Recension: Näääk – Mannen utan mask

Jon Mauno Pettersson:

Innan jag satte igång Näääks nya skiva Mannen utan mask var mina förväntningar kluvna. Dels ville jag lyssna på den klassiska Näääk-stilen som hela Sverige har lärt sig att älska. Samtidigt var jag orolig över att Näääks ofta sorglösa stil skulle kännas tjatig och daterad.

Näääk har arbetat hårt med den här skivan. Det märker man. Med 15 låtar, inklusive ett för mig smått meningslöst intro, så hinner han leverera både spår som får en att sitta och småle och texter som är mer självkritiska och ärliga. Ungefär som på Näääk vem?-albumet, bara att han tar ut svängarna ännu mer denna gång. Bland annat spåret På studs, som gästas av Stockholmsyndromet-rapparna Skizz och Marre, har ett beat som skiljer sig från det vi vanligtvis hör med Näääk.

Men om man har förväntat sig låtar om bärs, rök och damer så kommer man inte bli besviken. De flesta av låtarna behandlar, på ett eller annat sätt, ofta just detta. Hade jag jobbat för Anonyma Alkoholister hade jag förmodligen blivit lite orolig. Nu garvar jag mest åt rader om att dricka sex järn och vifta runt på dansgolvet som om det vore Let’s Dance.

Trots att Näääk fortsätter på sitt vanliga spår så lyckas han undvika att kännas tjatig och passé. Det känns fortfarande nytt. För raderna är nya. Och de är fortfarande sköna. Näääk har nämligen förmågan att leverera samma känsla som man kan få av vissa TV-serier. För mig är Näääk som serien Entourage. Han ger en feel good-känsla där allt bara flyter på, bekymmerlöst. Det känns som att ingen bakfylla existerar i Näääks värld.

Men ibland finns det en bakfylla. Flera spår behandlar bekymmer och är snudd på sorgsna. På den ärliga Om det är så berättar han att många frågar om hans liv verkligen är som han beskriver det, ett sorglöst liv med bärs och järn. Han berättar att så inte är fallet. Himlen är inte alltid blå för honom. Även fast det är självklart, så blir man nästan förvånad.

På skivan hittar vi även singlarna Jetlag, som gästas av Nimo och Melo, och Blåser min rök som gästas av Nimo. De är långt ifrån de enda rösterna på den här skivan, men de gästar flest låtar. Vi får även höra veteranen Thomas Rusiak och Chapee, Abidaz, Alpis och Khaliffa.

Även fast förväntningarna har varit höga så tror jag ingen kommer att bli besviken. Jag citerar huvudrollsinnehavaren:

“Näääk är back, boy”

Jons betyg:

Matias Rankinen:

Ibland tänker jag att jag ska revolutionera musikrecenserandet genom att byta ut de klassiska sifferbetygen mot ett enda värderande adjektiv. Siffror stirras på tills ögon blöder, de analyseras och ställs mot varandra. Små jävla siffror! Det är knappt klokt. Men detta får kanske bli i framtiden, om ens någonsin. Jag vill egentligen bara nämna att om vi använde värderande adjektiv istället för siffror så hade jag satt omdömet ”trevlig” på Näääks nya skiva.

Näääk är en av få i det här landet som kan rappa om att dricka whiskey, ragga på tjejer och röka gräs utan att låta störtlöjlig. Det är något i den avslappnade, lite bourbonhesa rösten som gör att jag tror på det han säger – och inte känner ett behov av att värdera det. Han dricker alkohol och puffar gräs och hänger med tjejer, det bara är så.

Och även om det finns ett par självrannsakande och allvarliga spår kan texternas teman bli lite tjatiga, framför allt när de inte är särskilt innovativt skrivna. Då är det tur att Näääk har ett så totalsäkert flow, en så obesvärad leverans och att han på den nya plattan får många riktigt härliga produktioner att rappa över. De ingredienserna ger trots allt en god lyssning.

Mycket mer än så är det inte med den saken. En skiva kan vara bra utan att vara fantastisk. Till exempel om den inte sätter avtryck i min person, eller inte direkt berör mig, men däremot gör att jag nöjt gungar med huvudet på tåget. Då känns det plötsligt självklart att kombinera klassiskt sifferbetyg med värderande adjektiv och säga att man har lyssnat på en trevlig skiva.

Matias betyg:

Forum: Recension: Näääk - Mannen utan mask

Läs mer:

• Näääk är tillbaka med ny skiva
• Video: Näääk ft. Nimo – Blåser min rök
• Intervju: Nimo om nya skivan ”Till slut”
• Whoa recenserar: Näääk – Näääk vem?
• Recension: Staden – Dröm stort, lev större