Whoa recenserar: Näääk – Näääk vem?

7332334002140-1Jag, precis som de allra flesta, hörde Näääk för första gången på Wiley-covern Mina gangsters. Låten som för mig var ett mysterium. Jag var nämligen inte så överdrivet förtjust i den första gången jag hörde den men av oförklarliga anledningar så skulle jag likt förbannat spela den om och om igen. Det var nämligen så att någonting i ovan nämnda prestation lämnade mig undrande, vem är denna snubben?

Senare kommer jag att få reda på att ett album är på väg, jag kommer även få höra Näääk i diverse olika samarbeten. Men det är först för någon månad sedan som jag började få ett riktigt grepp om honom, allt tack vare skivans första singel Så jag lever mitt liv.  Denna låten visar sig, även i efterhand, att vara väldigt representativ för hur skivan låter i sin helhet. Det är nämligen så att Näääk Vem? handlar, precis som sin första singel, mycket om hur Näääk lever sitt liv. Det är enkla men väl utformade vardagssituationer som vi bjuds på och var och varannan gång så kommer man antigen att känna igen sig, eller dra på smilbanden. Detta sker allt som oftast över väldigt lugna men gungiga beats som osar av g-funk-inspiration. Musiken tar inte fokus från texterna och vice versa och det är precis så som jag vill ha det.

Det sköna med Näääk är att han inte utger sig för att vara något som han inte är. Allting tycks stämma överens, flowet, röstläget, val av beats och även samtalsämnena han tar upp till ytan. Det är mycket brudar, weed och vitt vin genom hela skivan och för min del blir detta stundtals lite enformigt. Men det gör konstigt nog inte så mycket för han håller en röd tråd – en enighet – genom skivan som man sällan ser nuförtiden. Killen som liknats vid Snoop Dogg och Devin the Dude är inte så himla komplicerad och det är därför han vinner i slutändan. Självklart kan man önska sig lite mer insikter och lite mer analyser ibland men Näääk är den han är och jag vill inte vara den som är den. Det är därför som jag nöjer mig, detta är ett bra debutalbum som lägger en stadig grund för Näääk att utvecklas på. Faktum är ju även att skivan lyckats, jag vet vem Näääk är, men nu så vill jag veta mer.

Viktors betyg:

Den kortare kommentaren:

Näääk snackar skit.
Och han gör det bra. Han är killen du vill hänga med varje utekväll för du vet att du kommer få höra de bästa historierna och nånting jäkligt sjukt kommer hända.

Som Viktor säger så osar det G-funk-inställning och Snoop – det är lite samma tillbakalutade kaxighet och lite samma teman. Tyvärr är beatsen lite för laid back och jag tror Näääks flow skulle komma till sin fulla rätt med lite mindre slöa beats. För vare sig flow eller delivery är det  fel på – han lyckas även överglänsa de flesta av sin rappande gäster rejält. Mackan, som en gång hade Sveriges vassaste flow, låter nästan amatörmässig och både Alpis och Nimo behöver träna för att kunna leverera så naturligt som Näääk gör det.

Textmässigt är det inte så stor variation, men det behövs inte heller. Ett par låtar om hur det var back inna day, en med tack till polarna och resten är Näääk-vardag med sprit och grelle duger gott. Betyget balanserar åt två håll, men Näääk vem? klarar gränsen precis.

Andrés betyg:

[buyalbum]Näääk[/buyalbum]

Andra recensioner: Sydsvenskan, Nöjesguiden.

Forumtråd: Whoa recenserar: Näääk – Näääk vem?

Läs mer: