Recension: Silversystrar – Mellan rim och rådlöshet

Viktor:

När Silversystrar efter många år av singlar, videor och live-spelningar väl släpper sitt debutalbum Mellan rim och rådlöshet så väljer de att öppna skivan med ett spår som heter Välkommen. Jag välkomnas till deras värld och inser, 14 spår senare, att denna världen är påtagligt lik den värld jag själv lever i.

Det är vardagliga funderingar om varför folk i världen svälter medan vi i västvärlden inte gör det. Det är lite skryt, lite sårbarhet och en smula jävlar anamma. Detta sker över produktioner som är välslipade, men inte nyskapande, och jag försöker hitta ljudbildens röda tråd ”mången gång” (som den gästande Robert Valsinger hade uttryckt det), men till ingen nytta. Systrarna av silver sparkar in öppna dörrar med sina texter och jag blir uppriktigt sagt ledsen över ointresset jag har till mycket av vad de säger. Missförstå mig rätt; sakerna de berättar om är många gånger välformulerade och relevanta… men förpackningen och frågorna har framförts förut.

Deras värld är, precis som min, fylld av en märkbar mängd höjdpunkter men fyller även en bedövande kvot med slentrian. Med andra ord en helt vanlig värld som ingen någonsin skulle klaga på, men som ingen heller skriver svindlande historieböcker om. Vilket är synd för den snyggt flowande Fröken B och den silkeslent sjungande Meldeah är otroligt duktiga på det de gör och de spåren som är bra är riktigt bra.

Viktors betyg:

Martin:

Det finns nog få artister jag skulle vilja unna framgång så som Fröken B och Meldeah. Efter att ha följt deras musik de senaste åren, och hört den stora potential de bär som soloartister och duo, hade det känts skönt att äntligen få konstatera att de hittat rätt. Kort efter att Mellan rim och rådlöshet börjat strömma genom hörlurarna står det dock klart att omdömet tyvärr blir ett annat.

Förvånansvärt många av låtarna på albumdebuten känns slätstrukna och direkt ointressanta, och avsaknaden av medryckande melodier, giftiga texter och slagkraftiga refränger blir allt tydligare ju längre plattan lider. Det nämnda välkomstspåret inleder i och för sig lovande med sin feelgood-känsla och Swagger hade säkert kunnat bli en hit om det inte varit för överanvändandet av det löjliga ordet i fråga, men sett över 14 spår saknas verkligen de där låtarna som man önskar återgå till. Känsla till låns (med Robert Valsinger) är visserligen en riktigt trevlig bekantskap, men det faktum att samarbetet snarare låter som en renodlad Robert Valsinger-låt än en del av skivans ljudbild gör att den känns aningen malplacerad i sammanhanget.

Mellan rim och rådlöshet är långt ifrån hopplös och förtjänar så klart att lyssnas igenom, då delar av materialet håller den nivå som man kan förvänta sig på en albumdebut från en akt av hög kaliber. Personligen väljer jag dock hellre att återvända till 2009 års mixtape 2006 mixtape 2008, eller Fröken Bs gamla dänga Fortsätt från Poesi för de mina (2006).

Martins betyg:

Läs mer:

• Guldgruvan: Bashie/Robert Valsinger – Bashies nya CD (1998) & From The Smoke (2000)
• Robert Valsinger – På vägen hem
• Recension: Näääk – Mannen utan mask
• Recension: Petter – Början på allt
• Lucka 22: Guldgruvan: Robert Valsinger – Robert Valsinger (2003)