Whoa recenserar: Zacke – Visst är det vackert
Året var 2004 och jag gick mitt första år på Alströmergymnasiet i Alingsås. Det var året då Sony lanserade sin Hi-Minidisc till de svenska hemmen och skulle därmed förklara krig mot Mp3-spelaren. Jag var dock en av få som fortfarande köpte LP-skivor och det var tack vare detta som det uppstod en viss problematik. Mitt otekniska huvud kunde nämligen inte på något sätt förstå hur jag skulle få över innehållet på mina vinyler i en portabel musikmaskin. Lösningen var både uråldrig och enkel och gick under namnet freestyle.
Min freestyle kunde inte kopplas upp till några datorer eller dylikt, man kunde däremot byta sida på bandet med bara ett endaste knapptryck. Dessa band hade jag tidigare, på ett tillgängligt sätt, fyllt med innehåll via min stereo hemma. Jag var stolt över min tegelkloss till musikmaskin, men jag var stoltare över dess innehåll. På mina blandband trängdes under en lång tid Jedi Mind Tricks, Chords, Loose Cannons, Mics of Fury med mera. Men något som jag var extra stolt över var Zacke och hans nyligen släppta EP, Färdighaft, och jag har idag ingen aning om hur mycket batteritid jag slösade på att spola fram och tillbaka för att höra detta verk ur mina hörlurar. Nu sex år senare har det blivit dags för Zakarias Lekberg att följa upp denna EP med sitt debutalbum, Visst är det vackert.
Jag tänkte börja med att berätta om ljudbilden på Visst är det Vackert, för den är nämligen ett av de viktigare verktygen som Zacke har fått till sitt förfogande. Tillsammans med Anders Rensfeldt (även känd som Mördar-Anders som medverkar i Movits!) så har Zacke hyrt in ett antal musiker som bidrar med instrument som till exempel. trumpet, fiol, piano, tvärflöjt, gitarr och orgel. Mördar-Anders står själv för instrument som är ovanliga i hiphop-sammanhang så som munspel och dragspel. Med hjälp utav alla dessa instrument så har de fått en rejäl verktygslåda som de sedan byggt upp sin ljudbild med. Denna ljudbild känns på ett otroligt positivt sätt väldigt svensk och därmed väldigt egen, då många i dagens musikklimat tycks apa efter det som händer i antigen USA eller England. Denna ljudbild är levande och färglad, men kan även vara allvarsam och tung. Den är även som en bal på slottet, alldeles… alldeles… underbar!
Det andra verktyget (som antagligen är ännu viktigare än ljudbilden) Zacke har till sitt förfogande är sin röst. Zakarias har nämligen en röst som är en rak rygg av självsäkerhet och går rakt in i öronen utan plats för missförstånd. Han bär upp orden på ett sådant sätt att när hans verklighetsreflekterande texter levereras kan man inte annat än tro på honom. Texterna är ofta så välpolerade att även om han hade haft en röst som en trettonåring så hade man älskat dem. De är nämligen ärlighet i textform, Zacke har ett öga för vad som händer omkring honom och vare sig han tar sig an ämnen som allmän vardag, politik, känslor, småstadsliv eller bara skryter lite så gör han det med en träffsäkerhet som är få förunnad.
När Zacke sedan har fört ihop dessa två verktyg, och byggt Visst är det vackert, kan jag nästan erkänna att den kan vara det bästa som världen skådat sedan skivat bröd. Denna skiva kommer jag ha med mig mycket länge, ska jag vara ärlig så lyssnar jag faktiskt fortfarande på Zakarias gamla Whoa-klassiker Söndagsmorgon ibland. Skivans föregående singlar BS och Spela mig på radion har gått flitigt hemma hos mig trots att de visar sig vara de sämsta låtarna på skivan, vilket säger en del. Öppet idag, som var skivans tredje singel, är däremot en låt där Zacke visar upp sin påhittighet i textförfattandet då både det lokala kroghaket och förhållandet binds samman av refrängen och är ”Öppet idag”. Det är även här man får den bästa insynen i hur ljudbilden är på skivan.
Skivan har många höjdpunkter, för många för att jag ska kunna nämna alla, men Zacke lyckas visa upp allvarliga sidor i låtar som Båtdrinkar, Vackraste nederlag och Förlorad generation (som är skivans enda spår producerat utav en utomstående nämligen Oskar ”Kihlen” Linnros), men han visar även en lekfull sida i låtar som Ser det kommer och 1000-0 till idioterna. Vare sig han använder sarkasm, humor eller sitt norrländska vemod i framförandet så känns låtarna alltid fulländade och man förstår att han lagt ner mycket tid på sin debut.
”500 ex av Färdighaft, såldes inte slut och dom kosta fan en femtilapp”, så rappar Zacke i Under vår sol, den sista låten på Visst är det vackert. En skiva som jag tror, efter att MP3-spelaren vann kriget om den bärbara musikens framtid, att jag inte kommer vara ensam om att gå omkring med i mina hörlurar. Något som är Zacke väl förtjänt.
Viktors betyg:
…den andra kommentaren:
Jag upptäckte Zacke något tidigare än Viktor i samband med att han släppte sin första demo vilken jag hyllade med ett maximalt betyg på svenskunderjord.com. Jag vill minnas att det var snack om en debutskiva redan då men att skivan skulle dröja var föga förvånande då Zacke alltid varit otroligt petig och noggrann med sitt skapande, någonting som verkligen märks på Visst är det vackert.
För Zackes första fullängdare är verkligen genial på många sätt. Det är rap och beats som både ser i backspegeln men samtidigt mot horisonten. Skivan innehåller referenser till den svenska visskatten men också modernt sound uppblandat med lite mer traditionella instrumenteringar. Det går utmärkt att lyssna på albumet från A till Ö, något som helt klart är på utdöende i dagens singelbaserade kultur.
Zacke är en artist som skapar musik som borde spelas på radion, i mp3-spelaren, på festen och ges den respekt den förtjänar. Detta är rap från en unik röst som besitter relevans och hög igenkänningsfaktor. Samhällsreflekterande, urban, poetisk, on-point och förbannat bra svensk rap helt enkelt.
Pontus betyg:
Forumtråd: Whoa recenserar: Zacke – Visst är det vackert
Läs mer:
