Whoa recenserar: Ken Ring – Hip hop
Jag intervjuade en artist i somras som sa något som fick mig att tänka. Det var att det här med recensioner inte är så viktigt idag på grund av det massiva utbud som finns tillgängligt. Istället borde journalister och recensenter ägna sina spalter åt att tipsa om sådan musik de tycker är bra istället för att slösa utrymme åt att såga sådant som är dåligt. Det var egentligen inte meningen att jag skulle recensera Hip hop men planer ändras och jag satt på jobbet en dag och lyssnade på Spotify och upptäckte att Kens nya fanns ute. Lyssnade, och Kens tionde är inget annat än svensk hiphop i högform. Jag var lite tveksam till om han skulle kunna upprepa fjolårets succé. Jag hade fel. Det här är värt att tipsa om.
Du kan Kens historia vid det här laget. Hyllad, hatad, dekad, slut och efter en vandring genom skärselden tillbaka bättre än någonsin med Sveriges kanske trognaste fans i ryggen. Ken, ”blatten Sverige älskar att hata”, har en förmåga att vända all sorg, problem och ilska han stöter på till en brinnande drivkraft. Med Mamma kom genombrottet och sorgen gör sig åter påmind när Ken berättar om sin systers cancer och med styrka blottar sin rädsla och vädjar att hon inte ska dö. Han tar ett bredare perspektiv när han diskuterar rasism och kolonialism i Africa. Sen spikar han av nån märklig anledning hela skiten i Nu måste vi dra, vilket bara visar att han kanske är ganska mångfacetterad även om det är något han (tyvärr) sällan visar.
Men Ken gör sig bäst i sitt rätta element. Hans verklighetsbaserade texter är hårda, sorgliga, och får dig smått deprimerad. Han talar från ett Sverige som många tror eller anser inte finns, mot vilket attityden allt för ofta är att ”den som har problem har förmodligen sig själv att skylla”. Dit media kommer och gör inslag en kvart om året. Det är här de flesta av Kens historier har sin grund. Därför är det viktigt att faktiskt lyssna mellan raderna ibland och inte bara ta det som kulturtöntar kanske anser som ett naivt, vulgärt och begränsat vokabulär (vilket också kan vara en orsak till Kens bitvis märkliga uttalanden i diverse tidningar även om han såklart har stått för en del ”minde genomtänkta” uttalanden). Texterna känns trovärdiga och nära.
Jag vet inte vem du som läser är. Jag vet inte vart du är eller var du kommer ifrån. Jag kan sannolikt inte identifiera mig med dig eller du med mig. Jag kan inte identifiera mig särskilt mycket med Ken heller. Vi ställs alla inför svåra utmaningar och det kan kännas som att hur hårt du än kämpar hittar livet på ett finurligt sätt att göra motstånd. Du behöver inte bo i Hässelby för att kunna relatera till Ken. Smärta är smärta och är livet svårt så är det svårt. Du kan ha problem i skolan, ha kronofogden bankandes på dörren eller sitta hopplöst fast i drogträsket. Det jag vet är att när livet är som mest pissigt och allt går emot dig, påminner Ken dig om att du inte är ensam.
Christers betyg:
Forumtråd: Whoa recenserar: Ken Ring – Hip hop
Läs mer:
- Christer Johansson
- [email protected]
- Evolution på Whoa Community | http://www.youtube.com/user/WhoaCommunity