Whoa recenserar: Simon Emanuel – Sånger från andra våningen
Viktor:
Jag måste säga att jag ogillade Paragon till en början. Jag förstod mig inte på hans långsamma flow och övertydliga artikulering. Men så kom sommaren då jag slutade skolan och det blev dags för mig att resa iväg på en intensivkurs. I världens kanske tråkigaste stad Säffle skulle jag på två veckor ta mitt körkort och med mig i mp3-spelaren hade jag bland annat Löftet. Eftersom en intensivkurs inte är så intensiv som namnet antyder så fanns det gott om tid för att stirra in i körskolans trätak, allt medan jag låg i deras risiga sängar och försökte undvika mina tröttsamma kurskamrater. Det var någonstans där, med rapparen i lurarna, som jag lärde mig varenda låt på den skivan. Så när det vankades namnbyte blev jag till en början lite orolig – Vad skulle nu hända med snubben som rappade så äkta om heder, laganda och stolthet? Han som jag lärde mig, efter många om och men, att gilla så mycket.
”Ett stadsbarn som lever, efter koder och regler
Det finns ett kodex av heder i mina ådror och leder” // Paragon – Lever för dan.
Simon Emanuel handlar, tillskillnad från Paragon, om sårbarhet. Det är texter om förhållanden som skitit sig, reflektioner om varför dom skitit sig, och sedan är det lite blandad skit i sig. Allt detta över bombastiska beats som många gånger andas luften från en kolsvart vinternatt. Sånger från andra våningen känns lite som ett soundtrack till nattbussen. Utanför är det stadsmiljö, gatlyktorna svischar förbi och innanför bröstet har man en nyinförskaffad börda i form utav ett brustet hjärta. Detta är en ljudbild som jag älskar och man märker att Simon valt produktionerna med noggrannhet för att behålla den röda tråden.
Tyvärr så är de självutlämnande texterna inte alltid så ocensurerade och sårbara som man kanske hade önskat. Vissa spår förmedlar faktiskt ingenting. De blir bara ett ändlöst intetsägande vakuum, där man glider in och ut ur sammanhanget, och man försöker greppa efter något innehåll som är kraftigt nog att hålla fast vid. Istället flyter man på i produktionens mörker, vilket är dumt för en rappare då det framförallt handlar om själva rappen. Simon är såklart ingen dålig rappare, några av låtarna är till och med de bästa han någonsin gjort och medelnivån är hög, men det finns några spår som hade behövt lite mer innehåll.
Så när Paragon aka P. Gonzarelli väljer att byta artistnamn så går han från att vara den swaginriktade ”stilarnas stilare”, till en mer ödmjuk och öppnare artist. Med nya skivan tar han sig bort från sin tidigare image och visar istället snubben som vuxit fram under alla lager av nya kläder och skor. Nämligen Simon Emanuel, och om ni älskar hans nya jag eller inte, det får ni avgöra själva. Jag kommer i alla fall ta med mig många sånger från den andra våningen en lång tid framöver.
Viktors betyg:
Matias:
Det är med förväntan i stegen jag tar trappan upp till Andra våningen. Dörren står på glänt och till ljudet av stråkar och kvinnokörer smyger jag mig in. I rummet sitter en allvarsam kille och rappar långsamt om ”henne”. Han är inte alls som jag minns honom. Inte en sneaker syns till och han verkar ha förlorat attityden som jag gillade så mycket.
Sånger från andra våningen är en ganska allvarlig och deppig historia. Produktionerna består av långsamma beats med stråkar och körer, och ovanpå dessa ligger eftertänksam rap. Ibland är det exceptionellt bra, som på spåret Bli min död där den målande texten bidrar till igenkänning. Oftast blir det dock ganska platt. Jag blir inte hänförd, jag kan inte heller citera särskilt många rader trots många genomlyssningar. Jag tänker att skivan ska växa på mig men det gör den inte. Jag saknar den attityden som bara en prins av en huvudstad kan ha, jag saknar feta rimscheman och jag saknar variation. Låten 15 År som gästas av Alexis Weak är albumets bästa; en elektronisk historia med tempo och en intensiv Simon Emanuel. I övrigt tycker jag tyvärr att Simon har släppt mixtapes som är bättre än Sånger från andra våningen.
Jag blir obekväm och backar långsamt ut ur rummet med den allvarsamma killen och körsången, stänger dörren bakom mig. Går hem och sätter igång ett Paragon-mixtape medan jag tänker att nästa släpp säkert kan bli bättre.
Matias betyg:
Forum: Whoa recenserar: Simon Emanuel - Sånger från andra våningen
Läs mer:
Kommentarer
|
Jag måste bara säga att jag diggar verkligen omslaget
|
Vill du också kommentera? Bli medlem på Whoa och sätt igång! Är du redan registrerad kan du gå direkt till Whoa recenserar: Simon Emanuel - Sånger från andra våningen för att kommentera!