Whoa Spotlight #16 – Internetrappare
Ett diffust hiphopbegrepp som uppstod som ett barn av sin tid i samband med Internets stora genombrott under 90-talet var Internetrapparen. Vad det exakt innebär att vara en Internetrappare idag är ytterst diffust men var då det uppkom lättare att definiera. Hur som helst så kan man enkelt säga att Internet gav upphov till nya forum att sprida sin musik och sina texter digitalt som mp3or och keystyles.
Inspelningsutrustningen blev billigare och på 2000-talet kunde i princip vilken rappare eller hiphopintresserad som helst skaffa sig en dator och ett inspelningsprogram för en hemmastudio med en hyfsad ljudkvalité. Att det i sin tur ledde till en massa halvtaskiga rapförsök och överflöd av hobbyrappare var med andra ord lika självklart som att massa tondöva söker sig till Idol-uttagningen år ut och år in. Det betydde dock inte att all hiphop tillverkad på nätet var rent skräp. Det gav också möjlighet för osignade artister och folk som saknade kontakter att göra musik och sprida den på ett sätt om aldrig tidigare hade varit möjligt. Många artister utvecklade speciella stilar och kunde växa som musiker genom feedback och samarbeten som blev betydligt smidigare eftersom man inte var tvungen att befinna sig på samma geografiska plats för att göra musik ihop. Och folk som etablerat sig tidigt på Internet kom att ha ett stort försprång och förförståelse när Internetmusik slog igenom på allvar med alla nedladdningsprogram och musikforum.
Det bildades tidigt ett motstånd och uppror mot rappare bakom datorskärmar, inte helt utan fördomar. Ofta från den liveorienterade äldre skolan med bakgrund inom cyphers och open mics. Det var egentligen bara en tidsfråga innan någon skulle dela med sig av sina tankar över ett beat. En av de som gärna delade med sig av sin upprörda syn på saken var Akrobatik med låten Internet MCs från 2000. En låt där han går hårt åt Internetmediet, dissar Internetrappare för att vara homosexuella, historielösa, för fixerade vid stavelser och ickesäljande.
Idag är det lätt att säga att Akrobatik var off point men kanske hade han också en hel del poänger?
The internet’s your medium of choice
cause nobody really wants to hear your corny ass voice
You ain’t a MC just because you could type
On the mic in real life your ass’ll get sniped
You a man with a mouse who can’t rock the house
Jerkin off to gay porn while wearin your girl’s blouse
You know you never seen no real life fame
So you’re lookin for some recognition through a screen name
En grupp som beskyllts för att vara internetrappare, Cunninlynguists, behandlade ämnet på ett komiskt sätt på sitt första mixtape Sloppy Seconds med spåret Were From the Internet. En grupp som beskyllts för att vara Internetemcees, vilket inte är långsökt eftersom Deacon the Villain från gruppen var aktiv som battlare på flera Internetforum då det begav sig.
Timbuktu behandlade ämnet när det var mer aktuellt och nämnde några av de större svenska hiphopsidorna på nätet som fanns då och roade sig över det som skrev där. Det kan ni lyssna på här: Timbuktu i P3 Hiphop.
Vad innebär det att vara Internetrappare idag? Har det en lika negativ klang i folks öron idag som för fem år sedan? Hur som helst skall det bli spännande att se hur hiphopens uttryckssätt omformas och utvecklas. För det går inte att bortse från att rappare idag hellre använder sig av Internet och myspace istället för att sälja hembrända skivor ur ryggsäcken och bagageluckan.
Forumtråd: Whoa Spotlight #16 -- Internetrappare
och fick sin beskärda del av polisingripanden.
ett par dagar senare slutade hans tid i frihet abrupt utanför ett McDonald’s i Philadelphia. Restaurangägaren hade ringt polisen p.g.a. att en oroande stor grupp människor hade samlats utanför och han var orolig att det skulle bli bråk. Det han inte visste var att folkmassan var där för att ODB ställt sig på parkeringen och signerade skivor åt sina fans. När polisen kom till platsen trodde Ol’ Dirty först att de var vanliga autografjägare, men när de började dra sina vapen insåg han vad som var på gång, hoppade in i sin bil och gasade iväg. Alla utvägar var dock spärrade och han var tvungen att ge upp, men inte utan att först försökt lura dem genom att visa ett falskleg. Efter en flykt som varade en månad och gick tvärs över den nordamerikanska kontinenten var han fast och resultatet för rymlingen blev två och ett halvt års fängelse i New York.
Rapparen, som blivit världsberömd för sina texter – lika ofta poetiska som socialrealistiska som hårda, hade blivit träffad i bl.a. ena lungan och togs till sjukhus medan nyheten kablades ut över världen. Mannen som körde BMW:n hette Suge Knight, chef för Death Row Records – bolaget 2pac var signad på, klarade sig nästan helskinnad. Den enda skadan var att en bit splitter snuddade hans huvud.
Men, tillbaka till LasVegas… På sjukhuset tillstötte komplikationer och läkarna kämpade för Tupacs liv. Han hade blivit skjuten två år tidigare i New York där han överlevde bl.a. ett skott i huvudet, men den här gången hade turen tagit slut.
i en mixer och serverade med en sommarskön video. Låten kan liknas vid ett ironiskt angrepp mot den dåliga attityd som ibland spökar inom hiphoppen. Rusiak är en tung kille med rätt kläder (Tommy Hilfiger och ett par fat Tims), hänger med sitt crew som glider runt i en bil i Stockholm och röker weed och ”I never smile when someone’s around”. Någonstans i bakgrunden gastar också Eye N I.
tidigare och förväntade sig något därefter. Men bara några år senare skulle det bli allt vanligare med rockinfluenser i hiphoppen och albumet hade förmodligen fått ett bättre mottagande om det släppts fyra fem år senare. Trots det nominerades Rusiak till sex grammisar och vann tre på Grammisgalan 2000, främst tack vare Hiphopper.