Intervju: LöstFolk
Den ena var en av de första i Sverige att rappa på svenska. Den andre är bror till Dani M och har över tio hiphop-år på nacken. Den tredje har sjungit sedan 1996. Istället för “LöstFolk” hade de kunnat namnge sin grupp “Rutin”.
Det är sommar. Solen skiner och genom den varma luften hörs lika varma reggaetoner. Och det är knappast någon slump. På fiket där jag träffar rap- och reggaetrion LöstFolk är det just reggae som gäller. En av träväggarna är målad i röd-grön-gul-randiga färger. På menyn finns en drink som heter Babylon.
Jag förstår snabbt varför de valde den här platsen.
Det har snart gått lite mer än ett år sedan den Uppsala-baserade gruppen grundades. Men ett år går snabbt, och för den breda massan är konstellationen fortfarande relativt okänd och ny. I hemstaden har deras låt Stoppa renoveringen uppmärksammats i lokala medier och på Youtube har låten TungGung och deras framträdande med låten LöstFolk Styleee på SR Metropols Kärleksattack på svensk hiphop setts tusentals gånger. Men trots det är det många som fortfarande frågar sig: Vilka är egentligen LöstFolk?
Från början var det långt ifrån en självklarhet att gruppen skulle vara just en grupp. Det var, precis som namnet antyder, snarare någonting ganska löst. Lite löst folk som samlats i ett kollektiv. Men i samband med att gruppmedlemmarna Tobias ”Format” Assiego, Ramón ”Moncho” Monserrat och Robin “Djoon” Seyfi träffades, eller “fann varandra” som de själva uttrycker det, formades det lösa kollektivet till grupp. En grupp av löst folk.
– I början hade jag på känn att kollektivet skulle bli väldigt löst. Kanske för löst. När det är för många kockar blir det svårt att sammanföra någonting och faktiskt slutföra det. Så när vi tre, som alla var riktigt taggade, träffades och connectade så kändes det rätt, säger Robin Djoon.
– Vi alla kom även från liknande situationer. Jag menar, vi är alla farsor till exempel. Vi är vanligt löst folk, fortsätter Format som nickar instämmande.
Och trots att gruppen är tämligen ny så är det knappast några hiphop-färskingar vi har att göra med. Format är kanske den i gruppen som är mest igenkänd på den svenska hiphop-scenen. Redan 1995 grundade han gruppen Mat åt far tillsammans med Dödfödd och DJ Mat. På den tiden var det knappt några som släppte hiphop på svenska, förutom Just D och förebilderna i Latin Kings. Och så Format, då. Men 2006 splittrades Mat åt far och Format satsade på solo-projekt, med bland annat släpp av den politiska Nazipolis och Full igen via Whoa.
- Förr i tiden fanns det inte speciellt många plattformar för hiphop. Det började med kassetter. Sen blev det att man hängde på Whoa en hel del eftersom det var en grym plattform för svensk hiphop, säger Format.
Även Moncho har en gedigen bakgrund. Han har rappat och sjungit i över tio år tillsammans med sin bror Dani-M i deras gemensamma grupp STGK. Och att de är bröder råder det ingen tvekan om. Deras stilar och röster är vid vissa tillfällen skrämmande lika. Och skrämmande bra.
– Jag tog ett litet uppehåll från hiphopen i samband med att jag blev farsa och knegade mycket, samtidigt som brorsan fortsatte köra. Men efter att jag träffade de här grabbarna fick jag tillbaka glöden, förklarar Moncho.
Robin Djoon har till skillnad från sina två gruppmedlemmar inte samma typiska hiphop-bakgrund. Redan 1996 inledde han sin musikaliska bana, men då var det sången som gällde snarare än rappen. Sedan dess har han huserat i gospelkören Afro samt även reggae- och hiphopduon Desert Rose.
– Det är kanske inte så kreddigt att säga, men jag hade till och med en vis-popgrupp när jag var yngre. Jag lärde mig jättemycket genom det, även om afrokören var den plattform där jag utvecklades mest. Där lärde jag mig allt, berättar han.
Det är med andra ord en mångfacetterad och dynamisk grupp vi har att göra med. Att de sällan kommer överens när det kommer till musiken är därför inte speciellt förvånande – och ingenting de hymlar med. Och kanske är det även deras styrka.
- Vi har alla starka åsikter och tankar när det kommer till musiken. Men vi är riktigt duktiga på att kompromissa, så det brukar bli bra, säger Robin Djoon.
När vi pratar om Uppsala, rap- och reggaeinspiration och faktumet att LöstFolk utgörs av tre personer, där en av dem främst rappar, en sjunger och en kör en blandning av rap och sång, så låter det väldigt likt en annan populär Uppsala-grupp. Jag drar snabbt en parallell till Labyrint.
– Labyrint inspirerar många, även oss. Men det är ju inte direkt så att vi har tänkt “Pax för att vara Jacco” och “Jag är Aleksi”. Det blev mer så av en slump, säger Robin Djoon med ett skratt.
Men allt är inte en dans på rosor. Har man barn och jobb så kan det vara svårt att få ihop tid till att träffas och spela in låtar. Format berättar att de lägger all sin fritid på musiken. Och han menar att faktumet att de har barn i slutändan inte behöver vara något negativt tidsmässigt.
– Jag upplever det som att man blir mer strukturerad när man har familj och barn. Man blir bättre på att ta vara på den lediga tid man har. Så egentligen är det inget större problem, säger Format.
De andra nickar instämmande. Moncho fortsätter:
– Och det känns som att folk verkligen uppskattar vår musik, speciellt efter att vi släppte vår EP. Så det får en att verkligen vilja fortsätta och satsa, även om det såklart tar tid.
Vad framtiden kommer innebära för LöstFolk är långt ifrån säkert. Men att de kommer fortsätta köra och försöka producera så mycket musik som möjligt är de alla överens om. Och att de har hittat rätt den här gången råder det ingen tvekan om.
- Allt känns riktigt bra just nu. Allt från soundet till friheten att kunna spela in när man vill. Det känns bra. Så nu ska vi bara köra på, säger Robin Djoon.
Vi har med andra ord inte fått höra det sista från LöstFolk.
Forum: Intervju: LöstFolk
Läs mer:
Kommentarer
Vill du också kommentera? Bli medlem på Whoa och sätt igång! Är du redan registrerad kan du gå direkt till Intervju: LöstFolk för att kommentera!