Recension: Movits! – Ut ur min skalle
Viktor:
Jag personligen känner att vinter och höst gjort sitt med depressioner, innesittande och andra bedrövliga åkommor som de drar med sig, men nu börjar man äntligen se ett ljus i slutet på tunneln i form av vårtecken, och vad kan sparka igång sommaren bättre än en ny skiva med Movits!? Ingenting; är svaret på den frågan för när Ut ur min skalle hamnar i skivspelaren så är det fan bäst att du tar på dig dansskorna. Glädjevibben är total när Norrbottens stolhet bestämmer sig för att följa upp succén med Äppelknyckarjazz. Man märker att deras evinnerliga turnerande runt om i världen har satt sina spår i musiken då fler spår är gjorda för dansgolvet denna gången. Även deras referenser till Sammy Davis Jr, Broadway och andra kända amerikanska människor och ting får än att inse att bandet numera strävar långt utanför Sveriges gränser. Det finns mer att önska i rapframförandet emellanåt men det är en petitess när man har ett sådant riv i produktionerna. Sedan har vi ju även gästar som Timbuktu, Promoe och turnékompisen Zacke som glänser på varje spår de medverkar. Vintern är härmed bortblåst, dags att dansa in sommaren med kostym och fluga.
Viktors betyg:
Martin:
Över två år har gått sedan jag hyllade Movits! album Äppelknyckarjazz här på Whoa, och jag står fortfarande fast vid att det är en grym platta. När det nu har blivit dags för uppföljaren ligger naturligtvis spänningen och förväntningarna i luften. Ska norrbottningarna klara av att följa upp succén med debutskivan? Efter att ha spelat Ut ur min skalle i ipoden i ett par dagar så är jag övertygad om att de gör det. På nya albumet, bestående av 12 spår, har de smart nog satsat vidare på svänget och farten som var så framgångsrikt på hitlåtarna Swing för hyresgästföreningen, Äppelknyckarjazz och Fel del av gården. En trolig gissning är att många av låtarna kom till under deras turné i USA och att det därför föll sig naturligt att skapa ett dansant och fartfyllt material som gör sig bra live. Skjut mig i huvet bjuder på ett underbart sväng, Na Na Nah! har en refräng som sätter sig i huvudet från första stund och singeln Sammy Davis Jr växer för varje dag som går. På detta har gruppen dessutom passande nog bjudit in Timbuktu (inte bara en utan två gånger) och Promoe till festen, vilka inte är sena att höja temperaturen ytterligare. Ska man jämföra skivorna kan jag tycka att Äppelknyckarjazz hade fler individuellt starka spår, men detta är fortfarande klart imponerande.
Martins betyg:
Pontus:
På 1960-talet sjöng Cornelis Vreeswijk om Mördaranders. År 2011 producerar Mördaranders musik till en grupp som tagit sitt namn från den svenska 1700-tals-skalden Bellman och rappar om den amerikansk nöjeslegenden Sammy Davis Jr med hoodien avhängd till förmån för kostymen. Man har med andra ord ena foten på stadig dåtid men glömmer aldrig att rikta sina svartbågsmarkerade ögon mot framtiden. För det här soundet har aldrig gjorts så här bra tidigare.
Movits! har kanske lämnat sin hiphopifierade publik, om de nu har befunnit sig där de senare åren över huvud taget, för att ta steget fullt ut på dansgolvet och till multikulti-folkhemmet. Musiken är dansant och duger utan problem till en andra utsåld USA-turné med sina blås, handklapp och partypukor. Det är synd att sakna svenskan när man lyssnar på Movits! eftersom texterna är smarta, politiska och referensrika. Ibland sluddras ord bort i artikulation men det är värt att spänna öron eller lyssna en extra gång för att snappa upp vad som sägs.
Med gäster som Timbuktu, Promoe och Zacke har man öppnat upp vägarna för att ta det ännu ett steg längre än debutskivan. Om man nu vill ta ett band som spelat på Allsång på Skansen större publikt, för då blir det nog Melodifestivalen nästa för den här supersvängiga rapgruppen.
Pontus betyg:
Forumtråd: Recension: Movits! – Ut ur min skalle
Läs mer:
