Whoa recenserar: Embee – The Mellow Turning Moment
”Det är inte hiphop. Jag skulle inte kalla det hiphop. Även om det är uppbyggt på samma sätt.”
Så förklarar Magnus Bergkvist sitt senaste soloproject, The Mellow Turning Moment.
Det var ett tag sedan Tellings From Solitaria, och man får säga vad man vill om Embee, men att påstå att han är något annat än en musikalisk verkstad vore lögn. Det finns en skillnad mellan att inte göra något, och att faktiskt ligga på lur och producera i skymundan. För någonstans är det tyvärr där han hamnar; i skymundan.
Embee har inte gjort sig känd som en producent som skapar hit efter hit, men ändå har Looptroop Rockers kunnat hålla sig jämt över ytan med sitt igenkännbara sound. Vi vet vad vi ska förvänta oss av LTR, och det är här Embees soloprojekt kommer in. I skuggan av Looptroop-soundet, vidgar han sina rytmiska vyer och den här gången är det med hjälp av några av Sveriges främsta sångerskor. På ett hörn finns även San, sångerskan från den Japanska electronicagruppen Antennasia. Trots den uppenbara oförmågan hos oss med begränsade språkkunskaper att förstå vad som sjungs, levererar San en av skivans starkaste vokaliska insatser. Vilket man även kan säga om Maia Hirasawa. Och Nina Ramsby. Och Daniel Lemma. Och Annika Norlin från Hello Saferide. Ja, faktum är att The Mellow Turning Moment har alldeles för många styrkor för att kunna definieras med en eller två låtar.
Embees sätt att kunna göra nästintill perfekta hybrider mellan sina produktioner och skön sång gör att skivans röda tråd inte är annat än musikalisk lycka. Det finns ingen början och inget slut i sagan vi kallar The Mellow Turning Moment. Undertonen är något melankolisk och vemodig, men ändå skymtar det där igenkännbara fram och plötsligt påminns man om att detta är samma Embee som bland annat producerar Looptroop Rockers. Four Years Of Silence är förmodligen den låt som mest för tankarna till något som Promoe skulle kunna spotta på, både gällande beatet och sångens innehåll. Annars är det just det där lite vemodiga blandat med det boogieinspirerade swingbeatet, som gör att skivan påminner om något Luciano Supervielle skulle kunna producera.
Att Embee är ett fan av så kallad mellow musik och new jack swing, råder det inga tvivel om. Det är kombinationen av det stundtals hårda soundet och den melodiösa och vackra sången som fulländar plattan. Upside Down med Maia Hirasawa är praktexempel på detta. Det är i mötet skapelsen sker, om man får vara så biblisk i beskrivningen. Den enda frågan som ställs är varför Embee inte är med och sjunger på något spår? Kanske till nästa skiva? Vi kan inte annat än hoppas.
För musikälskare är The Mellow Turning Moment behövlig. Om det här är ett hopkok av det som Embee inte tagit sig samman att släppa tidigare, finns det inget annat än ett obegränsat spektra av musikalisk begåvning framöver. Om det här bara är en försmak kan jag inget annat än invänta nästa storslagna kärlekssång till musiken med spänning och längtan.
Emilias betyg:
…den andra kommentaren:
Jag tror inte det finns någon inom Sveriges produktionsutbud som har ett lika unikt sound som Embee. Man kan oftast urskilja hans produktioner sekunden de startar, och det känns så himla härligt. Det är välsvarvade spår med en unik känsla av noggrannhet, ofta med en härlig drömlik känsla svävande i bakgrunden. Om inte, så är det istället en vemodsfylld mardröm som målats mästerligt.
På The Mellow Turning Moment finner jag många artister som huserar i min skivsamling. Annika Norlin har alltid en stolt position där, både i sitt Hello Saferide och Säkert!. Kanske är det därför jag tycker hennes medverkan skapar det bästa spåret. Även Annikas gamla körsångerska Maia Hirasawas bidrag till skivan är en härlig historia. Daniel Lemma står för lite mörkare melodier medan Nikola Sarcevic gör ett av de mest svängiga spåren på skivan, alla artister med sin egen styrka. Aldrig sämre eller bättre än musikens kreatör.
Jag brukar inte gilla producentalbum. De brukar bli för spretiga och det finns sällan en röd tråd genom hela resan. Men Embee lyckas på ett superbt sätt göra varje artist till sin egen och smälta samman dem med sin egen musik. En toppenplatta som förtjänar sitt betyg helt klart.
Viktors betyg:
Forumtråd: Whoa recenserar: Embee – The Mellow Turning Moment
Den senaste tiden har det pratats mycket om 80-talisterna. Generationen som inte kan ta hand om sig själv. Generationen som fick allt, men som varken gav eller ger något tillbaka till sina medmänniskor. Politiker som Jan Björklund målar snabbt över problemet på oss och inte föregående landsmän. Inte heller den ekonomiska krisen som infann sig på 90-talet tycks vara orsaken till att vi är som vi är.
Jag befinner mig i min firmabil på väg från Hisingen i Göteborg, radion är inställd på P3 och ut genom högtalarna ljuder något som jag inte känner igen. Att definiera vem det är som rappar på radion är omöjligt och det börjar göra mig rent utav förbannad. Vanligtvis så vet jag nämligen allt om allt vad gäller musik, inte minst om den hiphop som brukar spelas på P3. Stressen på grund av mitt arbete har gjort mig smått irriterad, men när jag kör in Tingstadstunnel och radiomottagningen plötsligt upphör, då kan man lägga till frustration på listan över mina nuvarande sinnelag. Med gasen i botten far jag igenom tunneln för att sedan skjuta mig ut i andra änden, just i tid för att höra vad det var som spelades på radiostationen.
