Guldgruvan: Vanek – Djupare än underjorden (2004)

Det är nog inte så många svenska hiphopskallar som lyssnade på Fredrik Vaneks första och enda svenskspråkiga släpp på labeln Symbiot. Det kan till och med vara så att många har glömt bort honom eller aldrig ens lärde sig hans namn att glömma bort. Hur som helst släppte han två veckans mp3or på Whoa under 2003-2004 och en netplay på Svenskunderjord.com tillsammans med D-Rock. Vissa skulle kanske säga att han ordbajsar, vissa att han är en dadaistisk konstnärssjäl, medan någon annan hävdar honom som ett lyriskt abstrakt geni. Skivans sista spår Gråterskans tårar är producerad av Kryptonite, i övrigt är det Vanek som producerat och mixat de resterande tio spåren.

I och med detta släpp har Whoa nu släppt alla releaser från independentbolaget Symbiot för gratis nedladdning. Tack för sex stycken grymma releaser och R.I.P.

Läs en kortare intervju med Vanek här nedan:

Du släppte din skiva 2004. Kommer du ihåg hur den mottogs då, och hur känner du där du lyssnar på din skiva så här åtta år senare?
- Jag bodde i Prag det året och jag minns att jag krängde min skiva till den enda skivbutik jag kände till som hade hiphop; Maximum Underground hette stället. Jag gick dit med två exemplar, den ena vägrade spelas i deras stereo så den ville de inte ha. Resten av skivorna sålde jag själv och skickade till Sverige. När jag väl flyttade tillbaka till Malmö levererade jag beställningarna personligen när jag hade möjlighet. Imponerande så här i efterhand att folk orkade bry sig om att skicka små handskrivna hälsningar med posten eller stämma träff på stan – för en skiva liksom.

Mottagandet då. Förutom att åtminstone några var intresserade nog att köpa skivan minns jag att Hands, som hade handlett mig så gott det gick per e-post, tyckte om resultatet. Bland röster på Whoa hördes de som tyckte att skivan var det i särklass bästa de hört (antagligen var de flesta av dem jäviga) och de som tyckte att det var jobbigt att rappen var på svenska eller skånska. En kväll, stängningsdags inne på KB, fick jag tag på Tony Ernst och gav honom min skiva. Han var snäll nog att lyssna igenom den och skicka mig en recension trots att Gidappa! redan lagt ner. Vill minnas att han gav den rätt hyggligt betyg.

När jag nu lyssnar på skivan idag slår det mig att det som upphovsman fortfarande är svårt att se helheten. Alla verk mår bra av att stå och dra ett tag, man får som skapare mer distans till dem istället för att stirra sig blind på detaljerna. När jag gjort ett beat eller spelat in en text brukar jag se extra fram emot att lyssna på resultatet dagen efter, med färska öron som ligger lite närmare den utomstående lyssnarens. Jag hör idag tyvärr mest de ställen där skivan är sämre mixad eller där nödrim och flowmissar ligger och skräpar. Jag tycker väl också att en del av texterna är lite för övertydliga i sina budskap. Sen vissa partier kan jag häpnas över och bli lite småimponerad av mitt forna jag. Typ ”fan han lade den tajt”. Jag tycker mig också se en naturlig följd i vilka låtar det är jag föredrar på skivan och vad det är för låtar jag eftersträvar att göra idag.

Vad har du gjort musikaliskt sedan dess?
- Blivit bättre. Flytet, pondusen, texterna, beatsen, mixningen – allt låter bättre idag. I alla fall sitter jag inte och stör mig på detaljer i samma mån längre. Jag skaffade successivt lite tajtare utrustning åren direkt efter att skivan släppts och det gjorde ljudet lite snyggare också.

Genom att överlämna skivan själv när jag krängde den träffade jag lite folk i Malmö som också höll på med musik. Vi började umgås; vi drack öl, lyssnade på skivor och spelade nya beats och låtar för varandra. När jag idag kollar i gamla projektmappar på datorn ser jag att det var en kreativ period. Kreativitet kanske är smittsamt, jag vet i alla fall att det nya umgänget fungerade som en katalysator. Förutom att man ville kunna spela nya grejer när man sågs tror jag att vi inspirerade varandra, både medvetet och omedvetet.

Jag minns att jag ville bredda mig och rappa på andras beats. Jag spelade in låtar till andras skivor som aldrig blev gjorda, fick beats av folk som jag sen inte gjorde något med. Visst att det är inspirerande att jobba med andra, men det kanske inte blir något konkret om båda parter är lite mañana mañana. I de fallen är det bättre att bara lita till sin egen slöhet om man vill ha något gjort, eller ogjort. Rent reellt blev det en nät-EP med beats av D-Rock under namnet I väntan på Godot. Den kom 2005 och handlade väl om att släppa tyglarna helt innan jag satte igång med nästa projekt. Tanken var att det skulle komma en ny skiva där jag åter stod för det mesta själv. Jag gick in med ambitionen att det skulle bli en nutida klassiker och någonstans på vägen har det mer eller mindre stannat av. Låtar har spelats in, flera har ratats, några har sparats, men kanske inte tillräckligt många för en fullängdare som grundidén var. Får se om jag tar tag i det och gör klart skivan någon gång. Förra året hjälpte jag Broken Boys och mixade och mastrade deras skiva. Nu gör de inte hiphop men jag tycker uppenbarligen fortfarande att det är kul att sitta med vänner och gå igenom musik. Gärna öl till det. Så det är inte omöjligt att skivan blir av.

Vilken skiva skulle du vilja se i vår sektion Guldgruvan?
- Ni har ju redan gjort ett bra jobb med att snoka upp Symbiots katalog och EKP:s skiva så jag får komma på något annat. Kollar jag i vänskaran finns det en hel del som borde få mer ljus på sig: Sväng & själ mixtape är fint och det skulle jag gärna ha på datorn eftersom jag inte kan lyssna på det längre sedan pappa skrotade bilen. Poeter blir dom-skivan har några låtar jag gillar. En av de få uppträdanden jag gjort var som deras förband på releasen i Stockholm. PBEL:s skiva Intermezzo är rätt udda och lyssningsvärd, Devil Mcdoom har en tolva med ett par knasiga dängor och Sun Raw släppte ifrån sig en beatsskiva 2006 – tre skivor för dem som gillar hippetihopp utan rap. Kalle Knast och Chukk från Muddy-klicken har gjort bra saker för mina öron.

Lite mer kända skivor som jag tycker har åldrats med värdighet och kan tjäna en ny generation lyssnare är PSTQPluralis Majestatis EP, Ison & Filles Vår sida av stan, Timbuktus Wått’s dö madderfakking diil och The Latin Kings Mitt kvarter. Men jag vet inte hur lätt det är få tillstånd att lägga upp dem här. Solida plattor i varje fall. Sen hade jag väldigt gärna läst en Guldgruvan-intervju om MC Tims Jag är def!

LADDA HEM ”DJUPARE ÄN UNDERJORDEN” GENOM ATT KLICKA HÄR

Vill du släppa din musik genom Guldgruvan?
Om du är intresserad av att släppa din äldre musik genom Guldgruvan eller vill tipsa om en release vi bör släppa, maila redaktionen@whoa.nu. Samtliga releaser hittar du här: blog.whoa.nu/guldgruvan-arkivet

Forum: [Guldgruvan] Vanek - Djupare än underjorden (2004)

Läs mer:

Kommentarer

   
2012-04-22 22:57
Grattis till alla! En vad dom absolut bästa, mest finurliga svenska hip hop-skivorna men även kanske en av dom mest okända. Missa in den här! Vanek - mer än en helt okay rappare, antagligen sveriges bästa författare!
2012-04-23 1:15
Vanek är bäst.
2012-04-23 11:00
En annan klassiker från Vanek & Efrik!

2012-04-23 12:39
Fan va nice! En av favoriterna i gamet!
2012-05-20 22:20
Tack så mycket! Inte fullt så gamla låtar finns här:
2012-05-21 12:06
Fan det här hade jag inte hört. Tack ni som gräver fram guldkornen!
2013-09-14 15:16
Grattis till alla! En vad dom absolut bästa, mest finurliga svenska hip hop-skivorna men även kanske en av dom mest okända. Missa in den här! Vanek - mer än en helt okay rappare, antagligen sveriges bästa författare!


True story, en av de absolut bästa...

Vill du också kommentera? Bli medlem på Whoa och sätt igång! Är du redan registrerad kan du gå direkt till [Guldgruvan] Vanek - Djupare än underjorden (2004) för att kommentera!