Whoa recenserar: J-Son-Never Half Stepping
Jag befinner mig i min firmabil på väg från Hisingen i Göteborg, radion är inställd på P3 och ut genom högtalarna ljuder något som jag inte känner igen. Att definiera vem det är som rappar på radion är omöjligt och det börjar göra mig rent utav förbannad. Vanligtvis så vet jag nämligen allt om allt vad gäller musik, inte minst om den hiphop som brukar spelas på P3. Stressen på grund av mitt arbete har gjort mig smått irriterad, men när jag kör in Tingstadstunnel och radiomottagningen plötsligt upphör, då kan man lägga till frustration på listan över mina nuvarande sinnelag. Med gasen i botten far jag igenom tunneln för att sedan skjuta mig ut i andra änden, just i tid för att höra vad det var som spelades på radiostationen.
Efter en lång och slitsam arbetsdag kommer jag tillslut i kontakt med en dator. Mitt sökande efter artisten på radion kunde börja. Jag hade med egna öron hört hur radioprataren sagt ”Detta var Jason med låten Pretty Boy…” när låten, som väckt mitt intresse, hade nått sitt slut. Dock var detta uttalande fel. Det var inte mannen på P3 som hade haft fel, utan jag som hade uppfattat fel. Ett par omvägar på internet lärde mig att det i själva verket var J-son jag hade sökt efter, och tillslut fick jag höra Pretty Boy igen. Det står i det ögonblicket klart att mitt sökande har gett mig lön för mödan, och att det var värt varenda sekund av min tid.
Jag trodde för en lång tid att detta var första gången jag hörde J-son. Faktumet att Julimar Santos också var från Göteborg slog mig inte som en anledning till varför jag borde ha hört honom tidigare. Det hade jag dock, på Glaciuz The Icy’s skiva The Wakeup Call, för att vara exakt. Julimar gick då under namnet Jay-Json och var, redan på den tiden, mycket duktig. Nu har han dock släppt en egen skiva och den heter inget mindre än Never Half Stepping.
Om man gjort lite forskning om J-son så vet man att han även skriver låtar åt andra, och har fått med hookar i både 50 cent och Lil Waynes alster. Med detta i ryggen så vore det ju inte speciellt svårt att bära upp ett solosläpp på egenhand. Dock blir Never Half Stepping tyvärr lite ojämnt emellanåt. Skivan består nästan uteslutande av elektroniska beats, som i och för sig ligger i tiden, men blir fruktansvärt tröttsamt att lyssna på i det stora hela. Det är inte nödvändigtvis ständig partymusik bara för att musiken är elektroniskt orienterad, men ibland hade man helt enkelt velat ha en lite fylligare ljudbild med mer instrument. J-son däremot, är nästintill felfri när han både rappar och sjunger på dessa musikkompositioner. Han har en melodiskt driv i framförandet av sina texter, och detta är mycket tilldragande. Man hänger lätt med i hans sätt att rappa och det känns många gånger otroligt roligt att lyssna på. Hans texter är ofta välsvarvade och har ett stort innehållsvärde. Skivan har många toppar, men även sina dalar. Väljer man att ha 17 spår på en skiva så är detta dock lätt hänt, men likaväl ett misstag som är lätt att åtgärda. Vissa låtar blir nämligen bara utfyllnad och känns rent utav onödiga. Vad gäller gäster så har J-son plockat in Same Blood kamraten Glaciuz för ett gästspel. Vi finner även Million Styles, som tyvärr har råkat hamna på en av de tråkigare låtarna på skivan, och diverse andra sångare så som Johan Vega,Teddy Sky och även Masayah.
Jag blir ibland lite ledsen för att produktionerna inte är mer unika. Hade J-son satsat mer på att utveckla en egen ljudbild så hade detta kunnat bli hur bra som helst. Dock hoppar han på den stundande elektroniska vågen, och det blir inte dåligt, men genast lite mindre intressant. För det är ju så att J-son är, som jag nämner tidigare, så gott som felfri, han har nämligen ett eget sound i sig själv. Men när det blir över produktionerna han valt så blir det alldeles för lätt att placera honom i ett fack där många andra redan befinner sig. Never Half Stepping är utan tvekan ett starkt album,men det känns som att det finns lite kvar att jobba på,tyvärr.
Det finns många låtar att plocka av när det kommer till att välja framtida singlar för J-son. Det finns även låtar som inte kommer bli singlar men likaväl är bra låtar. Sen finns de dem som inte borde infinna sig på skivan överhuvudtaget. Men jag tror hur som helst att Julimar Santos karriär kommer att bli en lyckad. Han har mycket att komma med och nästa gång jag sätter mig i en bil för att sedan ratta in en radiokanal, vilken som helst, så tror jag det finns en stor chans att jag kommer att få höra J-son ur högtalarna.
Relaterade länkar:
J-son Blogg.
J-son Myspace.
[buyalbum]J-son[/buyalbum]
Andra Recensioner: SvD 4/6,DN 4/5,Sonic 7/10
Forumtråd: Whoa Recenserar: J-son-Never Half Stepping.
Läs mer:
