Intervju: Amer Sarsour – Poeternas poet

Han kallar sig ”Poeternas poet”. Det låter självsäkert, nästan kaxigt. Men Amer Sarsour är inte kaxig, han är bara självsäker. Det, kryddat med ödmjukhet.

Whoa.nu träffar Amer vid Uppsalas kulturhus, UKK. Det har precis varit en stor mangafestival i huset och på torget nedanför. Vi tar en kaffe och kollar på medan människorna springer runt och städar upp torget. En ukrainsk byggarbetare med dödslängtan klättrar på ett av takräckena vid det stora tält som håller på att monteras ned på torget. Av en slump råkar vi även sitta utanför en av UKK:s scener där Amer tidigare har uppträtt.

Det har gått två år sedan han stod på en scen för första gången. Och de här två åren har gått snabbt. Från fritidsgården, till Dramatens stora scen, till SR Metropol. Det har gått snabbt och det har gått uppåt. Men Amer känner att det fortfarande kan gå bättre.

”Jag tycker jag är duktig. Fast alla som håller på med hiphop tycker nog att de är duktiga. Jag strävar hela tiden efter att utvecklas.”

För många är Amer Sarsour fortfarande ett okänt namn på den svenska hiphopscenen. En del ser honom förmodligen som ännu en Uppsalarappare som gjort entre via Ametists SR Metropols Kärleksattack på svensk hiphop. Men i Uppsala är Amer redan igenkänd, omtalad och omskriven. Inte för sin rap, utan snarare för sin poesi och sina spoken word-framträdanden i bland annat spoken word-SM. Amer har skrivit texter sedan han var 12 år gammal. Allt började med att han hade svårt att sova på nätterna – så han började skriva. Han skrev ned ord på papper, ord som sedan blev till rim. Rimmen blev därefter till låtar. Och det hjälpte honom att sova.

“Ingen visste att jag skrev på den här tiden. Jag hade inte kommit ur garderoben eller vad man ska säga. Hiphop-garderoben. Men skrivandet ventilerade. Vissa går till psykologer, jag går till pennan och pappret.”

Allt eftersom åren gick märkte han en förändring i sitt skrivande. Rimmen började förändras, verserna blev kortare. Även känslan förändrades: det blev något annorlunda. Det blev poesi.

“När jag sa ‘jag skriver poesi’ reagerade folk typ: vadå, är du bög eller? Jag kände mest, vadå, är du? Varför undrar du för? Haha. Folk skrattade först, men nu sträcker folk fram handen. Det är facinerande hur det kan förändras. “

Amer börjar prata om rap och spoken word. Jag vill höra hans syn på skillnaderna mellan två så olika, men ändå så lika, världar.

“En man sa till mig: vill man bli en stor poet – gör inte rap. Jag tänkte på det. Han kanske har rätt. Men jag känner ändå: fuck it. Jag kör båda för jag känner att jag är bra på båda. Jag är poet, men jag rappar också. Och det reflekteras i min rap. Hiphop är mer anpassat efter vissa verslängder. I poesin känner jag mig friare. Och det reflekteras i min rap tror jag. Jag har ett skitkonstigt flow. Det är verkligen konstigt, men jag gillar det. Jag vill bygga en bro mellan hiphop och spoken word“

Amer har dock inte släppt speciellt många låtar. Det har mest blivit spelningar utan några egentliga släpp. Han förklarar att det finns låtar och texter klara, bland annat låten Ganska galet som är en mörk, eller morbid som han uttrycker det, text. Han berättar även om en lite mer svängig och kontrasterande låt som heter Psycho Bitch som gästas av vännen Simon Sez. En låt som visar att han inte bara sjunger om politik och samhällskritik. Men de är ännu inte redo att släppas.

“Jag är lite av en perfektionist. Om något ska släppas så vill jag att det ska vara kvalité. Det ska inte vara vad som helst. Jag vill ha kontroll över det som släpps. Det är lite därför som jag inte har släppt så mycket än. Men de kommer inom en väldigt snar framtid, håll utkik!“

Ett annat problem är studio och producering. Idag sitter han med sin nära vän Hassan ”Haze” Johansson framför en dator i ett litet rum och gör låtar, samtidigt som grannen dunkar i väggen och ber dem sänka volymen.

“Problemet är studio, producent och tid. Jag behöver någon som kan ge mig ett beat, låta mig recorda låten och sen mixa den. En dröm vore såklart Redline-studion. Inom snar framtid ska jag försöka få ut låtarna. Men jag letar producenter.“

Men trots att Amer inte har släppt några låtar eller är känd för sin hiphop så fick han möjlighet att framföra sin låt 1000 ord i direktsänd radio: SR Metropol. Svensk hiphops mecka. Det hela började med att Amer körde sin spoken word Förebildens fotsteg på Dramaten och sedermera släppte den på Youtube. Framförandet fick genast väldigt god respons, vilket i sin tur ledde till att DJ Salla kontaktade Amer med beröm och frågade om han varit hos Ametist.

“Salla tipsade om mig. Det var en ära, speciellt eftersom det kom från Salla. Jag har stor respekt för Salazarbröderna, inte bara för det de har gjort utan även att de faktiskt har gjort det. De är business man. När jag fick frågan om jag varit där svarade jag: Nej, men jag vill fucking dit! Jag hade även precis skrivit 1000 ord-texten och jag sa till mig själv: den här texten måste jag köra hos Ametist. Jag vägrade släppa tanken, den här måste spelas. Och det blev så. Tanken var att jag bara skulle köra poesi, men jag sa till Ametist att jag ville köra en rap. Hon var tveksam först, men jag skickade låten till henne och efter att hon hört den lät hon mig köra på villkoret: kör 110%. Och jag gjorde det. Ametist skrev sedan om mig i DN som “hetast på hiphopscenen”. Även det var väldigt stort för mig.“

I brist på bättre research frågar jag Amer om 1000 ord-låten är exakt 1000 ord. Jag vill även veta hur han gör för att komma ihåg varje ord, varje rad.

“Den är 1090 eller 1061. Den var först 1000 ord, men jag var tvungen att skriva lite mer. Haha. Det är många bars, men jag kommer ihåg den som alla andra texter. Det finns en rytm i texten som gör att jag kan komma ihåg den. Men om ett ord eller en mening skulle hoppas över skulle allt fuckas. Då förstörs connectionen mellan raderna.”

Men trots att Amer skrivit hiphoptexter och låtar genom alla dessa år så har han, paradoxalt nog, inte lyssnat speciellt mycket på svensk hiphop – förrän nu. Highwon, Ison, Fille, Hoosam, Aleks, Stor och Mohammed Ali är artister han gärna lyssnar på idag och pratar gott om. Även Carlito och Labyrint. Det är mycket Stockholm. Mycket Redline. Och man märker att Amer har stor respekt för Redline-studion.

“De gör grymt mycket bra för svensk hiphop. Jag gillar kvalité och jag vet att de här människorna har kvalité och kan stärka en. Jag tycker jag är duktig, det tycker alla rappare. Men jag strävar efter utvecklingen. En producent som Masse har till exempel lyckats få ut sina grejer och göra dem jävligt tunga, men känslan är hela tiden att det finns en kvalitetsstämpel. Hör man ett Masse-produktion så vet man att artisten också är kvalité.“

Vi börjar prata om Uppsala, staden som Amer är uppvuxen i sedan han kom från Syrien till en svensk flyktingförläggning. Amer menar att Uppsala någonstans har blivit staden som producerar talanger, men att det finns ett problem i staden: om du gör din grej, men inte kommit upp, då kommer folk att pissa på dig. Folk skrattar åt en. Men så fort man börjar bli ett namn i Stockholm, då börjar folk här att älska en. Vi diskuterar fenomenet, men lyckas inte sätta fingret på varför det är så. Fastän Uppsala har sina brister menar Amer att det inte går att göra annat än att älska staden och dess människor. Uppsala är en stor del av honom, och även om han blir trött på Uppsala ibland, så kommer han alltid ha kärlek för staden.

Samtalet om Uppsala leder oss osökt in på en annan Uppsalapoet, rappare och spokenwordartist, Henry Bowers, som idag kanske är mest känd för sin karriär inom rapbattles. Jag undrar om Amer funderat på att följa hans fotspår.

“Nils, han är jävligt duktig, respekt till honom. Men battlegrejen är inte min grej. Det är kul att lyssna på, respekt till dem. Men det har aldrig varit min grej, har aldrig riktigt fastnat. Fast man vet aldrig inför framtiden. Just nu vill jag fokusera på poesi och rap, och på att hitta människor som kan hjälpa mig utvecklas ännu mer som rappare.“

Amer är väldigt passionerad när han pratar om sin poesi och musik. Han berättar om en text han skrivit, Bubbla vidare.

”Det är en spokenword, fast på beat. Den handlar om att människor lever i sin egen bubbla. Alla är connectade på något sätt, men alla har egna bubblor. Du lever i din bubbla, jag lever i min. Alla har sina olika verkligheter. Men ibland kommer man in i varandras bubblor.”

Amer skrattar och förklarar att det är lite flummigt. Han frågar om jag hänger med.

Jag vet ärligt talat inte om jag gör det.

Men jag vet att jag vill höra resultatet.

- – - – - – -

Vill du se Amer Sarsour uppträda?

Ship to Gaza, Almedalsveckan, Visby 4/7-12

Revolution Poetry, Kulturhuset, Stockholm 7/7-12

Last Wordz – A tribute 2 pac, Stockholm 13/9-12
Forum: Intervju: Amer Sarsour - Poeternas Poet

Läs mer: