Redaktionen summerar svenska hiphopåret 2012
Pontus Gustavsson:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Jag har likt varje år riktigt stora förväntningar på det kommande året men det brukar sällan införlivas. Dels för att skivor ganska ofta inte blir så bra som man hoppats men också för att mycket releaser blir framskjutna och planerade projekt rinner ut i sanden. Men även om 2011 var ett bättre albumår än 2012 så har det släppts grymt mycket bra svensk hiphop i år i form av singlar och EPs. Så mycket att man nästan inte hunnit lyssna på alla släpp. Och det har definitivt släppts så mycket svensk hiphop att man varit tvungen att bortprioritera mycket stark amerikansk hiphop.
Det jag kommer minnas mest från 2012 är nog bortgången av göteborgsprofilen Gubb. Men även all bra musik som släpptes, speciellt Chords skiva som är fantastisk på alla sätt och vis. Så klart även battlescenen med Vendetta och O-Zones tvåårsfest som kronan på verket. Dessutom kommer jag komma ihåg 2012 som det året jag startade mitt podcastprojekt Gatuslang.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Chords – Looped State of Mind, Max Peezey – F.A.S 3 och Professor P & DJ Akilles – The Realism.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Jag tycker tyvärr att Whoa haft ett svagare netplay-år än tidigare, även om jag är grymt tacksam över de släppen vi fått möjlighet att släppa. Men som gammalt troget Gubb-fan var det mäktigt att få släppa hans Psalm 23 i vårt arkiv. När det gäller Guldgruvan så har det släppts grymt mycket bra. Speciellt roliga släpp tycker jag var rariteterna från Bashie och de sedan tidigare osläppta skivorna med 3 Ess samt den digitalt osläppta Den svenska underjordens instrumentalspår.
Årets bästa video?
Helt klart Sjukstugans Zig Zag-video men jag måste också slå ett slag för Superscis Wristwatch. Även Zackes Mammas nya kille var en härlig och charmig nostalgitripp in i mitt gamla pojkrum.
Vad hoppas du på inför 2013?
Jag hoppas att artister lyckas hålla sin deadlines, följa sina hjärtan och blir bättre på att promota sig själva.
Martin Lindgren:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Efter att ha varit nöjd 2008 och 2009, nöjd men ändå nånstans besviken 2010 och i det närmaste lyrisk 2011, hade jag stora förhoppningar om att 2012 skulle ta svensk hiphop till nya höjder. Så här i efterhand känns det dock som ännu ett ”nöjt mellanår” där scenen bitvis levererade starka låtar, men aldrig riktigt tog nästa kliv i utvecklingen. Vad gäller lite större släpp, från EPs till fullängdare, anser jag att detta är det svagaste året på länge. Samtidigt är det så klart så att albumformatet börjat spela ut sin roll på marknaden, vilket i sin tur kanske snarare tyder på att det är jag själv som inte riktigt hängt med tillräckligt i utvecklingen. Rent objektivt så är det singlar som gäller och där har faktiskt namn som Carlito, Ken Ring, Finess, Prop Dylan, Shazaam, Dani M, Kartellen, Stress, Zacke, Labyrint, Aleks, Frispråkarn och Ozone Fukkaz gjort starka avtryck under året. Inte minst Labyrint med sina närmare 2 miljoner views av videon till Ortens favoriter. Av den anledningen måste vi så klart ge tummen upp åt 2012 och även fortsätta se positivt på framtiden.
För mig var 2012 året när västkusthjälten Gubb gick ur tiden och en annan storhet presenterade sig. Kollektivet The Order, med Bob Village och Ozone Fukkaz i spetsen, håller fanan högt för Göteborg och fick välförtjänt en egen hyllning här på bloggen i mitten av året. Det här var också året när svensk hiphop fortsatte att utmana den politiska agendan och väckte känslor, tydligast kanske i samband med förspelet och efterspelet av releasen till Stress Tystas ner. Under 2012 fortsatte även den svenska battlescenen att växa i popularitet runt om i landet, med Ozone Battles tvåårsjubileum och prestigeturneringen Vendetta som absoluta höjdpunkter.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Mina favoritsläpp i ordning:
1. Chords – Looped State of Mind
2. DJ Akilles & Professor P – The Realism
3. Max Peezay – F.A.S 3
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Medina – Rumble in Fiskayet, Ismen – Inget kan bli skönt nog och Chilly & Leafy – Unda Dawg Entourage är tre plattor som snurrade friskt hos mig när de släpptes för x antal år sedan. Därför känns det givetvis kul och viktigt att Whoa fått hjälpa till att ”föreviga” dessa för allmänheten. Pontus har nämnt några andra häftiga releaser, men annars säger jag Pst/Q – Pluralis Majestatis. Det är en klassisk EP som alla borde ha nära till hands när det nalkas musiklyssnande.
Årets bästa video?
SödraSidans Fånga dagen och Carlitos Krigarsjäl är två personliga favoriter, men som helhet är det två andra videor som stuckit ut mest i år. Bidragen i fråga är briljanta på sina egna sätt och får därför dela på platsen för ”årets bästa video”. Här lyder motiveringarna:
Sjukstugan ft. Skizz – Zig Zag. En galen låt förtjänar en galen video. Maceo Frost fångar lekfullheten och glädjen i Sjukstugans alster med hjälp av underhållande scener, härliga effekter och några av Sveriges bästa dansare.
Professor P & DJ Akilles ft. Adam Tensta & Rigael Damar – Keep Doing It. Mårten Lindsjö m.fl. stod för den kanske mest oväntade hiphopvideon på länge, där Professor P och DJ Akilles – med hjälp av Järfällagymnasterna – gör upp mot varandra i trampett, trampolin och fristående gymnastik. Cleant, originellt och charmigt!
Vad hoppas du på inför 2013?
Jag hoppas att fler artister höjer rösten och öppet ifrågasätter Sverigedemokraterna samt obalanserna och orättvisorna i samhället. Som nämnt är det även min förhoppning att svensk hiphop – trots många bra singlar 2012 – studsar tillbaka igen och ger oss flertalet starka albumsläpp. Känslan säger att Ken Ring borde kunna hjälpa till att infria detta, då singlarna Själen av en vän och Poverty imponerat så här långt. Ansvaret och förväntningarna ligger givetvis också på Ayla-kollektivet, där Stor, Carlito och Mohammed Ali släpper nytt. Sist men inte minst vore det även välförtjänt om hotshotsen på amerikanska västkusten lyssnar igenom Trainspotters nya skiva (release: 1/1-13), inser briljansen i Academics beats och signar upp västerbottningen med ett monsterkontrakt!
Jonas Pedersén:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Jag tycker att 2012 var ett rätt bra år, framförallt mot slutet, den här hösten ha vart galen med allt från Kartellen, ”Röd november” och F.H.T.E.O.T.D till Vendetta och Kuppen. Battlescenen är något jag verkligen har gillat det här året, det känns som att den svenska scenen tog ett steg framåt genom att sätta mer fokus på inhemska battles. De matcher man har väntat mest på och varit bäst, var mellan två svenskar. Sedan tycker jag att Sebbe Staxx tillförde något till scenen, trots att jag vet att alla inte håller med. Vi får inte heller glömma podcasten Gatuslang som är den enda podcasten jag faktiskt har pallat ta mig igenom ordenligt, avsnitten med Bowers och Pst/Q är legendariska! Slutligen värmde det mitt hjärta att vi åtminstone har fått se några gästinhopp från Roffe Ruff, trots hans löfte från förra året om att lägga ner musiken.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Det första är Organismens God morgon framtid, jag vet att det bara var sex spår, men det var sex låtar som verkligen berörde mig. Det andra är Follow Him To The End Of The Desert – The Dalecarlian Book of the Dead, årets släpp enligt mig. Experimentellt, mångsidigt och välgjort, den skivan kommer nog att plockas fram fler gånger även under 2013. Den sista har jag svårt att välja då det finns fler att välja på, men jag måste faktiskt välja Daltones Höga toppar djupa dalar. Jag recenserade den här plattan och gav den ett mediokert betyg, men efter det har den ändå gått på repeat. Man är inte sämre än att erkänna när man gjort fel, den skivan växer på en.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Gubb – Psalm 23. Inget snack, det är en grym platta. Synd att den kom att betyda så mycket mer än bra musik.
Årets bästa video?
Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på den här frågan, för jag har svårt att välja då inget riktigt har slagit mig i magen som jag tycker att det borde ha gjort. Men om jag får återgå till Gubb lite måste jag säga att videon till Död man står är svår att titta på nu för tiden.
Vad hoppas du på inför 2013?
Samma som alla år, att Pst/Q släpper sin jävla platta någon gång, kom igen, vi väntar!
Annars hoppas jag på ett lika fett battle-år som 2012, att Looptroops nya går tillbaka lite till rötterna och att Viktor Ax släpper något nytt.
Vessna Sarah:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
2012 ser jag som ett ojämnt år, men det kanske är för att året innan var ett sjukt intressant sådant då det hände mycket och det kom många albumsläpp (i år har det mer handlat om EPs i min bok). Allt var inte bra men det luktade utveckling hela vägen, sen blev det lite platt under 2012 tycker jag. Däremot ska det sägas att det trillat in mycket under andra halvan av året. Skaparlusten verkar ha varit hög. Det här var bland annat första året som jag på ett organiskt sätt fått upp ögonen lite mer på riktigt för battlescenen! Battlerap är annars inte något som jag lägger tid på då jag helt enkelt finner det ointressant i de allra flesta fall. Jag har under året sett fram emot några släpp men de har – inte helt oväntat – blivit framskjutna, så jag suger på de karamellerna en stund till. Flera av mina favoriter på andra sidan Atlanten har kommit med ny ish så min uppmärksamhet har varit riktad ditåt lite extra mycket i år också. Största besvikelsen under 2012 måste ha varit Maskinens senaste album. Inte alls för att det är sanslöst dåligt, utan åter igen, för att det föregående var så tungt på influenser och sprängfyllt med små juveler som jag tror många missade. Uppföljaren till det kunde inte annat än vara svår att lyckas med fullt ut. Dock, är Chords skiva något jag definitivt kommer att minnas, likaså den intima spelningen Professor P & DJ Akilles hade på vårt kära Shelta här i Göteborg, och naturligtvis att jag började skriva och arbeta här på Whoa. Det har resulterat i mycket skratt, svett och sköna möten.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Snackar vi svenska släpp blir det utan inbördes ordning: Chords – Looped State of Mind, Professor P & DJ Akilles – The Realism och Organismen - God morgon framtid. Men det finns fler i singelformat…
Snackar vi utländskt är dessa några av mina favoriter, också utan inbördes ordning: Hot Sugar - Midi Murder, TiRon & Ayomari - HNGRY, Kendrick Lamar - Good Kid m.A.A.d. City.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Kan man svara allt när det gäller Guldgruvan? Allt som finns där är kanske inte min kopp te, men jag tycker att den fyller en mycket viktig funktion. Jag vill härmed ge Pontus (Mfs) en shout out för det grymma jobb han lägger ner på svensk hiphop-historia! Måste jag nämna något specifikt känns ju annars Gubbs Psalm 23 i Netplay-arkivet som ett viktigt släpp…
Årets bästa video?
Ouff, svårt! Jag säger Chechen – Sverige, men vill också nämna Mollgan – NON STOP som känns viktig. Tyvärr. För visst är det så att ingen egentligen borde höja på ögonbrynen över kärleken som skildras i den. Jag måste ju passa på att klämma in lite utländskt också, och då är Kool A.D. – Manny Pacquiao lätt något av det ballaste jag sett i år.
Vad hoppas du på inför 2013?
Jag hoppas att vänner som jobbat hårt och ska droppa grejer, verkligen gör det! Jag hoppas att alla, inom hiphop och i övrigt, gör sin grej och inte följer trender, men vidgar sina referensramar. Jag hoppas på mod, och på skratt i den allvarsamma leken. Jag hoppas också på att jag får chansen att promota och visa er musik som jag verkligen tror på.
Christer Johansson:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Jag minns att det var rätt stort fokus på battles. Även om battles inte alltid har intresserat mig så är det nog det jag tycker stått ut lite under året, med såväl några minnesvärda battles (Sebbe vs Shazaam till exempel) som Vendettas mästerskap som jag följt på lite avstånd. I övrigt har 2012 varit ett år som inte sticker ut mer än något annat. Det har inte varit sådär fasansfullt mycket skivsläpp (däremot en hel del mindre släpp och EPs) men det har ändå hållit en ganska bra nivå. Lite experimenterande vilket jag ser som positivt. Jag kan heller inte minnas något rörde upp speciellt mycket känslor eller kontroverser. Ett ganska lugnt år helt enkelt.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Max Peezay – F.A.S 3, Sjukstugan – Rap på svenska och Chords – Looped State of Mind.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
När det kommer till netplays är jag kluven mellan Pase – Pase Yourself och Ellda – Hybris.
Guldklimpsfavoriten är nog Simon Emanuel/Paragons Ni borde älska mig samt Nästan berömd. Han släppte för övrigt Om vi överlever sommaren som kanske borde in i svaret på föregående fråga.
Årets bästa video?
Sjukstugan ft. Skizz – Zig Zag
Vad hoppas du på inför 2013?
Hmm… nytt från Carlito kanske. Krigarsjäl som kom under Redlines ”Röd november” är skön. Sen hoppas jag givetvis på att bli överraskad, det gör jag alltid. Har märkt att det bästa jag hört de senaste åren är sådant jag inte varit beredd på. Helt plötsligt dök till exempel Mohammed Ali upp med Porten för några år sedan vilket kändes som ett stort ”wow! – det här kan jag relatera till”. I år kom Max Peezay med F.A.S 3 utan att jag hade en aning om det och visade att han utvecklats minst två nivåer sedan sist. Riktigt, riktigt bra. Sjukstugans Zig Zag är årets favoritlåt för den är både rolig och riktigt bra på alla sätt och vis. Överlag hoppas jag också på mycket berättelser. Det är på nåt vis kärnan i den hiphopen som sög in mig i sitt nät för många år sedan. Sverige är ett land där klyftorna ökar, rädslan för allt och inget sprider sig vilket får folk att vända sig mot varandra och ger populister plats i riksdagen. Men Sverige är samtidigt ett bra land att leva i. Det finns alltså många sidor av Sverige och dessa vill jag höra berättas om.
Matias Rankinen:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Efter superåret 2011 – då det kändes som att det kom ett riktigt bra släpp nästan varje vecka – kändes det troligt att en backlash skulle komma år 2012, vilket det också gjorde enligt mig. Det släpptes mycket oinspirerad musik och bristen på innovation var generellt sett stor. Mycket medelmåttigt med andra ord, ett par katastrofer – men självklart fanns det också ljusglimtar. Vid sidan av ett par bra släpp, som jag listar under nästa fråga, var det framför allt battlescenen som blomstrade. Många internationella battlerappare kom till Sverige, Vendettaturneringen ägde rum och en av våra större rappare kastade sig in på scenen.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Tre riktigt bra släpp går faktiskt att få ihop, och de har två gemensamma nämnare: de är engelskspråkiga och härstammar från Lund. Jag pratar givetvis om Professor P & Dj Akilles efterlängtade album The Realism, P.J.:s fantastiska debutalbum Makin’ Moves (för vilken han tilldelades Lunds kulturstipendium) samt Brooklyngubben Chords nya platta Looped State of Mind. Som en bubblare bör dock Moms EP Dikter ifrån bikten 2 nämnas, där vi fick se en helt ny sida av rapparen vilket är just vad fler artister borde satsa på.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Jag önskar verkligen att jag hade tid att lyssna på allt. Men av det jag hunnit sätta mig in i har jag haft bra stunder med Jimmy Pistols EP Pistoler & rosor (bra tv-spelssoundtrack). Ett kärt återseende från Guldgruvan var bland annat det härliga mixtapet Doggybag av Sexfemman.
Årets bästa video?
Det fanns något jävligt härligt med allt ätande i Toffers video till Kebabrulle, likaså med den vackra ljussättningen i Mack Beats feat. Jaqe – I centrum. Högst på min lista hamnar dock videon till Rom & kush av Stor och Linda Pira, som passar låten extremt bra.
Vad hoppas du på inför 2013?
Att svenska hiphopartister vågar experimentera och innovera mer. Allra helst i form av riktiga album.
Kimmo Svensson:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Jag har levt utan dator och internet så gott som hela året och kommer därför komma ihåg jagandet efter polare med datorer i samband med att nya battles postats – och gemenskapen det fört med sig! Jag kommer också minnas 2012 som Labyrints år efter deras stora framgångar – alla kids har lirat Labyrint i mina trakter! I somras skulle jag intervjuat dem efter en spelning de gjorde i min stad och förberedde mig inte särskilt bra, trodde det skulle lösa sig ändå av bara farten liksom… Jag kommer komma ihåg att: det gör det inte!
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Jag har inte hunnit lyssna riktigt på Max Peezays nya än, men det verkar galet från det jag hört. Har inte heller lyssnat tillräckligt på The Realism som de andra nämnt även om det jag hört låter helt fantastiskt, så om några veckor kanske jag ändrat lite i listan, men just nu ser den ut så här: Chords – Looped State of Mind, Nimo – Till slut och Obnoxiuz – På väg ut.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Det måste ju vara 3 Ess-grejerna i Guldgruvan.
Årets bästa video?
Professor P & DJ Akilles – Pro & Ak For President! Fast deras Keep Doing It-video är också ball. Eller Matte Calistes Det kommer att vända!
Vad hoppas du på inför 2013?
Att lista alla feta artister som ska släppa nytt är för svårt, så jag får limitera mig till Ayla-klickens och Silversystrars nya. Men typ, artister mot rasister – hiphopstyle, eller nåt.
Tom Samuelsson:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Jag tycker att det var ett bra år på flera sätt. Battlescenen lyfte sig till att bli en definitiv komponent av den svenska hiphopscenen i stort, genom påkostade evenemang och turneringar som Kuppen och Vendetta. Den antirasistiska låten Tystas ner släpptes och skapade stor kontrovers och debatt kring vad kultur ska vara, vilket ju är positivt, och dessutom har vi på rapscenen sett många intressanta uppstickare som Ozone Fukkaz, Sjukstugan, P.J. m.fl.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Jag tycker att Lundasonen P.J. gjorde en fantastisk debut med Makin’ Moves-albumet, och jag blir förvånad om inte han i framtiden kan leva på sin musik. Ett annat släpp som jag håller varmt om hjärtat är Grillat & Grändys debut-EP Gendish & gäris, där de gör partyrap som känns modern.
Mitt tredje favoritsläpp i år var gruppen 118sthlmDJs självbetitlade släpp som kom tidigare under året och släpptes på Slang Musik.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Det har varit ett väldigt bra år i Guldgruvan tycker jag, och jag gillade både DJ Large – Sounds of Sweden och Pluralis Majestatis av Pst/Q väldigt mycket.
När det gäller netplays tycker jag att Pase och Jimmy Pistol båda gjorde väldigt intressanta släpp.
Årets bästa video?
Jag tycker att Aleks – En dröm utan tvekan var årets mest gripande video.
Vad hoppas du på inför 2013?
Jag hoppas på att få se ett ytterligare uppsving i Sverige för trapstep-genren, som har blivit ganska stor i USA, där man lyckas blanda tunga industriella beats och djurig wobble-bas med feta cuts och hård rap. Jag hoppas också att vi får se ett mer accepterande klimat för att sampla från okonventionella genrer som inte bara är soul/funk, utan även projekt som i större utsträckning vågar blanda hiphop med t.ex. rock, pop och elektronisk musik.
Jag vill även se att DJs och producenter ges mer utrymme och status under 2013 än vad de gjort tidigare. Det vore dessutom kul att se tjejer ta mer plats på hiphopscenen överlag.
Jon Mauno Pettersson:
Dina tankar kring 2012. Var det ett bra år? Vad kommer du minnas?
Tycker att 2012 har varit ett riktigt bra år för svensk hiphop. Det känns som genren blir bredare och bättre för varje år som går. Det produceras väldigt mycket som är bra just nu. Och jag hoppas det fortsätter så. 2012 har varit producenternas år.
Kan du nämna tre favoritsläpp från året som gått?
Har väldigt svårt för att minnas vilka släpp som kom 2012 eller 2011. Allt flyter ihop. Men jag gillade Alpis EP Med öppna ögon och Näääks album Mannen utan mask har spelats flitigt. DaCostas Steget före är även ett släpp som sakta men säkert har vuxit för mig. Sen går det inte att blunda för Chords släpp. Trots att jag bara har hunnit lyssna igenom plattan ett par gånger så märker man direkt vilken hög kvalitet det albumet hållet.
En hel del musik har släppts via Whoa i sektionerna Netplay och Guldgruvan. Har du någon favorit?
Nej, det kan jag inte påstå att jag har.
Årets bästa video?
Aleks video till låten En dröm var grym. Men jag uppskattar även det enkla. Ortens favoriter remix är en så enkel video som det kan bli. Ändå drar den hem 2 miljoner views. Zig Zag med Sjukstugan och Skizz gav också en skön känsla.
Vad hoppas du på inför 2013?
Jag hoppas att det fortsätter produceras grym svensk hiphop och att antalet läsare och användare på Whoa.nu fortsätter öka!
Forum: Whoa-redaktionen summerar svenska hiphopåret 2012Läs mer:
Kommentarer
|
|
|
|
Inte att förglömmas! Super stolt över debutalbumet Get Togheter, och ett väldigt fint mottagande för de som valt att lyssna!
Peace! Ses 2013! h / K |
Vill du också kommentera? Bli medlem på Whoa och sätt igång! Är du redan registrerad kan du gå direkt till Whoa-redaktionen summerar svenska hiphopåret 2012 för att kommentera!