Whoa preview: Troy Jamz – Skitzo
Idag vidgar vi våra vyer en aning genom att ta ett litet steg ifrån hiphopen och istället gå in i en värld av RnB, där vi träffar Troy Jamz. Troy kommer snart att släppa sitt album Skitzo och har därför låtit undertecknad försöka ge alla er läsare en inblick i vad som komma skall.
Me, Myself & Troy
I den första låten på skivan, som jag trodde skulle vara endast RnB, så rappar Troy Jamz om sig själv och hur han kom till Sverige. En för mig nödvändig inledning för få veta vad som komma skall och för att veta vem det är som talar till mig genom pianoslingorna.
Love Education
Här kommer sången som jag hade väntat mig, och detta känns som en ganska klassisk RnB-låt. Det är kärlek, skön sång och ett tema, vilket i detta fallet är skolan. ”Nobody told me that L.O.V.E is just as important as A.B.C” sjunger Troy över syntar och trummaskiner. Med ett öppet sinne skulle jag nog säga att han gör det fint, dock är mitt sinne inte utvidgat som jag önskat och det känns lite för smörigt för att jag ska känna mig helt bekväm. Kommer säkerligen gå hem hos damerna dock.
Ruff
Detta är mer i min smak, lite tyngre syntar, basen i högsta hugg och trummor som smattrar. Låten känns kaxig och självklart handlar det om älskog. Låten platsar in på vilket dansgolv som helst och det är svårt att inte låta sitt huvud nicka i takt.
Stocktown Anthem
Kanske är det för att jag är göteborgare som jag har svårt att känna kärlek för en låt som handlar om Stockholm. Men jag är faktiskt inte den som är den och måste nog påstå att detta bara känns som en flirt riktad mot varenda DJ i Stockholm. Jag känner mig inte speciellt intresserad av att höra en Lil Jon-liknande röst skrika ut hela tunnelbanesystem i huvudstaden till musik som mestadels får mig att önska att jag faktiskt fick ett epileptiskt anfall. Detta är självklart en smakfråga, den kommer säkerligen göra succé på klubben men inte min kopp med te.
It Was All A Dream
Här får vi tillbaka den rappande Troy, även om man hört spår av den varan i nästan varenda låt hittills, och det påminner stundtals om DMX . Här berättas det historier i form av verser som sedan sätts i sammanhang i refrängen där Troys mamma skriker ”It was all a dream..”
How Am I Supposed To Know
Det börjar med ett ensamt piano men snart trampar låten igång och Troy börjar tala om kärlek och missförstånden som ofta uppstår i en relation. Här klargörs det att ingen av oss är tankeläsare och saker och ting vore mycket enklare om man faktiskt talade om saker och ting. Lösningarna på kärleksproblemen yttras självfallet i sång och detta ska nog kunna rädda en och annan relation ute i vårt långa land.
Diva
Här tycks allt kärlekstrubbel att ha löst sig igen för här bestämmer Troy sig istället för att hylla sin respektive. Tydligen vill alla andra tjejer vara som henne,detta trots att ingen vet vem hon är. Det är lite paradoxalt men det svänger och jag tror det är det man är ute efter. Musiken är tung och skräddarsydd för klubben och därmed är den tyvärr inget för mig.
Beautiful
Jag vet inte vad det är men det känns som om jag har hört denna låten innan, kanske är den bara så typiskt RnB att den helt enkelt inte lyckas slå sig fri från sina föregångare. Kanske är jag bara fördomsfull då jag inte har överdrivit mycket insikt i RnB-världen, men trots detta så går denna låten förbi utan att lämna intryck. Det är ingen dålig låt, produktionen är imponerande och sången är där den skall vara men den gör helt enkelt inte anspråk på mitt intresse.
Rumors
Med en enkel knackande trumtakt så är intresset tillbaka igen, när det sedan fylls på med piano, syntar och sång om rykten så måste jag nog säga att min intressenivå är på max. Det är lögner, svek och med säkerhet en av de bästa låtarna på skivan.
It Ain’t The Same
Här har vi en ballad och den känns rätt intetsägande utöver refrängen, som på något sätt känns ganska fräsch. Det finns tyvärr inte mycket mer att säga.
Amazing (ft. J. Ruffin)
Skivans första gäst hittar vi på Amazing och denna gäst är J.Ruffin, en person som jag aldrig har hört talas om innan men som gör en nödvändig insats. Även om J.Ruffin kanske inte är den bästa rapparen jag har hört, så känns det ändå som en frisk fläkt nu när vi kommit så här långt in på skivan. Låten består av moderskärlek och även denna tillhör de bättre på skivan.
Make It Happen (Mike Black, J.Ruffin)
En gäst stannar och sedan så tillkommer det även en viss Mike Black. Låten är långsam men har ett skönt gung. Den består endast av rap och är relativt tung men även tillräckligt ointressant för att inte lämna något vidare avtryck som ett sista spår bör göra.
Skivan har en rödtråd och känns väldigt genomarbetat, dock så tröttnar jag för lätt. Antagligen beror detta på att jag vanligtvis inte lyssnar på ett helt album av detta slag i streck. Jag känner mig ändå positiv till upplevelsen och tror säkerligen att Troy Jamz kommer gå långt!
Relaterade länkar:
Forumtråd: Whoa Preview: Troy Jamz – Skitzo
Läs mer:
