Recension: Mack Beats – Centrum
Denna vecka är Whoa rekommenderar en rekommendation av ett album, eller kanske snarare av vår recension av albumet. Det är nog faktiskt en rekommendation av både och.
Vi väljer inte att lägga recensionen av Mack Beats – Centrum som Whoa rekommenderar för att vi tycker att det är det bästa albumet som släppts det här året. Däremot är det högaktuellt och viktigt, och tack vare den stora gästlistan bör det finnas något att hämta för alla, oavsett om man gillar Timbuktu, Linda Pira, JaQe, Chords, Abidaz, Ison & Fille eller någon av de övriga tiotalet rappare som också är representerade.
Albumet släpps nu på onsdag den 5 juni. Trevlig läsning och lyssning!
Alexander Gabrielsson:
Nittiotalsdoftande boombap-trummor möter moderna amerikanska laserproduktioner på Mack Beats första riktiga soloprojekt. Som titeln antyder är det producenten själv som står i mitten av ringen och den stora skaran gäster gör sitt allra yttersta för att sätta sitt eget avtryck. Mack Beats visar på stor musikalisk och teknisk kompetens och intrycken är många, stundtals för många.
Det är kanske lite för polerat. Det råder inga tvivel om att Mack Beats är en oerhört kompetent producent men han har inte tagit ut svängarna så mycket som man hade hoppats. Den motsägelsefulla svagheten är egentligen att alla spår är potentiella singlar men de känns för trygga, på gränsen till överproducerade. Kanske är det på grund av den oundvikliga otacksamheten i att göra en producentskiva eller så har Marko Saez förfinat sin musikaliska ingenjörskonst så till den milda grad att den blivit för perfekt. För det blir sällan riktigt, riktigt spännande. Nostalgiska blinkningar visar uppskattning för de som gått i bräschen. Politik och kärlek blandas med dekadens och skryt till en helhet som blir något spretig, där förortsanthems får samsas med insiktsfulla tillbakablickar på livets vedermödor. Någonstans brinner den röda tråden upp och försvinner i atmosfären.
Med det sagt så är det en skiva som visar hur långt svensk hiphop faktiskt kommit. Centrum är ett unikt tidsdokument som sammanfattar den svenska hiphop-historien och ger oss en inblick i hur den kan komma att låta i framtiden. Äldre förmågor samsas om utrymmet med yngre talanger där alla får komma till tals. Stundtals är kontrasterna lite för stora men ibland skapar just dessa kontraster några av skivans mest minnesvärda ögonblick. Den otippade kombinationen Grillat & Grändy och Chords skapar skivans klart starkaste spår. Tre Legender med Mohammed Ali är en intressant kärleksförklaring och Barriärer med Newkid, Linda Pira, Stor, Moms och Henok Achido är genialisk radiohiphop i sitt absoluta esse.
Kanske behöver skivan få marinera en stund för den innehåller några kryddstarka spår som mycket väl kan visa sig tillhöra årets bästa när vi summerar 2013. Det är inte otänkbart att jag i framtiden plockar fram Centrum och först då inser dess storhet. I sådant fall äter jag upp mina ord med glädje.
Alexander Gabrielssons betyg:
Matias Rankinen:
Jag tänker mig att ett producentalbum måste vara bland det svåraste man kan göra i hiphopväg. Jag är ganska säker på att det är ungefär tio gånger svårare än att göra ett ”klassiskt” hiphopalbum där man som rappare får ett gäng beats att rappa på, och kanske fem gånger svårare än att rappa och producera ett album själv. Om det ska bli riktigt bra alltså.
Det är så beroende av andra människors insatser, eller ja, av rapparnas och sångarnas insatser. Mack Beats har rekryterat noga, främst i södra Stockholm och gissningsvis framför allt bland bekanta. Både veteraner som Timbuktu, Chords, och Ison får komma till orda och möter nyare bekantskaper som Linda Pira, Malcolm B, Lilla Namo och Abidaz – ibland till och med på samma spår, vilket känns riktigt spännande.
De allra flesta artisterna har lyckats anpassa sig väl till de mörka, lite regniga produktionerna med texter som även de lär vara skrivna under tunga moln. Det handlar om att åka bil med en vän som inte borde köra, om att vara född till rebell och om att sitta fast i ett system ”som kan dra och suga balle”.
För mig personligen kittlar det allra mest – och bäst – när Julia Spada sjunger om ringande telefoner i natten. Ironiskt nog den enda RnB-låten på ett i övrigt välsvarvat och lyssningsvärt hiphopalbum. Som sagt håller jag tesen att det är riktigt, riktigt svårt att skapa ett producentalbum, och då kan man vara nöjd ifall det blir såhär bra.
Matias Rankinens betyg:
Forum: Whoa rekommenderar: Mack Beats - Centrum (recension)
Läs mer:
Kommentarer
Finns nu på Spottan:
|
|
Bästa svenska skivan i år hittils. Slår Stors, Petters, Looptroops osv. Skön range på Macks produktioner och alla gäster håller hög klass. Skönt att höra JaQe igen också, han är tyngst.
|
Vill du också kommentera? Bli medlem på Whoa och sätt igång! Är du redan registrerad kan du gå direkt till Whoa rekommenderar: Mack Beats - Centrum (recension) för att kommentera!