Krönika: Graffiti – vad är de rädda för?

Stigmatiseringen av graffiti är på god väg att dö ut. Man måste inte längre vara en missanpassad knarkare eller en dreadsprydd ryggsäcksanammare för att gilla graff.

Graffiti som företeelse började inte med TAKI 183 eller ens samma årtionde, det är ungefär lika gammalt som människan. Det talar till vår basala drift att känna att man lever, finns till och att man betyder något. Detta kände grottmänniskorna, detta kände egyptierna, detta känner vi. Bevisligen är graffiti något som inte går att bara lagstadga bort, fnysa åt och säga ”det passar inte in i vårt samhälle, det är olagligt” och gå vidare med livet och tro att det ska försvinna. Graffiti är mer än så. Jag kommer osökt att tänka på Descartes gamla dängare ”I think, therefore I am” och Akays senare version ”I write, therefore I am”. (Själv har jag gjort min egen version: Jag får arbetsintervjuer, alltså finns jag. Men det är ju en annan femma.)

Runt om i vårt land finns en hel arsenal av gångtunnlar som bara väntar på att färgläggas och bli uppiffade av konstnärer och vanligt folk i ett försök att bryta av vardagens monotona gråton. Tänk dig själv att varje dag gå till bussen, jobbet, affären eller skolan och varje dag mötas av samma gråa färg. Ibland har man tur och får se ytterligare en nyans av grått när kommunen vart där och sanerat, men annars är det oföränderligt grått. Det behövs ingen psykolog för att säga att detta påverkar ditt välbefinnande, och det behövs inget litterärt geni för att påpeka att detta är en scen som taget ur 1984 eller någon random asiatisk, psykologisk skräckfilm. Jag menar inte att ALLA tunnlar ÖVERALLT helt plötsligt ska bli lagliga graffitiväggar, jag menar bara att det finns väldigt många gråa tunnlar över hela landet som skulle kunna tjäna som allmänhetens konstnärliga vattenhål.

Ponera att du är en medelålders man. Du bor i ett bostadsområde där alla hus ser exakt likadana ut. Du har två barn och en trött fru. Er bröllopsdag är annalkande och du har inte en aning om vad du ska hitta på. Ingenting i affärernas överflöd lockar och alla förnödenheter till hemmet är tillgodosedda. En resa har ni inte tid eller råd med, vem ska ha hand om barnen om ni försvinner en weekend? Varför då inte göra en målning till din fru? Hon går igenom samma tunnel var eviga dag på väg till jobbet, fram och tillbaka – dag efter dag. Varför då inte göra en målning som kan pigga upp henne? Är du inte konstnärligt lagd kan du helt enkelt skriva ”Gunilla, jag älskar dig. /Bosse”. Eller varför inte sätta upp en fin bild på dig själv där du håller en skylt där det står något liknande? Du får göra vad du vill eftersom det är folkets galleri och du är en lyckligt lottad medborgare!

Men nä. Det får du inte. Det är olagligt.

Graffiti är mer än tonårsrevolt och klotter. Det handlar om att finnas till. Att få känna att man faktiskt lever i och är en del av samhället.

En dag förra sommaren när jag flanerade på mitt lokala bibliotek (rekommenderas) så fastnade mitt öga på ett dokument som heter ”Offentlig miljö som konstform”. Det är ett styrdokument med syftet att ”öka graden av delaktighet och medverka till helhetstänkande och långsiktighet kring konst…” i Fyrstad och fungerar som ”ett komplement till det kommunala strategiska arbetet med den offentliga miljön”. Projektet vill ”öka kunskapen hos kommunala företrädare och kommuninvånare om gestaltning och attraktivitet och den offentliga miljöns betydelse”. Den tar upp de gemensamma rummens betydelse och de spaltar självsäkert upp centrala begrepp så som ”delaktighet, identitet, inspiration, orienterbarhet, skönhet, stimulans, trivsel, trygghet, tillgänglighet, överraskning”. Jag fortsätter att citera då de spelar mig rätt i händerna: ”Det upplevda rummet är mer än det fysiska mätbara”, ”Alla sinnesintryck registreras men vi blir inte medvetna om allt – det vi upplever är oändligt mycket mer än det vi tänker. Förståelsen av att det undermedvetna i stor utsträckning styr hur vi upplever en miljö innebär att vi måste beakta förhållandet mellan det kända och det okända, ljus och skugga, organisk och oorganiskt, ordning och kaos, rytm och färg – allt för att stimulera sinnena. Det handlar om människans sinnliga och emotionella behov i den fysiska miljön.” Under rubriken ”Delaktighet och inflytande” läser man ”De offentliga gemensamma rummen är inte arkitektens, konstnärens, ingenjörens, politikerns eller fastighetsägarens utan rum för alla.” Bläddrar man en gång läser man ”Kommunen har ansvaret för medborgarperspektivet och dialogen med medborgarna.” ”… genom konstnärlig utsmyckning humanisera sterila stadsmiljöer.” Jag kan inte annat än att hålla med: graffiti är nödvändigt.

Det finns många olika sätt att se på detta, många olika aspekter som man kan och bör begrunda. Ett synsätt är att man inte får måla i tunnlarna eftersom man inte köpt reklamplats. Andra tänker på mer praktiska saker. Jag hörde till exempel för några år sen att en anledning till varför man inte får måla i tunnlarna är att väggarna skulle krackelera och vittra sönder efter ett tag, att väggarna inte är gjorda för att måla på. Detta har dementerats. Några som lyckats med konststycket att faktiskt ha målade tunnlar är bland annat Uddevalla som har ett flertal lagliga tunnlar runt om i staden som är helt fria att måla i och Röda sten i Göteborg är också ett annat exempel.

På lördag den 26:e maj inviger man Röda stens nya 80 meter vägg som är fri att måla på och jag kommer vara där och helt öppet få göra det jag tycker bäst om, nämligen något så enkelt som att måla med sprayburk. Det ska bli skönt att kunna göra det tillsammans med andra likasinnade utan att känna sig jagad eller missanpassad och utanför. Fan, man skulle spelat fotboll istället…

Frågan är: När ska politikerna lyfta blicken, inse att nolltolerans inte är logiskt och ge folket vad de behöver och vill ha?

Forum: Krönika: Graffiti - Vad är de rädda för?

Läs mer:

• Graffiti på bloggen
• Ny design! Första gången sedan år 2001
• Gratis hiphopjam av Express Yo’Self i Mariestad 9/11
• Workshop och utställning (Uppsala och Malmö)
• Krönika: Att göra någonting