Recension: Chords @ Kägelbanan (Sthlm, 26/4)
Förväntningarna är höga på Kägelbanan den här fredagskvällen. New York-eposet Looped State Of Mind har uppenbarligen och ytterst välförtjänt gett Chords en stor skara nya fans och känslan är att många av dessa är på plats ikväll tillsammans med de gamla trotjänarna.
Rakt ur tomma intet kommer Chords ut på scenen och inleder, något motsägelsefullt, med One Man Show ackompanjerad av bandet Spiderdogs. Snabbt tas vi sen med på en nostalgisk tripp bakåt i Chords katalog med bl.a. låtarna Nighttime Come, No Time Like The Present och Internet Friends (från 2008 års Things We Do For Things). När Places To Go rullar igång tänder publiken till på riktigt och de första ölflaskorna höjs i luften. Responsen från publiken är omedelbar och det syns att både bandet och kvällens stjärna blir lite tagna av stämningen, Chords så till den milda grad att han själv ber om att få en kall öl att svalka sig med.
En tydlig övergång sker, från det gamla till det nya, tydligt manifesterat av att Chords tar upp det ölsöliga spelschemat, ger en menande blick till bandet och slänger det bakom sig. Omedelbart börjar introspåret Drift Away spelas och Chords översätter passande nog Kanye-samplingen till ”solbriller och alvedon” och ger en känsla av närvaro och lekfullhet.
Spiderdogs frontman och Chords sidekick för kvällen, Jerre (känd från Mofeta & Jerre) plockar fram en mandolin och börjar spela den karaktäristiska melodin till On The Grind/På Din Grinn. Publiken skrålar med när Chords sjunger refrängen både på engelska och svenska. Plötsligt gör han en paus och blickar ut mot sidan av scenen och vi förstår att det när som helst kommer dyka upp en gäst. Långa sekunder följer och jag tror att vi var många som hoppades på ett gästinhopp av Organismen. Istället studsar Adam Kanyama in på scenen vilket upplevs som lite av ett antiklimax. Absolut inget ont om AK men kontrasten mellan hans attitydfulla rimmande och Chords melodiska musik är den här kvällen lite för stor.
Det övergripande intrycket är att konserten verkligen utgår från publiken. Just publiken är ett tydligt exempel på Chords musikaliska utveckling och tilltagande popularitet de senaste åren. Det är fler skjortor än basebollkepsar och en betydligt jämnare könsfördelning än på den typiska hiphopkonserten. Chords och Spiderdogs visar prov på stor musikalitet och klädsam ödmjukhet. Energin är tyvärr något ojämn sett över hela konserten men publikens lojalitet och Chords ödmjukhet gör att kvällen får ett värdigt avslut och som extranummer spelas den hyllade förstasingeln The Dude. Konserten klockar in på dryga timmen och lämnar mig med ett något spretigt intryck och en känsla av att jag skulle velat ha mer men att Chords är en av de mest talangfulla musikerna vi har i det här landet.
/Alexander Gabrielsson
Läs mer:
