Intervju: Queff & Denniz Prime
Utåt sett är rapparen Queff och producenten Denniz Prime en väldigt otippad duo. Den ena har en skiteri-aura som heter duga, och den andra hade du kunnat kasta in i vilken städad söderkisskara som helst utan att någon undrat över hans närvaro. Kontrasten är enorm och nu när deras Greetings From Russia släppts, är frågan uppenbar: HUR hände det här och HUR är det egentligen i Ryssland?
Queff: Tänk dig att du kanske har varit vaken ett tag. Det är tidigt på morgonen och folk är på väg till jobbet men du är på väg hem. Du mår piss. Tänk dig dagen efter. Det är grått ute och det kanske är höst. Allt du ser är gråa vägar och det är rött på alla övergångsställen. Du missar tåget och allt är skit…
Denniz Prime: Vodkaspyor på trottoaren.
Q: Precis. Det är grått och jävligt liksom, och så har det känts många gånger. Det är vår hårddragna definition av hur det känns att bo i Ryssland. Det här är en hälsning från misären.
I efterdyningarna av ett släpp som fått fantastisk respons, talas det ändå något nedstämt om misären som ingen riktigt verkar kunna eller vilja beskriva, men som ändå präglar duons ryska hälsningar. Skivan hör främst hemma på klubben, men melankolin tycks inte vara frånvarande. Vadan denna misär?
Q: Det är rätt ord i det här fallet. Livet har varit misär liksom. Det har inte alltid varit en dans på rosor. Ibland har man motgångar och det har känts så…
D.P: Som en uppförsbacke.
Q: Ja, livet är en uppförsbacke.
D.P: Det beskriver hur Robert och dels jag mådde den tiden vi spelade in. Och hur vi mår ibland nu också. Det är upp och ner. Man kan inte direkt säga att Ryssland är si eller så. Det är inte det vi menar. Det är ingen symbolik, det är mer en sinnesstämning.
Q: Ryssland är väldigt fint säkert.
Väsbyrapparen Queff sitter bredvid sin vapendragare och producent Denniz Prime på en tvåsittssoffa i den senarenämndes lägenhet på Södermalm. 20 kvm som osar musik och lite annat så att säga. Luften är kvav och tjock, och halsen är torr, men det finns inga rena vattenglas. Inga hastiga rörelser rekommenderas. Det är soffan som gäller. Stämningen är avslappnad och smått dekadent, och känslan av att det är så det är när duon arbetar växer för varje minut.
Nu har tapet äntligen släppts. Hypen har varit enorm och kärleksförklaringarna har strömmat in, både från folk som laddat ner tapet, och från så kallade folk i branschen. Från fina lovord i Kingsize, till framträdanden i P3 Lab och SR Metropol.
D.P: Det är verkligen överväldigande. Och alla polare som ställt upp och hjälp till… man börjar darra lite i rösten när man snackar om det.
Q: Samtidigt har man fått mycket hjälp från folk man inte trodde man skulle få hjälp från. Sen är det många som inte brytt sig heller, som man trodde skulle bry sig lite mer.
D.P: Vi hade ju aldrig någonsin trott att det här skulle få sånt uppsving. Våra förväntningar var ju att släppa skivan och kanske göra några livegig. Kanske till och med att någon blogg skrev om oss, men inget mer med det i princip.
De vill själva inte använda ordet album. Det är inget album, det är ett mixtape. Ett album skulle inte vara så här spretigt. Det finns inget klart tema och inte heller någon röd tråd i innehållet. Men det har inte bara råkat bli så. Tvärtom. Det är medvetet.
Det är mer ett ihopkok, menar producenten Denniz Prime och tillägger: Vi vet inte riktigt vad folk gillar.
Det är omastrat och vissa låtar är upp till tre år gamla. Fördelen med att ha ett första släpp som är brett och mångfacetterat, är att det tilltalar många. Det råkade inte bli som det blev. Greetings From Russia fyller sitt syfte.
Q: Som ett första släpp känns det bättre att det är brett. Vi vet ju inte riktigt själva vilket håll vi är på väg. Släpper vi nåt där det finns lite av varje, så ser vi ju vad som går hem hos folk.
Det är ett säkert kort alltså. Släppet följer dock klubbtrenden inom den svenska hiphopen, och det är både Queff och Denniz Prime medvetna om. Första singeln Låtsas som du sover blandar ett kort Nintendointro med ett elektrobeat, något som kanske inte är innovativt i dagens musikaliska arena där de flesta nyare aktörerna använder liknande ingredienser.
Q: Det är klart att det finns likheter, men för mig är det inga större likheter än att det kan spelas på klubben. Det är klubbmusik och framtidsmusik. Folk kan sitta och göra sina boombapgrejer, men Looptroop heter inte ens Looptroop längre. Det är dags att blicka framåt. Jag och Denniz har aldrig varit intresserade av att göra något tråkigt…
D.P: Vi satt inte och lyssnade på My Cool och tänkte ”Wow, det här vill vi också göra”. Man har fått höra att man härmar si och så, men nu är det så pass många som jämför sig med varandra att man nu kan slippa det där. Tack och lov.
Q: Jag gillar inte att vara i nåt fack överhuvudtaget. Jag tycker att det är mycket enklare att skriva gråa grejer än klubbgrejer.
D.P: Om jag får frågan om att beskriva vår musik, kommer jag aldrig kunna besvara den. Det kanske låter pretentiöst, men så är det. Just nu är jag jävligt bekväm i att göra saker som jag tror folk skulle vilja röja till.
Greetings i sig må vara ett klubbigt släpp, men både Denniz Prime och Queff menar att det ryska i släppets titel ska föra tankarna till något smutsigt. De berättar om hur vänner jämför deras musik med Alexis Weak, och att de båda är smickrade över parallellerna, men att Greetings faktiskt är trasigare och gråare. Maskinen och Adam Tensta nämns, men återigen anses kopplingen snarare smickrande än rättvis.
Q: Det vi gör är mer ostrukturerat. Beatmässigt händer det mer oväntade grejer hos oss i Ryssland.
D.P: Jag började göra beats för att ha nåt att rappa på. Och jag började rappa för att få stå på scen och få ligga. Helt ärligt. Sen har det ju blivit alltmer så att jag kan stå på scen ändå, utan att rappa och ändå få ut det jag vill.
Q: Jag vill ju ventilera. Jag har alltid skrivit för att jag vill ventilera, men det är först nu på senare dagar som jag känner att jag kan sätta ord på det jag vill säga. Då är det trist att det gått som det gått, och att de orden är så gråa som de är.
Det är svårt att tänka sig hur det går till när rapparen Queff och producenten Denniz Prime slår ihop sina skallar. Särskilt svårt är det att förstå hur de får något gjort eftersom de omges av en fantastisk mañana-mañana utstrålning.
D.P: Vi hade en intensiv jävla vecka i vintras där vi spelade in 5-6 låtar from scratch och gjorde beats och allting. Där var vi också jävligt nyktra; inga droger och ingen alkohol och ingenting. Toffer kom dit och gjorde sin grej och det blev som det blev. Men i övrigt var det drogfritt.
Menande blickar delas herrarna emellan. De skrattar som att de både just drogs tillbaka till den skapande vintern de talar om, och Denniz Prime fortsätter:
Vi jobbar som alla andra antar jag. Det är mycket viljor och vi pratar och diskuterar…
Q: Fast samtidigt inte.
D.P: Jo jo, jag förstår ju vad du menar…
Q: Jag tycker du snackar skit nu. Typ tvärtom-språket.
Samtalet urartar. Skapelseprocessen är tydligen svårdefinierad. Överlag kommer de överens om att det brukar sluta med att rapparen sitter med sitt block, och producenten vid sin dator. De möts upp mot slutet för att gå igenom vad som håller på att formas. Kritiken spelar idag stor roll, på ett annat sätt än den gjorde förr.
D.P: Jag har ju blivit mer och mer mottaglig för Queffs kritik. Från början var jag jävligt…
Q: Omöjlig.
D.P: Jävligt omöjlig, ja. Nu för tiden lyssnar jag överhuvudtaget mer på folk. Förut om folk ville förklara varför saker jag gjorde var skit, så lyssnade jag inte. Men det har jag blivit mer mottaglig för, absolut.
Q: Jag tycker kritik överlag är intressant. Det finns många som säger att man ska göra på ett speciellt sätt bara för att den personen gillar exakt det och inget annat. Hur ska jag förklara? Om någon tycker att jag ska börja rappa på boombap-beats… ja, det skulle vara fett men det kanske du och fem andra boombap-diggare skulle gilla. Jag vill helst göra min egen musik.
Målet finns där, i periferin. Hur svårt det än kan vara att komma dit, är Queff och Denniz Prime ändå på väg, och det med bravur. Första släppet slog allas förväntningar, men kanske främst duons egna. Och vad händer nu? När allt kommer omkring, och all hype lagt sig, vad är nästa steg?
D.P: Jag kan bara svara beatmässigt. Beatmässigt kommer det nog låta som Låtsas som du sover och Pax Pax Pax.
Q: Nää…
D.P: Alltså, beatmässigt tänker jag på.
Q: Vill du göra en så klubbig skiva? Är du sjuk i huvet eller?
D.P: Alltså.. jag vet inte…Men det är ju så jag låter när jag gör nya beats.
Ok. Vi lämnar det där. Efter djupare analys kommer rapparen och producenten fram till att man faktiskt inte kan förvänta sig något alls i framtiden, eftersom ”det inte går att definiera överhuvudtaget”. Det blir svårt för publiken att klura ut vad som komma skall, men det är nog ändå inte det viktigaste just nu.
Just nu är det bara ryska hälsningar som gäller.
(C) Emilia Melgar & Whoa.nu
Foto: Christer Carlsson
Forumtråd: Intervju – Queff & Denniz Prime
Läs mer:
