Intervju: Kapten Röd

”Okej, nu finns det bild på den som sjunger”

För ett tag sedan spelade Kapten Röd på Babel i Malmö. Whoa.nu hörde talas om detta och sprang snabbt dit för att ta ett snack med den albumaktuella reggaearisten. Vid sidan av reggae avhandlades även ämnen som svensk hiphop, flerstavsrim och internethat.

Inför intervjun hade jag gjort ordentlig research genom att googla Kapten Röd plus alla möjliga spännande sökord. Vid ett tillfälle snubblade jag in på en obehaglig tråd på ett av de större svenska internetforumen. Den var skapad av en användare vars avatar föreställde en ”rastafarikille” med en joint i mungipan och vars signatur bestod av häftiga citat i stil med ”Livet suger ta en spliff och va en av dom som njuter”. Användaren menade att ”det är gött att drömma ibland” och undrade hur lätt det är att bli kompis med någon ganska känd musiker, till exempel Kapten Röd.

Jag berättar denna anekdot för Kapten Röd, eller Björn som han egentligen heter, och han vet inte hur han ska reagera. Han skriker ”VA?!” och skrattar högt samtidigt som han ser ut att vara lite illa till mods. Jag får veta att de pratat om just detta i bilen på vägen till Malmö; att kidsen kan se upp till sina idoler en hel del och att man som idol själv har svårt att få perspektiv på det. Björn försäkrar dock att det är väldigt lätt att bli kompis med Kapten Röd, något jag blir förvissad om kvällen därpå när jag av en slump springer på honom på en annan klubb i en annan stad och han glatt kramar om mig.

Vi sitter i baren på Babel och pratar medan Kaptenens liveband Ribbit Boom Band soundcheckar i bakgrunden. Han pratar på bred göteborgska – och mycket. Alla frågor besvaras noggrant och alla resonemang utvecklas väl.

Kapten Röd började hålla på med hiphop innan han fann reggaen. Han beskriver det som en tid som lade grunden för hans musikaliska färdigheter men som han helst inte skryter med idag. Han berättar om Napstertiden och hur han producerade vad han själv kallar ”internethiphop” åt bland annat Ebola.

”Hade det inte varit för hiphopen hade jag ju inte gjort musik överhuvudtaget. Så den har en stor plats i mitt hjärta, jag lyssnar mycket på hiphop.”

När Kapten Röd upptäckte svensk reggae efter att ha varit väldigt insatt i svensk hiphop tyckte han först att rimmen var simpla och kassa. Själv var han väldigt insnöad på hiphopens flerstaviga rim vilket han också tog med sig i övergången till reggaen. Han framhäver dock att han idag inte längre tycker att alla rim måste vara flerstaviga, men att de helt klart är att föredra.

”Flerstaviga rim har ju ett mönster i sig som är mycket snyggare att sjunga än enstaviga rim. Speciellt när man toastar och gör dancehall och reggae så vill man ju flowa i mönster, så det behövs för att kunna göra roligare typer av flows och rimstrukturer.”

Jag måste såklart fråga honom om han har några favoriter på den svenska hiphopscenen.

”Roffe Ruff är den jag gillar absolut mest nu, men det finns så himla många duktiga inom svensk hiphop. Både Promoe och Timbuk men även hela Stockholmsklicken med typ Näääk, Nimo och Marcus Price. Och sen Stor och hela Redlineligan är ju alltid feta liksom, allt som passerar genom Redlines filter är ju fett.”

Det är tydligt att Kaptenen inte har något alls emot att prata om hiphop med en hiphophemsida. När vi kommer in på ämnen som den svenska reggaescenens utveckling de senaste åren vill han gärna dra paralleller.

”Den svenska reggaescenen har blivit mycket mer lik hiphopscenen på vissa sätt. Det är till exempel inte lika mycket helband som för några år sedan, utan mer artister och producenter som samarbetar och det tycker jag är ett väldigt positivt steg. Förut fanns det många band där sångarna inte höll samma kvalité som banden gjorde och folk var mer inspirerade av en gammal reggae. Nu är folk mer inspirerade av en modern dancehall och reggae och jag tycker att den svenska reggaescenen generellt sett är mycket bättre nu än för några år sen.”

Givetvis utvecklas även Kapten Röds egen musik, vilket de flesta som lyssnat på hans senaste album antagligen har märkt. Jag ber honom förklara hur han själv ser på skillnaderna mellan det förra albumet och Fläcken som aldrig går bort. Han blir allvarlig och smakar försiktigt på orden ”den här skivan är nog mörkare”. Formuleringen verkar smaka bra, han fortsätter lika allvarligt att berätta om de senaste åren som har influerat skivan. Björn är nu närmare 30 än 20, och hans vänner likaså. Just i den här åldern noterar han vilka som passar in i vad han kallar ”vårt smala, ganska stela samhälle” och påpekar att de som hade det lite körigt i 18-årsåldern har det ofta gått väldigt dåligt för de senaste åren. ”Det har skapat en stor sorg i mig, och den har kommit ut mycket på skivan” avslutar han med eftertryck.

När jag skriver detta ligger Fläcken som aldrig går bort tvåa på listan över de mest lyssnade albumen på Spotify i Sverige. Med andra ord får en svensk reggaeartist fler lyssningar än internationella stjärnor som Rihanna, Jay-Z och Kanye West. Det måste alltså finnas något folkligt över Kapten Röd och när jag läser spaltmeter av diskussioner om honom på diverse forum så finner jag bara hyllningar. Jag frågar hur detta kommer sig och han menar att vi måste läsa med olika glasögon på oss.

”Det blir jag väldigt glad över att du säger men Internet är ingen snäll plats alltså, det finns otroligt mycket hat där. Jag tycker att jag har träffat på mycket hat, särskilt på YouTube när vi släppte första videon, ’1 000 000 nollor’. Det var som att vi gick över en tydlig gräns, typ ’okej, nu finns det bild på den som sjunger’ och då kom det upp en helt annan typ av kommentarer. Så då lärde jag mig att inte läsa någonting. Men det är väl det där klassiska med hundra positiva kommentarer och en negativ, så minns man bara den negativa”.

”Jo, jag ser dom men jag bara väljer att se förbi
Kan inte låta dom stjäla min energi
Nej, om nån vill hålla ner dig och se dig vissna
Så använd deras hat som en gnista
för vi växer upp med ljuset, kommer ifrån det dunkla
Det är klart dom vill se vår skuta sjunka
Jag ser dom inte på min radar
Så det spelar ingen roll hur många troll som hatar”

(Ur låten Ju mer dom spottar, inspirerad av internethat och YouTube-kommentarer)

Mycket riktigt finner jag en del hat bland YouTube-kommentarerna när jag i efterhand går tillbaka och letar noggrant. ”2 322 gillar, 167 gillar inte” talar dock sitt tydliga språk. Trots att Kapten Röd inte håller med mig gällande hyllningarna online vill jag ändå höra någonting om framgångskonceptet.

”Just det här med att sjunga ur den lilla människans perspektiv, med melodier och texter som verkligen betyder något för mig, inte bara trams liksom … jag har förstått att vi är väldigt svältfödda på det.”

Nog är han omtyckt, Kaptenen. När vi går utomhus för att ta ett par foton har en hängiven skara redan samlats utanför entrén. Det är ändå ett par timmar kvar tills spelningen börjar. ”Kapten Röd!” skriker några tjejer exalterat efter oss och Björn vinkar tillbaka med ett stort leende.

Text och bild: © Matias Rankinen

Forum: Whoa intervjuar: Kapten Röd

Läs mer:

• Guldgruvan: Bashie/Robert Valsinger – Bashies nya CD (1998) & From The Smoke (2000)
• Intervju: Amer Sarsour – Poeternas poet
• Whoa recenserar Vendetta: Hyper vs Third Eye
• Guldgruvan: Hands – Basic Map Over A Dead Hands Pattern (2004)
• Ola & Markus tackar för de 13 åren med Whoa