Recension: Roskildefestivalen

Apollo Stage, nybörjarscen på campingen på Roskilde. Foto: Christian Hjorth

Torsdag

Klockan är ungefär fem på den soliga torsdagseftermiddagen när jag och min vän anländer till Roskildefestivalen i Danmark via tåg från Malmö. Då båda två var förstagångsbesökare valde vi bort presscampingen till förmån för den vanliga campingen för att få den där autentiska Roskilde-känslan, och omkring åttatiden är vi incheckade och har precis slagit upp våra två tält som vi köpt dagen innan på Rusta. Vi sörjer lite att vi på grund av våra svårigheter att hitta rätt, kombinerat med felanvisningar från festivalens funktionärspersonal tyvärr missat både Araabmuzik och Wiz Khalifas spelningar under dagen, men får höra av andra besökare på campingen att Wiz Khalifa tydligen gjorde en bottenspelning vilket gör att vi sörjer det hela något mindre.

Vi lyckas däremot att hinna i tid till spelningen med A$AP Rocky som huserar på scenen Cosmopol, som är festivalens tredje största scen. Scenen står inuti ett tält som är upphöjt på pelare– ett koncept som Roskildefestivalen verkar vara väldigt måna om. Redan en stund innan A$AP Rocky går på scen är tältets maxkapacitet på 6000 besökare uppenbarligen redan överskriden, då publiken hopas även utanför tältet för att få en glimt av den 24-åriga Harlem-rapparen. Att hans enda konkurrent för kvällen är rockbandet The Cure som spelar på den orangea scenen (festivalens största scen), kombinerat med den amerikanska hiphopens popularitet hos den danska publiken gör att publiktillströmningen till Cosmopol-scenen är kraftig. A$AP Rocky meddelar från scen att det är hans första spelning i Danmark, och han firar det under kvällen med besked, och lyckas rycka upp ett publikjubel av orkanstyrka när låten Goldie slutligen går igång.

A$AP Rocky. Foto: Maja Bergstrand

Foto: Henrik Moltke

Fredag

Fredagen, festivalens andra dag karaktäriseras av regn och den legendariska Roskilde-leran visar sitt tryne. På bara några timmar efter att den första regndroppet slagit i marken på förmiddagen har den torra stäppen på campingen förvandlats till ren gyttja, och mitt köp av gummistövlar för 250 DKK i campingshoppen kommer kvarstå länge som ett av mitt livs bästa köp. Fredagens stora akter var Rhymesayers-gänget Grieves och Budo som tillsammans med Evidence (från gruppen Dilated Peoples), Sage Francis m.fl. röjde på Cosmopol-scenen.

Lördag

Lördagen, festivalens tredje dag och höjdpunkt enligt många, med hänvisning till Bruce ”The Boss” Springsteens spelning klockan 21.00 på den orangea scenen, var en bra dag även för hiphopen med representation från bland annat ingen mindre än det legendariska bandet The Roots på orangea scenen samt nykomlingen Mac Miller på scenen Arena, som är festivalens näst största, inhyst i ett av Europas största tält, med en besökarkapacitet på 17 000 personer.

Klockan 14.00 går Mac Miller på scenen till tonerna av Linda Scott-samplade låten Knock Knock, och publiken, som redan sträcker sig utanför Arena-tältet, reagerar genast med en gigantisk applåd. Spelningen som varar ungefär en timme håller hög nivå hela tiden, och det slår mig under spelningen hur mycket jag underskattat Mac Miller och hans produktioner. Både hans rapstil och beats fungerar väldigt bra till stadium-konserter, och hans förmågor som multi-instrumentalist framhävs väl under hela konserten. När han avslutar konserten med sin hitlåt Frick Park Market går konserten in i sitt klimax, och på väg därifrån så möts vi av många tonåriga snapback-kepsbärare med ett leende på läpparna.

(The Roots-recension av Matias Rankinen)

När jag kommer fram till Roskildefestivalen och The Orange Stage har The Roots redan börjat spela, jag verkar dock inte ha missat särskilt mycket. En stor skara människor har samlats för att se Jimmy Fallons husband, men bara de längst fram verkar riktigt entusiastiska. Själv ser jag ett oengagerat band på scenen och kan riktigt känna hur det lilla ölpirret från tågresan fullkomligen glider ur mig – allt är energilöst. Jag gissar att spelningen är förskriven, men när bandet väl börjar sprida energi omkring sig intalar jag mig att de i stundens hetta tummar på manuset till sin egen spelning – för att rädda den.

För till slut lossnar allt. Det är som att det börjar lysa i ögonen på samtliga medlemmar av The Roots, och de blandar friskt mellan egna låtar, covers, och rena jamsessioner med trum- och bastubesolon. Ju längre tiden går, desto mer sprider sig stämningen och den sista stunden är det till och med fest i utkanten av publikhavet där jag står. The Roots levererar helt enkelt valuta för pengarna i sista sekund och alla verkar helt okej med det, jag själv känner mig både lättad och glad.

Framför allt den danska mannen i 35-årsåldern framför mig – som plockar upp en joint tjock som ett läppstift och konsekvent vägrar bjuda de unga tjejerna omkring sig – verkar trivas utmärkt.

Söndag

Söndagen, festivalens sista dag, karaktäriseras av två stora hiphopjams, ett i regi av DJ Typhoon och ett av DJ Static. Vi anländer runt 13.30-tiden till Cosmopol-scenen där DJ Typhoon huserar mellan 14.00-18.00, med gäster som Royce da 5’9” från Slaughterhouse, Yelawolf samt Big K.R.I.T. När vi kommer dit är det redan ganska fullt med folk som står och vibbar med till musiken som spelas i högtalarsystemet i väntan på konserten. Det låter som ett DJ-mixtape med östkustrap, som är ganska dåligt ihopmixat, då det läggs övergångar i form av låtbyten mitt i verser vilket får mig att undra om det egentligen är DJ Typhoon eller någon amatör som mixat ihop uppvärmningsmusiken.

Vid 13.55-tiden så stiger en storbyggd snubbe in på scenen, som går fram till scenkanten och inspekterar lite och av allt att döma verkar vara någon slags livvakt till bandet, och ungefär fem minuter senare så stiger DJ Typhoon in på scenen och fortsätter uppvärmningen live på de två Technics SL-1210-skivspelarna som står uppställda på det upphöjda bordet på scenen. Det blandas alster från Notorious B.I.G med modernare låtar som Niggas in Paris, och han spelar i ungefär 10 minuter innan Royce da 5’9” stiger in på scenen till tonerna av låten Legendary, och trots den tropiska hettan som nu nått Roskildefestivalen så är publiken förvånansvärt pigga. Spelningen var en av festivalens bästa och Royce da 5’9” visar att han i högsta grad håller som soloartist.

På grund av olika omständigheter var vi dock tvugna att lämna Roskilde efter Royce da 5’9”s spelning och missade både Yelawolf, Big K.R.I.T och kvällens jam med DJ Static som avslutade hela festivalen på Arena-scenen, men vi kunde ändå på hemresan konstatera att Roskildefestivalen varit en av de trevligaste festivalerna vi varit på.

Av: Tom Samuelsson, The Roots-recensionen av Matias Rankinen

Forum: 5/6 Roskilde Festival @ Roskilde, Danmark

Läs mer:

• Festival: Peace & Love – fredag
• Recension: Kendrick Lamar @ Münchenbryggeriet 15/2
• Recension: Elliphant @Babel 8/5
• Recension: Wiz Khalifa @ Way Out West 2011
• Slaughterhouse live på Göta Källare 23/1