Henok Achido – Almaz Charming Child
Henok Achido dök upp i rampljuset på den svenska hiphopscenen när han 2001 gästade Fattaru på deras debutsingel Mina hundar. Henok som utmärkte sig med sitt snabba och speciella flow, gav sig ut på turné med Fattaru och hans plats på den svenska scenen tycktes säkrad.
Men så blev det helt plötsligt tyst. Henok valde att dra sig undan rampljuset men fortsatte att skriva och spela in. Det förblev tyst i ett par år tills 2007 när han släppte EPn That Fucking Guy EP gratis via sin hemsida. EPn blev väl mottagen och han blev snabbt hyllad som en av de mest lovande rapparna i Sverige.
Därefter följde låtsläppen och gästinhoppen tätt på varandra. På kort tid medverkade han bl.a. på producenterna Astma & Rocwells album From DLX With Love och producenten Dugguds debutalbum Everyday People. Mest uppmärksammad blev nog dock hans Prodigy-hyllning, där han rappade över gruppens No Good och återigen visade prov på sitt säregna och snabba flow.
Efter två år är nu äntligen debuten här. Henok har lyckats bygga upp en otrolig hype genom sina tidigare singelsläpp och hans låtar har hamnat i blickfånget på några av de största hiphopbloggarna i världen. Mina förväntningar på detta album var därför väldigt högt ställda när skivan trillade ned i brevlådan. Till min glädje lyckas han infria dessa och släpper ett av de starkaste engelskspråkiga albumen i Sverige på länge där han levererar självsäkra texter med ett flow som få besitter.
Electro-vågen som tagit Sverige med storm märks även på denna platta, men istället för klubbvänlig discomusik är ljudbilden på Almaz Charming Child snarare mörk och dystopisk. För skivans beats och – för att innehålla så många producenter – det förvånansvärt enhetliga soundet, står bl.a. DJ Large, Filthy, Astma och Michel Rocwell.
Även den idag mycket flitigt använda effekten autotune plockas fram på den mörka kärlekshistorien Heartbreak Hotel och paralleller till Kanye West kan knappast låta bli att dras. Men där Kanye, enligt mig, kraftigt överanvänder effekten lyckas Henok nästan obemärkt få den att flyta in i soundet och lyfta låten.
Allt är dock inte bra med Almaz Charming Child för även om han besitter ett flow som kan lyfta de flesta låtar och skivan är producerad av några av Sveriges duktigaste producenter så kan jag inte bortse från att textinnehållet efter ett tag blir ganska enformigt. Det blir lite för mycket skryt och lite för få texter med djup. Henok har swagger som få bara drömmer om och just därför borde han inte behöva påpeka det i varannan låt. Det är just på de mer personliga låtarna som Henok verkligen skiner till och visar hur mycket själ som är nedlagd i musiken. Ta exempelvis det gåshudsframkallande spåret High On Life (When The Drugs Don’t Work) där beatet får ta ett steg tillbaka till förmån för Henoks röst och han uttrycker det jag hade önskat höra mer av på albumet:
“It seems like everybody loves my flow, but what’s a flow without a heart, I must touch your soul”
Trots detta är Almaz Charming Child ett starkt album som utan tvekan lever upp till hypen och kommer att följa med mig i år!
Daniels Betyg:
…den kortare kommentaren:
Mottagandet av den här plattan har varit övervägande positivt i svensk press så här långt och det är ingen slump. Att Almaz Charming Child är en jämn och bra skiva går helt enkelt inte att förneka. Glädjande nog har Henok Achido – istället för att snegla på tidigare albumdebutanter som Adam Tensta och Lazee – vågat löpa linan ut och satsat på ett sammanhängande och personligt sound. Här har verkligen producenterna gjort ett jättejobb och då framförallt Michel Rocwell och Vittorio Grasso, vilka briljerar på titelspåret Almaz Charming Child respektive High On Life (When The Drugs Don’t Work).
Ska man dock säga något negativt om albumet så skulle det – utöver Daniels kritik – vara att det saknas en riktig speedkula där Henoks tunga får smattra loss på det sätt vi alla vet att den kan. Can I tar sig visserligen en bit på vägen, men den är ingen ny Favourite (se Astma & Rocwells nämnda platta). Vidare ska det även tilläggas att artistens tonläge kan bli lite väl upprepande/enformigt ibland, men detta är inget som påverkar helhetsintrycket. Almaz Charming Child både tilltalar, berör och underhåller. Inte illa alls, Henok!
Martins betyg:
Forumtråd: Whoa recenserar: Henok Achido – Almaz Charming Child
Andra recensioner: City (5/5), Dn (3/5), GP (4/5), Kristianstadsbladet (4/5), Metro (3/5), Sydsvenskan (4/5), SVD (3/5), Sonic (8/10)
[buyalbum]Henok Achido[/buyalbum]
Läs mer:
