Whoa recenserar: Embee – The Mellow Turning Moment
”Det Ă€r inte hiphop. Jag skulle inte kalla det hiphop. Ăven om det Ă€r uppbyggt pĂ„ samma sĂ€tt.”
SÄ förklarar Magnus Bergkvist sitt senaste soloproject, The Mellow Turning Moment.
Det var ett tag sedan Tellings From Solitaria, och man fÄr sÀga vad man vill om Embee, men att pÄstÄ att han Àr nÄgot annat Àn en musikalisk verkstad vore lögn. Det finns en skillnad mellan att inte göra nÄgot, och att faktiskt ligga pÄ lur och producera i skymundan. För nÄgonstans Àr det tyvÀrr dÀr han hamnar; i skymundan.
Embee har inte gjort sig kÀnd som en producent som skapar hit efter hit, men ÀndÄ har Looptroop Rockers kunnat hÄlla sig jÀmt över ytan med sitt igenkÀnnbara sound. Vi vet vad vi ska förvÀnta oss av LTR, och det Àr hÀr Embees soloprojekt kommer in. I skuggan av Looptroop-soundet, vidgar han sina rytmiska vyer och den hÀr gÄngen Àr det med hjÀlp av nÄgra av Sveriges frÀmsta sÄngerskor. PÄ ett hörn finns Àven San, sÄngerskan frÄn den Japanska electronicagruppen Antennasia. Trots den uppenbara oförmÄgan hos oss med begrÀnsade sprÄkkunskaper att förstÄ vad som sjungs, levererar San en av skivans starkaste vokaliska insatser. Vilket man Àven kan sÀga om Maia Hirasawa. Och Nina Ramsby. Och Daniel Lemma. Och Annika Norlin frÄn Hello Saferide. Ja, faktum Àr att The Mellow Turning Moment har alldeles för mÄnga styrkor för att kunna definieras med en eller tvÄ lÄtar.
Embees sÀtt att kunna göra nÀstintill perfekta hybrider mellan sina produktioner och skön sÄng gör att skivans röda trÄd inte Àr annat Àn musikalisk lycka. Det finns ingen början och inget slut i sagan vi kallar The Mellow Turning Moment. Undertonen Àr nÄgot melankolisk och vemodig, men ÀndÄ skymtar det dÀr igenkÀnnbara fram och plötsligt pÄminns man om att detta Àr samma Embee som bland annat producerar Looptroop Rockers. Four Years Of Silence Àr förmodligen den lÄt som mest för tankarna till nÄgot som Promoe skulle kunna spotta pÄ, bÄde gÀllande beatet och sÄngens innehÄll. Annars Àr det just det dÀr lite vemodiga blandat med det boogieinspirerade swingbeatet, som gör att skivan pÄminner om nÄgot Luciano Supervielle skulle kunna producera.
Att Embee Àr ett fan av sÄ kallad mellow musik och new jack swing, rÄder det inga tvivel om. Det Àr kombinationen av det stundtals hÄrda soundet och den melodiösa och vackra sÄngen som fullÀndar plattan. Upside Down med Maia Hirasawa Àr praktexempel pÄ detta. Det Àr i mötet skapelsen sker, om man fÄr vara sÄ biblisk i beskrivningen. Den enda frÄgan som stÀlls Àr varför Embee inte Àr med och sjunger pÄ nÄgot spÄr? Kanske till nÀsta skiva? Vi kan inte annat Àn hoppas.
För musikÀlskare Àr The Mellow Turning Moment behövlig. Om det hÀr Àr ett hopkok av det som Embee inte tagit sig samman att slÀppa tidigare, finns det inget annat Àn ett obegrÀnsat spektra av musikalisk begÄvning framöver. Om det hÀr bara Àr en försmak kan jag inget annat Àn invÀnta nÀsta storslagna kÀrlekssÄng till musiken med spÀnning och lÀngtan.
Emilias betyg:

âŠden andra kommentaren:
Jag tror inte det finns nÄgon inom Sveriges produktionsutbud som har ett lika unikt sound som Embee. Man kan oftast urskilja hans produktioner sekunden de startar, och det kÀnns sÄ himla hÀrligt. Det Àr vÀlsvarvade spÄr med en unik kÀnsla av noggrannhet, ofta med en hÀrlig drömlik kÀnsla svÀvande i bakgrunden. Om inte, sÄ Àr det istÀllet en vemodsfylld mardröm som mÄlats mÀsterligt.
PĂ„ The Mellow Turning Moment finner jag mĂ„nga artister som huserar i min skivsamling. Annika Norlin har alltid en stolt position dĂ€r, bĂ„de i sitt Hello Saferide och SĂ€kert!. Kanske Ă€r det dĂ€rför jag tycker hennes medverkan skapar det bĂ€sta spĂ„ret. Ăven Annikas gamla körsĂ„ngerska Maia Hirasawas bidrag till skivan Ă€r en hĂ€rlig historia. Daniel Lemma stĂ„r för lite mörkare melodier medan Nikola Sarcevic gör ett av de mest svĂ€ngiga spĂ„ren pĂ„ skivan, alla artister med sin egen styrka. Aldrig sĂ€mre eller bĂ€ttre Ă€n musikens kreatör.
Jag brukar inte gilla producentalbum. De brukar bli för spretiga och det finns sÀllan en röd trÄd genom hela resan. Men Embee lyckas pÄ ett superbt sÀtt göra varje artist till sin egen och smÀlta samman dem med sin egen musik. En toppenplatta som förtjÀnar sitt betyg helt klart.
Viktors betyg:

ForumtrĂ„d: Whoa recenserar: Embee – The Mellow Turning Moment













”Det Ă€r inte hiphop. Jag skulle inte kalla det hiphop. Ăven om det Ă€r uppbyggt pĂ„ samma sĂ€tt.”

Den senaste tiden har det pratats mycket om 80-talisterna. Generationen som inte kan ta hand om sig sjÀlv. Generationen som fick allt, men som varken gav eller ger nÄgot tillbaka till sina medmÀnniskor. Politiker som Jan Björklund mÄlar snabbt över problemet pÄ oss och inte föregÄende landsmÀn. Inte heller den ekonomiska krisen som infann sig pÄ 90-talet tycks vara orsaken till att vi Àr som vi Àr.






Jag befinner mig i min firmabil pÄ vÀg frÄn Hisingen i Göteborg, radion Àr instÀlld pÄ P3 och ut genom högtalarna ljuder nÄgot som jag inte kÀnner igen. Att definiera vem det Àr som rappar pÄ radion Àr omöjligt och det börjar göra mig rent utav förbannad. Vanligtvis sÄ vet jag nÀmligen allt om allt vad gÀller musik, inte minst om den hiphop som brukar spelas pÄ P3. Stressen pÄ grund av mitt arbete har gjort mig smÄtt irriterad, men nÀr jag kör in Tingstadstunnel och radiomottagningen plötsligt upphör, dÄ kan man lÀgga till frustration pÄ listan över mina nuvarande sinnelag. Med gasen i botten far jag igenom tunneln för att sedan skjuta mig ut i andra Ànden, just i tid för att höra vad det var som spelades pÄ radiostationen.
