Redaktionens summering av 2011

Pontus:

Dina tankar kring 2011. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

Jag tycker 2011 var ett grymt svensk hiphopår med väldigt många bra skivor och livespelningar. Jag vet inte om jag något tidigare år har haft en mapp med officiella släpp, utan lösa låtar, på åtta gigabyte tidigare. Förra året tror jag min svenska hiphopmapp låg på runt sex gigabyte. Då är det ändå flera släpp i år som jag ändå bara streamat genom Spotify. Jag tror att jag kommer minnas 2011 som året då Spotify tog över ännu mer och konkurrerade ut skivbranschen och torrents helt, men också som det året då jag skaffade mig en ordentlig kamera och filmade flertalet Whoa-TV-avsnitt med gamla tonårsidoler som Promoe, Kashal-Tee och Thomas Rusiak. Jag kommer självklart också att minnas många fina battlestunder från våra tre grymma svenska battleligor. Dessutom att jag var på hela tre tunga festivaler i form av Splash, Peace & Love och Way Out West samt faktumet att jag under året blev en göteborgare med stockholmsperspektiv.

Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?

Som ordförande i Manifestjuryn tänker man mycket kring de här frågorna ända från att januari startar. Så jag vill gärna lyfta fram tre släpp som jag tycker hiphopsverige sovit på. Något som man tyvärr får vänja sig vid varje år. Anton Kristianssons skiva Och jag tycker jag är en sådan skiva som bjuder på både ett nytt sound, grymma texter och genomarbetat material från början till slut. Sedan tycker jag Skåne har kommit med en hel del bra musik. Främst Jaqe och K Sluggah & KG Boom som båda har släppt skivor genom Whoa under 2011. Två grymma svenskspråkiga släpp med egna stilar, grym lyrik och spännande sound.

En hel del musik har släppts via Whoa, både mp3or och netplays. Har du någon favorit?

Det har varit ett grymt hiphop-år på Whoa. I vanliga fall brukar Whoa-släpp ha flera nomineringar på Manifest, Grammis och P3 Guld men i år har vi inte haft så mycket medialt genomslag med våra skivor. Vilket är lite tråkigt, men Stockholmssyndromet har representerat bra och jag blir alltid varm i hjärtat när jag ser de live och de spelar klassiska Whoa-mp3or. Annars är det som tidigare nämna Jaqe, K Sluggah & KG Boom samt Budji som gjort mest avtryck på mig av från vårt arkiv av ny musik. Sedan är jag också grymt stolt över Whoas nya sektion Guldgruvan som jag varit drivande och ansvarig för under året som gått. Jag och min kollega Martin (Oracle) pratar mycket om det här med att vara en kulturbärare och inte glömma vår historia och lära upp den yngre generationen och Guldgruvan är ett mycket viktigt steg att måna om svensk hiphops kulturarv. Det har visat sig vara ett betydligt större arbete än vad man som besökare kan tro då i princip inga artister sitter inne på sina gamla mastrar eller har sin musik i hög kb/s. Jag tyckte det var riktigt mäktigt att vi fick loss Superscientifikus (Supersci) tidiga släpp samt Mange Schmidts grymt förbisedda Greatest Hits.

Årets bästa video?

Jag kan tänka mig att många detta året precis som förra året snackar Trainspotters. Men det har varit så sjukt mycket videor på den svenska scenen i år. Kanske inte så många som varit nyskapande och utvecklande med genren men många videor med riktigt snyggt och cleant foto och vardagliga betraktelser. Nästa år hoppas jag att många artister blir lite mer vågade och experimentella.

Har du nostalgitrippat till något speciellt?

Jag nostalgitrippar mest hela tiden känns det som. Går på spelningar och känner mig som en gammal gubbe trots att jag bara är 26 år gammal. Det kändes mest tydligt i år på spelningar med nya heta namn som Mac Miller, J. Cole och Wiz Khalifa där man inte alltid kan sjunga allsång på refrängerna. Då kittlade det mer när man fick se artister som Public Enemy, Cypress Hill och Smif-n-Wessun live.

Vad hoppas du på inför 2012?

Jag hoppas att svensk hiphop fortsätter att utvecklas och att folk vågar arbeta på sina sound fullt ut. Jag hoppas personligen också att det bokas lite bra klassisk hiphop till klubbarna runt om i Sverige som man inte sett sedan tidigare. Det känns som att man upprepar frasen ”De har jag sett fem gånger tidigare” lite väl ofta nu för tiden. Det ska bli riktigt kul att starta året med en konsert med Lauryn Hill och jag känner till flertalet riktigt tunga bokningar som förmodligen blir officiella under första delen av året. Annars så hoppas jag att allt inte skall kretsa kring Facebook och Twitter hela tiden. Dels för att jag tycker Twitter till stor del är skvallerpress i kortkod och att Facebook tyvärr inte är lika lätt att gå tillbaka i på samma sätt som Whoa med dess favorittrådar, historik och möjlighet att skapa sig en gemenskap. Även om mycket svensk hiphop är på nätet så hoppas jag att folk träffas och snackar mer med varandra mellan fyra ögon och är glada, gör roliga samarbeten och har fötterna på jorden. Inte för att jag känner dem så jättebra, men jag tror att svensk hiphop skulle kunna må bra av att vara lite mer som en blandning mellan Rapper Ted och Kapten Röd.

Martin:

Dina tankar kring 2011. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

2011 var utan tvekan ett bra år, ja, till och med bättre än så. Faktum är svensk hiphop blomstrat så pass länge nu att jag kommit på mig själv att emellanåt gå omkring och gnälla över skitsaker. Scenen har inte dippat på flera år (kolla förslagsvis summeringarna av 2009 och 2010 om du behöver friska upp minnet) och verkar inte ha några planer på att sluta växa och leverera. Så pass att vi hamnat i ett läge där vi lyssnare – uppenbarligen – riskerar att bli bortskämda. I tider som dessa borde därför summeringar som denna vara extra viktiga, då man som konsument tvingas gå tillbaka, minnas och reflektera över all musik vi matats med.

För mig var 2011 på många sätt året när jag, för första gången, stundtals tappade kollen på alla låt- och skivsläpp som dök upp, då de har helt enkelt var ”för många”. Det var även året när det visade sig bli extra svårt att sätta ihop en topp 10-lista över de bästa releaserna, vilket borde säga ett och annat om bredden ute i landet just nu. Sist men inte minst var det också året när den svenska battlescenen fullkomligt exploderade och visade att den är här för att stanna. Alla som anordnat events och/eller jobbat med film (eller haft att göra med flera rappare, för den delen) vet hur mycket planering och arbete som ligger bakom. Ett stor tummen upp till The Ring Battles, O-Zone Battles, Basementality Battles och alla ni andra som gjort underhållningen möjlig! Ni har förgyllt många morgonar, kvällar och helger för undertecknad. Det ska ni veta.

Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?

Just topp tre känns enkelt att ta ut, då de helt enkelt varit i en klass för sig. Hoppas att du som läser detta inte missat dem. Utan bestämd ordning:

Mohammed Ali – Vi
Johan Alander – Punkt
Ison & Fille – För evigt

Måste även passa på och tipsa om två andra album, som kanske inte är lika renodlat hiphopiga men likväl måsten att upptäcka.

Kapten Röd – Fläcken som aldrig går bort
Movits! – Ut ur min skalle 

En hel del musik har släppts via Whoa, både mp3or och netplays. Har du någon favorit?

Precis som Pontus är inne på har det varit ett spännande år även här på Whoa. 26 netplays på 12 månader är verkligen godis för öronen för den som gillar gratis, och dessutom nytt rekord i antalet releaser för oss som sida. Och då har vi ändå inte tummat det minsta på kvalitén utan fortsatt att bjuda på den musik som förtjänar att upptäckas. Som en sucker för stora kollektiv och klassisk boom-bap träffade Det tappade arkivet mixtape med Almost Good mig rakt i hjärtat. Kid Colt har alltid varit en favorit och när han nu fick snyggt sällskap på svenska kunde jag inte göra annat än slitas med. Två andra uppstickare under året som överraskade positivt på mig är Jesus Malverde Black Ghost – Blod på mikrofonen och Budji – Eldsjälar & bananskal, som jag tycker att alla borde kolla in. Sammanfattat tre tunga släpp som i slutändan ändå är helt olika varandra.

Veckans MP3? Här kommer de som gått mest varma 2011:

Pap – En minut
Chapee N Chess – Classrom
Ismen feat. Mofeta – Kafferast
Johan Alander – Söder bra hemma bäst
Sjukstugan – Frånvarande/Närvarande
Oliver Def & Bjarne B feat. Leafnuts, Simon Soold, Point Five, Maddix, Dirty Jens, Buju Anton, O.P, Penga’ Per, Sea Da Rhythm, Acke, Diggi Dave, Toffer & MC Habit – STHLM Jumanji
Johan Alander – Punkt

Årets bästa video?

Oj, det är ju ett par att välja mellan. Jag vet inte hur många videor vi tipsat om på Whoa under året men klickar man på video-kategorin så får man upp x antal sidor. Trainspotters – Dirty North går som sagt inte att undvika. Killarna vet hur man gör sjukt cleana videor, punkt. Personligen tycker jag dock inte att videor måste vara snygga och/eller proffsiga. En billigt filmad video kan lika gärna göra jobbet om den hjälper till att förstärka känslan i låten och höja den till ytterligare höjder. Här kommer fem andra favoriter som jag tittat på upprepade gånger:

Roffe Ruff – En trappa ner
Ken Ring & Tommy Tee feat. M.O.P – Plocka han
Sjukstugan – Närvarande/Frånvarande
Nimo feat. Näääk & Kaliffa – Gungar fram
Kapten Röd – Saknade vänner

Har du nostalgitrippat till något speciellt?

Det har blivit ovanligt lite av den varan, även om skivsamlingen givetvis vaknar till liv titt som tätt. Det spelar ingen roll hur många år som går eller vilket humör jag är på, Native Tounges-gänget får mig alltid att kapitulera. De La Souls spelning på Münchenbryggeriet i början av december var därmed ett trevligt återbesök som värmde ett åldrande hiphophjärta, men jag slår nog hellre ett slag för A Tribe Called Quest och dokumentären Beats, Rhymes & Life: The Travels of A Tribe Called Quest som dök upp för ett par månader sedan. Nostalgi och många svar på en och samma gång.

Vad hoppas du på inför 2012?

Utöver ännu ett starkt hiphopår hoppas jag att fler vågar hitta sina vägar och egna artistiska uttryck. Att vi fortsätter mötas av personer som tror på sig själva och sin produkt, vare sig det handlar om musik eller något annat som för scenen vidare. Som vågar utmana och sticka ut även i motvind. Personligen saknar jag rappare med mer karakteristiska röster och flows. Gärna lite mer galna och lekfulla inslag, som får en att haja till. Även låtar och refränger där flera röster hörs på en och samma gång. Leaders Of The New School, någon? Och på tal om Busta så är det väl dags att han släpper ett jämnt och hungrigt album igen. Då kan harmonin infinna sig…

Marcus:

Dina tankar kring 2011. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

Till skillnad från tidigare talare så får jag faktiskt säga att det här året inte har varit något stort hiphopår för mig. En av anledningarna är att jag inte har haft så bra koll eftersom så mycket har släppts. Därför har jag valt att lägga mer fokus på de artisterna som jag verkligen gillar så som Ison & Fille, Simon Emanuel, Johan Alander, Aleks och Roffe Ruff.

Det finns även en annan sak som jag är väldigt glad över, och det är Whoas nya sektion Guldgruvan. Mycket av materialet som har släppts där är saker som jag har försökt att få tag på länge bl.a. Allyawan – Blu Duk Tales vol. 1, Trainspotters – Breakthrough och Zacke – Var här.

Johan Alanders kombinerade skiva och bok är också något som jag också kommer att minnas från det här året. Han gjorde någonting nytt och annorlunda som jag tycker fler rappare borde göra idag.

Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?

Kan inte bestämma mig för tre så jag fuskar lite och kör fyra istället. Utan inbördes ordning:

Simon Emanuel – Sånger från andra våningen
Ison & Fille – För evigt
Roffe Ruff – Barrabas
Johan Alander – Punkt

En hel del musik har släppts via Whoa, både mp3or och netplays. Har du någon favorit?

Tråkigt nog så har jag inte fastnat för mycket som vi har släppt i år. Det enda som verkligen har gått varmt är ARiiSE - NEW EUROPE – The Mixtape som vi släppte i början av året.

Årets bästa video?

Precis som mina kollegor nämnt tidigare så är Trainspotters video till Dirty North verkligen någonting att titta på. Umeå-grabbarna bevisar ännu en gång att de vet hur man gör bra videor.

Vad hoppas du på inför 2012?

Jag hoppas på en massa grymma släpp från både svenska och utländska akter. Det ska även bli väldigt intressant att se vilken rappare som kommer att vara med i den nya omgången av Så mycket bättre. Både Petter och Timbuktu har medverkat så man kan bara spekulera i vem de ska fråga nu.

Matias:

Dina tankar kring 2011. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

2011 kommer vi nog alla minnas som det året då svensk hiphop upplevde sin renässans. Vi har sett många fantastiska släpp; så många att vi var tvungna att skriva en sån här sammanfattning redan i somras. Personligen är 2011 mitt bästa hiphopår hittills, och vid sidan av all bra musik som har släppts kommer jag framför allt minnas battlescenens explosion. Det har byggts ett slags community kring rapbattles som jag tycker har sammanfört många hiphopare på ett sätt jag inte sett tidigare.

Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?

Stockholmssyndromet – Underhundar LP. Skizz och Starvin’ Mar betraktar sin omvärld med glimten i ögat utan att dölja de bitar som kan vara svårare att hantera. Det är kebabtallrikar, Facebookslynor och lårpartin som står på dagordningen, allt till tonerna av fantastisk rymdfunk.

Jaqe – 2:32. Energiknippet Jaqe från Malmö valde att släppa 2:32 via oss på Whoa, vilket vi såklart är väldigt tacksamma över. Med sina unika rimstrukturer och en ärlighet som sällan skådas inom hiphop är han helt klart årets debutant enligt mig. Ett stort plus i kanten är Malmöreferenserna som gör mig sugen på långpromenader i staden.

Kapten Röd – Fläcken som aldrig går bort. Kapten Röd är kanske den av årets artister som förtjänar mest kredd. Han har gjort ett fantastiskt album som slagits med ”kommersiell” musik och ändå varit det näst mest lyssnade på Spotify, turnerat så till den grad att man blir åksjuk bara av att tänka på det och nu blivit nominerad till både Årets artist och Guldmicken i P3 Guld.

Årets bästa video?

Min favorit hittills är videon till Black Shadow av Still Pee & Ru. Extremt snyggt filmad (vi är väl alla suckers för slow-motion?) och middagen som illustreras ser vild ut. Jag gillar också att ingenting motiveras – det bara är där.

Har du nostalgitrippat till något speciellt?

Storytelling. I samband med att jag läste en delkurs i narratologi, alltså berättarkonst, på Lunds Universitet byggde jag en storytellinglista på Spotify där enbart låtar som har ett tydligt tidsflöde kvalificerade sig. Det blev 26 låtar varav nästan alla hade ett nostalgiskt värde, till exempel Slick Rick – Teenage Love, Ice Cube – Ghetto Bird och min eviga favorit Big L – Casualties Of A Dice Game. En sak jag lade märke till under mitt lyssnade och analyserande var hur extremt ointressanta vissa historier är, till exempel A Tribe Called Quest – I Left My Wallet In El Segundo. Precis som titeln antyder handlar den om hur Q-Tip åker till El Segundo, äter ett mål mat, glömmer sin plånbok, inser detta på vägen hem och åker tillbaka och hämtar den. Inget mer än så. Det är ändå ganska charmigt när man tänker efter.

Vad hoppas du på inför 2012?

Det sägs att Skizz från Stockholmssyndromet ska släppa soloalbum, och det hoppas jag blir exakt så fett som jag tror att det kommer bli. Jag ser också extremt mycket framemot Professor P och DJ Akilles kommande släpp The Realism, då killarna aldrig gjort mig besviken tidigare. Slutligen har vi också anledning att hoppas på ett släpp av Zacke, vilket jag har stora förväntningar på efter hans fantastiska skiva Visst är det vackert som spelades tills det nästan gjorde ont i öronen.

Christer:

Dina tankar kring 2011. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

Just nu står tankarna still så det blir väl ingen superanalys direkt. Ska jag gå på magkänslan så var det ett helt okej år. Trots att det är tydligt att hiphop i Sverige inte är den hetaste inneflugan längre så tycker jag att – med de senaste åren i baktanke – svensk hiphop klart har bevisat att det finns en solid grund och bra kvalitet med variation när det kommer till musik.

Om jag funderar på vad jag kommer minnas så dyker Johan Alander snabbt upp i huvudet, samt ett par konserter med utländska artister i vad vi kan kalla ”mellansegmentet”. Alltså artister som är relativt stora men aldrig skulle fylla Globen eller Hovet. Yelawolfs konsert på Kägelbanan var över förväntan bra. Likaså Black Milk på Fasching, The Streets (och Petter) på Skeppsholmen och för att inte tala om Det Blå Skåpet på Kägelbanan. Det var något utöver det vanliga.

Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?

Har ju, precis som många andra, redan nämnt Johan Alander – Punkt. Skivan känns så ärlig och självutlämnande på ett unikt vis samtidigt som han inte låter gnällig. Att han sedan låter som den stereotypt inflyttade norrlänningen när han romantiserar över Södermalm är en annan femma. Det är bara oskyldigt naivt (det finns ingen charm över söder längre om ni inte visste det, utan det har blivit ett Östermalm med kultursnobbar). Skämt åsido.

Vidare är Roffe Ruffs Barrabas välspelad (jäkligt tråkigt att det är slutet från Roffe Ruff – jag hoppas han ändrar sig om några år) och som sista favorit säger jag Stockholmssyndromet med Underhundar.

Måste även nämna några internationella i form av Blueprint – Adventures in Counter-Culture och The Roots – Undun.

En hel del musik har släppts via Whoa, både mp3or och netplays. Har du någon favorit?

Jag hade egentligen tänkt nämna Henry Bowers – TV OD LP bland favoriter på föregående fråga men jag fuskar och nämner den här istället. Riktigt bra.

Årets bästa video?

Kommer inte på någon på rak arm som står ut extra mycket. Kanske ovan nämnda Henry Bowers – Swing Batter Batter Swing. En rolig anspelning på The Warriors med en hel del gäster som inte ha något med låten att göra.

Still Pee & Ru – Black Shadow är, när jag tänker efter, också rätt schyst. Bra låt också. Kul med nytt från dem.

Vad hoppas du på inför 2012?

Att The Roots får tummen ur nu när Undun är här och makar sig över vattenpölen till Europa, Stockholm och Berns.

Viktor:

Dina tankar kring 2011. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?

Om någon i Sverige påstår att detta var ett dåligt hiphopår så förtjänar de med största sannolikhet en rejäl käftsmäll. Aldrig har det släppts så otroligt mycket skivor, EPs, mixtapes osv. Det har varit ett helvete i sig att försöka hålla reda på alla releaserna, men sedan så sitter man ju här i årsslutet med en samling låtar som inte går av för hackor.

Angående minnen så har jag inga superstarka konsertminnen, eller särskilda skivsläpp, utan det vore nog snarare det att battlescenen bara blivit större och större som känns roligast för mig. Att man inte har lyckats vara på ett enda event är ju en skam i sig, men tjusningen i att sitta och kolla igenom timtals av förolämpningar har varit fantastisk. Annars är det en mest en känsla i kroppen av ”ett bra år” som kommer hänga med.

Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått? 

När jag satt och skrev ned listan över skivor jag tänkte nämna så blev det åtta stycken skivor totalt… Om jag måste limitera det till tre så måste det först och främst vara Alexis Weak med sitt album Till minne av. Snubben låter som ingen annan och skriver texter på ett så konstigt igenkännande vis att man bara måste älska honom. Att han även gjorde ett par riktigt bra spelningar i Göteborg detta året kan nog förstärka det valet.

Mitt andra val skulle kunna varit en person som många likställt med Alexis Weak, nämligen Anton Kristiansson, men nu har jag ju gjort ett lite ”alternativt” val så istället tar jag den andra göteborgsprofilen, nämligen Roffe Ruff. Svärtan som den mannen bär på är något som ingen får missa och att Barrabas blev hans sista skiva är en katastrof för göteborgsscenen. Att Patrik Sjöberg önskade hans musik både i radio och tv under årets gång är något som måste nämnas också då det är helt jävla fantastiskt.

Skiva nummer tre släpptes väldigt sent detta året och gjordes av Mofeta & Jerre. Briljanter & smaragder är helt lysande och jag vet inte hur jag med ord ska kunna beskriva hur mycket jag har lyssnat på denna skivan. Varje spår går varmt och om inte den här plattan får det erkännande som den förtjänar så kommer jag bli fruktansvärt irriterad.

Sen är Stockholmssyndromet, Mohammed Ali och Johan Alander tre akter som gjort starka inslag i min musiksamling!

Nu lyckades jag nämna sju av de åtta som jag ville nämna… vilken kan den sista vara tro?

En hel del musik har släppts via Whoa, både mp3or och netplays. Har du någon favorit?

Skivan som jag inte lyckades klämma in ovan är såklart ett Whoa-släpp och heter Min Melodi. Vet ni inte vem rapparen är så borde ni verkligen överväga att göra er hemläxa, men eftersom jag är på så bra humör idag så får ni denna gratis; han heter inget mindre än DC Grimsta. Med en gratisskiva som innehöll några av de tyngsta produktionerna detta året är han en given kandidat när det väl ska hyllas i årsrapporter. Ladda ned den nu på direkten!

Årets bästa video?

Inga konstigheter alls, här måste det bli Henok Achido – King and the Killa. Sjukligt snygg video och ännu bättre låt.

Utöver denna så måste man ju nämna Rapper Ted och videon till Din mamma som skapade hysteri överallt där den visades. Mer snusk i hiphop och mer från kultgubben önskas.

Har du nostalgitrippat till något speciellt?

Min nostalgitripp detta året har bestått av Penga’ Per, som bjöd på en otroligt cool skiva. Viben i hans låtar är så softa och osar så mycket nostalgi för mig att jag måste dra på smilbanden varenda gång jag hör honom. Penga’ Per vill vi se mer av 2012!

Vad hoppas du på inför 2012?

Jag tänker bara hoppas på att Pst/Q släpper sin förbannade skiva. Det sätter jag allt mitt hopp till… resten kommer lösa sig självt.

Forum: Redaktionen på Whoa summerar svenska hiphopåret 2011

Läs mer:

• Redaktionens summering av 2009
• Gratis, gratis, gratis…
• Julkalender: Lucka 3
• Svensk nyårs-hiphop 2012/2013
• Litteratur- och uppsats-arkivet om svensk hiphop