Intervju: PH3
Lagom till vargavinterns mörkaste och kortaste dagar, släppte PH3 sitt album PH3 löser ett fall. Inte långt därefter fick vi veta att duons verk nominerats i kategorin Årets Hiphop/Soul på 2011-års P3 Guld-gala, och sedan kom meddelandet att de även är nominerade till 2011-års Grammis i kategorin Urban/Dance.
Vi får inte glömma att det var ungefär fem år sedan Profilen och Eye N’ I klev ut ur sitt rymdskepp och lät oss ta del av en platta. Då hette den På väg till planet PH3, och recensenter skrev att skivan inte liknade något annat på den svenska scenen.
Nu är rymdfararna tillbaka, och med sig har de återigen sitt eget musikaliska universum och sina stundtals invecklade tankar om tid, rum, kärlek och självmedvetande. PH3 slår slint på abstraktionsnivåerna, och deras galax måste nu undersökas. Farkosten är tankad och minst en karta är medpackad, nu när vi kliver ombord och ger oss iväg på denna rymdodyssé signerad PH3.
Vänskapen går långt tillbaka mellan Profilen och Eye N’ I. Med glimten i ögat beskriver Henrik ”Eye N’ I” Blomqvist relationen till Richard ”Profilen” Wrede som en ”bromance”. Profilen var 16 år när han träffade Eye N’ I som är två år yngre. Året var 1992 och det var musiken och kärleken till rappen som sammanförde de unga grabbarna. Som en sann kärlekshistoria, hade Eye N’ I sedan en tid tillbaka spanat in Profilen, som då ägnade sig främst åt att dansa och glida runt i kläder som var svåra att få tag på i Sverige. Och flirta med tjejerna.
Eye N’ I skrattar lite när han minns tillbaka till ögonblicket Profilen kom ner till studion i Fryshuset där något som närmast kan liknas vid en audition skulle äga rum:
Jag kommer ihåg att det var en jävligt kort snubbe som brukade ha jävligt mycket brudar omkring sig. Sen kom han ner i studion och jag tänkte ”Det är han ju!” och han kickade ett rhyme som jag kommer ihåg var sjukt fett. Det var på engelska och därifrån körde vi. Vi klickade rätt omedelbart.
Profilen: Vi förstod varandra och gillade samma musik. Jag minns när jag träffade Henke, att det var väldigt mycket hiphop. Det var ju det som var grejen på den tiden. Man gick ju runt och snackade engelska med andra hiphopmänniskor. Henrik var ju jävligt hiphop…
Eye N’ I: Sjukt stora kläder.
P: Ja, sjukt stora kläder och jävligt cool stil. Och de hade en studio som de satt och jobbade i och spelade in i, och jag hade aldrig varit i en studio. Det var en cool känsla att komma ner där.
E: Jag hade inte varit i den studion jättemycket innan Richard kom ner. Jag rappade på något hiphopjam på i Kolingsborg och där träffade jag Dj Snuff och Jocke Carlsson, en annan snubbe som också hade den där studion i Fryshuset, och de ba’ Kom ner till studion! Och i min värld, var det typ Jag har fått skivkontrakt! Jag kom hem från det där jamet och sa till min morsa Jag har varit och rappat lite och har fått skivkontrakt! Men så var det ju inte, fast vi spelade in några låtar på kassettband!
Gruppen som bildades fick namnet Point Blank Poetics. Även om konstellationen idag bytt namn, och om medlemmar kommit och gått, är Point Blank Poetics-banden fortfarande starkt knutna till dagens Phenomena 3.
P: Vi har varit en PH3-familj på något sätt. Det har varit ett löst sammansatt kollektiv bakom oss som har hängt med sen mitten av 90-talet fram till nu. Sen har vi bytt namn några gånger. Vi har hetat massa olika saker, men det är ändå PH3. Samtidigt kan vi konstatera att mycket av det vi gör nu med PH3 – det här med att experimentera och med olika teman – mycket av det är jävligt likt vad vi höll på med då, i alla fall vibbmässigt.
Det löst sammansatta kollektivet, har precis som allt annat som har med PH3 att göra, varit ganska svårdefinierat. Duon har arbetat med bland andra Salem Al-Fakir, Nisse Wallfält, Saska, Kalle Jacobsson och Jakob Birgersson. Idag har de dessutom nöjet att spela med ett liveband som består av bland annat Avastyle (som producerat åt bl.a. Ison & Fille, och Organism 12). Och dessutom finns Oscar Harrysson, som Eye N’ I och Profilen menar är den som satt ihop och lett projektet och sammanfogat duon när de inte riktigt vetat vart de ska ta vägen.
E: Alla de här människorna…när vi samlas och gör PH3-grejer, så går vi in i en gemensam PH3-vibe.
P: I grunden är det jag och Henke som har visionen, som vi sen bjuder in folk till. Det är svårt att beskriva den visionen i ord. Det är nog lättare att höra hur den låter på skivan.
E: Det är en känsla. PH3 är något gränslöst först och främst. Vi har ju inga barriärer, och vi är fulla av experimentlusta. Vi har kastat alla regler och gränser, men samtidigt vet man när det är en PH3-låt man håller på med. Det är en speciell känsla, som jag inte tror går att beskriva enkelt.
P: Vår drivkraft är att hela tiden göra nya saker. Att inte göra samma låt två gånger. För att vi hela tiden ska tycka att det är kul och inspirerande, behöver vi pusha varandra och pusha gränser musikaliskt. PH3 kanske är någonting som alltid måste röra på sig och som alltid måste förändras egentligen.
Både Profilen och Eye N’ I håller med om att funken och hiphopen alltid varit en grund till deras musikalitet och deras kreativa sfär. Men för att spinna vidare på tråden om hur ”gränslöst” allt är när det kommer till PH3s musik, vill de båda herrarna hellre understryka att det snarare är texterna som gör PH3. Det är texterna som är PH3s röda tråd, och det är där ledtrådarna till PH3-mysteriet finns.
E: Vi vill ju sätta igång en tankeverksamhet, punkt. Vi tycker själva att det är intressant med låtar där det finns tolkningsföreträde.
P: Där det finns möjligheter att se saker på olika sätt.
E: Det är det vi egentligen drivs av, att kunna skriva låtar som kanske har betydelse för oss på ett sätt men som någon annan kan tolka på ett helt annat sätt och att den då betyder något helt annat för den människan! Då är i alla fall jag jävligt nöjd!
P: Sen är det så olika med olika låtar. Vissa växer fram med något väldigt konkret, och andra är mer en känsla som man vill fånga fast man inte riktigt vet hur. Det blir mer en utmaning att fånga den känslan i ord fast man inte riktigt vet vad man har sagt eller skrivit. Där har orden fått liv av sig själva, och börjat få en betydelse när de väl sägs.
I Sverige är det inte många som experimenterar på samma, eller liknande sätt som PH3. PH3 löser ett fall för tankarna tillbaka till Hearin’ Aid:s Damon Frost (som för övrigt finns med på ett hörn på skivan) och Aaron Phiri. I samma veva är det inte helt överraskande att Skizz från Stockholmssyndromet gästar låten Fristad, eller att det nämns att Supahumans’ Supadude varit en bidragande kraft, även om det mesta gjorts med liveband i studion.
E: Hearin Aid, Stockholmssyndromet och även Up Hygh när de höll på. Jag tror vi har varit lite i samma värld. På den svenska hiphopscenen är nog Hearin Aid det vi gillar allra mest, och Stockholmssyndromet gillar vi också svinmycket. Och Oliver Def och Bjarne B tycker jag är skitgrymma. Jag tror det är funken vi samsas om.
Det är viktigt, menar Eye N’ I och Profilen, att publiken ska vara öppensinnad när de lyssnar på deras skapelser. Det är trots allt inte alltid lätt att veta hur man ska definiera PH3 och hur man ska genrekategorisera deras musik. För många är det ändå givet att det är hiphop det handlar om, men de själva förundras ofta av denna fackindelning och menar inte helt överraskande, att det är lite mer komplext än så.
P: Jag kan bli förvånad ibland, att folk som verkligen lyssnar på hiphop också gillar det vi gör. Vi är ju inte lika mainstream.
E: Redan när vi träffades i början på 90-talet, tror jag vi förenades i någon känsla av utanförskap. Det tror jag är en viktig ingrediens i PH3, att vi inte riktigt hör hemma någonstans. Jag känner mig verkligen inte hemmastadd på den svenska hiphopscenen liksom.
P: Den är ju så stor och ser så olika ut också.
E: Ja, precis. Vad är den ”den svenska hiphopscenen” egentligen?
P: Svårt att få något riktigt grepp om vad det är.
E: Just den känslan av utanförskap är en av våra drivkrafter och en känsla vi har överlag i universum och på jorden. Vi är lite utanför liksom.
Redan som unga var Profilen och Eye N’ I lite udda vad gällde musikalitet. De berättar hur det inte hörde till vanligheterna att man lyssnade på hiphop, utan att de i unga år jagade fritidsgårdar som hade jams eller försökte ratta in vad de idag kallar obskyra radiokanaler som kanske, bara kanske, kunde ge dem en dos av den musik de älskar än idag. Och så talade de sitt egna språk som ingen annan förstod och hade konstiga kläder som ingen annan förstod. Just den känslan av att vara lite annorlunda och lite avvikande, finns kvar hos PH3 även nu i äldre dagar. Och även nu, när ”hiphop blivit pop”.
P: Man är fortfarande inte riktigt med, och har lite utanför-perspektiv.
E: Vi har ju skitit i musikutvecklingen. Jag tror aldrig det varit något vi brytt oss om eller reflekterat över. Hur musik ser ut 2010, vad som är rätt och vad som är inne.
P: Vi har ju snarare gått bakåt. Vi började med hiphopen, men sen har vi grävt i rötterna.
E: Vi har alltid först och främst gjort musik för varann. Sånt vi själva gillar och går igång på. Vi tycker båda att det är tråkigt att höra saker som redan har gjorts, eller höra saker som är lika bra som något från Amerika. Det är inte så kul. Jag kan uppskatta hantverket, men det är inget jag går igång på musikaliskt och inte heller något jag skulle vilja göra själv. Hur mycket vi än gillar 90-talshiphop typ A Tribe Called Quest, så skulle vi inte vilja göra sån musik. Det är klart att vi vill att folk ska omfamna PH3, men vi har inte varit mycket för att anpassa oss eller kompromissa för att det ska hända. Först och främst gör vi musiken för musikens skull, och vi gör den musiken vi verkligen gillar.
P: Vi vet inte riktigt själva vart vi är på väg medan vi skapar det här, utan det dyker upp små ledtrådar som vi försöker pussla ihop vad det är vi håller på med.
Stundtals når musikdiskussionen en så enormt abstrakt nivå att man måste påminna sig om vad det är PH3 egentligen pratar om; Universum och utanförskap, känslor som inte kan beskrivas med ord men ord som ändå är det som beskriver PH3, gränslöshet och musikalitet, rytmiska sfärer och minimalism.
Är det inte lätt att tappa bort sig i vad man håller på med, om man inte riktigt vet vart man är på väg och samtidigt inte heller har en bestämd uppfattning om hur musiken ska se ut?
E: Men det är just där känslan är!
P: Det är det som är grunden!
E: Just ”abstrakt” är för oss ett väldigt fint ord.
P: Samtidigt är det väldigt konkret eftersom det är känslan som gör det konkret. Orden och texterna kanske inte är jättetydliga från början, men under dem finns en jättetydlig känsla, och den är inte abstrakt på något sätt.
E: En fin grej med rapmusik och raptexter, är att det är väldigt direkt och man säger som det är. Det är en grej som har tilltalat väldigt mycket och som fortfarande gör det, men det är också en grej som kan låsa den här musikgenren på ett sätt. Det blir inflation i ord på ett sätt. Till slut betyder inte de här hårda grejerna man säger, som ”Keep it real”, särskilt mycket. Medan soul-, pop- och rocktexter använder mångbottnade texter som kanske är mer öppna för tolkningar. Det är sådana texter som vi tycker är jävligt intressanta!
Abstrakt som blir konkret som blir abstrakt som blir gränslöst. Även om skivan är svårdefinierad och svårbeskriven, är den utan tvekan en av 2010s bästa mysterium och dessutom ett bevis på att PH3 kliver tillbaka in på den svenska scenen med rätt ben!
Text: Emilia Melgar
Foto: Jonath Mathew
(C) Emilia Melgar & Whoa.nu, 2010
Relaterade länkar och information:
Spotify: PH3 – PH3 Löser ett fall
Myspace: www.myspace.com/planetph3
Forumtråd: Intervju: PH3
Läs mer:
