriges mest framemotsedda battles någonsin.

Mr Cool:

Din match mot Bowers är sen länge framemotsedd. Vad har du själv för förväntningar på den battlen?
-Jag förväntar mig att det blir en rolig battle. Jag kommer försöka hålla så jämna steg jag kan med hans delivery som är några steg över mitt och han kommer förhoppningsvis försöka hålla jämna steg innehållsmässigt där han ligger efter mig vanligtvis. Så jag förväntar mig en jämn battle och att han kommer med annat än sina vanliga kiss-och-bajs-och-prutt-skämt.

Förutom din match mot Bowers: vad på Blast ser du mest framemot?
- Third Eye & O-Hund vs Zamora & Hans Wiklund är höjdpunkten när det gäller de svenska matcherna, Crome vs Dizaster när det gäller de engelska. På scen ser jag fram emot Hopsin för honom har jag precis börjat lyssna på, Öris missade jag förra gången så det ska bli kul att se, nu när Plattan finns på Spotify hoppas jag på en eller två låtar därifrån också. Copywrite ska bli intressant att se och JaQe såklart, fast han tycker att jag är rasist.

Vad är det roligaste med Henry Bowers?
- Jag tycker inte att Bowers är så där ”haha-rolig”, han är stabil, höga nivåer på samtliga parametrar men inga sjuka toppar förutom möjligtvis mysfaktorn. Han är lite battle-sveriges svar på Tekkens Whoarang, han är allas favorit tills dom blir insatta. Det är ju inte direkt så att dom som själv håller på med battles sätter Bowers speciellt högt på sin ranking när det gäller svenska battlare. Om jag ska välja ut en sak som verkligen är roligast med Bowers får det bli hans röst, han har en rolig röst, han låter som en gubbe… han låter som Onkel Fix ansikte ser ut.

Henry Bowers:

Det var länge sen du battlade och ännu längre sen du gjorde det på svenska. Hur är matchformen egentligen?
- Jodå. Hade lite ångest ett tag när jag bara hade typ en rad färdig men nu veckan innan jag for till USA skrev jag färdigt allt så nu känner jag mej i toppform.

Vad förutom din egen match ser du mest framemot under Blast-eventet?
- Ser mest fram emot att se Hopsin live. Nils mot Pat Stay ska bli jävligt kul också.

Vad är det roligaste med Mr Cool?
- Hans navel.

Forum: [Övrigt] Blast försnack (kortintervjuer med battlare)

Läs mer:

Blast försnack: Grizzly/Martin Zamora & O-Hund/Third Eye

Matias Rankinen — Mon, 29 Apr 2013 20:49:24 +0000

Denna vecka eldar vi upp stämningen inför Blast, den stora hiphopfestivalen som tar plats i Malmö på fredag och lördag! Genom snällt inlindade frågor med sluga baktankar försöker vi få de olika battlerapparna att säga taskiga om varandra. Redan förra veckan snackade vi med O-Hund och Third Eye, likaså med Martin Zamora & Grizzly, och idag får ni se vad det pratades om. Mötet mellan de fyra ser du på eventets första dag och det känns som att det kan bli något särskilt – tag-team är åtminstone enligt undertecknad ofta lite extra kul.

Grizzly och Martin Zamora:

Ni har aldrig tagteamat tillsammans innan; hur känns det inför er första match tillsammans?
- Det känns bra, våra stilar känns ganska lika och det känns som vi kompletterar varandra bra. Dessutom känns det som vi är lite på samma plats rent mentalt när det kommer till det här med battles.

Vilken taktik ska ni använda för att knäcka era motståndare?
- Vi ser detta som vilken battle som helst och har därför inte ändrat taktik från hur vi brukar köra. Våra stilar har funkat för oss tidigare så vi kör på som alltid.

Vad är det roligaste med Third Eye och O-Hund?
- Är dom så roliga egentligen?

O-Hund och Third Eye:

Som tag-team:are har ni varit ett extremt uppskattat radarpar. Vad beror det på?
- Det kan bero på att vi båda är uppväxta i Compton där vi en dag år 1995 träffades ”on da corner” vid några brinnande tunnor, sköt lite hoops och gav lite ”dolla dolla bills ya’ll” till våra ”baby mamas”. Det var då vi fann intresset för ”gun bars” som vi fortfarande använder oss flitigt av i våra tag-team battles.

Vilken taktik ska ni använda för att knäcka era motståndare?
- Det får våra vänner Slum Kraggy from De Head Noddy Crew och Chicken Wing Bill from the Cadillac Army Crew svara på. Det är nämligen de som hanterar vår ”buiznezz”.

Vad är det roligaste med Grizzly och Martin Zamora?
- Vi tycker inte det är läge att snacka om det nu efter Tupacs död.

Forum: [Övrigt] Blast försnack (kortintervjuer med battlare)

Läs mer:

Blast försnack: R-Man och Pziclone

Matias Rankinen — Sun, 28 Apr 2013 16:16:22 +0000

Nästa helg, den tredje och fjärde maj, går ett av Sveriges hittills största hiphopevent av stapeln – om inte till och med det största. På Babel kommer battlerappare, artister och fans mötas för en fantastiskt kavalkad av battles, uppträdanden och mingel.

Men. Låt oss inte kramas riktigt än. Några av de som ska till Blast är trots allt där för att göra upp med varandra i ringen. För att ytterligare elda på stämningen vill vi på Whoa låta dem komma till tals lite, lite grann här på bloggen, som en uppladdning inför helgens event.

Den gränslösa islänningen R-Man, från Rappare i Samverkan, möter Linköpingssonen Pziclone, som inte battlat sedan Vendetta. Här är deras tankar inför matchen:

R-Man:

Din och Pziclones battle är förlagd till eventets första dag. Är det skönast att battla första eller andra dagen?

- Det är definitivt skönast att battla första dagen och kunna gå loss sen och dricka sig redlös med Ohund och Third Eye. Anledningen till att deras battle hamnade på första dagen är just deras alkoholmissbruk. Pziclone är ju också en alkoholist av guds nåde. Det fattas bara att Nicko Mack också kör första dagen, men Hyper la den på dag 2 bara för att jävlas.

Vad har du för förväntningar på er battle?

- Det är inte eventets hetaste match-up på förhand, men jag tror den har en enorm potential, för vi har båda en jävligt hög högstanivå. Den kan också bli skit, för vi har även en tendens att slacka med förberedelserna. SMS Audio har slängt in lite hörlurar till samtliga vinnare har jag för mig, så jag förväntar mig att vinna dem. Mina Jays One har fått glapp i kontakthoran och det är riktigt jävla störigt. I övrigt är Pziclone en jävel på att slåss, och jag tackar aldrig nej till lite klassiskt hederligt handgemäng, så förhoppningsvis kan vi puckla på varandra lite i logen.

Vad är det roligaste med Pziclone?

- Han är rätt oväntad. Han säger saker som att han suger sin motståndares pappas kuk, knullar med män och sånt som är förbjudet enligt alla hiphopideal. Folk skrattar åt honom och inte med honom när han gör det, men han förstår ju inte det och istället så tar han det som en uppmuntran till att fortsätta. Här nere i Skåne kallas han Suckadick-lone.

Pziclone:

Det var ett bra tag sen du battlade. Hur känns det att göra comeback på Blast?

- Varit upptagen och allmänt osugen sen jag tog paus och ligger som vanligt efter med skrivandet men det ska bli kul att köra och träffa gänget igen.

Vad på eventet ser du mest framemot?

- Ser fram emot att förhoppningsvis bli inspirerad av atmosfären och få nytändning.

Vad är det roligaste med R-Man?

- Roligast med R-man är att han förlorade mot Grizzly i Vendetta.

Forum: [Övrigt] Blast försnack (kortintervjuer med battlare)

Läs mer:

Intervju: Adam Tensta

Tom Samuelsson — Tue, 19 Mar 2013 18:17:14 +0000

Igår släppte Adam Tensta mixtapet The Undeniable Tape (som ni kan läsa om här). Whoa’s skribent Tom Samuelsson fick tag på honom för en intervju om mixtapet, samarbetena och framtiden:

Hur känns det, såhär dagen efter släppet?
- Det känns alltid spännande. Man hoppas att folk ska gilla det.

Vad har varit din grundtanke bakom mixtapet?
- De flesta av låtarna har redan cirkulerat ute redan på olika håll, genom singlar eller på tidigare album – men vi ville samla dem i ett enda släpp.

På första spåret Lights At Bay har du arbetat med David Sandström från hardcorebandet Refused, hur kom det samarbetet till och hur gick det att arbeta?
- Jag och David har spelat tillsammans länge, han har bland annat spelat trummor med mig på mina turnéer, så vårt samarbete går långt tillbaka. Låten Lights At Bay släpptes först på min skiva Scared of the Dark, men vi tyckte att den verkade gå över eller under folks huvud så vi gjorde en musikvideo till den och valde att släppa den igen.

Du och David kommer ju från ganska olika musikaliska bakgrunder, du kommer från en hiphop-bakgrund och han kommer från en hardcore-bakgrund. Hur har det påverkat det musikaliska skapandet?
- Det har gått bra. På många sätt så har hiphop och hardcore-scenerna en liknande historia. Båda har fötts ur samma medvetenhet, utanförskap och ilska, även om de ju soundmässigt är ganska olika, haha.

Varje spår på mixtapet har en gäst, hur kommer det sig? Hur valde du artisterna du valde?
- Att ha gästartister på alla spåren var ett medvetet val. Jag ville ha med svenska artister jag gillade och tyckte förtjänade att lyftas. Det känns kul att ha kommit till en nivå där man både kan hjälpa till att lyfta andra artister, samtidigt som man kan bli lyft själv. Det handlar om att samarbeta och äta av varandra för att komma framåt.

Hur stor roll har du själv i produktionen bakom instrumentalerna?
- Produktionsmässigt har jag gjort musiken med i princip samma team som jag började göra musik tillsammans med sedan starten. Jag började göra musik med Addeboy vs Cliff, Shitsmiths, Leslie, OK Franklin, Howard Who med flera och vi var alla oetablerade som artister när vi började runt år 2006. På The Undeniable Tape finns det lite andra producenter som varit med också, som Jeffro från Large Money Entertainment och Duvchi.

Jag har påbörjat arbetet med ett kommande album också, och det är ungefär 20% färdigt. På det kommer jag att utforska lite nya sound ännu mer.

När du började med musik hyllades du för att du var en av de första i Sverige som på allvar blandade elektronisk musik med hiphop. Idag ser man trenden gå mer och mer åt det hållet, vad är dina tankar kring den utvecklingen?
- Jag tycker att det mellan hiphopen och musik i allmänhet finns många parallella trender. Enligt mig går det inte att definiera vad som är ”hiphop-soundet”, utan det utvecklas hela tiden. Hiphopen speciellt har alltid influerats mycket av andra genrer, ända sen starten när man samplade discomusiken. Jag tycker det är naturligt att hiphopen utvecklas i olika riktningar, ibland går det tillbaka till boom bap-soundet, och ibland möter det andra genrer.

Har du någon favoritplats du tar dig till när det gäller att hitta inspiration?
- Någon sådan plats finns inte för mig, jag får upp idéer i huvudet hela tiden, det kan vara överallt.

Hur har resan från Tensta fram till där du är idag varit påverkat dig som person?
- Det är en svår fråga att svara på. Jag bor ju fortfarande i Tensta, men resandet gör att jag hinner ju inte umgås med mina boys varje dag längre. Men samtidigt är det ett privilegium att få resa och uppleva. Överallt jag är får jag nya influenser. När jag började såg jag mig som alternativet till den hiphop som fanns på den svenska hiphopscenen, och jag trodde aldrig att det skulle bli så stort som det har blivit idag.

Vad är tanken bakom Respect My Hustle (RMH)?
- Det började med att vi var ett gäng boys som gjorde musik tillsammans. Det var jag, Cami, Henok Achido, Scoop och RoRo bland annat. Ett gäng från Tensta helt enkelt. Någonstans på vägen träffade vi Babak Azarmi, som var producent. Efterhand som vi jobbade med honom märkte vi att han hade talanger inom andra områden också, han var helt enkelt grym på att styra upp saker. Det slutade med att Babak blev vår manager och vi startade RMH som ett managementbolag.

På vägen träffade vi även Thomas Gunnarsson som blivit en väldigt viktig del av RMH. Thomas var en del av rapgruppen The Narcs (The Narcissists), och har tidigare haft bloggen My Best Friend Is My Grind och varit väldigt insatt i grafitti-scenen. Nu driver han grafittibloggen Tags & Throws som blivit väldigt uppskattad.

I slutändan är RMH ett gäng boys som hjälper varandra och håller varandra om ryggen helt enkelt. Med RMH och Babak så förenklar vi skapandet för oss. Folk verkar ha fått om bakfoten att RMH skulle vara ett skivbolag, men så är det inte.

Kommer det att bli en turné med The Undeniable Tape?
- Det hade såklart varit roligt, det är alltid kul att spela ute. Men det är inget planerat egentligen. Eventuellt isåfall några spelningar i maj runtom i Skandinavien. Kanske tillochmed Tyskland, Österrike och Schweiz. Men tanken är väl att inte köra igång en turné förrän jag släpper första singeln från det kommande albumet. Artistlivet har ju två sidor, att göra musik och att spela den ute. Det är viktigt att ha en balans mellan de båda.

Hur lyckas du själv att hålla en balans mellan ditt musikskapande och turnerandet?
- Haha, första åren fuckade jag upp det totalt. Efter att jag släppte mitt första album A Tensta Thing gjorde jag hela 260 spelningar, bara under 2008, och totalt har jag nog gjort 800-900 spelningar.

I somras var du med i ett musiksamarbete som hette Kwaai tillsammans med Cleo, Syster Sol, Chords, Dirty Jens och Mofeta & Jerre. Berätta lite om vad det var och vad det betydde för dig.
- Kwaai var ett musikaliskt samarbete mellan artister från Sverige och Sydafrika. Det var från början Mofeta från Mofeta & Jerre som började dra i det och satt över internet och knöt kontakter för att få det att bli av. Sen så fick han med oss andra och vi åkte ner. Jag visste redan innan vi åkte ner att det skulle vara många olika stilar och språk som skulle blandas och det var det, stundvis kändes det som att vara med i en dokusåpa. Men jag var öppen för det och resan var väldigt lärande. Resan är en erfarenhet jag kommer minnas länge.

På The Undeniable Tape finns låten The Fog med Chords, kom den till under resan?
- Jag hade redan börjat skriva på den innan vi åkte, men jag visste att Chords skulle vara upptagen efter släppet av sitt album Looped State of Mind och inte gå att få tag på i Sverige, så jag väntade tills vi var nere i Sydafrika.

Kommer det att släppas mer musik från Kwaai-samarbetet?
- Jadå, vi spelade tillsammans in runt 30 låtar där nere, så det kommer. Tids nog.

Forum: Intervju: Adam Tensta

Läs mer:

Intervju: Nimo om nya skivan ”Till slut”

Jon Mauno Pettersson — Mon, 17 Dec 2012 10:24:39 +0000

Att Nimo (Nimo Cheebs) inte har släppt en egen skiva än är egentligen ganska egendomligt. Speciellt med tanke på hur länge han har varit ett namn på den svenska hiphopscenen. Få har nog missat hans mixtapes Brush från en annan mush och Brush från en annan mush vol 2, eller för den delen hans framträdanden tillsammans med Näääk. Men nu är det äntligen dags. Den 19 december släpper Nimo albumet Till slut där Står för min med Ison & Fille är den första singeln. Whoa har pratat med Nimo om skivan som snart släpps. Till slut.

Hur länge har du arbetat med skivan?
- Skivan har jag egentligen gjort om tre gånger. Jag började arbeta med den för flera år sen. Men låtarna har bytts ut med tiden. Låtarna jag gjorde för tre år sedan är inte med på denna skiva. De blev för gamla allt eftersom att tiden gick.

Varför har du ändrat dig flera gånger?
- Första gången var jag inte nöjd. Sen bytte jag label från Slangmusik till Universal. Så allt sköts upp. Och sen blev jag rastlös och ganska mätt på låtarna. Jag ville göra nya låtar, så då blev det nya låtar.

Har skivbolagsbytet påverkat din musik?
- Nej det har inte påverkat musiken. Det är bara etiketten som ändras. Jag arbetar fortfarande i Slangmusik-studion.

Vad händer med de gamla låtarna nu?
- De kommer släppas på olika mixtapes och b-sidor. Allt släpps till slut i samband med albumen.

Hur skiljer sig denna platta från tidigare släpp, Brush från en annan mush vol. 1 och 2?
- Inte så mycket egentligen. Det är fortfarande dagboksfasoner. Jag gör låtar om det jag känner för just den dagen. Det går ofta snabbare och blir bättre. Det är fett svårt att skriva om ett visst ämne, typ en låt om brudar. Men om det är på riktigt då blir det inte svårt. Så det är det konceptet. Jag ventilerar på låtarna.

Kan du berätta om albumnamnet “Till slut”?
- Under alla år, ända sedan vi släppte mixtapes och Mina Gangsters med Näääk, har folk frågat när skivan kommer. Så det har vägt ganska tungt på ryggen. Jag vill inte vara den som aldrig kommer med något nytt. Så det känns skönt att äntligen släppa.

Känner du dig lättad?
- Ja, absolut. Det känns som att ta examen, lite nervöst. Men man har lyckats.

Är du nöjd med resultatet?
- Ja, jag är nöjd. Lyssnade på den imorse, rakt igenom. Och jag är fan nöjd. Det jag ville få ut är med. Men jag är redan hungrig på nästa. Det ska inte gå år till nästa platta. Redan på måndag börjar jag om på nytt.

Hur känns det att släppa ett eget album och “stå på egna ben”?.
- Det har aldrig varit så viktigt att göra det helt själv, men det är viktigt att ha möjligheten. Jag har aldrig reflekterat över den grejen. Det känns najs, men är inget jag reflekterar över.

Kommer du turnera själv någonting eller blir det tillsammans med Näääk?
- Vi turnerar nu, och då spelar vi låtar från bådas skivor. Så vi blandar. Konceptet funkar bra, så vi kör på. Vi har ju gjort såpass många låtar tillsammans. Det vore skumt att göra show utan honom.

Har du något favoritspår på plattan?
- Vet inte… Jag gillar låten jag gjorde med Näääken och Abidaz, Wuddup. Även Para finns med Abidaz. Men jag gillar alla. Alla spår är lika värda.

Forum: Intervju: Nimo om nya skivan "Till slut"

Läs mer:

Intervju: Jocke – En annan sida av Sverige

Jon Mauno Pettersson — Fri, 07 Dec 2012 13:10:07 +0000

Foto: Jon Mauno Pettersson

Om jag säger “Jocke” så tänker de flesta förmodligen: “Vem är Jocke?”. Och det är inte speciellt konstigt. Joakim “Jocke” Horwath är ett relativt okänt namn på den svenska hiphop-scenen. Den 19-årige rapparen från Hisingen i Göteborg har varken släppt någon singel eller EP och har trots många års skrivande av texter aldrig gjort något riktigt släpp. Förrän nu. Whoa stämde träff med Jocke och Aje, initiativtagare till projektet En annan sida av Sverige och en av förgrundsfigurerna i Kartellen, för att få ett svar på frågan “Vem är Jocke?”.

I ett grått Göteborg, i en minst lika grå förort vid namn Tuve, träffar jag Jocke, Aje och producenten Karo “Kaynine” Nasiri. På puben Raffes i Tuve centrum är det relativt glest med folk, men de flesta som är där verkar känna Aje som likt Jocke också är född och uppvuxen i Tuve.

- En annan sida av Sverige är ett projekt som startades av mig tillsammans med Geir Stakset, som är bror till Sebbe Staxx. Vi anordnar föreläsningar mot droger och missbruk och startar nu även upp en musiksektion. Vi vill fånga upp personer på glid. Och jag fångade upp Jocke från gatan och satte in honom i ett sammanhang, förklarar Aje.

Aje, som stått som grund till boken Gängmedlem och skrivit Kartellen-låten Skånegatan 365, berättar att projektet samarbetar med Kartellen men att de inte är en del av Kartellen. En annan sida av Sverige är ett eget projekt. Och Jocke kommer vara en av killarna de kommer satsa på.

Jocke berättar att det är mycket på gång just nu. Att allt gått snabbt. När Aje ringde och berättade att de ville att han skulle vara en del av En annan sida av Sverige så trodde han först att någon drev med honom.

- Jag blev chockad. Jag satt liksom med grabbarna och lyssnade på Kartellen när han ringde. Det kändes overkligt, säger Jocke samtidigt som han kliar sig på sin tatuerade underarm.

Det var i samband med att Jocke hamnade på ett ungdomshem som han började skriva musik. Då var han 12 år gammal. Han berättar att han behövde någon att prata med. Och den någon fick bli ett papper och en penna.

- Jag skrev och skrev, men det fanns ingen studio eller någonting på det stället. Men sen hamnade jag på ett annat ungdomshem med inspelningsmöjligheter. Och på den vägen är det.

När han började spela in låtar så var det ingen annan än han själv som fick höra hans låtar. Han spelade in och lyssnade på sin mp3-spelare. Men i samband med att Kartellen klev in på den svenska hiphopscenen så släppte han, tillsammans med vänner, en låt och video vid namn Underground becknare.

- Jag tror folk tyckte vi var “töntar” som spelade in videon. Men det var ballt. Jag var bara 16 år men människor i alla åldrar kunde träffas i samband med musiken. Alla mina vänner älskar hiphop, så musiken visade sig vara ett bra sätt att umgås, förklarar Jocke.

Jag undrar om Underground becknare ligger kvar på Youtube. Men Jocke berättar att han tagit bort den.

- Har du tagit bort den? bryter Aje in.

Jocke nickar och förklarar att han knappast vill ha gammalt material ute på Youtube. Men Aje avbryter honom.

- Du ska inte skämmas för sånt. Det spelar ingen roll om du var sämre då, det visar bara hur du var då och att du utvecklas. Lägg ut den igen! säger Aje bestämt.

Jocke förklarar att han tidigare inte haft speciellt bra förebilder, utan att det mest varit grabbar som gör dumma grejer som han sett upp till. Men Aje och Sebbe Staxx har blivit som mentorer och storebröder för honom. Han berättar att Sebbe Staxx brukar kalla honom för Mini-me.

- Först tänkte jag: “vad fan menar du?”. Sen såg jag en bild på Mini-me. Och han är ju tvärful! skrattar Jocke.

Foto: Jon Mauno Pettersson

Men trots att Jocke förklarar att han har ett bra liv idag med jobb och bostad så har vägen inte alltid varit lätt. Fem år på ungdomshem har satt sina spår och han förklarar att alla hans vänner är mer eller mindre kriminella.

- När de sitter och planerar brott så sitter jag och skriver musik. Jag har varit där och jag ser problemen varje dag. Men ingen vill vara kriminell. Nu har jag fått möjlighet att satsa på musiken. Tack vare Aje. Så nu kör jag all-in på detta.

När det kommer till musiken så förklarar Jocke att det kommer bli mycket texter om livet som han upplever det. Hårda texter. Det kommer präglas av mycket frustration och reflektioner kring de problem som finns i Sverige.

- Man känner frustration över varför vi inte fick samma chans som vissa andra. Jag menar, folk lever fattigt samtidigt som det det finns andra som har egen pool bara 500 meter bort. Och det är inte bara i Tuve, utan hela Göteborg, säger Jocke.

Idag spelar Jocke främst in med producenten och vännen KayNine, men han har även spelat in hos Matte Caliste i Stockholm. Det blir även samarbeten med andra personer involverade i En annan sida av Sverige, såsom Lani Mo, AliAmmo och Crome. Jocke berättar att han träffade en av sina förebilder, Blues, när han var i Stockholm för en tid sidan som gav god respons på hans musik.

- Det kändes stort att han lyssnade och diggade. Blues och Latin Kings är stora förebilder.

Men allt är inte oproblematiskt i Jockes liv. Så sent som för ett par månader sen stormade insatsstyrkan in i hans lägenhet. Förstörde hela dörren. Jocke berättar att det senare visade sig att de begått ett misstag och gått in i fel lägenhet. Men att de vägrar ersätta Jocke för den trasiga dörren.

Jocke tar en klunk kaffe och suckar.

- Jag vill ju bara försöka göra musik numera.

Aje, Jocke & KayNine
Foto: Jon Mauno PEttersson

Forum: Intervju: Jocke - En annan sida av Sverige

Läs mer:

Intervju: Näääk

Jon Mauno Pettersson — Wed, 05 Dec 2012 13:51:47 +0000

Foto: David Kaijser

Klockan har hunnit bli åtta på kvällen. Det är lördag. Tanken att en intervju med Matar “Näääk” Samba ska hinna bli av innan hans spelning på Tabberas i Uppsala känns avlägsen. Så avlägsen att jag redan börjat planera om kvällen.

Då piper telefonen till.

“Kan du ses typ nu?”

Snabba ryck.

Nimo sitter och följer sitt Inter passionerat på en av storbildsskärmarna i en högljudd sportbar. Mitt emot honom sitter Näääk som uttråkat fingrar på sin mobil. Ett par polare till rapparna och deras DJ, Jason, sitter och vräker i sig mat. Jag smuttar på en öl.

Trots att Näääk främst är i Uppsala för att genomföra en spelning så passar han även på att slå två flugor i en smäll. Innan jag möter upp honom så har han precis varit och hälsat på veteranen DJ Large i hans studio.

- Vi hade tänkt försöka spela in något, men det blev lite tight med tid, säger Näääk samtidigt som han smuttar på en cola.

Näääk har efter tre års uppehåll till slut släppt sin andra platta. Skivan, som heter Mannen utan mask, har tagit tid att göra. Men efter hårt arbete är den äntligen klar och härnäst väntar turné för Stockholmsrapparen. Givetvis tillsammans med kollegan och tillika hans polare Nimo.

- Det har varit hårt jobb. Men jag är nöjd med skivan. När den var klar så visste jag direkt att den var bra, berättar Näääk.

Skivan har genomgående fått goda recensioner. Och det är något som Näääk nästan borde ha blivit van vid att få. Jag undrar om han blivit bortskämd med goda recensioner.

- Det är klart man vill ha bra recensioner. Man har lagt ner kropp, själ och hjärta i en skiva. Jag tror ingen tar recensioner med en klackspark. Men man är inte beroende av dem heller. Bara den som betygsätter har koll så är det lugnt. Så det är klart man blir glad, oavsett om det är en fyra eller en femma.

Innan Mannen utan mask släpptes diskuterades det huruvida Näääk skulle förnya sig eller om det skulle bli en till skiva om Whisky och fest. Att det fanns en problemtik för honom att fortsätta med det som folk lärt sig att älska, utan att bli enformig.

- Jag har inte medvetet försökt förnya mig. Men samtidigt har det gått lång tid sen förra plattan, och vissa låtar på den är skrivna för nästan sex år sedan. Men jag rappar om det liv jag lever. Rap är enformigt. Vissa rappar bara om politik. Jag rappar om det jag rappar om. Men jag tycker inte att det är någon dålig sak.

Titeln på den nya skivan, Mannen utan mask, vittnar om en ärlig och öppen Näääk. På flera spår belyser han det faktum att varje dag inte är en fest i hans liv. Att han också har dåliga dagar.

- Jag har aldrig varit oärlig i min musik. Men nu visar jag nya sidor, att det även kostar att ha roligt.

Eftersom han alltid är ärlig i sin musik undrar jag om det finns något han inte skulle kunna rappa om.

- Mycket. Egentligen allt som jag inte rappar om idag. Jag brukar inte sjunga om politik. Jag är heller inte samhällskritisk i min musik. Det är inte den jag är.

Inom rapvärlden kan det ibland upplevas vara en merit att ha suttit i fängelse. Det har Näääk gjort. Och på tal om ärlighet så undrar jag om han medvetet valt att inte rappa om sin tid bakom lås och bom.

- Ja, fast det har aldrig varit någon hemlighet egentligen. Alla kan nog hålla med om att åka fast är ett misslyckande. Finns saker som jag hellre rappar om. Jag menar, det händer roligare saker på en fredagskväll än vad det gör under ett år på kåken.

Foto: David Kaijser

Fredagskvällar är något som många förknippar med hans musik. Whisky, öl, tjejer och fest. Men det är en bild som inte nödvändigtvis stämmer.

- Folk tror jag är ute och festar på klubben varje dag. Men det är snarare något jag gör kanske varannan månad. Det jag gillar mest är pubbar och typ pizzerior. Eller, egentligen spelar det ingen roll var det är. Det är sällskapet som är det viktiga.

Men det kostar att leva. Idag kan Näääk leva på pengarna han drar in via sin musik. Men så har det inte alltid varit. Han berättar att han inte haft speciellt många lagliga jobb, men att han haft vissa som gått att kombinera med musiken.

- Jag sålde digitalboxar under typ tre år. Det funkade då. Men när det blev mer musik i mitt liv så blev det diverse olika ströjobb. Typ takläggare. Sånt som funkade att göra samtidigt som man höll på med musik. Och samtidigt som man festade.

Två killar kommer fram och ber om att få ta en bild. Vi börjar därefter prata om Uppsala. Näääk har en del släkt i staden, men besöker den främst om det är något speciellt som händer. Han förklarar att det oftast är roligare för hans syskon i staden att hälsa på honom i Stockholm. Medan vi pratar om Uppsala så glider samtalet in på rap- och reggae-gruppen Labyrint som kommer från Gottsunda i Uppsala. På internet finns det många som efterfrågar ett samarbete mellan honom och Labyrint.

- Vi är alla polare, men det har inte blivit av bara. Men det blir mer och mer att rappare gör låtar med varandra. Jag gillar Labyrint som fan så jag hoppas vi kommer jobba i framtiden, förklarar han.

Tidigare i år släppte Näääk även en låt tillsammans med Sarah Dawn Finer. På tal om samarbeten. Jag frågar vad som hände där egentligen.

- Haha, det är ett flummigt samarbete. Hon kontaktade mig. Och ja, jag vart också chockad. Men hon är en fantastisk sångerska. Låten heter Stockholm. Det var inga konstigheter.

Efter intervjun sätter vi oss ner med resten av grabbarna. Nimo sitter fortfarande helt inne i sin match. Men han har blivit lite gladare: Inter har tagit ledningen. Näääk tröttnar däremot snabbt på fotbollen. Först leker han med mobilen. Sen får han nog.

- Vi drar till spelningen nu!

Stora delar av gänget följer med honom.

Kvar sitter Nimo och följer sitt Inter.

Foto: David Kaijser

Forum: Intervju: Näääk

Läs mer:

Mr Cool och Grizzly om finalen på lördag

Matias Rankinen — Wed, 28 Nov 2012 13:00:47 +0000

Nu på lördag går finalen i Vendettaturneringen ner i Malmö, efter ett halvår av åttondelsfinaler, kvartsfinaler och senast semifinalen. Sexton rappare har blivit två: Grizzly och Mr Cool. Whoa har stämt av läget med de båda finalisterna och låter dem här komma till tals inför matchen som kommer att göra en av dem 11 000 kr rikare.

Grizzly:

Let’s face it, det var väl knappast någon innan turneringen började som trodde att du skulle nå finalen. Trodde du själv det?

- Det där har gått lite upp och ner, det var väldigt svårt att veta hur jag skulle bli mottagen när jag skulle möta Armann eftersom jag inte hade kört på så pass länge. Samtidigt visste jag att de nya grejerna skulle hålla en helt annan nivå än mina tidigare så jag tänkte att jag borde ha väldigt goda chanser i turneringen. När jag sedan hade vunnit mot Armann kände jag precis som jag sa i intervjun innan den battlen att jag mycket väl skulle kunna ta hem hela grejen.

Vad beror din enorma step-up på?

- Jag tror det beror på två saker, nummer ett är helt klart att jag helt enkelt lagt ner ordentligt med tid och fokus på att skriva och träna inför mina Vendetta-battles, till skillnad från tidigare. Sen är jag övertygad om att en annan anledning är att publiken är mer mottaglig idag för den stilen som jag kör. Även om jag gör det betydligt bättre idag av ovan nämnda anledning så kör jag ändå samma stil som jag gjorde i mina första battles också. Publiken utvecklas i takt med att vi som utövare utvecklas och nu kommer man inte så långt med bara skojiga rader och rimscheman utan djup längre. Detta är en helt naturlig utveckling som jag tycker man kan se i alla battleligor runt om i världen.

Vad tror du om dina chanser på lördag?

- Jag ska vara ärlig och säga att detta är den svåraste motståndare jag ställts inför hittils, både inom och utanför Vendetta. När jag mötte Armann visste jag som sagt inte hur jag skulle bli mottagen men jag visste att det skulle bli en jävligt svår battle. När jag sedan mötte PziClone och Nomad kände jag istället att detta är två battles som jag borde vinna men att möta Cool nu tar mig tillbaka till den där ovissheten som infann sig i början. Det känns som 50/50.

Vad är det roligaste med Mr Cool?

- Förutom det faktum att han är en 30-årig battlerappare med åldersnoja så är det hans timing, han har en helt enastående timing som gör att han kan få skratt från publiken oavsett vad fan han säger. Plus att han vet exakt hur långt man kan dra ett skämt utan att det bli tjatigt, samtidigt som han medvetet kan gå över den gränsen då och då och ändå få det att fungera.

Säg att du vinner på lördag: vad gör du med prispengarna?

- Det första jag gör är att köpa varsin Cosmopolitan till mig och Anton, efter överenskommelse! Längre än så har jag inte tänkt, men det skulle nog kunna resultera i en resa.

Vill du hälsa Mr Cool något?

- Nej, inte nödvändigtvis, han ringer mig ändå varje jävla dag.

Mr Cool:

Är det väntat att du är i final?

- Jag visste hela tiden att jag skulle ta mig till final men jag trodde aldrig att jag skulle lyckas göra det.

Många ser dig som en av de bästa. Hur stor utvecklingspotential har du?

- Jag känner, utan att blåsa mitt eget horn, att jag den senaste tiden legat ett steg före de flesta på svenska scenen. Hela vinkel-over-bars-grejen och att jag började med att hålla ett tema rakt igenom och plantera en grej i början av en rond för att sen återknyta i min closer och så vidare. Nu har många börjat med samma grej så jag har fått utveckla något nytt. Om man kollar mina battles så ser man att jag alltid testar något nytt, mot Shazaam prövade jag ”the silent treatment” till exempel, det var värt ett försök.

Vad tror du om dina chanser på lördag?

- 55/45 till min fördel.

Vad är det roligaste med Grizzly?

- Förutom hans utseende så är det roligaste med honom att han är så jävla ordentlig och förståndig, en avundsvärd egenskap men samtidigt jävligt roligt. Om Grizzly hade varit otrogen eller snackat skit om en gemensam kompis hade jag varit tvungen att omvärdera hela min världsbild.

Säg att du vinner på lördag: vad gör du med prispengarna?

- Jag kommer ge allt till domarna… hade någon med standardhumor svarat. Jag kommer ta en weekend i Prag, 11000 är inget för mig.

Vill du hälsa Grizzly något?

- Vinnaren bjuder på ett glas skumpa, deal?

Finalen i Vendettaturneringen äger rum på Babel i Malmö, nu på lördag 1 december. Här är Facebookeventet med all nödvändig information. I forumtråden nedan kan du tippa vinnaren, eller bara spekulera kring matchen.

Forum: [Övrigt] Mr Cool och Grizzly om finalen på lördag

Läs mer:

Intervju: Amer Sarsour – Poeternas poet

Jon Mauno Pettersson — Fri, 29 Jun 2012 10:25:42 +0000

Han kallar sig ”Poeternas poet”. Det låter självsäkert, nästan kaxigt. Men Amer Sarsour är inte kaxig, han är bara självsäker. Det, kryddat med ödmjukhet.

Whoa.nu träffar Amer vid Uppsalas kulturhus, UKK. Det har precis varit en stor mangafestival i huset och på torget nedanför. Vi tar en kaffe och kollar på medan människorna springer runt och städar upp torget. En ukrainsk byggarbetare med dödslängtan klättrar på ett av takräckena vid det stora tält som håller på att monteras ned på torget. Av en slump råkar vi även sitta utanför en av UKK:s scener där Amer tidigare har uppträtt.

Det har gått två år sedan han stod på en scen för första gången. Och de här två åren har gått snabbt. Från fritidsgården, till Dramatens stora scen, till SR Metropol. Det har gått snabbt och det har gått uppåt. Men Amer känner att det fortfarande kan gå bättre.

”Jag tycker jag är duktig. Fast alla som håller på med hiphop tycker nog att de är duktiga. Jag strävar hela tiden efter att utvecklas.”

För många är Amer Sarsour fortfarande ett okänt namn på den svenska hiphopscenen. En del ser honom förmodligen som ännu en Uppsalarappare som gjort entre via Ametists SR Metropols Kärleksattack på svensk hiphop. Men i Uppsala är Amer redan igenkänd, omtalad och omskriven. Inte för sin rap, utan snarare för sin poesi och sina spoken word-framträdanden i bland annat spoken word-SM. Amer har skrivit texter sedan han var 12 år gammal. Allt började med att han hade svårt att sova på nätterna – så han började skriva. Han skrev ned ord på papper, ord som sedan blev till rim. Rimmen blev därefter till låtar. Och det hjälpte honom att sova.

“Ingen visste att jag skrev på den här tiden. Jag hade inte kommit ur garderoben eller vad man ska säga. Hiphop-garderoben. Men skrivandet ventilerade. Vissa går till psykologer, jag går till pennan och pappret.”

Allt eftersom åren gick märkte han en förändring i sitt skrivande. Rimmen började förändras, verserna blev kortare. Även känslan förändrades: det blev något annorlunda. Det blev poesi.

“När jag sa ‘jag skriver poesi’ reagerade folk typ: vadå, är du bög eller? Jag kände mest, vadå, är du? Varför undrar du för? Haha. Folk skrattade först, men nu sträcker folk fram handen. Det är facinerande hur det kan förändras. “

Amer börjar prata om rap och spoken word. Jag vill höra hans syn på skillnaderna mellan två så olika, men ändå så lika, världar.

“En man sa till mig: vill man bli en stor poet – gör inte rap. Jag tänkte på det. Han kanske har rätt. Men jag känner ändå: fuck it. Jag kör båda för jag känner att jag är bra på båda. Jag är poet, men jag rappar också. Och det reflekteras i min rap. Hiphop är mer anpassat efter vissa verslängder. I poesin känner jag mig friare. Och det reflekteras i min rap tror jag. Jag har ett skitkonstigt flow. Det är verkligen konstigt, men jag gillar det. Jag vill bygga en bro mellan hiphop och spoken word“

Amer har dock inte släppt speciellt många låtar. Det har mest blivit spelningar utan några egentliga släpp. Han förklarar att det finns låtar och texter klara, bland annat låten Ganska galet som är en mörk, eller morbid som han uttrycker det, text. Han berättar även om en lite mer svängig och kontrasterande låt som heter Psycho Bitch som gästas av vännen Simon Sez. En låt som visar att han inte bara sjunger om politik och samhällskritik. Men de är ännu inte redo att släppas.

“Jag är lite av en perfektionist. Om något ska släppas så vill jag att det ska vara kvalité. Det ska inte vara vad som helst. Jag vill ha kontroll över det som släpps. Det är lite därför som jag inte har släppt så mycket än. Men de kommer inom en väldigt snar framtid, håll utkik!“

Ett annat problem är studio och producering. Idag sitter han med sin nära vän Hassan ”Haze” Johansson framför en dator i ett litet rum och gör låtar, samtidigt som grannen dunkar i väggen och ber dem sänka volymen.

“Problemet är studio, producent och tid. Jag behöver någon som kan ge mig ett beat, låta mig recorda låten och sen mixa den. En dröm vore såklart Redline-studion. Inom snar framtid ska jag försöka få ut låtarna. Men jag letar producenter.“

Men trots att Amer inte har släppt några låtar eller är känd för sin hiphop så fick han möjlighet att framföra sin låt 1000 ord i direktsänd radio: SR Metropol. Svensk hiphops mecka. Det hela började med att Amer körde sin spoken word Förebildens fotsteg på Dramaten och sedermera släppte den på Youtube. Framförandet fick genast väldigt god respons, vilket i sin tur ledde till att DJ Salla kontaktade Amer med beröm och frågade om han varit hos Ametist.

“Salla tipsade om mig. Det var en ära, speciellt eftersom det kom från Salla. Jag har stor respekt för Salazarbröderna, inte bara för det de har gjort utan även att de faktiskt har gjort det. De är business man. När jag fick frågan om jag varit där svarade jag: Nej, men jag vill fucking dit! Jag hade även precis skrivit 1000 ord-texten och jag sa till mig själv: den här texten måste jag köra hos Ametist. Jag vägrade släppa tanken, den här måste spelas. Och det blev så. Tanken var att jag bara skulle köra poesi, men jag sa till Ametist att jag ville köra en rap. Hon var tveksam först, men jag skickade låten till henne och efter att hon hört den lät hon mig köra på villkoret: kör 110%. Och jag gjorde det. Ametist skrev sedan om mig i DN som “hetast på hiphopscenen”. Även det var väldigt stort för mig.“

I brist på bättre research frågar jag Amer om 1000 ord-låten är exakt 1000 ord. Jag vill även veta hur han gör för att komma ihåg varje ord, varje rad.

“Den är 1090 eller 1061. Den var först 1000 ord, men jag var tvungen att skriva lite mer. Haha. Det är många bars, men jag kommer ihåg den som alla andra texter. Det finns en rytm i texten som gör att jag kan komma ihåg den. Men om ett ord eller en mening skulle hoppas över skulle allt fuckas. Då förstörs connectionen mellan raderna.”

Men trots att Amer skrivit hiphoptexter och låtar genom alla dessa år så har han, paradoxalt nog, inte lyssnat speciellt mycket på svensk hiphop – förrän nu. Highwon, Ison, Fille, Hoosam, Aleks, Stor och Mohammed Ali är artister han gärna lyssnar på idag och pratar gott om. Även Carlito och Labyrint. Det är mycket Stockholm. Mycket Redline. Och man märker att Amer har stor respekt för Redline-studion.

“De gör grymt mycket bra för svensk hiphop. Jag gillar kvalité och jag vet att de här människorna har kvalité och kan stärka en. Jag tycker jag är duktig, det tycker alla rappare. Men jag strävar efter utvecklingen. En producent som Masse har till exempel lyckats få ut sina grejer och göra dem jävligt tunga, men känslan är hela tiden att det finns en kvalitetsstämpel. Hör man ett Masse-produktion så vet man att artisten också är kvalité.“

Vi börjar prata om Uppsala, staden som Amer är uppvuxen i sedan han kom från Syrien till en svensk flyktingförläggning. Amer menar att Uppsala någonstans har blivit staden som producerar talanger, men att det finns ett problem i staden: om du gör din grej, men inte kommit upp, då kommer folk att pissa på dig. Folk skrattar åt en. Men så fort man börjar bli ett namn i Stockholm, då börjar folk här att älska en. Vi diskuterar fenomenet, men lyckas inte sätta fingret på varför det är så. Fastän Uppsala har sina brister menar Amer att det inte går att göra annat än att älska staden och dess människor. Uppsala är en stor del av honom, och även om han blir trött på Uppsala ibland, så kommer han alltid ha kärlek för staden.

Samtalet om Uppsala leder oss osökt in på en annan Uppsalapoet, rappare och spokenwordartist, Henry Bowers, som idag kanske är mest känd för sin karriär inom rapbattles. Jag undrar om Amer funderat på att följa hans fotspår.

“Nils, han är jävligt duktig, respekt till honom. Men battlegrejen är inte min grej. Det är kul att lyssna på, respekt till dem. Men det har aldrig varit min grej, har aldrig riktigt fastnat. Fast man vet aldrig inför framtiden. Just nu vill jag fokusera på poesi och rap, och på att hitta människor som kan hjälpa mig utvecklas ännu mer som rappare.“

Amer är väldigt passionerad när han pratar om sin poesi och musik. Han berättar om en text han skrivit, Bubbla vidare.

”Det är en spokenword, fast på beat. Den handlar om att människor lever i sin egen bubbla. Alla är connectade på något sätt, men alla har egna bubblor. Du lever i din bubbla, jag lever i min. Alla har sina olika verkligheter. Men ibland kommer man in i varandras bubblor.”

Amer skrattar och förklarar att det är lite flummigt. Han frågar om jag hänger med.

Jag vet ärligt talat inte om jag gör det.

Men jag vet att jag vill höra resultatet.

- – - – - – -

Vill du se Amer Sarsour uppträda?

Ship to Gaza, Almedalsveckan, Visby 4/7-12

Revolution Poetry, Kulturhuset, Stockholm 7/7-12

Last Wordz – A tribute 2 pac, Stockholm 13/9-12
Forum: Intervju: Amer Sarsour - Poeternas Poet

Läs mer:

Tyga och Kendrick Lamar m.fl. till Siestafestivalen

Tom Samuelsson — Thu, 15 Mar 2012 14:15:03 +0000

Siesta!-festivalen (31 maj – 2 juni), belägen i Hässleholm mitt i Skåne gjorde idag ett renodlat hiphopsläpp. Bland akterna som släpptes var bland annat amerikanska Kendrick Lamar och nya stjärnskottet Tyga som blivit känd bl.a. efter låten Rack City.

Med i släppet var även svenska akter som grammisvinnaren Aleks, kritikerhyllade Mohammed Ali, STOR och Carlito som ackompanjeras av DJ’n och producenten Mack Beats. Whoa tog sig en snackis med festivalgeneralen, Micke Fredholm, för att höra hur vad som ligger bakom indie/electro-festivalens nya satsning på hiphopakter:

Hur känns det att boka så stora hiphopakter till lilla Hässleholm?
- Det känns bra! Vi har tidigare bokat bl.a. Dead Prez så vi är inte helt nya på hiphopspåret, men detta släppet känns galet och extremt spännande.

Är det ett medvetet val att röra sig mer mot hiphopbokningar i år? Är Siesta på väg att bli en hiphopfestival?
- Hm, nej jag kan inte hålla med om att vi är på väg att bli en hiphopfestival, vi kommer aldrig att begränsa oss till en musikstil. Vi försöker istället att se det goda i en mångfald av musikstilar.

Vi tycker det är tråkigt att många festivaler hävdar att de har ”blandad musiksmak”, men ofta förbiser musikstilar som t.ex. hiphop, så vi valde att försöka täcka det. Vi vill inte exkludera någon, vi är medvetna om att alla människor har olika musiksmaker. Till exempel i ett kompisgäng så har man ju sällan lika musiksmak allihopa, och till och med här på Siesta-kontoret har vi ibland väldigt olika uppfattning om vad som är ”bra musik”.

Undersökningar som har gjorts har visat att de flesta som gillar Siesta gör det för att vi har en väldigt bra festivalstämning. och det tror jag kan bero på att vi försöker ha ganska varierade bokningar. Genom att göra det lyckas vi samla alla olika sorters människor som kommer hit för att de kanske ”gillar vars ett stort band som bokats, men kanske inte inom samma genre”. Vi försöker ha något för alla.

Kan vi se fram emot fler hiphopsläpp till Siesta 2012?
- Det får tiden utvisa!

http://www.youtube.com/watch?v=0zENK7TizRI

Forum: 31/5 Siestafestivalen (Tyga och Kendrick Lamar m.fl.)

Läs mer:

Hiphoplegenden Marcus Saxell tillbaka med hiphopmixar

Tom Samuelsson — Tue, 13 Mar 2012 20:37:37 +0000

DJ’n och producenten Marcus Saxell från Höör är på många sätt en legend inom svenska hiphopsammanhang. Han var med tidigt när hiphopen nådde Sverige, och refereras till av många som en av hjärnorna bakom framväxten av hela den skånska hiphopscenen i början av 2000-talet. Saxell var bland annat en av medlemmarna i den skånska rapgruppen Down South Ballers som han producerade och även rappade i, tillsammans med Scissors, Chords, Nicolas-L och Öris, och har förutom dessa herrar även producerat bland annat Promoe, Organismen, Afasi, Supreme, Heli m.fl.

Sedan, runt mitten av 2000-talet så hände något och det blev allt tystare musikmässigt kring Marcus – men under den senaste veckan har han släppt inte mindre än tre riktigt feta DJ-mixar på sin Soundcloud, och visar – trots sin frånvaro – att han inte överhuvudtaget tappat stinget bakom skivspelarna. Whoa tog sig en pratstund med Saxell för att fråga vad han har haft för sig de senaste åren, men också hur framtiden ser ut!

Hur började ditt intresse för hiphop?
- Intresse för musik har alltid funnits där, farfar var jazztrummis, pappa och min farbror är båda musiker. Själv började jag exprimentera tidigt med Amiga 500 och Fasttracker runt ’91, köpte min första hiphop-skiva runt 88-89 (It Takes A Nation Of Millions To Hold Us Back med Public Enemy). Det som verkligen satte igång intresset var när jag och en som heter Lars startade Mean Concept ’92, en grupp som Öris anslöt sig till ’93 (Lyssna på låten ’93). Det var med Öris som intresset för hiphop intensifierades, och Lasse hoppade av gruppen och vi döpte om oss till Live N’ Direct och släppte EP’n SouthSwed…Ish med Karl Kath, Heli och Lovemark.

Dj’andet har alltid funnits där och samlandet på hiphop-vinyl har från 93-2001 varit galet. Jag hade praktik på den legendariska affären Fonk på Regementsgatan i Malmö under slutet av gymnasiet där man kunde greppa vinyl direkt när posten anlände.

Det har varit ganska tyst musikmässigt från ditt håll de senaste åren, vad har du haft för dig?
- Jag började läsa till lärare kring 2000 och har jobbat som lärare sedan ’06, gifte mig och fick en son ’08 så jag har haft fullt upp, jobbade intensivt tillsammans med Nicke (Nicolas-L) från 03-06 vilket resulterade i plattan Sign Language som jag blev väldigt nöjd med. Sedan dess har det varit mer ”beställningsjobb”, har för tillfället en del ganska så intressanta förfrågningar som jag verkligen skulle vilja ta mig an.

Du har nyligen spelat på bland annat O-Zone Battles och släpper DJ-mixar. Kan vi hoppas på en fullskalig comeback inom kort?
- Beror på vad som menas med en ”fullskalig” comeback. Jag väntar mitt andra barn nu i mars så att gå tillbaka till hur det var under början av 2000-talet hade varit rätt svårt.
Men jag ser fram emot fler erbjudande om spelningar, och att kunna slänga iväg några beats då och då samt att lägga tunga mixtapes.

Har du några släpp/gig på gång som vi kan se fram emot?
- Jag spelar på releasefesten för Professor P & DJ Akilles platta på Mejeriet den 24/3. Diggar som f-n att spela med Dj Beneaf (big up), vi brukar ha jäkligt roligt.

Det är ju nästintill allmänt känt att du har en av Sveriges absolut mest kompletta vinylsamlingar av svensk hiphop, vilken/vilka skivor är du mest stolt över?
- Stolt och stolt, alla har väl sin givna plats, fyra exemplar av Fuck a Record Deal med Loop Troop är väl det mest smooth i den samlingen.

Tror du att DJ-kulturen inom hiphopgenren förändrats idag jämfört med runt 2000? Är det lättare eller svårare att göra sig ett namn?
- Svårt att säga, det var ju definitivt mer jobb med att fysiskt ta sig runt och jaga vinyl, idag räcker det att sitta hemma och klicka för att erhålla ny musik. Sen har ju Serato-boxarna möjliggjort för många ett sätt att lättare bemästra taktmixning osv.

Vad saknar du i dagens svenska hiphopscen?
- Inte så värst mycket, kanske fler som hade rappat bra på engelska.

Finns det någon speciell anledning att du spelar på vinyl?
- Beror väl framförallt på min omfattande skivsamling, men får ofta komplettera en aning med cd om man ska spela nya grejer. Annars är det en jävligt skön känsla att köra på vinyl, känns som man har bättre överblick och kontroll över läget.

Är det några upcoming artister inom svensk hiphop idag som du följer extra noga?
- Känns som P.J. från Lund kommer att släppa jävligt bra grejer inom kort, annars är det de givna som man alltid håller koll på och man vet att de släpper bra grejer: DBS-gänget, Chords, Loop Troop, Jason (Timbuktu), Nicolas-L, S.T.I.C.S. osv. osv.

Marcus Saxell – Golden Era Mix

Marcus Saxell – Independent Classics vol. 1

Marcus Saxell – Indie Classics Vol. 2

Alla mixarna är livespelade på vinyl, och varje mix är därmed inspelad i en tagning. Låtlistor till respektive mix finns i Soundcloud-länken nedan.

Twitter: @MSaxell
Soundcloud: Soundcloud.com/MSaxell

Forum: [Audio] Hiphoplegenden Marcus Saxell tillbaka med hiphopmixar

Läs mer:

Whoa hänger med The O-Zone Battles på Slakthuset

Matias Rankinen — Fri, 30 Dec 2011 17:33:28 +0000

Den skånska rapbattle-ligan The O-Zone Battles bestämde sig för att testa ett event i Stockholm lagom till årsskiftet. Det ägde rum i det gamla Slakthusområdet, närmare bestämt på klubben Slakthuset. Nya och gamla ansikten möttes i inte mindre än 10 battles och Whoa var såklart på plats för att prata med några av de inblandade.

PziClone, battlearrangör- och rappare.

Det var den första The O-Zone Battles i Stockholm, hur tycker du det gick?

- Battlesen var riktigt bra, publiken var riktigt kass … eller inte publiken, det var fett bra stämning. Men sen kom det in massa idioter på slutet som inte var här för battles, som snackade massa skit därbak och de var för många för att man skulle kunna göra något åt saken. Tråkigt som fan, stuck-up töntar.

Du har ju en typisk PziClone-rad där.

- Vilken då?

”Publiken, håll käften!”

- Ja, exakt. Jag kan säga det lugnt och sansat nu jag inte är in action: ärligt publiken, vafan. Håll käften, shit. Nämen, eventet var grymt ändå. Skitbra battles, det var även många som steppade upp som man inte hade förväntat sig. Skitbra Stockholmsdebut för O-Zone Battles.

Spakur, behövde inte sluta battla i november.

Du mötte Dictionary, hur tycker du det gick?

- Han var ju så jävla grym i The Ring tyckte jag, jag har alltid diggat Dictionary, hans stil liksom. Så jag körde mycket på punchlines och såna lyrikgrejer för att matcha. Han gjorde skitbra ifrån sig, synd att han chokade, men det är väl så … man chokar ibland.

Har du någon särskild eftersmak efter battlen mot Nicko Mack?

- Äh, jag känner mig lite tom efter. Jag var ju jävligt grinig på honom, haha. Men han var skitsoft efteråt, vi skakade hand och sådär. Men ja, jag vet inte, jag kände mig tom.

Är du den konstigaste battlerapparen i Sverige?

- Nja, Doktor Linus här (pekar på Doktor Linus som står i närheten) är ju jävligt konstig. Dictionary tycker jag är jävligt konstig också faktiskt. Och näe, vadå, Dimorf! Och Von Haagen! Von Haagen måste jag säga, av vad jag har sett. Men jag har aldrig sett honom live, det ångrar jag bittert.

Doktor Linus, battlerappare.

Hur kändes din battle ikväll?

- Den kändes bra, jag ska väl inte klaga. Jag tycker jag gjorde bra ifrån mig!

Har du några fler battles inplanerade den närmsta tiden?

- Jag har ju battlat tre gånger nu på väldigt kort tid, så jag pausar lite. Men på The Rings näst-nästa, alltså inte det i januari utan det efter, kommer jag kanske dyka upp.

Du heter ju Doktor Linus. Vad har du för medicinsk inriktning?

- Medicinsk inriktning? Kirurg … hjärnkirurgi!

Nomad, Stockholmsinflyttad Lundapåg och ansedd top-tier.

Det var O-Zones första gång i Stockholm, hur tycker du att eventet var?

- Över förväntan, jävligt bra publik. Det flippade ju ur lite på slutet så att vi fick använda mickar, men överlag jävligt nice. Jävligt nice.

Har du någon mer inplanerad battle den närmsta tiden?

- Inte just nu, det känns som att jag har kört tre på raken i de tre olika ligorna mot jävligt bra namn, jag har haft jävligt bra match-ups. Så jag tror jag chillar i januari, spelar in musik och satsar på de projekten. Sen kör jag nog i vår igen.

Har du något du vill hälsa Nicko Mack efter battlen ikväll?

- Eftersom han står här bredvid mig har jag bara gott att säga, haha. Nä, men han är en av de bästa här, absolut i toppskiktet. Jag respekterar honom jävligt mycket och det var jävligt kul att möta honom! Real talk.

Iman, battlearrangör och host.

Du är ju uppe i Stockholm och representerar The Ring, hur tyckte du eventet var?

- Det är årets event alltså, seriöst, på riktigt. Det var årets event på pappret och det är årets event nu ikväll också. Efterfesten här är helt galen och alla battles vi såg ikväll var helt galna, det fanns egentligen inte en enda battle som var dålig. Jag har sagt sen jag såg affischen att det är årets event, och ikväll säger jag också att det är årets event. Big ups till O-Zone! De har kickat det bra, jag tycker om O-Zone.

Ni kör ju ett event nu i januari, vad kan vi vänta oss?

- Vi kan vänta oss den vanliga Linköpingsstilen. Vi kommer köra vår grej i Linköping, det kommer bli fett. Vi har ju årets match 2012, Shazaam vs Mr Cool, och den skiten har battlefans sett framemot i säkert ett år nu. Vi är jävligt glada att ha den i Linköping. Jag tycker personligen att vi har en jävligt stark line-up och det kommer bli fett mannen, nej, det kommer bli sinnessjukt!

Vem är Sveriges bästa battlehost?

- Ooooh! Det är en lätt fråga: S.T.I.C.S. Båda två alltså, Rijal och Salle, ingen tvekan om saken. Det finns ingen som är så bekväm i sin roll som de två. Plus att de är sköna snubbar, seriöst, det är allt jag har att säga om det här.

Martin Zamora, medlem i Det Blå Skåpet och tidigare aktiv battlerappare.

Du var här som publik, vad tycker du om eventet ikväll?

- Jag tycker det var jävligt nice. Det är synd att publiken inte kunde hålla käften mot slutet, men det är så det blir med alkohol inblandat. Men det var jävligt feta battles, alla levererade jävligt nice.

Du har ju ändå varit en stor profil i battle-Sverige, kommer du battla igen?

- Vem vet vad som händer i framtiden, jag vill inte lova någonting. Men du vet, ibland blir man sugen, ibland är man mindre sugen, vi får se vad som händer. Jag vill inte säga varken eller faktiskt, vi får se helt enkelt.

Så det finns inget särskilt som ligger och kokar i köket?

- Nä. Jag håller på att jobba med min musik, DBS-grejerna är alltid prioriterade. Men självklart, jag är ju en battle-MC från början, så det är klart att det finns en liten abstinens inombords.

Hur går det med musiken, kan vi vänta oss något släpp under 2012?

- Jag har ett mixtape som är mer eller mindre färdigt, jag har en video som ska spelas in i slutet av januari, så det är grejer på gång. Jag är dålig på att passa tider bara. Men det kommer definitivt komma mycket grejer under 2012, om inte jorden går under helt enkelt, haha.

Forum: [Övrigt] Whoa hänger med The O-Zone Battles på Slakthuset

Läs mer:

Whoa hänger med The O-Zone Battles på Klaffbron

Matias Rankinen — Sun, 11 Dec 2011 21:34:37 +0000

På den första Malmöbaserade upplagan av The O-Zone Battles låg fokuset på att plocka fram nya ansikten till battlescenen. Hela åtta battles hanns med, och av de sexton deltagarna var tio stycken debutanter. Whoa var givetvis på plats och passade på att prata lite med olika personer som har en koppling till battlescenen.

Nu Messiah, årets comeback och enligt sägnen välhängd.

Vad tycker du om den här kvällen hittills?
- Hittills är det skitbra. Härlig jävla lokal, flera feta battles som man kanske inte riktigt hade väntat sig. Kenny Barfighter var riktigt jävla bra, Von Haagen var riktigt jävla bra, D-Nice var bra, det har varit mycket bra hittills. Och vi väntar fortfarande på de stora matcherna.
Hur kommer det sig att du inte är med och battlar ikväll?
- Jag har inte riktigt haft tid, men jag har ett battle inbokat, lite halvt om halvt, om inte fittan Jocke BACKAR UR.
Stämmer det att du har battle-Sveriges största snopp?
- Det är väl inte mig ni borde fråga egentligen … men enligt Jimmy är det så!

Speakon, hiphopbloggare och legendarisk battledomare.

Vad tycker du om kvällen som helhet?
- Det var många feta battles, men det var synd att det inte var så mycket rebuttles ikväll, det saknade jag faktiskt.
Behöver du rebuttles mer än mat och sömn?
- Ja. Och jag får inga, jag svälts ihjäl på rebuttles.
Vilken battle var fetast ikväll?
- R-Man hade ett par riktigt feta verser, men även den med Hasslahof och Revolver var riktigt tung. Jag hörde lite dåligt annars, men jag märkte att det var dåligt med rebuttles.

Grizzly, mixtapeaktuell.

Vad tycker du om kvällen i stort?
- I stort tycker jag det är nice, det är ball att det är massa nya battlare som får visa sig, med blandade resultat.
Varför är inte du med och battlar ikväll?
- Jag har en liten paus från battlegrejen på obestämd tid. Anledningen är helt enkelt att jag inte har varit sugen på ett tag, jag kände det i min senaste battle och sen dess har jag inte varit det. Men nu börjar suget komma tillbaka.
”Vem skulle du behöva en utmaning från för att komma tillbaka till battlescenen?” frågar gamla Whoa-medarbetaren Vigge (numera aktiv på DubCnn) som har hört samtalet.
- Det finns lite som kokar i köket, så att säga (”NÄMN NAMN!” skriker Mr Cool i bakgrunden), det finns lite lösa utmaningar som ligger i luften.
Droppa ett namn!
- Det är isåfall en tag-team med mig och Jimmy Pistol mot Mr Cool och Hyper.
Är din franska så dålig att du måste ursäkta den?
- Jag har inte putsat på den sen gymnasietiden, så den är rätt jävla dålig ja.

R-Man, en av kvällens arrangörer och battlare.

Du var med och arrangerade ikväll, hur tycker du det har gått?
- Helt ärligt så vet jag knappt, jag har suttit i entrén nästan hela eventet eftersom jag hade glömt fixa så att någon satt där. Men det verkar som att det har gått bra!
Är du nöjd över din battleinsats ikväll?
- Min battleinsats var okej, nej, den var bra! Min sista rond tycker jag att jag gjorde rätt dåligt, men de två första gjorde jag rätt bra, så överlag var min insats rätt bra. Tyvärr gick det som det gick för min motståndare som fick totalt hjärnsläpp genom hela battlen. Jag tycker det är jävligt tråkigt eftersom jag alltid vill att hela battlen ska bli skitfet.
Tips på hur man undviker choken?
- Man får vara fokuserad på sig själv, vara i sin egen hjärna. Det är lätt att man blir distraherad, om man inte får reaktion på en rad så kanske man börjar choka för att man tänker ”oj, var inte den raden så bra?” och när man börjar tänka på såna grejer är det lätt att man börjar choka. Så man ska vara fokuserad på sig själv och skita i omgivningen rätt mycket. Jag kan nog inte ge bättre tips än så.
Din halsduk ser ganska reklam ut, är det nästa bransch efter battles?
- Nä, mannen. Jag fick den här av min morsa förra julen och jag tycker om den som fan, den är varm! Den är inte inne nu, det är inne med små halsdukar som inte värmer, men den här är fet för den värmer som fan. Jag gillar lila rätt mycket också.

Mr Cool, battleveteran och publikfavorit.

Du battlade ju inte ikväll men var här och tittade; vad tyckte du om kvällen som helhet?
- Jag tycker att vi har fött tre nya stjärnor.
Vilka då?
- Revolver, Kenny Barfighter och en annan kille … han som battlade mot Von Haagen! (Deks, reds. anm.)
Jag såg på Twitter att Revolver är någon polare till dig, du är alltså nöjd över hans insats på battlescenen ikväll?
- Jag och Revolver började göra rapmusik ihop år 2000, så vi har varit polare skitlänge. Det är han som har gjort mina musikvideos och allt sånt. Men han slutade rappa 2006, tror jag, så han har inte rappat på fyra år nånting. Men det är en av mina närmsta polare och vi har varit polare sen barnsben, så det var kul att se honom ikväll. Jag frågade om han ville ha hjälp att skriva text och grejer, men han är jävligt svår att ha att göra med på det sättet, så han hade enbart egna rader ikväll. Och det lyckades.
Din battle mot Shazaam, blir den av?
- Ja, den blir av. I slutet av januari, på The Ring.
Hur känns det inför den?
- För min del har jag en approach mot den battlen som mot alla mina battles. Jag kan säga att jag var mer nervös inför min battle mot Noah, alltså Nomad. Jag tycker personligen att Nomad är en väsentligt mycket bättre battlerappare än vad Shazaam är. Sen är det ju alltid så att om man har fans via musiken som både Shazaam och jag har, så har man fans som aldrig vill säga att man förlorade. Kolla min första battle mot O-Hund, där var en jävla massa av mina fans som gick in och skrev att jag vann den, fast jag personligen vet att jag förlorade den. Och det är lite så när man går in på vilken Shazaam-battle som helst. Det är typ tio hatkommentarer och en som skriver ”Shazaam är överlägsen”. Fanboys är inte värt ett skit, jag hatar själv mina fans och tycker de är fittor.
Oj, får jag skriva det?
- Ja för fan, skriv vad du vill. Det kommer säkert bli en rolig battle, men det kommer sluta med att han slutar rappa på svenska, på samma sätt som Bowers slutade rappa på svenska så fort jag utmanade honom i en battle.
Vad använder du för att fixa den där frisyren?
- Vatten och D:fi-vax.

Revolver (till vänster i bild), en av kvällens debutanter.

Du är ju en av debutanterna ikväll, hur känner du att din battledebut har gått?
- Den gick sjukt bra. Jag tror att jag råkade avliva honom faktiskt.
Så han kommer behöva uppsöka en begravningsbyrå nu?
- Det kan han ju inte göra, eftersom han är död. Nej då, han var faktiskt grym. Props till David Hasslahof!
Är det någon särskild revolver du refererar till med ditt namn?
- Jag vet inte var det kommer ifrån faktiskt, det bara passar mig.
Hur bra kompis är du med Rappare I Samverkan?
- Jag är barndomskompis med Mr Cool, sen vi var fem år.
Så det var din ingångsbiljett till battlescenen?
- Yes. Vi bondade över att vi båda hade tappat samma tänder. Och då började vi rappa.
När ser vi dig i en battle nästa gång?
- När någon jävel vågar utmana mig.

Jimmy Pistol, en av kvällens arrangörer och host.

Du är med som arrangör för första gången ikväll, hur tycker du att det gick?
- Det gick jättebra, det är slutsålt och fullt hus, bra ös och publiken var med. Organisationsmässigt var det stressigt i slutet men vi pusslade ihop det bra så allt funkade.
Du hostade lite också. Kommer du fortsätta battla eller ska du bli en ny medlem i Stics host crew?
- Jag hostade inte lite. Jag hostade alla battles utom en, vilket gör det till rätt mycket. Jag kommer inte lägga ner battlandet, jag är lite trött på det men jag battlar om tre veckor i Stockholm. Hosta vet jag inte om det är min grej, jag tycker det är fetare att battla.
Vad är det för battle i Stockholm om tre veckor då?
- Den har varit spikad i tre månader snart, det är jag mot PziClone på engelska. Det blir också Topic mot Ydebrinkarn och Nomad mot NickoMack.
Vilken pistol är du? Vapentyp och motivering tack!
- Hagelbössa.
Varför då?
- För att det är en hagelbössa.

Forum: [Övrigt] Whoa hänger med The O-Zone Battles på Klaffbron

Läs mer:

Intervju: Kapten Röd

Matias Rankinen — Tue, 20 Sep 2011 16:48:11 +0000

”Okej, nu finns det bild på den som sjunger”

För ett tag sedan spelade Kapten Röd på Babel i Malmö. Whoa.nu hörde talas om detta och sprang snabbt dit för att ta ett snack med den albumaktuella reggaearisten. Vid sidan av reggae avhandlades även ämnen som svensk hiphop, flerstavsrim och internethat.

Inför intervjun hade jag gjort ordentlig research genom att googla Kapten Röd plus alla möjliga spännande sökord. Vid ett tillfälle snubblade jag in på en obehaglig tråd på ett av de större svenska internetforumen. Den var skapad av en användare vars avatar föreställde en ”rastafarikille” med en joint i mungipan och vars signatur bestod av häftiga citat i stil med ”Livet suger ta en spliff och va en av dom som njuter”. Användaren menade att ”det är gött att drömma ibland” och undrade hur lätt det är att bli kompis med någon ganska känd musiker, till exempel Kapten Röd.

Jag berättar denna anekdot för Kapten Röd, eller Björn som han egentligen heter, och han vet inte hur han ska reagera. Han skriker ”VA?!” och skrattar högt samtidigt som han ser ut att vara lite illa till mods. Jag får veta att de pratat om just detta i bilen på vägen till Malmö; att kidsen kan se upp till sina idoler en hel del och att man som idol själv har svårt att få perspektiv på det. Björn försäkrar dock att det är väldigt lätt att bli kompis med Kapten Röd, något jag blir förvissad om kvällen därpå när jag av en slump springer på honom på en annan klubb i en annan stad och han glatt kramar om mig.

Vi sitter i baren på Babel och pratar medan Kaptenens liveband Ribbit Boom Band soundcheckar i bakgrunden. Han pratar på bred göteborgska – och mycket. Alla frågor besvaras noggrant och alla resonemang utvecklas väl.

Kapten Röd började hålla på med hiphop innan han fann reggaen. Han beskriver det som en tid som lade grunden för hans musikaliska färdigheter men som han helst inte skryter med idag. Han berättar om Napstertiden och hur han producerade vad han själv kallar ”internethiphop” åt bland annat Ebola.

”Hade det inte varit för hiphopen hade jag ju inte gjort musik överhuvudtaget. Så den har en stor plats i mitt hjärta, jag lyssnar mycket på hiphop.”

När Kapten Röd upptäckte svensk reggae efter att ha varit väldigt insatt i svensk hiphop tyckte han först att rimmen var simpla och kassa. Själv var han väldigt insnöad på hiphopens flerstaviga rim vilket han också tog med sig i övergången till reggaen. Han framhäver dock att han idag inte längre tycker att alla rim måste vara flerstaviga, men att de helt klart är att föredra.

”Flerstaviga rim har ju ett mönster i sig som är mycket snyggare att sjunga än enstaviga rim. Speciellt när man toastar och gör dancehall och reggae så vill man ju flowa i mönster, så det behövs för att kunna göra roligare typer av flows och rimstrukturer.”

Jag måste såklart fråga honom om han har några favoriter på den svenska hiphopscenen.

”Roffe Ruff är den jag gillar absolut mest nu, men det finns så himla många duktiga inom svensk hiphop. Både Promoe och Timbuk men även hela Stockholmsklicken med typ Näääk, Nimo och Marcus Price. Och sen Stor och hela Redlineligan är ju alltid feta liksom, allt som passerar genom Redlines filter är ju fett.”

Det är tydligt att Kaptenen inte har något alls emot att prata om hiphop med en hiphophemsida. När vi kommer in på ämnen som den svenska reggaescenens utveckling de senaste åren vill han gärna dra paralleller.

”Den svenska reggaescenen har blivit mycket mer lik hiphopscenen på vissa sätt. Det är till exempel inte lika mycket helband som för några år sedan, utan mer artister och producenter som samarbetar och det tycker jag är ett väldigt positivt steg. Förut fanns det många band där sångarna inte höll samma kvalité som banden gjorde och folk var mer inspirerade av en gammal reggae. Nu är folk mer inspirerade av en modern dancehall och reggae och jag tycker att den svenska reggaescenen generellt sett är mycket bättre nu än för några år sen.”

Givetvis utvecklas även Kapten Röds egen musik, vilket de flesta som lyssnat på hans senaste album antagligen har märkt. Jag ber honom förklara hur han själv ser på skillnaderna mellan det förra albumet och Fläcken som aldrig går bort. Han blir allvarlig och smakar försiktigt på orden ”den här skivan är nog mörkare”. Formuleringen verkar smaka bra, han fortsätter lika allvarligt att berätta om de senaste åren som har influerat skivan. Björn är nu närmare 30 än 20, och hans vänner likaså. Just i den här åldern noterar han vilka som passar in i vad han kallar ”vårt smala, ganska stela samhälle” och påpekar att de som hade det lite körigt i 18-årsåldern har det ofta gått väldigt dåligt för de senaste åren. ”Det har skapat en stor sorg i mig, och den har kommit ut mycket på skivan” avslutar han med eftertryck.

När jag skriver detta ligger Fläcken som aldrig går bort tvåa på listan över de mest lyssnade albumen på Spotify i Sverige. Med andra ord får en svensk reggaeartist fler lyssningar än internationella stjärnor som Rihanna, Jay-Z och Kanye West. Det måste alltså finnas något folkligt över Kapten Röd och när jag läser spaltmeter av diskussioner om honom på diverse forum så finner jag bara hyllningar. Jag frågar hur detta kommer sig och han menar att vi måste läsa med olika glasögon på oss.

”Det blir jag väldigt glad över att du säger men Internet är ingen snäll plats alltså, det finns otroligt mycket hat där. Jag tycker att jag har träffat på mycket hat, särskilt på YouTube när vi släppte första videon, ’1 000 000 nollor’. Det var som att vi gick över en tydlig gräns, typ ’okej, nu finns det bild på den som sjunger’ och då kom det upp en helt annan typ av kommentarer. Så då lärde jag mig att inte läsa någonting. Men det är väl det där klassiska med hundra positiva kommentarer och en negativ, så minns man bara den negativa”.

”Jo, jag ser dom men jag bara väljer att se förbi
Kan inte låta dom stjäla min energi
Nej, om nån vill hålla ner dig och se dig vissna
Så använd deras hat som en gnista
för vi växer upp med ljuset, kommer ifrån det dunkla
Det är klart dom vill se vår skuta sjunka
Jag ser dom inte på min radar
Så det spelar ingen roll hur många troll som hatar”

(Ur låten Ju mer dom spottar, inspirerad av internethat och YouTube-kommentarer)

Mycket riktigt finner jag en del hat bland YouTube-kommentarerna när jag i efterhand går tillbaka och letar noggrant. ”2 322 gillar, 167 gillar inte” talar dock sitt tydliga språk. Trots att Kapten Röd inte håller med mig gällande hyllningarna online vill jag ändå höra någonting om framgångskonceptet.

”Just det här med att sjunga ur den lilla människans perspektiv, med melodier och texter som verkligen betyder något för mig, inte bara trams liksom … jag har förstått att vi är väldigt svältfödda på det.”

Nog är han omtyckt, Kaptenen. När vi går utomhus för att ta ett par foton har en hängiven skara redan samlats utanför entrén. Det är ändå ett par timmar kvar tills spelningen börjar. ”Kapten Röd!” skriker några tjejer exalterat efter oss och Björn vinkar tillbaka med ett stort leende.

Forum: Whoa intervjuar: Kapten Röd

Läs mer:

Whoa-TV: Letters from Oslo – #1 Vi träffar George Kaplan

Rachel — Mon, 01 Aug 2011 17:21:05 +0000

Till följd av lågkonjunkturen har allt fler svenskar sökt tillflykt i Oslo närmsta åren. En tid innan kaoset slog ned i staden, passade vi på att träffa George Kaplan som för ett tag sedan tog sitt pick och pack till broderlandet.

Hur har musikskapandet påverkats av att vistas många mil från den andra hälften av Trainspotters (Eric Hörstedt)? Hur är det han ser på sin tid i Oslo? Vid Aker brygge tog vi plats för att få svar på det och en del annat.

Självklart dammade vi av en gammal kamera (beklagar den charmigt dåliga upplösningen) för att ni skulle få se det hela:

Reporter: Begard Reza

Forum: Whoa intervjuar: George Kaplan

Läs mer:

Intervju: PH3

Emilia — Sat, 25 Dec 2010 18:51:08 +0000

Lagom till vargavinterns mörkaste och kortaste dagar, släppte PH3 sitt album PH3 löser ett fall. Inte långt därefter fick vi veta att duons verk nominerats i kategorin Årets Hiphop/Soul på 2011-års P3 Guld-gala, och sedan kom meddelandet att de även är nominerade till 2011-års Grammis i kategorin Urban/Dance.

Vi får inte glömma att det var ungefär fem år sedan Profilen och Eye N’ I klev ut ur sitt rymdskepp och lät oss ta del av en platta. Då hette den På väg till planet PH3, och recensenter skrev att skivan inte liknade något annat på den svenska scenen.

Nu är rymdfararna tillbaka, och med sig har de återigen sitt eget musikaliska universum och sina stundtals invecklade tankar om tid, rum, kärlek och självmedvetande. PH3 slår slint på abstraktionsnivåerna, och deras galax måste nu undersökas. Farkosten är tankad och minst en karta är medpackad, nu när vi kliver ombord och ger oss iväg på denna rymdodyssé signerad PH3.

Vänskapen går långt tillbaka mellan Profilen och Eye N’ I. Med glimten i ögat beskriver Henrik ”Eye N’ I” Blomqvist relationen till Richard ”Profilen” Wrede som en ”bromance”. Profilen var 16 år när han träffade Eye N’ I som är två år yngre. Året var 1992 och det var musiken och kärleken till rappen som sammanförde de unga grabbarna. Som en sann kärlekshistoria, hade Eye N’ I sedan en tid tillbaka spanat in Profilen, som då ägnade sig främst åt att dansa och glida runt i kläder som var svåra att få tag på i Sverige. Och flirta med tjejerna.

Eye N’ I skrattar lite när han minns tillbaka till ögonblicket Profilen kom ner till studion i Fryshuset där något som närmast kan liknas vid en audition skulle äga rum:

Jag kommer ihåg att det var en jävligt kort snubbe som brukade ha jävligt mycket brudar omkring sig. Sen kom han ner i studion och jag tänkte ”Det är han ju!” och han kickade ett rhyme som jag kommer ihåg var sjukt fett. Det var på engelska och därifrån körde vi. Vi klickade rätt omedelbart.

Profilen: Vi förstod varandra och gillade samma musik. Jag minns när jag träffade Henke, att det var väldigt mycket hiphop. Det var ju det som var grejen på den tiden. Man gick ju runt och snackade engelska med andra hiphopmänniskor. Henrik var ju jävligt hiphop…

Eye N’ I: Sjukt stora kläder.

P: Ja, sjukt stora kläder och jävligt cool stil. Och de hade en studio som de satt och jobbade i och spelade in i, och jag hade aldrig varit i en studio. Det var en cool känsla att komma ner där.

E: Jag hade inte varit i den studion jättemycket innan Richard kom ner. Jag rappade på något hiphopjam på i Kolingsborg och där träffade jag Dj Snuff och Jocke Carlsson, en annan snubbe som också hade den där studion i Fryshuset, och de ba’ Kom ner till studion! Och i min värld, var det typ Jag har fått skivkontrakt! Jag kom hem från det där jamet och sa till min morsa Jag har varit och rappat lite och har fått skivkontrakt! Men så var det ju inte, fast vi spelade in några låtar på kassettband!

Gruppen som bildades fick namnet Point Blank Poetics. Även om konstellationen idag bytt namn, och om medlemmar kommit och gått, är Point Blank Poetics-banden fortfarande starkt knutna till dagens Phenomena 3.

P: Vi har varit en PH3-familj på något sätt. Det har varit ett löst sammansatt kollektiv bakom oss som har hängt med sen mitten av 90-talet fram till nu. Sen har vi bytt namn några gånger. Vi har hetat massa olika saker, men det är ändå PH3. Samtidigt kan vi konstatera att mycket av det vi gör nu med PH3 – det här med att experimentera och med olika teman – mycket av det är jävligt likt vad vi höll på med då, i alla fall vibbmässigt.

Det löst sammansatta kollektivet, har precis som allt annat som har med PH3 att göra, varit ganska svårdefinierat. Duon har arbetat med bland andra Salem Al-Fakir, Nisse Wallfält, Saska, Kalle Jacobsson och Jakob Birgersson. Idag har de dessutom nöjet att spela med ett liveband som består av bland annat Avastyle (som producerat åt bl.a. Ison & Fille, och Organism 12). Och dessutom finns Oscar Harrysson, som Eye N’ I och Profilen menar är den som satt ihop och lett projektet och sammanfogat duon när de inte riktigt vetat vart de ska ta vägen.

E: Alla de här människorna…när vi samlas och gör PH3-grejer, så går vi in i en gemensam PH3-vibe.

P: I grunden är det jag och Henke som har visionen, som vi sen bjuder in folk till. Det är svårt att beskriva den visionen i ord. Det är nog lättare att höra hur den låter på skivan.

E: Det är en känsla. PH3 är något gränslöst först och främst. Vi har ju inga barriärer, och vi är fulla av experimentlusta. Vi har kastat alla regler och gränser, men samtidigt vet man när det är en PH3-låt man håller på med. Det är en speciell känsla, som jag inte tror går att beskriva enkelt.

P: Vår drivkraft är att hela tiden göra nya saker. Att inte göra samma låt två gånger. För att vi hela tiden ska tycka att det är kul och inspirerande, behöver vi pusha varandra och pusha gränser musikaliskt. PH3 kanske är någonting som alltid måste röra på sig och som alltid måste förändras egentligen.

Både Profilen och Eye N’ I håller med om att funken och hiphopen alltid varit en grund till deras musikalitet och deras kreativa sfär. Men för att spinna vidare på tråden om hur ”gränslöst” allt är när det kommer till PH3s musik, vill de båda herrarna hellre understryka att det snarare är texterna som gör PH3. Det är texterna som är PH3s röda tråd, och det är där ledtrådarna till PH3-mysteriet finns.

E: Vi vill ju sätta igång en tankeverksamhet, punkt. Vi tycker själva att det är intressant med låtar där det finns tolkningsföreträde.

P: Där det finns möjligheter att se saker på olika sätt.

E: Det är det vi egentligen drivs av, att kunna skriva låtar som kanske har betydelse för oss på ett sätt men som någon annan kan tolka på ett helt annat sätt och att den då betyder något helt annat för den människan! Då är i alla fall jag jävligt nöjd!

P: Sen är det så olika med olika låtar. Vissa växer fram med något väldigt konkret, och andra är mer en känsla som man vill fånga fast man inte riktigt vet hur. Det blir mer en utmaning att fånga den känslan i ord fast man inte riktigt vet vad man har sagt eller skrivit. Där har orden fått liv av sig själva, och börjat få en betydelse när de väl sägs.

I Sverige är det inte många som experimenterar på samma, eller liknande sätt som PH3. PH3 löser ett fall för tankarna tillbaka till Hearin’ Aid:s Damon Frost (som för övrigt finns med på ett hörn på skivan) och Aaron Phiri. I samma veva är det inte helt överraskande att Skizz från Stockholmssyndromet gästar låten Fristad, eller att det nämns att Supahumans’ Supadude varit en bidragande kraft, även om det mesta gjorts med liveband i studion.

E: Hearin Aid, Stockholmssyndromet och även Up Hygh när de höll på. Jag tror vi har varit lite i samma värld. På den svenska hiphopscenen är nog Hearin Aid det vi gillar allra mest, och Stockholmssyndromet gillar vi också svinmycket. Och Oliver Def och Bjarne B tycker jag är skitgrymma. Jag tror det är funken vi samsas om.

Det är viktigt, menar Eye N’ I och Profilen, att publiken ska vara öppensinnad när de lyssnar på deras skapelser. Det är trots allt inte alltid lätt att veta hur man ska definiera PH3 och hur man ska genrekategorisera deras musik. För många är det ändå givet att det är hiphop det handlar om, men de själva förundras ofta av denna fackindelning och menar inte helt överraskande, att det är lite mer komplext än så.

P: Jag kan bli förvånad ibland, att folk som verkligen lyssnar på hiphop också gillar det vi gör. Vi är ju inte lika mainstream.

E: Redan när vi träffades i början på 90-talet, tror jag vi förenades i någon känsla av utanförskap. Det tror jag är en viktig ingrediens i PH3, att vi inte riktigt hör hemma någonstans. Jag känner mig verkligen inte hemmastadd på den svenska hiphopscenen liksom.

P: Den är ju så stor och ser så olika ut också.

E: Ja, precis. Vad är den ”den svenska hiphopscenen” egentligen?

P: Svårt att få något riktigt grepp om vad det är.

E: Just den känslan av utanförskap är en av våra drivkrafter och en känsla vi har överlag i universum och på jorden. Vi är lite utanför liksom.

Redan som unga var Profilen och Eye N’ I lite udda vad gällde musikalitet. De berättar hur det inte hörde till vanligheterna att man lyssnade på hiphop, utan att de i unga år jagade fritidsgårdar som hade jams eller försökte ratta in vad de idag kallar obskyra radiokanaler som kanske, bara kanske, kunde ge dem en dos av den musik de älskar än idag. Och så talade de sitt egna språk som ingen annan förstod och hade konstiga kläder som ingen annan förstod. Just den känslan av att vara lite annorlunda och lite avvikande, finns kvar hos PH3 även nu i äldre dagar. Och även nu, när ”hiphop blivit pop”.

P: Man är fortfarande inte riktigt med, och har lite utanför-perspektiv.

E: Vi har ju skitit i musikutvecklingen. Jag tror aldrig det varit något vi brytt oss om eller reflekterat över. Hur musik ser ut 2010, vad som är rätt och vad som är inne.

P: Vi har ju snarare gått bakåt. Vi började med hiphopen, men sen har vi grävt i rötterna.

E: Vi har alltid först och främst gjort musik för varann. Sånt vi själva gillar och går igång på. Vi tycker båda att det är tråkigt att höra saker som redan har gjorts, eller höra saker som är lika bra som något från Amerika. Det är inte så kul. Jag kan uppskatta hantverket, men det är inget jag går igång på musikaliskt och inte heller något jag skulle vilja göra själv. Hur mycket vi än gillar 90-talshiphop typ A Tribe Called Quest, så skulle vi inte vilja göra sån musik. Det är klart att vi vill att folk ska omfamna PH3, men vi har inte varit mycket för att anpassa oss eller kompromissa för att det ska hända. Först och främst gör vi musiken för musikens skull, och vi gör den musiken vi verkligen gillar.

P: Vi vet inte riktigt själva vart vi är på väg medan vi skapar det här, utan det dyker upp små ledtrådar som vi försöker pussla ihop vad det är vi håller på med.

Stundtals når musikdiskussionen en så enormt abstrakt nivå att man måste påminna sig om vad det är PH3 egentligen pratar om; Universum och utanförskap, känslor som inte kan beskrivas med ord men ord som ändå är det som beskriver PH3, gränslöshet och musikalitet, rytmiska sfärer och minimalism.

Är det inte lätt att tappa bort sig i vad man håller på med, om man inte riktigt vet vart man är på väg och samtidigt inte heller har en bestämd uppfattning om hur musiken ska se ut?

E: Men det är just där känslan är!

P: Det är det som är grunden!

E: Just ”abstrakt” är för oss ett väldigt fint ord.

P: Samtidigt är det väldigt konkret eftersom det är känslan som gör det konkret. Orden och texterna kanske inte är jättetydliga från början, men under dem finns en jättetydlig känsla, och den är inte abstrakt på något sätt.

E: En fin grej med rapmusik och raptexter, är att det är väldigt direkt och man säger som det är. Det är en grej som har tilltalat väldigt mycket och som fortfarande gör det, men det är också en grej som kan låsa den här musikgenren på ett sätt. Det blir inflation i ord på ett sätt. Till slut betyder inte de här hårda grejerna man säger, som ”Keep it real”, särskilt mycket. Medan soul-, pop- och rocktexter använder mångbottnade texter som kanske är mer öppna för tolkningar. Det är sådana texter som vi tycker är jävligt intressanta!

Abstrakt som blir konkret som blir abstrakt som blir gränslöst. Även om skivan är svårdefinierad och svårbeskriven, är den utan tvekan en av 2010s bästa mysterium och dessutom ett bevis på att PH3 kliver tillbaka in på den svenska scenen med rätt ben!

Text: Emilia Melgar
Foto: Jonath Mathew
(C) Emilia Melgar & Whoa.nu, 2010

Relaterade länkar och information:
Spotify: PH3 – PH3 Löser ett fall
Myspace: www.myspace.com/planetph3

Forumtråd: Intervju: PH3

Läs mer:

Intervju: Vito Eme

Martin Lindgren — Thu, 07 Oct 2010 09:24:49 +0000

Vi ställde fem snabba frågor till artisten Vito Eme, som är aktuell med nytt material.

Vem är du och var kommer du ifrån?
Född i Valparaiso, Chile men uppvuxen i Skaraborg, flyttade upp till Stockholm 07/08 för att satsa ännu hårdare på musiken.

Hur skulle du beskriva din musik?
Som jag sagt och alltid kommer säga, min musik är en resultat av min omgivning, mina vänner, familj och mitt sociala arv. I stort sett alla mina vänner i Stockholm gör musik eller jobbar med musik på något sätt, det är omgivningen som färgat mig och format mig till det jag blivit och lyckas åstadkomma.
Musiken låter electro/hiphop/house/dancehall, jag har inga problem med att blanda allting i ett. Mitt motto är att, om det inte låter nytt så är det inte jag.

Du har jobbat länge på musikvideon till singeln Overdose, varför har det dröjt och vad kan vi vänta oss av videon när den släpps?
Det finns endast en anledning att videon har dröjt och det är JAG! Allting måste bli bästa möjliga, från scener till klippning osv. Vi gjorde en video för Sverige men under arbetets gång valde vi att satsa ännu mer och försöka göra den i en internationell standard som jag skulle kunna presentera i utlandet. Därav att jag och Daniel Bramme som har hand om allting bestämde oss för att filma ytterligare en dag.
Jag tror att folk kommer bli stolta när de ser hur jag försöker föra ut Sveriges musik ut i världen, främst den spansktalande delen. Jag tycker ni ska förvänta er en del av videon, det har jag gjort så varför inte ni liksom?! Sen har timingen varit avgörande också inför släppet, det passar bra nu i och med turnén i Chile senare i år.

Du är Veckans mp3 just nu här på Whoa med den norska remixen av Overdose, där gruppen Bankmenn gästar, hur gick det till när ni valde att göra detta samarbete?
Allting började i Level 8-studion ute på röda linjen. Dj Young L och Lars Rubix ifrån Bankmenn var på besök i huset. Vi spelade in den dagen, och vi klickade som personer allihopa.
En dag pratar jag med Young L och ber han kolla in min singel, han gillade vad han hörde och föreslog Bankmenn till en officiell Norge-version. Låten med Bankmenn är en hit, vi har framfört den tillsammans tidigare och det var fyaaah!!!

Var någonstans i ditt artisteri/din karriär befinner du dig om ett, tre respektive fem år?
Om ett år håller jag på och reser fram och tillbaka runt om Norge, England, Spanien, Italien och kanske även Chile igen tack vare min musik!
Om tre år, då bor jag halva min tid antingen i USA eller i Chile, det är det jag vaknar och jobbat hårt för sen dag ett! Turnera i Chile, åka till Sverige och göra musik, sen uppträda med den här hemma och sen tillbaka igen…
Om fem år, då har jag ett fungerande bolag som även har hand om bokningar för sina artister. Det är först då jag kan börja skörda frukten av andra kunskaper och kontakter jag har internationellt och hjälpa andra människor ut i världen.

Forumtråd: Whoa intervjuar: Vito Eme

Läs mer:

Intervju: Queff & Denniz Prime

Emilia — Sat, 02 Oct 2010 08:19:15 +0000

Utåt sett är rapparen Queff och producenten Denniz Prime en väldigt otippad duo. Den ena har en skiteri-aura som heter duga, och den andra hade du kunnat kasta in i vilken städad söderkisskara som helst utan att någon undrat över hans närvaro. Kontrasten är enorm och nu när deras Greetings From Russia släppts, är frågan uppenbar: HUR hände det här och HUR är det egentligen i Ryssland?

Queff: Tänk dig att du kanske har varit vaken ett tag. Det är tidigt på morgonen och folk är på väg till jobbet men du är på väg hem. Du mår piss. Tänk dig dagen efter. Det är grått ute och det kanske är höst. Allt du ser är gråa vägar och det är rött på alla övergångsställen. Du missar tåget och allt är skit…

Denniz Prime: Vodkaspyor på trottoaren.

Q: Precis. Det är grått och jävligt liksom, och så har det känts många gånger. Det är vår hårddragna definition av hur det känns att bo i Ryssland. Det här är en hälsning från misären.

I efterdyningarna av ett släpp som fått fantastisk respons, talas det ändå något nedstämt om misären som ingen riktigt verkar kunna eller vilja beskriva, men som ändå präglar duons ryska hälsningar. Skivan hör främst hemma på klubben, men melankolin tycks inte vara frånvarande. Vadan denna misär?

Q: Det är rätt ord i det här fallet. Livet har varit misär liksom. Det har inte alltid varit en dans på rosor. Ibland har man motgångar och det har känts så…

D.P: Som en uppförsbacke.

Q: Ja, livet är en uppförsbacke.

D.P: Det beskriver hur Robert och dels jag mådde den tiden vi spelade in. Och hur vi mår ibland nu också. Det är upp och ner. Man kan inte direkt säga att Ryssland är si eller så. Det är inte det vi menar. Det är ingen symbolik, det är mer en sinnesstämning.

Q: Ryssland är väldigt fint säkert.

Väsbyrapparen Queff sitter bredvid sin vapendragare och producent Denniz Prime på en tvåsittssoffa i den senarenämndes lägenhet på Södermalm. 20 kvm som osar musik och lite annat så att säga. Luften är kvav och tjock, och halsen är torr, men det finns inga rena vattenglas. Inga hastiga rörelser rekommenderas. Det är soffan som gäller. Stämningen är avslappnad och smått dekadent, och känslan av att det är så det är när duon arbetar växer för varje minut.

Nu har tapet äntligen släppts. Hypen har varit enorm och kärleksförklaringarna har strömmat in, både från folk som laddat ner tapet, och från så kallade folk i branschen. Från fina lovord i Kingsize, till framträdanden i P3 Lab och SR Metropol.

D.P: Det är verkligen överväldigande. Och alla polare som ställt upp och hjälp till… man börjar darra lite i rösten när man snackar om det.

Q: Samtidigt har man fått mycket hjälp från folk man inte trodde man skulle få hjälp från. Sen är det många som inte brytt sig heller, som man trodde skulle bry sig lite mer.

D.P: Vi hade ju aldrig någonsin trott att det här skulle få sånt uppsving. Våra förväntningar var ju att släppa skivan och kanske göra några livegig. Kanske till och med att någon blogg skrev om oss, men inget mer med det i princip.

De vill själva inte använda ordet album. Det är inget album, det är ett mixtape. Ett album skulle inte vara så här spretigt. Det finns inget klart tema och inte heller någon röd tråd i innehållet. Men det har inte bara råkat bli så. Tvärtom. Det är medvetet.

Det är mer ett ihopkok, menar producenten Denniz Prime och tillägger: Vi vet inte riktigt vad folk gillar.

Det är omastrat och vissa låtar är upp till tre år gamla. Fördelen med att ha ett första släpp som är brett och mångfacetterat, är att det tilltalar många. Det råkade inte bli som det blev. Greetings From Russia fyller sitt syfte.

Q: Som ett första släpp känns det bättre att det är brett. Vi vet ju inte riktigt själva vilket håll vi är på väg. Släpper vi nåt där det finns lite av varje, så ser vi ju vad som går hem hos folk.

Det är ett säkert kort alltså. Släppet följer dock klubbtrenden inom den svenska hiphopen, och det är både Queff och Denniz Prime medvetna om. Första singeln Låtsas som du sover blandar ett kort Nintendointro med ett elektrobeat, något som kanske inte är innovativt i dagens musikaliska arena där de flesta nyare aktörerna använder liknande ingredienser.

Q: Det är klart att det finns likheter, men för mig är det inga större likheter än att det kan spelas på klubben. Det är klubbmusik och framtidsmusik. Folk kan sitta och göra sina boombapgrejer, men Looptroop heter inte ens Looptroop längre. Det är dags att blicka framåt. Jag och Denniz har aldrig varit intresserade av att göra något tråkigt…

D.P: Vi satt inte och lyssnade på My Cool och tänkte ”Wow, det här vill vi också göra”. Man har fått höra att man härmar si och så, men nu är det så pass många som jämför sig med varandra att man nu kan slippa det där. Tack och lov.

Q: Jag gillar inte att vara i nåt fack överhuvudtaget. Jag tycker att det är mycket enklare att skriva gråa grejer än klubbgrejer.

D.P: Om jag får frågan om att beskriva vår musik, kommer jag aldrig kunna besvara den. Det kanske låter pretentiöst, men så är det. Just nu är jag jävligt bekväm i att göra saker som jag tror folk skulle vilja röja till.

Greetings i sig må vara ett klubbigt släpp, men både Denniz Prime och Queff menar att det ryska i släppets titel ska föra tankarna till något smutsigt. De berättar om hur vänner jämför deras musik med Alexis Weak, och att de båda är smickrade över parallellerna, men att Greetings faktiskt är trasigare och gråare. Maskinen och Adam Tensta nämns, men återigen anses kopplingen snarare smickrande än rättvis.

Q: Det vi gör är mer ostrukturerat. Beatmässigt händer det mer oväntade grejer hos oss i Ryssland.

D.P: Jag började göra beats för att ha nåt att rappa på. Och jag började rappa för att få stå på scen och få ligga. Helt ärligt. Sen har det ju blivit alltmer så att jag kan stå på scen ändå, utan att rappa och ändå få ut det jag vill.

Q: Jag vill ju ventilera. Jag har alltid skrivit för att jag vill ventilera, men det är först nu på senare dagar som jag känner att jag kan sätta ord på det jag vill säga. Då är det trist att det gått som det gått, och att de orden är så gråa som de är.

Det är svårt att tänka sig hur det går till när rapparen Queff och producenten Denniz Prime slår ihop sina skallar. Särskilt svårt är det att förstå hur de får något gjort eftersom de omges av en fantastisk mañana-mañana utstrålning.

D.P: Vi hade en intensiv jävla vecka i vintras där vi spelade in 5-6 låtar from scratch och gjorde beats och allting. Där var vi också jävligt nyktra; inga droger och ingen alkohol och ingenting. Toffer kom dit och gjorde sin grej och det blev som det blev. Men i övrigt var det drogfritt.

Menande blickar delas herrarna emellan. De skrattar som att de både just drogs tillbaka till den skapande vintern de talar om, och Denniz Prime fortsätter:

Vi jobbar som alla andra antar jag. Det är mycket viljor och vi pratar och diskuterar…

Q: Fast samtidigt inte.

D.P: Jo jo, jag förstår ju vad du menar…

Q: Jag tycker du snackar skit nu. Typ tvärtom-språket.

Samtalet urartar. Skapelseprocessen är tydligen svårdefinierad. Överlag kommer de överens om att det brukar sluta med att rapparen sitter med sitt block, och producenten vid sin dator. De möts upp mot slutet för att gå igenom vad som håller på att formas. Kritiken spelar idag stor roll, på ett annat sätt än den gjorde förr.

D.P: Jag har ju blivit mer och mer mottaglig för Queffs kritik. Från början var jag jävligt…

Q: Omöjlig.

D.P: Jävligt omöjlig, ja. Nu för tiden lyssnar jag överhuvudtaget mer på folk. Förut om folk ville förklara varför saker jag gjorde var skit, så lyssnade jag inte. Men det har jag blivit mer mottaglig för, absolut.

Q: Jag tycker kritik överlag är intressant. Det finns många som säger att man ska göra på ett speciellt sätt bara för att den personen gillar exakt det och inget annat. Hur ska jag förklara? Om någon tycker att jag ska börja rappa på boombap-beats… ja, det skulle vara fett men det kanske du och fem andra boombap-diggare skulle gilla. Jag vill helst göra min egen musik.

Målet finns där, i periferin. Hur svårt det än kan vara att komma dit, är Queff och Denniz Prime ändå på väg, och det med bravur. Första släppet slog allas förväntningar, men kanske främst duons egna. Och vad händer nu? När allt kommer omkring, och all hype lagt sig, vad är nästa steg?

D.P: Jag kan bara svara beatmässigt. Beatmässigt kommer det nog låta som Låtsas som du sover och Pax Pax Pax.

Q: Nää…

D.P: Alltså, beatmässigt tänker jag på.

Q: Vill du göra en så klubbig skiva? Är du sjuk i huvet eller?

D.P: Alltså.. jag vet inte…Men det är ju så jag låter när jag gör nya beats.

Ok. Vi lämnar det där. Efter djupare analys kommer rapparen och producenten fram till att man faktiskt inte kan förvänta sig något alls i framtiden, eftersom ”det inte går att definiera överhuvudtaget”. Det blir svårt för publiken att klura ut vad som komma skall, men det är nog ändå inte det viktigaste just nu.

Just nu är det bara ryska hälsningar som gäller.

(C) Emilia Melgar & Whoa.nu

Foto: Christer Carlsson

Forumtråd: Intervju – Queff & Denniz Prime

Läs mer:

Du glömde väl inte att lyssna på oss i Sveriges radio?

Martin Lindgren — Mon, 27 Sep 2010 20:59:01 +0000

Om så är fallet, bör du givetvis lyssna på programmet från den 3/9 i sin helhet via följande länk: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2842&grupp=3871&artikel=3979433.

Under två timmar snackade nämligen Ola/Stuck, Martin/Oracle, Pontus/Mfs och Christer/Evolution om Whoas historia, nutid och framtid. Det bjöds på berättelser, minnen och givetvis en specialbeställd, smaskig Whoa-tårta. Dessutom spelades ett flertal låtar som släppts genom oss under åren som gått (veckans mp3s, netplays och låtar från forumen).

Nu finns det även en ihopklippt sammanfattning på vimeo, för den som föredrar att lyssna därigenom. Kolla in klippet (med bildspel) nedan!

Forumtråd: Radio: 2-timmars ”Whoa-special” hos Ametist i SR Metropol 15.00 på fredag!

Läs mer:

Whoa-TV! S02E03: Stockholmssyndromet spelar osläppta låtar.

Viktor Ragnemar — Sun, 19 Sep 2010 11:41:56 +0000

Rapduon Stockholmssyndromet släppte tidigt detta året sin skiva Ettfyranånstans? och trots duons tidigare äventyr i musikvärlden var detta början på nått helt nytt. Med låtar som Lasta och I Din Trappuppgång, vars video släpptes exklusivt för oss, har de klättrat sig hela vägen till att få en solklar plats på den kommande Evolution-skivan.

I samband med vårt tioårsjubileum åkte Viktor till Stockholm för att spela in en fikastund. På samma resa fick Whoa en spontan inbjudan ut till Skizz bostad/studio för att lyssna på Stockholmssyndromets bidrag till Evolution plus ett par helt osläppta spår från deras kommande album. Väl i studion fick Viktor och Martin inte bara höra grym ny musik utan även lära sig hur man på bästa sätt ska lugna ner ett gråtande barn, lärdomar som alla nu får ta del av. Så därmed presenterar vi avsnitt tre på den andra säsongen av Whoa-TV!

Forumtråd: Whoa-TV! S02E03: Stockholmssyndromet spelar osläppta låtar.

Läs mer:

Whoa-TV! S02E02: Jubileumsfika med Gorilli, RMK och Elsa

Martin Lindgren — Tue, 31 Aug 2010 21:39:49 +0000

I mitten av år 2000 satt Ola Johansson aka Stuck hemma i sitt studentrum i Växjö och knåpade på en ny internetsida, med diskussionsforum och fokus på hiphopen. Siten fick namnet Backlash Community och blev snabbt populär, så pass att den uppmärksammades i TV-programmet Sajber redan efter några månader. Kort därefter flyttades Backlash till hiphopsidan Svensk Underjord, för att sedan bli fristående igen under sommaren 2001 under det nya namnet Whoa.

Idag, tio år sedan communityns födelse, har Whoa vuxit fram till den största mötesplatsen för hiphopintresserade och musiker på den svenska hiphopscenen. Ett ställe där många av dagens etablerade artister tog sina första, stapplande steg och en plattform där tusentals personer träffas regelbundet, hänger, diskuterar och skapar nya kontakter.

I detta avsnitt av Whoa-TV möter Pontus, Viktor (bakom kameran) och Martin från Whoa upp Callecuttar, Mickelito, RMK och Elsa, fyra artister som började sina musikkarriärer på Whoa och som både följt och varit en del av communityns utveckling under åren som gått. Över ett smarrigt jubileumsfika diskuteras allt från positiva och negativa saker med Whoa till fenomenet netcees, den nya generationen svenska rappare och gamla goda minnen från tiden i forumen. Rekommenderas starkt till er som varit medlemmar en längre tid hos oss, men även nyare medlemmar och utomstående kan komma att uppskatta detta!

Tack till SECO för lån av lokaler!

http://www.youtube.com/watch?v=kAXJbvA_ArI

http://www.youtube.com/watch?v=A3DlihAyFj4

Relaterade länkar och information:
http://www.myspace.com/gorillismen
http://www.myspace.com/elsatisfaction
http://www.finest.se/RMK
Netplay: Bjarne B presenterar: 10-årsjubileum like Whoa!

Historik Whoa-TV:
Whoa-TV! S02E01: Chords + gäster på Colors
Whoa-TV: Säsong 1

Forumtråd: [Whoa-TV!] Jubileumsfika med Gorilli, RMK och Elsa

Läs mer:

DN intervjuar Daniel Adams-Ray

Martin Lindgren — Thu, 24 Jun 2010 00:23:51 +0000

Som vi rapporterade tidigare i veckan så är alltså Daniel Adams-Ray, precis som sin gamla polare Oskar Linnros, aktuell med eget material. Den nya singeln, Dum av dig, har redan börjat snurra på radion och ett album är på väg. En fråga som väcktes snabbt hos mig och förmodligen många fler när man hörde hörde låten var emellertid den tydliga likhet som finns mellan Daniels och Oskars sound. Detta trots att den anledning som tidigare gavs om varför rapparna i Snook valde att gå åt separata håll var att de låg ”för långt ifrån varandra musikaliskt”. Är det en slump? Om de nu låter ganska lika varandra, varför återförenas de inte? Vad har Daniel gjort de senaste åren?

Häromdagen publicerades en intervju med Daniel Adams-Ray av Axel Björklund i Dagens Nyheter. Är du som läser detta, precis som jag, nyfiken på vad Daniel har att säga om sin musik och relationen till Oskar och Snook idag, så rekommenderas nedanstående länk. Den ger svar på många funderingar och bjuder dessutom på en hel del kvalitativ journalistik.

Läs intervjun här: http://www.dn.se/kultur-noje/musik/pop-i-cool-forpackning-1.1125540

Vad tycker Oskar om den egna solokarriären och tiden med Daniel? Kolla in videointervjun här som ligger uppe hos Universal.

Forumtråd: Intervju med Daniel Adams-Ray / Behövde Snook splittras?

Läs mer:

Mariaplan intervjuar Organismen

Marcus — Tue, 22 Jun 2010 16:05:01 +0000

Igår så tipsade Martin om Organismens nya singel och jag tänkte fortsätta på det temat. Idag så släppte sidan Mariaplan.com en videointervju som de har gjort med ovan nämnda artist. De diskuterar bland annat hans diskografi och framtida projekt. Låter det intressant så ta en titt på videon här nedanför.

http://www.youtube.com/watch?v=vKViqyzyWqo

Relaterade länkar
www.organismen.blogspot.com/

Forumtråd: Intervju: Organismen

Läs mer: