Gubb – En göteborgsikon på mikrofonen

Gubb – Live 2012

Det känns oerhört jobbigt att skriva den här texten men samtidigt känns det som att det måste göras. Göteborgsrapparen Gabriel Åberg eller Gubb som han bland annat kallade sig på micken gick nyligen bort och har lämnat en stor saknad inom den svenska hiphopscenen. Här kommer en historisk överblick och personlig hyllning av hans musik från Pontus Gustavsson.

Gubb växte upp i samma område och gick i samma högstadieskola som jag, Buråsskolan i Johanneberg. Han gick på samma gator och rappade om den staden jag kom att växa upp i och lärde mig att älska, Göteborg. Han gav en oborstad bild och sida av en stad som uppenbarligen hade en hel del problem. En stad som än idag försöker dölja djupt rotade sociala problem med nolltolerans, lyxiga bostadsrätter och eventstråk.

Redan när jag gick i högstadiet snackades det om Gubb och hans rap i 3 Ess och hans grupp Da Brigade. Men jag är osäker på om jag hade hört någonting vid den här tiden. Google fanns inte. Men jag kommer tydligt ihåg hur glad jag var när jag fick nos på hans första solosläpp Respekt EPn och framförallt titelspåret som jag än idag tycker är en av de bästa svenska hiphoplåtarna någonsin. Det var en skiva som jag tror såldes helt utan mellanhänder, och den gick snabbt åt, vad jag hört.

Gubb var en av pionjärerna inom svensk hiphop och i Göteborg. Tillsammans med DJ Kristus började han redan på 80-talet att breaka och rappa och spela in demos. Innan Brigade kallade de sig Classified Criminals, tydligt inspirerade av det hårda soundet från USA. En av de fem intervjuerna jag gjort med Gubb genom åren var en radiointervju i mitt dåvarande program Radi-YO där vi hade gangstarap-special där Gubb gästade och fick välja ut stora delar av musiken till programmet. Nedan följer den listan som han valde ut med musik han inspirerats av:

1. Dr Dre – One Eight Seven
2. Geto Boys – Straight Gangsterism
3. Eazy E – Real Motherfuckin G’s
4. Ice Cube – Summer Vacation
5. MC Ren – Right Up My Alley
6. Street Military – Gasta Get Paid
7. Almighty RSO – One In Da Chamber
8. Snoop – Pump Pump
9. Spice 1 – ???
10. Geto Boys – Bring It On

Det var alltså bland annat med denna musiken som Gubb och hans kollegor och vänner som Kristus, PS the Marginal Error och Pst/Q växte upp. En stil som i mångt och mycket kom att prägla Göteborg och Brigades tidiga sound. Och förmodligen en av anledningarna till att undertecknad näst intill blev tvingad att köpa Paris skiva Guerilla Funk på en skivbutik på Kungsgatan. Men man får inte heller glömma den genomslagskraft som brittisk hardcore-rap hade i Göteborg vid denna tidpunkten. Lilla London sneglade helt klart till storebror London i väst. Det snackas än idag om Hijacks legenderiska spelning på Kåren 1991 tillsammans med Ice-T och hans syndikat där Rhyme Syndicate (också Hijack ingick) i spetsen (vill ni höra mer om denna perioden kan ni höra Pst/Q berätta om den i Gatuslang avsnitt 6). Brigade fick också möjlighet att spela tillsammans med flera av sina förebilder både på jam i Uppsala men också i Oslo 1992 där man öppnade upp för Gunshot och Comptons Most Wanted på Rockerfeller. Brigade är än idag respekterade för sin stil och finns som enda svenska grupp omnämnd på sidan heroesofukhiphop.com.

Skivan Mitt liv som hund dedicerad till svenskunderjord.com

2002 fick jag möjlighet att se Gubb live första gången på Cronan i Göteborg, tillsammans med den då unga Calle P och den numera legendariska gruppen Mics of Fury som han också gästade med sina verser på Slated to Be the Best och Teamworks. Men det var först 2003 som jag fick mitt första personliga möte med Gubb då jag gjorde en intervju med honom och Kristus i samband med kvällens konsert på Vibes på Henriksberg för den Göteborgsbaserade sidan svenskunderjord.com. Då pratade vi om hans solodebut Mitt liv som hund som precis hade släppts.

Så här har min kära vän mästerkatten skrivit i Whoas RIP-tråd om samma kväll på Henriksberg:

När jag såg att Gubb var död kom jag direkt att tänka på den första gång jag såg/träffade honom. Det var våren 2004, Mitt liv som hund hade släppts nyligen och han skulle ge en konsert på Henriksberg i Göteborg (var annars?). Vi som inte var 18 på den tiden fick komma in någon timme på Kajutan där det var tänkt att Gubb skulle soundchecka och köra någon enstaka låt för oss som uppvärmning för den ”riktiga” spelningen senare på kvällen. Vad gjorde Gubb? Han körde igenom hela sitt material på kanske 12-15 låtar och levererade grymt, gick sedan runt i lokalen och skakade hand och snackade en stund med ALLA kids som ville och signerade sedan varje exemplar av hans skiva som såldes. Jag kan inte tänka mig att stämningen var mer på topp någon annan gång under kvällen. Ja, den anekdoten säger väl det mesta om Gubb som artist och människa. Så jävla fet och samtidigt så prestigelös.

Jag minns inte så jättemycket av spelningen tyvärr men jobbade vid samma tillfälle som fotograf för Vibes som då var den ledande hiphopklubben med svenska bokningar i staden. Efter debutalbumet skulle det satsas på det nystartade bolaget Illizit där man skulle lyfta Gubb som soloartist men också Calle P & ObnoXIuz (OBX). Sedan kom man också att ta in Rico Wondahman (Rico Won). Man släppte två mixtapes och fick ut två stycken album i fysiskt format.

Calle P, Pst/Q och Gubb på Henriksberg 2006

Ända sedan det första mötet på Vibes försökte jag få tag i de två osläppta albumen med 3 Ess utan att lyckas. Men när jag var i Göteborg i våras såg jag till att våldgästa min vän Mattias Lagnander (Racklas-S aka P.S) för att äntligen få tag i det osläppta materialet som räddats från gamla DAT-band som dammat sedan 90-talet. Vilket resulterade att den svenska hiphoppubliken kunde få höra 3 Ess två osläppta album från bland annat Rooftop Records. Gubb blev medlem i 3 Ess till andra skivan och lyssnar du på texterna så hör du att han återanvänt delar av texterna till sitt egna soloalbum sex år senare.

Sedan vi på Whoa släppte 3 Ess-plattorna har jag pratat och träffat Gubb en hel del och det kändes som att han var på gång igen. Jag fick under middagar med flickvännen guida Gubb, som är av den gamla skolan, i hur man använder sig av sprend.com och hur man gör zipfiler. För efter våra samarbeten genom åren fick nämligen Whoa äran att släppa hans skiva Psalm 23. En skiva som i detta nu är väldigt jobbig att lyssna på men som enligt honom själv var det absolut tyngsta han gjort. Så har du inte inte lyssnat på den bör du göra det omgående.

Vi pratade i telefon bara en vecka innan han gick bort och det verkade som att han hade flera idéer kring sin kommande musik där vi bland annat hade en färdig Guldgruvan samt planerade att göra ett exklusivt netplaysläpp för Whoa som skulle heta Spåren från åren med samlat material från hans karriär med några än så länge osläppta tracks.

Det är med sorg och tyngd i bröstet som jag i skrivande stund har Respekt EPn snurrande på min vinylspelare. Men jag känner mig stolt över att ha haft möjligheten att få lära känna en av mina tonårsidoler under nästan tio år. Symboliskt nog la precis en av Gubbs närmsta vänner Mayornas till mig på Facebook i skrivande stund och skrev följande ”… vi håller fanan högt för Gubben.”. Och det är precis vad jag kommer att göra. Länge leve svensk hiphop och Gubb!

 —–

Här nedan följer min intervju i helhet med Gubb för Svenskunderjord.com från 2004:

Gubb är en trettioårig rappare från Göteborg med ett liv fyllt av hiphop och en tidigare kriminell bakgrund. Han gör nu nästan tjugo år efter att han fann hiphopen upp med sitt förflutna på hans första soloalbum, ”Mitt liv som hund (vol. *01 – †04)”. En smutsig berättelse om stadsdelarna Majorna/Linné, drogerna och det eviga sökandet efter respekt.

De flesta känner till dig som en rappare från Majorna/Linné. Men vem är Gubb egentligen?

- Gubb är en helt vanlig kille som sysslat med rap och hiphop sedan det startade. Jag började med breakdance för att sedan fortsätta med rappen. Nu försöker jag göra det bästa av min situation och släppa skivor tillsammans med Daniel på Illizit Musik, där vi haft planer på ett album i flera år, och där releasen flertalet gånger har flyttats fram, men nu är äntligen skivan släppt.

Du är inte precis ett nytt ansikte inom den svenska hiphopen. Hur kom du först i kontakt med hiphopen?

- Det började på 80-talet i samband med Rock Steady Crews platta, då man låg och snurrade på golvet. Under de första åren sysslade jag med breakdance och graffiti. Sedan kom rappen in ganska snabbt i samband med att man började titta på filmen ”Beat Street” och ”Breakdance the Movie”. Det var tiden innan man började skriva sina egna texter och lärde sig hur man rhymade och skaffade sig ett flow. Sedan började Kristus DJ:a, på fritidsgården där jag testade att rappa och folk tyckte det lät bra även om man kanske lät som en höna där vid målbrottet. Sedan fortsatte jag att göra lite småsaker på fritidsgårdar och klubbar. Det var jag och Kristus som styrde upp det från början. Den första inspelningen vi har är från 1984 över en Beat Street-instrumental.

Du har varit med i två rapgrupper, 3ess och Brigade. Hur ser du på den musiken och hur håller den sig idag?

- Jag var bara med under den andra upplagan, en slags återförening av 3Ess under åren 98-99. Jag kan fortfarande stå för mycket av det vi spelade in 98-99. Vi släppte en bra 12:a och någon mindre lyckad grej, men albumet uteblev, så vi splittrades ungefär efter ett år. Låtarna ligger fortfarande osläppta någonstans, men de var helt klart bra för den tiden.

Det är ingenting som kommer att släppas i efterhand?

- Det är ingenting vi skulle kunna släppa i efterhand även om vi skulle vilja eftersom vi inte äger rättigheterna till det. Det var lite tvister gällande kontrakt och pengar. Vi hade runt femton färdiga spår och jag har funderat på att lägga upp de spåren vi var mest nöjda över på nätet.

Du var även medlem i den engelskspråkiga gruppen Da Brigade?

- Jag (Gubb), Kristus, Cymberline och Capo Boia var grundmedlemmarna, för att längre fram bli tre medlemmar då Capo Boia hoppade av. Vi släppte vår första skiva ”First Blood”, 1993. En skiva som vi spelade in helt på egen hand i ett sovrum med gamla grejer. Idag är det inga dunderprylar, men de var helt okey för den tiden. Vår andra skiva, ”Northern Lightz”, skulle bli vårt så kallade genombrott. Det var en skiva vi arbetade väldigt mycket med under en kort intensiv period. Den licenssläpptes i Tyskland, Holland, Österrike och Schweiz, men tyvärr gick det inte som det var tänkt. Bolaget hade i princip bara råd att släppa skivan utan singel och utan någon som helst uppbackning. Vi låg på ett stort bolag då, som fortfarande finns kvar men det var mycket fuffens där. Vi splittrades 1996, kort efter skivsläppet, då vi var trötta på bolagets pengastrul och avsaknad av uppbackning.

År 2000 släppte du din Respekt EP, som blivit lite av en klassiker i Sverige. Vill du berätta mer om det släppet?

- Det var ett släpp som jag distribuerad helt själv. Den fick bra undergroundrespons och hade jag pressat upp den i en större upplaga så hade försäljningen gått ännu bättre. Vi på Illizit kommer att göra en nypress av den inom en snar framtid.

Vad tycker du om materialet idag fyra år efter lansering?

- Det är så mycket lättare att göra en EP, det är en helt annan sport än att göra ett album. Att slänga ihop tre-fyra dunderlåtar är inte lätt, men det är mycket lättare än att göra femton spår. Jag är väldigt nöjd med EP:n, jag stå för den både flow och rapmässigt.

Du hade med dig Pst/Q på låten Orala Steroider, vem har mest Göteborgska av er?

- Vi har lite olika stilar. Han rappar på ett annat sätt än vad jag gör och stöter ur fler ord per sekund, då blir det automatisk mer ren göteborgska. Pst/Q är en riktigt skicklig ordvrängare och rappare. Jag rappar med en annan rytmik som jag tror gör att jag inte alltid låter lika göteborgsk som Pst/Q. Jag använder mig mycket av Majorna/Linnéslang, jag har alltid gillat att rappa som jag snackar.

Hur länge har du rappat på svenska?

- Jag började rappa på svenska 88-89 men det enda som kom på svenska vid den tiden var Just D och det fanns ingen som helst marknad för den musiken som vi gjorde. Den första låten vi gjorde på svenska var en disslåt till MC Tim som fanns på ett band som gick runt bland kretsar i Göteborg. Gubb har jag alltid kallats av mina polare och det var det namnet som jag tog när jag började rappa på svenska igen 98 med 3Ess. Mina senaste släpp på engelska har varit när jag gästat på Mics of Furys 12:or på låtarna ”Teamworks” och ”Slated to be the best”, där även Leo från MBMA gästade. Låtarna är även med på Mics of Fury’s fullängdare. Jag skriver mycket på engelska, men jag har inte direkt släppt något eget engelsktspråkigt på länge.

Du rappar inte på samma sätt på svenska som på engelska, hur kommer det sig?

- När jag rappar på engelska så har de senaste texterna blivit mer rhyme till beats än storytelling Det är på vissa sätt ett justare språk att köra på med tanke på alla ordvitsar. En av anledningarna till att jag kör på engelska är att jag vill försöka nå ut med musiken utanför de svenska gränserna. På svenska har jag mer kört på ett berättande eftersom det känns mer direkt. Jag har inget problem med att rappa på både svenska och engelska. Jag försöker dra fördelar av de olika språkens möjligheter.

Du har precis släppt din skiva ”Mitt liv som hund (vol. *01 – †04)”. Berätta mer om släppet.

- Det är en platta som har legat långt i tiden och på det viset blivit en slags samlingsskiva, därav titeln ”vol. *01 – †04”. Det är låtar från en spännvidd av tre och halvt år. Lanseringen har skjutits upp gång på gång. Den skulle ha kommit först 2002 och sedan våren 2003, så nu är det tredje gången gillt. Den sköts upp första gången delvis på grund av att jag åkte in i fängelse. Andra gången kändes det fel att bara släppa det gamla materialet så då spelade vi in en del nya låtar. Vi har spelat in de senaste sex låtarna på klassiskt hemmamaner med hyrd mick. På ”Mitt liv som hund (vol. *01 – †04)” har jag gått vidare i berättandet där ”Respekt” EP:n slutade. Jag beskriver mitt egna liv, ett så kallat hundliv – om allt som jag gått igenom. Det handlar om Den tiden som jag en gång för alla har satt punkt för. Förutom CD:n så släpper vi också ett vinyl minialbum kallat ”Hundliv” med 10 låtar på från CD:n.

Har du någon idé att du ska profetera ett budskap till folk som sysslar med kriminalitet?

- Jag har inte direkt gått ut för att vara någon förebild. Jag har mer eller mindre valt att lätta på mitt eget hjärta. Skivan innehåller budskap och även politik fast från ett gatunivåperspektiv. Jag säger svart på vitt att det inte är ball att hålla på med droger, sälja droger, vara kriminell att strö omkring en massa cash och flasha. Folk måste förstå själva att det inte är någonting jag glorifierar i mina texter. Lyssnar man på texterna så hör man att det aldrig slutar bra. Varje låt på skivan är som en slags kapitel i en bok som handlar om det jag kallar ett Hundliv.

Du har inte särskilt många gäster, hur kommer det sig?

- Skivan är gästfri förutom från Jörg-1 från norska Tungtvann och ett av bonusspåren från ”Respekt” EP:n där Pst/Q gästar. Jag väljer att släppa en skiva utan massa gäster eftersom texterna är så personliga och centrerade kring mig, men det kommer finns tid att göra låtar med annat folk i framtiden.

Din stil skulle kunna liknas med Ken, med skillnaden att han relaterar till förorten och dess kriminalitet och du till kriminaliteten i arbetarstadsdelen Majorna/Linné, håller du med om det?

- Det jag hoppas att man först märker när man lyssnar på mina grejer är starka berättelser som jag levererar rätt upp i ansiktet på dig. Många har sagt att jag och Ken skulle vara lika. Jag har inte lyssnat på hans senaste inspelningar så mycket, men jag vet att han kör gatupoesi på ett liknande vis och snackar om en hel del saker som jag gör. Det han gör – gör han bra fast jag tycker vi skiljer oss åt en hel del ifråga om hur vi levererar vår rhymes. Vi pratar om en del liknande saker, men säger det på olika sätt.

Finns det någon publik för din musik i dagens Sverige?

- Gubb: Det finns en publik, men svensk hiphop är fortfarande i födelsestadiet, därav tror jag det stora utbudet av artister just nu. Min musik har sin plats inom svensk hiphop och jag tror fler och fler kommer att upptäcka den. Det tråkiga däremot är att de som köper skivor idag kanske inte samlar på vinyl så mycket och senaste tidens mp3or gör att folk blir vana och få sin musik gratis, vilket gör det svårt att leva på musiken. Vi kommer att fortsätta försöka bygga upp nåt. Det här är första skivan på länge och vi är fortfarande i början av att försöka släppa skivor och få vårt bolag Illizit Muzik att fungera. Det kommer att släppas mer plattor snart för det finns helt klart en publik där ute som vill höra mer.

- Kristus: Självklart finns det en publik. Idag ser många folk hiphoppare som några som endast lyssnar på det som just nu får mest uppmärksamhet och spelas mest på radio och ZTV, men det finns en väldigt stor publik som inte lyssnar på detta och rör sig i helt andra typer av kretsar. Man kan inte vända kappan efter vinden, vi sysslar med det vi vill göra och den musik vi gillar.

Vilka tror du lyssnar på din musik?

- Överlag är det väl de hiphopparna som tar sig tid att leta upp och lyssna på andra artister än bara dem som just nu spelas på radio och syns i TV. Jag vet att väldigt många uppskattar att många låtar är som berättelser och självklart så gillar de beatsen. Jag märker att folk som inte är rena hiphoppare och folk som är äldre och som inte särskilt förtjusta i hiphop tycker att det jag gör inte låter monotont som de normalt tycker att hiphop kan göra.

Du har alltid haft med dig Kristus när du gjort musiken. Vad betyder han för din musik och ditt skapande?

- Vi har känt varandra i över femton år och i och med Brigade åren har vi avverkat mycket av de problem som kan uppstå när man behöver kompromissa under en produktion. Förr kunde man fastna i bråk om en text och ett beat vilket vi inte gör längre. Vårt samarbete har flutit på väldigt bra med de senaste skivorna och eftersom vi har känt varandra så länge är det lätt att jobba och man vet vad man vill ha.

Kristus: Du har inte kommit ut med så mycket produktioner hur kommer det att du inte producerat mer?

- Nej, det har jag inte. Jag har producerat lite Pst/Q. Anledningen till att jag inte producerat mer är nog ganska självförvållat. Jag har producerat väldigt mycket som inte kommit ut. Jag har heller aldrig varit aktiv i att försöka sälja mig själv och mina beats särskilt mycket, inte haft det där behovet av att synas. Jag gjorde en instrumental hiphopplatta under namnet Gravity för ett tag sedan. Det är sådan sak som jag gjort för skojs skull och som gick rätt i händerna på Dj Krush och gjorde att jag var med på hans skiva. Folk som inte känner mig skulle nog ha svårt att sammanställa allt som jag har gjort.

Vad tycker du om dagens svenska hiphop scen?

- Gubb: Den växer och växer och det finns ett överflöd av rappare och producenter idag jämfört med vad det funnits tidigare. Den svenska hiphopen hade någon slags boom 98-99 när storbolagen satsade på artister som Petter, Ken och Blues och satsade stora pengar på marknadsföring av skivorna. Jag tror det finns en stor publik, men svensk hiphop har drabbats mycket av mp3-formatet. På ett sätt är det positivt att musiken sprids, men det negativa är att skivorna inte säljer. Säljer vi inte så har vi inte heller cash till nästa skiva och på så sätt tar man effektivt död på svensk hiphop.

- Kristus: Det största problemet som folk inte tänker på med mp3 är att storbolagen idag är så rädda att de inte vågar satsa på oetablerade artister. Det gör att musiken som ges ut inte blir lika intressant idag. Jag tycker att det är helt okey att ladda ner mp3or, men gillar man musiken ska man köpa plattorna.

- Daniel (Illizit): Folk borde få upp ögonen kring och förstå att det är skillnad att sprida en mp3a med en etablerad artist som Dr Dre eller Eminem som ligger på ett storbolag. Men sprider du Gubbs grejer där vi har våra få skivexemplar på vårat lilla bolag Illizit så drabbas vi rejält. Varje skiva som inte blir såld minskar chanserna till att ge ut nästa skiva. Sprids vår musik på nätet och vi inte säljer skivorna så kommer det fan inte bli några fler skivor överhuvudtaget. Folk måste inse att det är de som avgör vår framtid och om vi skall få ut några fler plattor. Våra pengar går inte till någon fet Merca utan till att kunna ge fler skivor och sprida musiken.

- PS the Marginal Error: Sedan har skivorna idag blivit så pass urvattnade. Man har inte lust att lägga 170:- på en skiva som det är två bra låtar på. Får man ett bra pris och en skiva med schyssta låtar på och man gillar artisten så vill jag ha hans skiva. Jag vill kunna titta på den och bläddra i hans booklet.

- Gubb: Vi på Illizit har valt att distribuera vår upplaga själv. Det är ett större jobb eftersom vi får distribuera allt själv, men för att vi ska kunna ligga på 100-120 spänn plattan som folk är villig att betala för en skiva så måste ett bolag i vår storlek självdistribuera sin musik. Annars måste vi ta 150-180 spänn för skivan vilket folk inte är villiga att betala. Hundra spänn är riktigt bra pris för en pressad platta.

Vad är hiphop för dig?

- För mig är det ett sätt att uttrycka sig och ett sätt att leva. Nämn någon annan kultur som haft en sådan genomslagskraft med musik. Hiphopen är idag en av den mest säljande inom musikindustrin. Rappen är den delen av hiphopen som gått sin egen väg och blivit, till viss del, populärmusik. Rappen var en gång språkröret för hiphopen, men nu finns den överallt inom musiken – inte bara hiphop. Rappen är det som hörs och säljer. Det går inte att sälja danssteg och att sälja graffiti i gallerier. De tjänar du inga pengar på.

Ser du fortfarande de fyra elementen som en viktig del av hiphopen?

- Det är en så stor del av vår uppväxt, gillar man rapmusik och tycker hiphop är töntigt vet jag inte vad man håller på med. Många av dem som var med från början håller fortfarande på idag. De olika elementen kanske har tagit sina egna vägar. I Europa, t.ex. Tyskland, hade man ofta renodlade hiphopjams där det var en stor samrörelse mellan graffiti, breakdance och rap. Det var jams där alla var tillsammans. Sådant ser man inte i Sverige idag.

Vad vill du säga med din musik?

- Jag försöker inte komma med pekpinnar eller vara någon sorts förebild. Jag har inte tillräckligt stor distans till mitt tidigare liv för att göra det – det har inte ens gått fem år. Jag har valt bort mitt tidigare liv och jag vill gärna försöka åka ut till skolor och berätta om livet för kidsen så att de slipper uppleva samma sak som jag har gjort. Om man går igenom ett hundliv och kommer ur med livhanken i behåll och kan som jag berätta om det, så är man nästan skyldig att göra det. Särskilt om man som jag har en talang och kan rappa om det och få folk att lyssna.

Tackar för intervjun, några avlutande shoutouts?

- Gubb: Det kommer komma ny musik i höst/vinter som jag tror kommer att ha en ljusare framtoning än ”Mitt liv som hund (vol. *01 – †04)”. Vi är ett gäng som står i startblocken och som försöker styra upp ett vårt bolag Illizit och få det att funka. Det är viktigt för oss och bolagets framtid att vi säljer de skivor vi har. Ladda gärna ner låtar men köp våra skivor också.

- Daniel: Skivan växer varje gång man lyssnar på den. Den är som en bok med kapitel och den förtjänar att spelas.

- Gubb: Jag vill tacka Kristus, Johan, Daniel från Illizit, Pepsi, Racklass, Zynk, Whoa.nu, morsan och familjen och alla som backat mig genom åren. Sedan vill man skänka en tanke till de polare man förlorat under åren och som inte längre finns bland oss. De sitter nog där uppe nu och tittar ner och tycker det att ball att plattan är ute. Självklart vill jag även tacka alla som gillar mina grejer, fet respekt och gå in på www.gubb.nu och köp plattan!

Forum: Whoa rekommenderar: Gubb - En göteborgsikon på mikrofonen

Läs mer:

• Guldgruvan: Gubb – Respekt EP (2000) & Mitt liv som hund (vol. 01-04) (2004)
• Guldgruvan: Cus-Inz – Hear Da Cus-Inz (1997)
• Guldgruvan: Ismen – Don’t Give A Fuck-Ismen (2006) & Inget kan bli skönt nog (2008)
• Guldgruvan: Paragon – Ni borde älska mig (2004) & Nästan berömd (2006)
• Lucka 9: Netplays, Guldgruvan och Whoa-mp3or på Spotify