Whoa » Jonas Pedersén

Rapquiz i Göteborg på Goodlife

Jonas Pedersén — Sun, 21 Jul 2013 07:31:16 +0000

Måndag den 22:a juli kan ni testa era kunskaper om hiphop på Magasinsgatan i Göteborg. Det är klubben Goodlife som anordnar tävlingen på Magnus och Magnus. Tydligen delas det ut någon sorts pris till vinnaren, men från whoas sida är vi bara intresserade av att se vem som blir Göteborgs hiphop-guru.

Gäst för kvällen kommer att vara Sanna Berg som driver bloggen pussymadeofgold.se som handlar om kvinnlig rap och som också är med i podcasten Vad blir det för rap?. Musiken kommer som vanligt DJ Småbiran att stå för.

Så dyk upp på måndag och flexa dina kunskaper om hiphop, det börjar klockan 22 och håller på till 03, tyvärr måste du vara 22 år gammal för att komma in, men det är gratis fram till midnatt. Kolla in eventet på Facebook.

Läs mer:

Video: Raptimus Prime – Styrketår

Jonas Pedersén — Thu, 11 Jul 2013 07:57:36 +0000

Grabbarna från Göteborg med det fetaste namnet på länge, Raptimus Prime, består av rapparna John och Tobias från gruppen Middlesex och producenten Gabriel släppte sitt debutalbum Styrketårar i våras och har sedan dess gett oss en video till låten Ta min hand som jag verkligen rekommenderar att ni kollar in. Nu har de även släppt en video till låten Styrketår som behandlar det svåra temat med alkohol och frågan många har försökt ge sig på: När går festen över till missbruk?

Videon är producerad av Kristoffer ”Rolf” Jansson från Hold your breath productions, som även producerat Ta min hand samt Blixten med Middlesex samt flera uppskattade videos med Mollgan från samma grupp.

Styrketår:

http://www.youtube.com/watch?v=zjTo34s7diA

Ta min hand:

http://www.youtube.com/watch?v=SJD1JWOTu4E

Forum: [Audio] Raptimus Prime - Styrketårar (Debutalbum!)

Läs mer:

Dead Prez x 2 i Göteborg första maj

Jonas Pedersén — Tue, 30 Apr 2013 13:13:13 +0000

På första maj kan vi Göteborgare njuta av Dead Prez inte mindre än två gånger. På kvällen kommer de att köra på Hey, it’s Enrico Pallazzo nere vid Sockerbruket 20-22 nere vid Röda Sten. Det kommer kosta 200:- och biljetter kan ni köpa i FRCTN Store under morgondagen mellan 12-16. Ni kan även köpa biljett i dörren, men då måste ni ha med er kontanter, åldersgränsen för detta är 20 år. Stället är en gammal industrilokal och det kommer bli svettigt och intensivt, förhoppningsvis hinner grabbarna köra fler låtar här än vad de kommer att göra tidigare under dagen…

… för ja! Ni kommer att ha ett tillfälle till att se dem, oavsett vilken ålder ni har eller hur mycket pengar ni har i plånboken. Redan klockan 15 på Speak your mind-festivalen ute i Biskopsgården (Svartemossen). Där kan man också höra artister som Fröken B, Vic Vem, The Order, Mohammed Ali, Max Peezay och många fler. Det är helt gratis att höra all den här feta musiken och vi rekommenderar er verkligen att gå dit!

Känner ni som jag går ni och lyssnar på lite musik från massa grymma akter under dagen för att sedan åka ner till Majornas port och bli lite mer intima och intensiva med bara Dead Prez.

Läs mer:

Många nya avsnitt av Gatuslang

Jonas Pedersén — Sun, 24 Mar 2013 21:47:02 +0000

Vi har tipsat många gånger om podcasten Gatuslang, senast när whoas egen Oracle var med, men vi känner att det är dags att lyfta den en gång till. Sen vi summerade de nya avsnitten förra gången har flera högintressanta gäster varit med och berättat om sin uppväxt, sin relation till hiphopen och sin egen musik. Vad sägs till exempel om den gamla spindeln i nätet Broadcaster D som drev Streetzone, whoa-veteranen Blizzak eller Just-D legenden Gurra G? Allt som allt har 14 nya avsnitt kommit ut, perfekt att lyssna på när ni tar bussen till jobbet, har håltimme i skolan eller vill tänka på annat när ni lagar mat.

Pontus Gustavsson gör ett hästjobb med att styra upp den här podcasten och den levererar alltid. På något sätt får han gästerna att öppna upp sig helhjärtat och ärligt. Att han också är lite idiot savant när det kommer till svensk hiphop och kan droppa de mest obskyra fakta som gästerna själva har glömt bidrar bara till att höja upp dynamiken i intervjuerna.

Så har ni missat något avsnitt glid in på Gatuslang.se eller välj avsnitt från listan nedan:

Avsnitt 16 – P.S the Marginal Error/Mattias Lagnander
Avsnitt 17 – Eye N’ I/Henrik Blomqvist
Avsnitt 18 – Rico Won/Henrik Franchetti
Avsnitt 19 – Gurra G/Gustave Lund
Avsnitt 20 – Taze Russell/DJ Porter/Staffan Dahlin
Avsnitt 21 – Oracle/Martin Lindgren
Avsnitt 22 – Boogie B/Erik Bredhe
Avsnitt 23 – Movits!/Johan Rensfeldt
Avsnitt 24 – Prosperous/Mattias Ekberg
Avsnitt 25 – Broadcaster D/Andreas Melin
Avsnitt 26 – Blizzak/Olof Börjesson
Avsnitt 27 – Fröken B/Ulrika Broberg
Avsnitt 28 – Sober/Johan Alander
Avsnitt 29 – Matias Vangsnes/Två Blåbär

Läs mer:

Audio: Mollgan och Ms. Dumbuya – Civil Olydnad (REVA)

Jonas Pedersén — Wed, 13 Mar 2013 14:56:38 +0000

Göteborgsbaserade rapparen Mollgan har tidigare varit aktuell med olika politiska låtar såsom NON STOP, Alla som inte tankar och ACTA på dig. Nu har han sagt att han inte ska släppa fler enskilda låtar innan hans planerade platta Jag kan vara din låtsaskompis kommer. Detta ändrades dock då han retade upp sig på gränspolisens hårt kritiserade projekt REVA. Han blev så pass förbannad att han valde att spela in en låt tillsammans med Ms. Dumbuya som de kallar Civil Olydnad (REVA), beatet är gjort av Göteborgsproducenten Johnik. Det är en catchy kampsång, det vill säga den bästa sortens kampsång, som vi alla önskar inte hade behövts spelas in överhuvudtaget men som lugnt värd att kollas in, för det är en bra låt och ämnet är något som berör oss alla.

http://www.youtube.com/watch?v=7nLCIDdpprc

Forum: [Audio] Mollgan och Ms. Dumbuya - Civil Olydnad (REVA)

Läs mer:

Krönika: Två Blåbär på Spotify

Jonas Pedersén — Tue, 05 Mar 2013 06:37:27 +0000

Goda nyheter! Jag fick ett tips i helgen om att Två Blåbärs musik nyss har letat sig ut på Spotify. Jag är medveten om att många, troligen flera yngre, inte förstår varför detta är så stort och kommer fråga sig både ”vilka är det” och sedan ”vad fan är det här”. Men detta var hiphop i en tid då scenen inte alls visste var den var på väg och de var faktiskt de första att släppas på Redline Records, redan innan Latin Kings började droppa musik där. De hade med en låt i den ikoniska filmen Nattbuss 807. Två Blåbär gick alltså i bräschen för en stil som inte alls hade en svensk bas att stå på och det märks tydligt i deras sound som ingen kan kategorisera som traditionell. Det är anarkistisk, ångestfylld punk-hiphop helt utan hämningar och riktlinjer.

Jag vet inte om man kan påstå att Två Blåbär kom att betyda jättemycket för den svenska hiphopen i sig, men de betydde oerhört mycket för mig. Min musikaliska uppväxt handlade nämligen om punk, punk, lite rock och sen lite mer punk. Jag hängde med äldre punkare i skabbiga lägenheter där det dracks kopiösa mängder folköl och hembränt. Någonstans i den här vevan av hård musik, punkig anarkism och en begynnande tonår upptäckte jag helt plötsligt hiphopen, vilket fick väldigt skumma konsekvenser för mig. Ni förstår, i småstaden där jag växte upp var det krig mellan punkarna och hiphoparna/skatearna, vilka oftast var samma konstigt nog då skatepunken hade gjort sitt intåg vid den här tiden. Troligen underblåstes den här striden av det lokala punkbandet Svarta Spyors låt Anti skate. Allt detta gjorde att när jag dök upp i säckiga byxor och en hoodie till mina äldre polares lägenhet blev jag utsparkad då de förstod att jag hade anammat hiphopen på riktigt. Jag kände mig vilsen då mitt musikintresse plötsligt kolliderade med mitt sociala liv. Punken hade lärt mig att skita i vad andra tyckte och bara vara olydig men trots att jag tyckte att allt var rätt fjantigt kunde jag som 13-åring i en småstad inte skaka av mig känslan att jag faktiskt var rätt ensam. Då hörde jag Två Blåbärs platta Du är inte ensam.

Av någon anledning kunde jag inte få tag på skivan, eller så hade jag bara inte råd, men jag minns att jag fick ladda ner den från någon väldigt obskyr sida på Internet med min 56 kbit/s uppkoppling. Det tog flera dagar då jag fick avbryta nedladdningen varje gång morsan, farsan eller syrran skulle ringa någon, men till slut hade jag den på hårddisken och den åkte genast över till ett kassettband. Detta var inte bara hiphop, det var också punk och inte bara musikaliskt. Andan, stämningen och attityden var rå anarkistisk punk. På något sätt kändes det som om de hade spelat in skivan med mig i åtanke. Det var ångest beskriven på ett sätt inget punkband tidigare hade lyckats med och ingen rappare ens hade försökt göra. Absurda bilder målades upp tillsammans med livsleda, hat mot slentrianen och en total ovilja att böja sig för samhället och dess normer. Skivan hjälpte mig verkligen att hitta min egen musikaliska identitet då den klart och tydligt berättade för mig att jag inte behövde välja, att jag hade haft rätt hela tiden. Det jag gillade fick jag gilla och alla andra kunde dra åt helvete. Två Blåbär var hiphopen som fick mig att stanna i punken trots aversionen jag fått mot punkarna vid det här laget. Låtar som Jag vill dö idag och Jag fattar ingenting hjälpte mig att bearbeta de vanliga livskriserna man ställs inför när man som tonåring tvingas möta världen ensam. Säg vad du vill och Vill inte cementerade min livssyn som alltid varit sjukt obstinat och olydigt motvillig. Jag älskar dig och Varför vill du se mig gråta fick mig att förstå på ett helt nytt sätt hur man kan vara totalt öppen och ärlig i sin musik. Detta var ångest på en helt ny nivå som jag aldrig sett innan inom hiphopen och inte heller upplevt någon gång efter. Varenda mörka vrå inom misären utforskades utan en tanke på självcensur och jag älskade alla falska toner som skrikrappades fram med gråten i halsen.

Sedan föll Två Blåbär i glömska hos mig när den tidiga tonåren övergick i vuxenlivet och gjorde plats för både mer hiphop och andra musikstilar. Musik som jag nu inte tvivlade en sekund på att älska trots att de inskränkta hiphoparna i småstaden började håna mig för att jag älskade Cornelis, Dylan och progg. Men i och med att plattan nu är uppe på Spotify hoppas jag att fler kan ta en nostalgisk resa och för er som inte hört dem kanske ni kan upptäcka en helt ny sida av den svenska hiphopen. Även om ni inte gillar den, lova mig i alla fall att inte stänga av innan ni har hört Vill inte, som är en sjukt bra låt oavsett om ni gillar deras övriga musik eller inte. Så om ni någon gång har tänkt att Black Flag borde samarbeta med Dr Dre, fast på svenska, eller bara vill höra musik när den är som mest brutalt ärlig ska ni kolla in plattan. Rått, ångestfyllt, hårt, naket, anarkistiskt, fult och underbart… vad kan gå fel?

Forum: Krönika: Två Blåbär på Spotify

Läs mer:

Recension: Kendrick Lamar i Göteborg (14/2)

Jonas Pedersén — Fri, 15 Feb 2013 12:02:56 +0000

Kendrick Lamar har en väldig hype från väldigt många olika håll, vilket blev övertydligt när han kom till Pustervik i Göteborg. Förutom de sedvanliga säckiga byxorna och kepsarna kunde man skymta allt från skinheads till hipsters och killar i piket med backslick som studsade runt i publiken. Liksom de andra spelningarna han gör i Sverige var denna utsåld och efter Malmö-spelningen som fick en hyllande recension var förväntningarna på topp.

Förband för kvällen var ingen mindre än Chords, ett bra val då han kan sätta stämningen på helt rätt sätt inför Kendrick utan att för den sakens skull ge känslan av kaka på kaka. Tyvärr körde dock Chords bara några få låtar innan han fick gå av igen, men det han hann framföra gjorde han bra. Sedan var det dags för den alla hade kommit för, och redan när han äntrade scenen förstod vi att ingen skulle bli besviken. Energin den här mannen kan förmedla till en helt fullsatt lokal är fascinerande, han kontrollerar hela rummet och lämnar ingen utanför. pajson här på whoa sa en gång under spelningen: ”Han är ensam och fyller upp hela scenen!” Först då kom jag på att det faktiskt inte står ett storband på scenen, utan bara en liten snubbe med självförtroendet hos ett helt band.

Givetvis hade han inte kunnat kicka liv i hela lokalen utan hjälp från publiken och samspelet här är magnifikt. Alla är med på alla rader som spottas och ger helt rätt reaktioner, när han frågar om vi kan väsnas lika mycket som folket i USA reser sig taket på Pustervik av energin och olagligt hög decibel. Till och med de lugnare låtarna förlitar sig lika mycket på publikens medverkan och ingen sviker. När han ropar; ”This is not a concert, it’s a party tonight!” så tror jag på honom fullt ut. Det är en fest och ikväll fortsätter den i Stockholm, jag avundas dem som fått biljett dit och hoppas att Kendrick Lamar inte ljög när han säger: ”I will always come back to you motherfuckers!”

Forum: 14/2 Kendrick lamar @ Pustervik

Läs mer:

Ny video och singel med Fröken B

Jonas Pedersén — Wed, 13 Feb 2013 11:45:32 +0000

Göteborgsrapparen Fröken B, också medlem i gruppen Silversystrar, planerar ett solosläpp i form av en EP som kommer att kallas Fröken B-sidor. Redan nu släpper hon dock första singeln från plattan med tillhörande video som heter Det blåser kallt. Det är en tänkvärd låt som berättas av Fröken på sitt vanligt lugna och smått melankoliska sätt. Videon tar oss på en promenad genom ett kallt Göteborg, en kuliss som komplementerar låten bra. Gå in på Fröken B:s hemsida för att ladda ner låten eller spana videon här.

http://www.youtube.com/watch?v=YgjZuPAwX50

Forum: [Video] Fröken B - Det blåser kallt

Läs mer:

Minneskonsert för Gubb på Pustervik (GBG), 11/1-2013

Jonas Pedersén — Fri, 28 Dec 2012 10:11:21 +0000

Det är svårt att inte ha berörts av Gubbs död om man har varit med i den svenska hiphopen ett tag. Vi har tidigare skrivit här på bloggen om vad han betydde för den svenska scenen och det var inte längesedan han släppte sin netplay Psalm 23 via Whoa samt sitt gamla material i Guldgruvan. Denna legend hade just börjat få upp ångan på allvar igen när han togs ifrån oss på tok för tidigt.

Det är nu dags att ta avsked tillsammans. Tack vare Kristus, Gubbs familj, Scratch och Klubb Instant har en minneskonsert ordnats för att hedra minnet av göteborgsikonen. De som uppträder är Obnoxiuz, PstQ, Skrokk med Kapten Röd och Anton K, PS aka Racklass, Mics of Fury, Öris, Chato, och LM36. DJ’s för kvällen är Kristus, Lövet, Rough Lynx, Oddigity och Småbiran. Konserten som börjar klockan 22:00 hålls på Pustervik och är gratis att gå på, men du måste vara 18 år. Mer information finner ni på Facebookeventet.

Innan den 11:e januari när vi samlas för att minnas Gubb kan ni titta på hans sista video från Psalm 23, Död man står, det är en absurd men vacker känsla att se den nu för tiden.

http://www.youtube.com/watch?v=Xk3XB3XV4Wg

target=”_blank”>Gubb – Död man står

Forum: 11/1 Minneskonsert för Gubb @ Pustervik

Läs mer:

Öris & Ågren – Högt i tak vol. 2

Jonas Pedersén — Mon, 24 Dec 2012 19:00:43 +0000

Organismen och Öris följer upp sitt mixtape Högt i tak vol.1 med andra volymen i serien. Tapet gästas av Toffer, Mächy och Daltone och släpps, liksom första volymen, via Streetfashion. Ladda ner den här.

Låtlista:
1. Chrille P
2. Bloggar (feat. Toffer)
3. En Pilsner
4. Ingen Sympati (feat. Mächy)
5. Samma Jävla Gång
6. Spyr På Din Rap
7. 3:16 (feat. Daltone)
8. Tycker Inte Om

Forum: [Audio] Öris & Ågren - Högt I Tak Vol. 2

Läs mer:

Vibes på juldagen i GBG.

Jonas Pedersén — Mon, 24 Dec 2012 09:15:37 +0000

Den 25:e december är det tradition över hela Sverige att gå ut och träffa kompisar som flytt från stan men som kommit hem över jul. Göteborg är givetvis ingen undantag från denna regel. Det här året har vi hiphopintresserade dessutom en naturlig mötesplats på Vibes julfest som hålls på Henriksberg. Där uppträder ingen mindre än Organismen som nu är aktuell med sitt nya släpp Högt i tak Vol. 2 tillsammans med Öris.

Vi vet att vi tipsar sent och det inte längre går att haffa förköp, men vi har inte fått några indikationer på att det skulle vara slutsålt. Vi syns där!

Forum: 25/12 Vibes Julfest 25/12 - Live: Organismen @ Henriksberg

Läs mer:

Obnoxiuz – Your Long Lost Son

Jonas Pedersén — Wed, 19 Dec 2012 20:29:18 +0000

Obnoxiuz släppte nyligen plattan På väg ut, detta följer han upp genom att ge oss en julklapp i form av en samlingsskiva med hans engelska låtar som han kallar Your Long Lost Son. Vi har vant oss att höra OBX på bred göteborgska de senare åren och det är lätt att glömma att han är tvåspråkig när det gått så många år sedan Channel X, men här får vi hela 16 låtar på det anglosaxiska språket, en del outgivna. Bland dessa finns även en jullåt som kan sätta er i rätt stämning inför julafton.

Köp den på iTunes eller lyssna på Spotify:

Forum: [Audio] Obnoxiuz – Your Long Lost Son

Läs mer:

Gatukonst på SVT

Jonas Pedersén — Fri, 07 Dec 2012 11:07:18 +0000

Ibland glömmer man att SVT-play har en tidsgräns på hur länge vissa program går att se, och då ångrar man sig att man inte tipsat om ett fett program i tid. När det gäller programmet Gatukonst har redan tre avsnitt plockats ner av rättighetsskäl, därför vill vi på Whoa tipsa om det fjärde avsnittet som fortfarande går att se digitalt och de två återstående vi väntar på ska sändas.

Gatukonst är en dokumentärserie i nio delar där den franske konstnären Juilen Malland aka Seth åker runt till olika länder för att dokumentera de olika formerna konst kan ta sig i det offentliga rummet. Det stående inslaget är givetvis graffitin som finns över hela världen, både i västerländsk tappning, men också med specifika kulturella influenser. Det är lika intressant att se de olika målningarna som att höra de lokala graffarna berätta om förutsättningarna för dem i just deras land.

Men programmet berör så mycket mer än graffitin, det är lätt att glömma att vår konstform faktiskt inte var den första som tog de publika utrymmena i besittning. Gatukonst har det i alla fall hela tiden i bakhuvudet. Vi får se allt ifrån bergsristningar i Chile till kalligrafi målat med vatten på het asfalt av pensionärer i Kina. Allt förmedlas med en oerhörd passion och respekt för den fria och offentliga konsten.

Så skynda er att spana in allt som fortfarande ligger uppe på SVT-play, börja med avsnitt fyra om Mexico. Under tiden ni väntar på de sista två avsnitten som sänds på Kunskapskanalen kan ni också kolla in Seths Facebook och Flickr där bilder från hans resor ligger. Ett tips är också att serien heter Globe painter på franska utifall att ni skulle råka hitta den på någon utländsk TV-kanal eller liknande …

Forum: Whoa Rekommenderar: Gatukonst på SVT

Läs mer:

Recension: Daltone – Höga toppar djupa dalar

Jonas Pedersén — Mon, 19 Nov 2012 21:39:01 +0000

Daltone är en rappare jag alltid har tyckt att det är spännande att följa, främst på grund av hans texter som ofta är känslosamma och reflekterande, så för mig är detta släpp efterlängtat. Men innan jag kommer in på texterna vill jag först titta närmare på den musikaliska sidan av albumet. Jag har alltid tyckt att han kan välja bra beats som passar den rätt raka stil han har i sin musik, Höga toppar djupa dalar är inget undantag. De allra flesta låtar är producerade av DJ Large, de andra producenterna som har beats med är Acur, Denniz Prime och Kids On DMT och allas bidrag är stabila. Vissa låta sticker ut med gladare känsla och passar Daltone och gästerna bra, speciellt Aldrig landa med Promoe och Ett flow med Organismen och Timbuktu, båda av DJ Large. Men även de mörkare tongångarna sitter perfekt och ger hela skivan en bra balans mellan det glada och det sorgset självreflekterande.

Trots de musikaliska kvaliteterna på plattan är Daltone en artist jag alltid har haft lite problem med för att jag aldrig kan bestämma mig om jag gillar hans något upphackade flow eller inte. Ibland känner jag mig frustrerad att han inte enklare kan glida över beatsen och inte göra takten så uppenbar för mig, men ibland känner jag tvärtom att de tydliga betoningarna ger en helt annan energi åt musiken. Detta gäller inte från låt till låt utan exakt samma sekvens kan ge olika intryck på mig som lyssnare beroende på hur jag känner mig. Han kan alltså inte styra sin publik lika tydligt som många kan, men å andra sidan är hans personliga stil något som inte kompenserar och alltid känns genuin. Gillar man det så gör man, har man problem med det ges ingen nåd. Men för mig känns flowet alltid mer relevant när det gäller skrytrap och upptempolåtar vilket vi får fina exemplar av på skivan, speciellt Kasta ut dom med Mächy.

Det är dock inte i skrytrappen som Daltones styrka ligger, anledningen till att jag har sett fram emot det här släppet är de självutlämnande texterna som han gör så bra. När han reflekterar över sitt liv görs det rakt och helt utan pretentiösa ambitioner, detta är fallet även på Höga toppar djupa dalar. Ni har säkert redan hört Du har ingen aning som gästas av Roffe Ruff och trots att det är albumets starkaste låt är den inget undantag. På flera spår berättas det om brustna hjärtan, osäkerhet och en evig törst på ett sätt som lämnar mig med en bitterljuv eftersmak. Känslomässig rap är något Daltone behärskar till fullo och i låtar som Tystnaden, som handlar om hur tydlig och överväldigande ensamhet kan vara, kommer han till sin fulla rätt. Det här också på sådana låtar jag önskar att hans flow var lite mer sömlös.

Sammantaget är det alltså ett stabilt släpp som, liksom titeln antyder, har höga toppar men också en del dalar. Den känslomässiga delen av skivan tilltalar mig mycket, men andra kommer säkerligen att föredra de gladare och hårdare sidorna. Anledningen till att jag uppehåller mig så mycket vid detta reflekterande är för att Daltone är unik inom svensk hiphop med sitt sätt att ta sig an denna genre. Det finns två sätt att göra självutlämnande musik och de illustreras bra utav två av gästerna på plattan, Organismen och Roffe Ruff. Den förstnämnda gör hiphop som lämnar lyssnaren med visst hopp och tröst medan Roffes musik inte ger publiken någon trygghet. Daltone passar dock inte in i något av dessa fack, hans texter lyser av vacker melankoli och mörker, något jag inte kan komma på någon motsvarighet till inom den svenska hiphopen.

Forum: Whoa recenserar: Daltone – Höga toppar djupa dalar

Läs mer:

Basementality Battles @ Kontiki GBG 23/11

Jonas Pedersén — Mon, 12 Nov 2012 16:46:31 +0000

Nu är det dags igen för Basementality Battles att komma till Sveriges framsida och bjuda på högklassig underhållning med starka Göteborgsinfluenser. Alla matcher under kvällen är överfeta på papper, 2 i Styrka gör en efterlängtad comeback på hemmaplan mot forumens favorit Nu Messiah, Obnoxiuz har också letat sig in i ringen igen och ställs mot Bildspråk. Spakur tar sig an Crackson, en match där två olika stilar nog kommer kompensera varandra bra och ge ett hett battle. Sist men inte minst (bokstavligt talat) kommer Shazaam och Mandalaten göra upp i ett temabattle om vem som är Sveriges fetaste MC, och då snackar vi alltså BMI, enligt väldigt oseriösa rykten kommer Viktväktarna att följa denna drabbning med stort intresse. Bakom skivspelarna kommer Aggro att stå och göra kvällen lika dansant som valfritt Full Clip-event.

Allt är alltså bäddat för en oförglömlig kväll, kalaset kommer i vanlig ordning hållas på det Karibieninfluerade Kontiki, du måste vara minst 18 för att få höra alla svordomar och att komma in kostar 150 väl spenderade pengar. Av erfarenhet vill vi dock varna er för att stället snabbt kan bli fullt, så kom i tid!

Forum: [Event] basementality battles @kontiki GBG 23 nov

Läs mer:

Höstpremiär för Hiphoppet @ Calor

Jonas Pedersén — Wed, 24 Oct 2012 12:57:28 +0000

Vi har på whoa tidigare tipsat om Hiphoppet på Calor som förgyllt våra sommarsöndagar, nu har de bestämt att vi behöver lite tröst och hiphop även i höstmörkret. Istället för söndagar kör man nu på torsdagar så vi får vårt hiphopbehov fyllt även mitt i slentrianveckan. Det är en fet höst och vinter man har planerad och klubbens första line-up visar att man menar allvar. Obnoxiuz, aktuell med sin platta På Väg ut, han backas för kvällen av inga mindre än LM36 och Göteborgs-legenden Gubb som släppte sitt senaste album Psalm 23 här på whoa. Bakom de snurrande tallrikarna står DJ East.

Du ska vara 20 år för att komma in och kommer du efter 21:00 får du betala 60 kronor, innan dess är det gratis. Klockan 17:00 är det dessutom skisstävling med Klubb Kludd, så glid förbi efter jobbet och kolla in det.

Läs mer:

Recension: Follow Him To the End of the Desert – The Dalecarlian Book of the Dead

Jonas Pedersén — Sun, 30 Sep 2012 22:41:22 +0000

Ola Myhrman:

Öppningsspåret på The Dalecarlian Book of the Dead, Borlänge-rapparen Follow Him To the End of the Desserts (hädanefter F.H.T.E.O.T.D.) officiella debut, sätter tonen för hur resten av plattan kommer att låta. This Song Doesn’t Exist, som produceras av tyska producentteamet Snowgoons och gästas av Prop Dylan, visar upp de militant hätska ljudlandskapen bestående av ADHD-uppklippta stråkar som har sitt ursprung i Jedi Mind Tricks-producenten Stoupes Ensoniq-sampler. Det här är en mörk skiva, intensiva toner att skrika ut sina demoner till, ett perfekt ljudspår till din mest feberyrande mardröm, musik att misshandla ondskefulla antagonister till. Ja, ni förstår vart jag vill komma. Follow Him:s texter behandlar tankar kring dödsångest, domedagsprofetior om storföretagens makt, totalitär poliskontroll och den vanliga människans maktlöshet inför det kapitalistiska systemets påverkan. Budskap som de ovan nämnda, ofta levererade av en emcee som gör det i ett uppskruvat och ilsket röstläge, gör The Dalecarlian Book of the Dead till en platta du ska lyssna aktivt på. Detta behöver inte ses som något negativt.

The Dalecarlian Book of the Dead lyckas under inledningsspåren skapa en filmisk ljudkuliss som får mig som lyssnare att känna mig som om jag sitter i en skyttegrav i ett Stanley Kubrick- producerat framtidskrigsdrama. På Enough Blood gästar sångerskan Oil My Member med en imponerande sånginsats som får mig – i brist på en bättre referens – att tänka på Björks ogripbara vokalinsatser.

F.H.T.E.O.T.D. har koll på sina flerstaviga rim och är en kompetent emcee. Denna skiva är ett projekt som har en högre verkshöjd än ditt vanliga ”underground- släpp”. Singeln Time To Die, använder sång och liveinstrumentering, bland annat i form av skickligt spelad ståbas. En fin låt som jag hoppas leder till att F.H.T.E.O.T.D. får en bredare lyssnarskara än de redan initierade hiphopskallarna.

Borlänge har ju en tradition när det kommer till klassisk engelskspråkig hiphop. Jag skulle ändå säga att F.H.T.E.O.T.D. har en egen ljudbild och rimstil jämfört med kollegan Prop Dylan och hans grupp Ragin Goblins – även om det finns vissa likheter mellan dessa artister. F.H.T.E.O.T.D. gör djävulsbesatt musik där Philadelphia- rimsmederna Jedi Mind Tricks känns som mer givna referenspunkter. Följaktligen samplas Vinnie Paz också på From Beyond The Ruins, där battlemonstret Henry Bowers dyker upp med en habil gästvers. The Dalecarlian Book of the Dead är en välproducerad skiva som trots ett sammanhållet ljudlandskap ändå har en uttänkt variation på beatsen. Det handlar om mörker, hätska stråkar och industriella ljudstycken.

Jag kan ändå tycka att Borlänge-emceen är som bäst när han drar ner på chockeffekten, när han inte väljer de mest ondskefulla beatsen eller skriver de mest blodstänkande verserna. Doomtown, med gästerna Nastee & Makie, utgör en av skivans starkare spår. Tempot har här dragits ner och beatet utgörs av en dämpad stråkslinga och två basgångar som effektivt samspelar med varandra. F.H.T.E.O.T.D. ger oss bilden av ”his blue collar hometown”, som domineras av vintermörker, nazister och kolgruvor. En plats han vill lämna men inte kan eftersom det är hans hem. Även spår som Spot The Difference, visar på Follow Him:s mer introspektiva sida. Låten berättar en historia om en mans övergrepp på en kvinna. Där hör jag artistens personlighet komma fram ännu tydligare. Detta är något jag vill höra mer av.

The Dalecarlian Book of the Dead är militant och diabolisk hiphop med avancerade rimstrukturer och tung trumprogrammering. Skivor i den här genren har gjorts förut. F.H.T.E.O.T.D. tillför ändå någonting nytt med ett genomarbetat album med tydliga teman i texterna och beats gjorda med omsorg. Till nästa projekt ser jag dock gärna att Follow Him fortsätter med att hitta ett ännu mer personligt tilltal.

Olas betyg:

Jonas Pedersén:

Jag har alltid gillat hiphop som vågar tänja lite på gränserna, något F.H.T.E.O.T.D. gjorde på sin förra platta The Jacksonian March. Inte för att man vill omdefiniera hiphop utan för att man vågar göra vad man vill och strunta i alla ramar bara det låter bra, tyvärr var resultatet på den plattan att den spretade lite för mycket. The Dalecarlian Book of the Dead håller sig mer inom råmärkena för hur svensk hiphop brukar låta, men det känns ändå som att F.H.T.E.O.T.D. har tagit med de delarna från sin personlighet utanför hiphop som definierar honom. Den talade poesin och musiken som sträcker sig mot de hårdare delarna av rocken finns kvar i repertoaren och gör att denna plattan är betydligt mer enhetlig men ändå typisk för just F.H.T.E.O.T.D.

F.H.T.E.O.T.D. har också alltid gjort sig känd för att vara politisk och många av låtarna på skivan är väldigt laddade med samhällskritiska budskap, men inte ens här kan han hålla sig inom ramarna. Något jag alltid tyckt att det finns för lite av i svensk hiphop är låtar som verkligen provocerar, därför känns det friskt att F.H.T.E.O.T.D. gör en låt som är politisk dynamit i Die Wolfhater Die! som också musikaliskt är plattans starkaste spår. Inte för att jag nödvändigtvis håller med i budskapet att alla vargjägare förtjänar att dö, utan bara för att det provocerar, det berör och det är något man verkligen får vara beredd att försvara.

Jag har fokuserat väldigt mycket på skivans budskap därför att det är vad som fängslar mig, men det rent musikaliska är också värt att nämnas. De mörka tongångarna dominerar och passar perfekt till den domedagskänsla man kan få av F.H.T.E.O.T.D.s röst. I musiken ligger också det mest experimentella i hela plattan och man kan ibland bli lite förvirrad av hur låtarna är klippta och vad man egentligen vill ge för ljudbild, men det görs ändå på ett sätt som sätter lyssnarna på tåspetsarna. Sången av Oil My Member på Enough Blood får mig dessutom att rysa, en blandning av Björk och psykotiskt kall vrede kryper innanför skinnet. Jag måste också lyfta fram Nastees insats på låten Doomtown som verkligen imponerar med sitt sätt att styra lyssnaren med sin röst och tonläge, hade det inte varit för det något ojämna flowet hade hon dominerat hela plattan med bara den versen.

Det är svårt att motivera mitt betyg på den här skivan. Första gången jag lyssnade på den satt jag och skrattade högt och log stort på spårvagnen, det högsta betyget tycktes spikat. Andra gången tyckte jag inte att den var lika genialisk då chockvärdet kändes som den enda anledningen till att jag gillat den från början och betyget sjönk några snäpp. Det var först på tredje lyssningen som min hjärna började hitta de små nyanserna som jag ännu inte är klar med att kartlägga och som knäpper upp betyget lite igen. Detta är en platta du måste höra åtminstone en gång, kände du som jag får du nog sätta den på repeat några gånger för den är väldigt genomtänkt och har flera dimensioner.

Jonas betyg:

The Dalecarlian Book of the Dead på iTunes

The Dalecarlian Book of the Dead på Spotify

Forum: Recension: Follow Him To the End of the Desert – The Dalecarlian Book

Läs mer:

Fet hiphop-helg i Göteborg!

Jonas Pedersén — Thu, 27 Sep 2012 13:04:45 +0000

Nu till helgen blir det fullt pådrag i Västkustens pärla med både Full Clip och Silversystrar, så det gäller att fundera vart man vill spendera sin nyinkomna lön, whoa röstar för att du ska strunta i hyran och bränna allt på båda klubbarna då de faktiskt inte krockar!

På fredag den 28:e är det dags för Full Clip igen, vill ni veta vad detta är för sorts klubb så får ni gärna läsa vår recension om förra tillställningen. Den här gången gästar de nya favoriterna Sjukstugan och kommer röja ner taket i Henriksbergs källare. Om ni av någon anledning missat den här gruppen kan ni kolla in deras skiva Rap på svenska och deras video Zig Zag. Om inte detta vore nog kommer Göteborgs nya stolthet Simon Bilbomb att värma upp publiken. Plattvändare för aftonen är Gunnerz och Johnik. 80 pengar kommer detta att gå på, kom i tid, förra gången blev det fullt.

När ni har nyktrat till efter detta någon gång på lördagseftermiddagen är det dags att putsa era sneakers, duscha av er det värsta och bege er till Stora Teatern där Silversystrar håller avskedsfest. För inte så länge sedan droppade de EP:n Tisdagsvägen 5B och efter denna spelning kommer de rinna in i studion igen för att spela in nytt material. Det bjuds på flertalet gäster på Storan och vi kommer att få se Linnéa Khalil, Middlesex och återigen Simon Bilbomb. Bakom skivspelarna kommer DJ East och Johnik att stå. 100 stycken av rikets daler får man betala för detta kalas.

Forum: Fet hiphop-helg i Göteborg!

Läs mer:

Whoa recenserar Vendetta: Hyper vs Third Eye

Jonas Pedersén — Mon, 17 Sep 2012 20:43:49 +0000

När två skåningar som är kompisar utanför ringen ställs mot varandra i den hittills mest prestigefyllda turneringen inom svensk battlerap förväntar man sig väldigt mycket personliga rader och att gränsen mellan privat och offentligt tummas hårt på. Redan i försnacket lovar också både Hyper och Third Eye detta, den senare säger också att det till och med kan bli lite interngrejer, mina förhoppningar är alltså skyhöga då jag råkar vara en sucker för real-talk. Tyvärr kommer jag att bli lite besviken.

Battlet genomsyras visserligen av att de känner varandra men det framkommer inte på det hårda och personliga sätt som slår så bra hos battlepubliken. Istället blir det mest vinklar som känns så pass generella att vilken battlare som helst hade kunnat komma på dem. Några undantag finns givetvis och det är under dessa personliga delar man myser som mest, att få sin motståndare att tappa ansiktet är ju en viktig del av ett battle.

Hyper kommer som vanligt med en oerhört aggressiv framtoning som han steppar upp ytterligare från tidigare battles. Han visar de som tycker att den svenska scenen är för snäll att det faktiskt finns folk i Sverige också som ser ut att fysiskt vilja golva sin motståndare under ronderna. Third Eye har sin energiska men ändå avslappnade och humoristiska stil, en av domarna säger det bäst i slutet när han beskriver Third Eye som en karaktär. Överlag ser battlet ut som väntat där Hyper tar övertaget något textmässig med punches och Third Eye har publikkontrollen helt på sin sida. Hans texter är som vanligt den bästa sortens rimrunk som jag alltid har tyckt fungerat klockrent när den framförs ackompanjerat av energiskt studsande och armviftande. Battlen lyfter dock aldrig helt och känns rätt medioker för att komma från Vendetta, något som kanske säger en del om hur bortskämda vi är med bra battles vid det här laget. Den något avslagna publiken hjälper inte heller speciellt och man undrar hur det hade sett ut det hade utspelat sig nere i Skåne istället.

Matchen var oerhört jämn och vinsten kunde ha gått åt båda hållen, jag hade faktiskt röstat på förloraren själv, men kan inte säga emot domslutet heller. Det är i såna här lägen man måste minnas hur battles bedöms, för trots att resultatet blev en storvinst framhåller de flesta domare (en blev dock bortklippt) att det var en jämn match. Ni ska definitivt spana in det här trots att jag personligen tycker att det var en rätt ljum battle, för temperaturen på battlescenen har höjts så mycket att för några år sen hade detta varit riktigt hett. Jag vet dock en som måste steppa upp ett snäpp för att klara nästa match i Vendetta.

http://www.youtube.com/watch?v=HijOeQuROkQ

Forum: [Övrigt] Whoa recenserar Vendetta: Hyper vs Third Eye

Läs mer:

Recension: Club Full Clip i Göteborg

Jonas Pedersén — Mon, 03 Sep 2012 20:13:04 +0000

Henry Bowers röjer på Full Clip. Foto: V-spot

För ett år sedan uppmanade vi er att gå till Henriksberg i Göteborg och besöka den då nyöppnade klubben Full Clip där Henry Bowers skulle spela. Klubben blev ett stående inslag under året och har huserat artister som Silversystrar och Stockholmssyndromet. I fredags, den 31:a augusti, firade klubben ettårsjubileum genom att boka in Henry Bowers igen, men denna gången utökade man genom att också bjuda in Simon Gärdenfors. Whoa var givetvis där för att ta pulsen på stället och se om ni har hörsammat våra råd om att gå dit.

Kvällen inleddes väldigt lugnt genom att Simon Gärdenfors spelade in ett avsnitt av sin podcast Arkiv samtal och för första gången som jag har varit på hiphopklubb stod det rader med stolar framställda framför scenen. Detta hade möjligtvis varit ett roligt grepp om det börjat innan klubben faktiskt öppnade, som en bonus för intresserade, men eftersom folket hade betalat 120:- för att gå på hiphopklubb kändes det lite trist att podcasten faktiskt inte hndlade om hiphop trots att arrangören Aggro var gäst. Det var kompissnack med vissa frågor från publiken och från mail, det recenserades godis och talades snabbmat. I och med att hela inspelningen tog en timme kändes det som att vi blev lite rånade på den annars feta musiken som spelas på Full Clip. Whoas fotograf för kvällen, V-spot, uttryckte det bäst när hon sa: ”Detta hade passat i en hotellobby.” Med det sagt borde ni ändå kolla in podcasten som är riktigt skoj till och från, kika in den på hans blogg.

Inspelning av Arkiv samtal. Foto: V-spot

Trots den något sega starten på kvällen kickade festen igång på riktigt när Simon Gärdenfors droppade godis-tyckandet och plockade upp micken för att röja fram en hel del Las Palmas-klassiker. Energin den mannen kan få igenom till publiken gör mig alltid lite ledsen över att han inte har satsat på en helhjärtad solokarriär inom musiken, inte för att jag ogillar varken Far och Son eller Las Palmas, men bara för att jag vill se mer av killen. Serier i all ära, men hans glada karisma behövs inom hiphopscenen. Det är dock givetvis alltid kul att höra plågor som till exempel Du har mail och man förlåter den okonventionella inledningen genom hans sätt att ingjuta feststämning i källarlokalen.

Simon Gärdenfors med energi. Foto: V-spot

Henry Bowers gör inte heller någon besviken, hans närvaro i rummet är alltid imponerade oavsett om det handlar om battles eller framträdande. Inledningen är öppningsspåret från The TV OD LP som släpptes via Whoa och sätter tonen för hela spelningen, det är energi från början till slut. Vi får också höra lite smakprov från hans nya material som verkar fortsätta på den nyinslagna vägen av skrytrap, något som får mig lite att sakna hans djupare låtar från Mastermind och Escape from Juniper Hills. Han spelar dock låtar även från dessa album fast med omgjorda beats och nytolkningar. Det känns som att många artister kör gamla låtar för att de känner sig tvingade att ge publiken vad de vill ha, Henry framför dock sin äldre repertoar på ett sätt som får en att känna att han vill spela dem. Det bjuds även på en låt från ett nytt mixtape från Dirty Gorilla där även DirtBag Dan kommer medverka, håll ögonen öppna efter det. Detta blandas med spoken word, acapella verser och Cash-covers, spännvidden på Bowers spelningar är enorm.

Kung Henry är alltid backad av DJ Lo-Kut, som här vänder skivor så hårt att han nästan ramlar. Foto: V-spot

Har ni inte följt vår rekommendation tidigare är det dags nu, besök Full Clip nästa gång de slår upp portarna. Så länge de inte spelar in fler radioprogram live är det en enastående klubb med bra bokningar och vassa DJ:s. Nästa gäster är dessutom Sjukstugan som nyss släppt plattan Rap på svenska och årets roligaste video Zig Zag. Läs mer om Full Clip på deras blogg.

Forum: Recension: Club Full Clip i Göteborg

Läs mer:

Ny video med Gubb

Jonas Pedersén — Mon, 27 Aug 2012 16:42:50 +0000

Nu är Gubbs första video här från albumet Psalm 23 som släpptes som netplay här på Whoa. Kolla in den om ni inte redan har gjort det!

Det är en mörk och hård känsla i videon och Gubb briljerar som alltid med sin hårda och ärliga rap. Fingal står för beatet och själva videon har Orhan Demir gjort.

http://www.youtube.com/watch?v=Xk3XB3XV4Wg

Forum: [Video] Gubb - Död Man Står

Läs mer:

Obnoxiuz – På väg ut

Jonas Pedersén — Tue, 14 Aug 2012 11:46:43 +0000

För en vecka sedan släppte Obnoxiuz sitt nya album På väg ut på både Spotify och iTunes. Plattan gästas av bland annat av Spakur, Aggro och Smojo och beatsen står bland annat Loopaddict, Swinger och Obnoxiuz själv för. Har ni missat detta släpp är det hög tid att lyssna in sig nu!

Det är dels en socialrealistisk skildring av ett Sverige där du alltid kan vara övertalig men också lite gammal hederlig storytelling och skrytrap på ren göteborgska. Vi bjuds även på en uppgörelse med vår fascination för sociala medier. Trots det tycker jag att ni kan besöka hans blogg, där kan ni få mer information och också läsa om när skivan kommer i fysiskt format.

Forum: Obnoxiuz släpper sitt album "På Väg Ut" 7 Augusti!

Läs mer:

Obnoxiuz feat. Spakur – Jagad

Jonas Pedersén — Fri, 27 Jul 2012 20:03:54 +0000

Göteborgsrapparen Obnoxiuz släpper sin nya platta På väg ut den 7:e augusti på Spotify och iTunes, men redan för några dagar sedan släppte han den första singeln från skivan. Låten heter Jagad och gästas av ingen mindre än Spakur.

http://www.youtube.com/watch?v=PauAVv02PLg

Vill du lyssna in dig mer på Obnoxiuz innan fullängdaren kan du kolla in netplayen han släppte på whoa Mellan gott & ont eller varför inte hans gamla släpp 12″ Inches of Illness och Channel X som båda ligger i vår Guldgruva.

Forum: [Audio]Första Singeln Från Obnoxiuz Kommande Album Ute Nu!

Läs mer:

Slum Village och Labyrint 25:e Juli i Göteborg

Jonas Pedersén — Tue, 24 Jul 2012 17:03:49 +0000

Nu på onsdag blir det svårt att välja vad du vill göra med din nyinkomna lön om du bor i Göteborg, det bjuds nämligen på två feta spelningar. Både Slum Village och Labyrint gästar stan, dock på olika ställen, något som lär ge hela stan beslutsångest.

Slum Village som kommer ända från Detroit uppträder på Nefertitis klubb Colors som alltid uppmanar sina besökare att klä sig enhetligt, färgen för kvällen är turkost så gräv i garderoben. Slum Village är en grupp som plågats av mycket tragedi och det mest uppmärksammade är såklart Dillas död och detta kommer uppmärksammas genom hyllningar till producenten under kvällen. Sådana här utländska gäster kommer inte ofta till Sverige så ta dig en riktig funderare om du verkligen vill missa detta.

Om du ändå skulle bestämma dig för att inte gå till Colors finns ett fullgott alternativ bara en promenad bort på Yaki-da där Labyrint kommer att stå på scenen. Dessa grabbar har verkligen exploderat på senare tid och Ortens Favoriter är en låt många har haft på repeat ett tag nu. Men vill du sätta dig riktigt i stämning kan du ladda ner deras 2009 Mixtape som släpptes exklusivt på whoa.

Forum: 25/7 Slum Village / Colors @ Nefertiti

Läs mer:

Hiphoppet @ Calor

Jonas Pedersén — Thu, 19 Jul 2012 15:27:49 +0000

Göteborg har en lång tradition av feta hiphop-klubbar från det legendariska Fatmilk till det mer smutsigt lokala Bärs & Beats och långköraren Klubb Scratch, på senare tid har vi också fått Full Clip på Henriksberg. Vi har även sett klubben Hiphoppet hoppa runt på olika lokaler i stan. Det började på 9:ans ölhall beläget på Andra Långgatan för att göra en kortare sejour på Pride (gamla Kompaniet). Sedan början av denna sommar hålls det dock varje söndag på det rytmiska stället Calor som ligger mittemot restaurangen Vasastan, i just Vasastan.

Whoa har givetvis varit där och kikat in läget och detta är något vi verkligen vill rekommendera till andra Göteborgare och inresta gäster. Lokalen som Calor erbjuder är inte helt olik det hiphop-bekanta stället Kontiki med sin karibiskt influerade inredning och man märker att rytmen sitter i väggarna. Det är precis så litet som behövs för att få den härliga känslan av källarspelningar. Inträdet är ynka 20 riksdaler inklusive garderob, bärsen är billig och kommer du tidigt är maten god och exotisk. Men det som verkligen gör att klubben förtjänar ett besök är atmosfären, detta är enligt mig arvtagaren till Bärs & Beats, där sköna människor som delar samma intresse för kulturen möts och bara är. Många har beskrivit klubben som en samlingsplats för det gamla gardet, vilket nog kan stämma till viss del, men jag känner att alla nya är minst lika välkomna.

Vi som var där söndagen den 8:e juli fick bevittna ett gammaldags graffitijam på utsidan av klubben i en stad lika plågad av nolltoleransens politik som Stockholm. Minglet utanför klubben till färglukten och det utställda ljudsystemet var lika fett som Obnoxiuz och Elem36:s spelning senare på kvällen.

Whoa fick givetvis en egen tag på jamet.

Det är detta som gör att vi på Whoa vill slå ett extra slag för detta ställe som hålls öppet varje söndag hela sommaren. Stämningen och människorna här lämnar den där speciellt gemytliga och smutsiga Göteborgseftersmaken i gommen… eller så var det bara bakfyllan.

Forum: Klubb Hiphoppet @ Calor i Göteborg

Läs mer: