Whoa Spotlight: #8 – It’s like a jungle sometimes
När disco-hiphopen var som störst mullrade plötsligt en ny röst in på listorna. MC Melle Mel hade, tillsammans med studiomusikern Duke Bootee, skrivit det som skulle bli den sociopolitiska rappens genombrott och flaggkepp: The Message – en låt som har jämförts med sånger som Bob Dylans The lonesome death of Hattie Carroll och Marvin Gayes What’s going on och jämförelserna är inte helt missvisande.
Med sin närgångna beskrivning av hur det är att leva i ett ghetto blev det inte omedelbart självklart att gruppen som Mel var med i, Grandmaster Flash and The Furious Five, skulle spela in den (”Om vi redan har en massa hype med dansspåren – vem vill höra om piss och att vara för nära gränsen?” – Grandmaster Flash) men till slut släpptes den i alla fall i maj ’82.
Med ett drivande funkbeat och en video direkt från ghettot (och med den tidens coolaste effekter) blev den en direkt hit. Den sålde platina inom en månad och censursaxen ryckte fram för att plocka bort ”pissing” från texten.
Grandmaster Flash and The Furious Five – The Message
Tyvärr ledde inspelningen av det påföljande albumet (också betitlat The Message) till gruppens splittring och sönderfall – bland annat då bolaget (Sugar Hill Records) ändrade i gruppens koncept att ha med alla medlemmar på alla spår.
The Message är ytterligare en av de fåtal låtar som kan räknas som hiphopens evergreens – den har blivit samplad, citerad och refererad av alla från Ice Cube, Talib Kweli och Ahmad till Puff Daddy (P. Diddy, Diddy, Puffy och allt vad han får för sig att kalla sig), Akon och dead prez.
År 2007 blev även Grandmaster Flash and The Furious Five den första hiphopakten att tas med i The Rock ‘n’ Roll Hall of Fame, något som säger en del om gruppens (och The Messages) genomslagskraft.
Forumtråd: Whoa Spotlight: #8 – It’s like a jungle sometimes
Läs mer:
