Movits! – Äppelknyckarjazz

I början av sommaren 2004 fick jag ett lass med nya releaser från det numera nedlagda skivbolaget PayPerBag Records i brevlådan. De flesta av skivorna kändes sega och opersonliga, men en av dem fångade verkligen min uppmärksamhet med sin originella titel och alternativa hiphopstil. Planeten Jordens Frihetssånger I Retro Adidas var en oväntat pigg och skön historia, med vänsterorienterad rap/sång över huvudsakligen akustisk gitarr, orgel och munspel. Hjärnorna bakom projektet var Johan och Anders Rensfeldt, två bröder från Luleå som nu – fyra och ett halvt år senare – är tillbaks igen med ny grupp och nytt sound.

Tillsammans med saxofonisten Joakim Nilsson utgör de idag Movits!, ett namn som är lånat från den kända Bellman-karaktären Fredrik Movitz, en nedsupen musiker som spenderade stora delar av sin tid som spelman och trogen kund på olika krogar, fester och baler i 1700-talets Stockholm. Jämfört med tiden som Planeten Jorden har en hel del ändrats på det ljudmässiga planet. Den mer eller mindre tillbakalutade, organiska hiphopmusiken har förvandlats till en mera lekfull och energisk blandning av hiphop, swingjazz och visa, med flitigt användande av olika sorters sträng- och blåsinstrument samt inslag från Balkanområdet. Tempot har höjts till ett mer intensivt och levande sådant, som gjort för att upplevas live, och antalet instrument har blivit fler. Bland dessa hittas bland annat banjo, basfiol, munspel, dragspel, trumpet, trombon, bastuba och hammondorgel. Man skulle kunna säga att Movits! är lite av en läcker, avlägsen släkting till andra livepräglade svenska hiphopakter som Illstar Allstars och JazzAttacks, influerade av allt från Cornelis Vreeswijk och Benny Goodman till Buena Vista Social Club och K-OS.

Precis som förut finns en allvarlig och politisk underton inlindad i det annars så charmiga och festliga framförandet. På Frihetssånger I Retro Adidas spottade Johan ”Jivin’” Rensfeldt rader om nazism, kolonisering, nedbrytande högervindar, fattigdom, utanförskap och medborgaransvar. Budskapet i låtarna på nya Äppelknyckarjazz kretsar främst kring de svenska klasskillnaderna och dess olika baksidor, ofta beskrivna ur ett fattigt arbetarklassperspektiv. Vi snackar tomma plånböcker, problem med hyresgästföreningen, kravbrev från staten, arbetssökande, a-kassa, soc-bidrag fördomar, hög alkoholkonsumtion, vilda fester, klagomål från grannar och påhälsningar från polis.

Jag vet ju inte alls, varför dom agerar kallt
Har försökt att fixa ett lån, att säga ifrån, men dom nekar mig allt
Det här e ju vårt land, så snälla våga ta min hand
Bli inte skrämd utav mitt namn, jag är ju precis som du

Direktörerna lever fett, och tjänar mer i lön än hela min släkt
Så nånting måste va’ snett, jag måste stjäla äpplen för att hålla mig mätt
Jag vill ju göra rätt, men länsman jagar mig med batong och häst
Säg mig, är det bättre, att råna folk med banker och höga räntor?
Vad händer härnäst, blir det rättegång eller efterfest?
Jag hoppas bli släppt, men åklagaren yrkar på fängelse
Kan du säga mig vad som händer, när bankfack och kontanter byter händer
Storfinansen den flyger mellan länder, medan jag åker fast för knyckta äpplen
På flygplatserna pamparna anländer, i höga hattar o guldtänder
Med kapital investerat i röstlängder, för att ha fortsatt makt över fattigdrängen

- Från A-kasseblues respektive titelspåret Äppelknyckarjazz.

Efter ett flertal besvikelser det här året kunde Movits! starka albumdebut inte komma mer lägligt. Oavsett om man väljer att kategorisera det som hiphop eller inte så är det en välbehövlig injektion för Sveriges rådande musikklimat. Från start – Ta På Dig Dansskorna – till mål – Vals På Vinkelgränd – är det mycket fart och fläkt för pengarna, men även de mer tillbakalutade bidragen tilltalar. Bland dessa hittar vi exempelvis Stick Iväg Jack Del II som går ut till alla dem som hört Ray Charles klassiska hit Hit The Road Jack och undrar över vad som egentligen hände sen. Andra låtar som förtjänar att lyftas fram lite extra är naturligtvis de dansanta singlarna Swing För Hyresgästföreningen (ladda hem som fri mp3 här) och Äppelknyckarjazz (som var med på trackslistan i somras) samt den tillbakablickande uppväxthistorien Tom Jones där rapparen Zacke gästar. Av de 14 låtarna på skivan hör Fel Del Av Gården emellertid till mina favoriter. En potentiell framtida singel som likt många av de andra spåren lyckas med konststycket att blanda ett grymt sväng med allvarsamma ämnen såsom diskriminering och utanförskap.

För att försöka sammanfatta Äppelknyckarjazz så är det en sån där skiva som – på grund av sitt relativt unika sound – är extra svår att beskriva med ord, och därför istället bör upplevas för vad den verkligen är i närmaste högtalare. Enligt min mening gör Movits! livfull och medryckande musik som borde kunna komma att uppskattas av de som gillar lite mer färgstark, gränsöverskridande och fartfylld musik. Skivan har gått varm hos mig i mer eller mindre tre veckor och visar ännu inga tecken på att tappa i styrka. Tillhör man dock den skara människor som lätt får huvudvärk av exempelvis improvisationsjazz och speedade orkestrar eller ofta kommer på sig själv att vara den griniga personen som ber grannen att sänka volymen, så är kanske inte Äppelknyckarjazz det ultimata köpet. Mitt betyg hamnar alltjämnt på en stadig 4:a.

Martins betyg:

…den kortare kommentaren:

Första gången jag hörde Movits! var på jobbet i somras, en dag låg Äppelknyckarjazz där som en låt i spellistan och jag var skeptisk till om det verkligen var musik lämpad för P4. Allt eftersom dagarna gick och den dök upp fler gånger på låtlistorna började jag gilla vad jag hörde och kom på mig själv med att nynna med så gott jag hann i låten när chansen gavs. Det var därför med höga förväntningar jag såg fram emot Movits! album… men kanske är jag den griniga grannen som Martin beskriver, den där som får ont i huvudet av improvisationsjazz och som önskar att grannen kunde vara lite tystare.

För mig är Äppelknyckarjazz långt ifrån det ultimata köpet, tvärtom är det en historia med skavanker och svackor. Som Martin skriver så är det en skiva full av fart och fläkt, en skiva som med sitt upptempo för tankarna till swing, kritstrecksrandiga kostymer och hattar käckt på sned. Texterna i sig är absolut inte dåliga, de avhandlar trots sitt glättiga yttre allvarliga och politiska ärenden ur ett svenskt perspektiv. Ämnen som alla kan relatera till på något sätt inpackas i ett snyggt och välproducerat fodral och det låter slipat och välformulerat. Men här dyker min största invändning upp. Det låter FÖR slipat, för välproducerat och framförallt för likartat. Den ena låten glider in i den andra och tillsammans blir det mest en lång historia, med några få utsvävningar. Det är dock inte en besvikelse rakt igenom. Det är som sagt en välproducerad skiva, musiken är av hög kvalité och det finns spår som sticker ut och gör sig hörda. En av de låtarna är Äppelknyckarjazz som fortfarande funkar som singel, med en dos av swing och attityd är den precis perfekt som uppladdning på förfesten eller i playlisten med mening att pigga upp. En annan favorit är den lite lugnare och i min mening mer harmoniska A-kasseblues, där saxofon blandas med melodiös rap som för tankarna till mitt gamla favoritband Ordkunskap, en komplimang utav det bättre slaget, det blir ett skönt bryt i en annars rätt likartad historia.

Kanske hade jag hoppats för mycket, drömt om en fullängdare som kunde leva upp till min bild av jazzig hiphop, men Movits! håller inte hela vägen ut. Det här är inte en skiva som man ska lyssna på i sträck, tvärtom är det en platta som borde åtnjutas i små portioner och på så sätt hinner man inte tröttna på den och därför sänker jag betyget till en svag 3:a.

Kristins betyg:

Forumtråd: Recension: Movits! – Äppelknyckarjazz

För att köpa skivan: besök bengans.se
Andra recensioner: Hennes (4/5), GP (2/5), Sydsvenskan (3/5), Norran (2/5), Arbetarbladet (4/5), DN (4/5)

Läs mer: