Ă
ret var 2004 och jag gick mitt första Är pÄ Alströmergymnasiet i AlingsÄs. Det var Äret dÄ Sony lanserade sin Hi-Minidisc till de svenska hemmen och skulle dÀrmed förklara krig mot Mp3-spelaren. Jag var dock en av fÄ som fortfarande köpte LP-skivor och det var tack vare detta som det uppstod en viss problematik. Mitt otekniska huvud kunde nÀmligen inte pÄ nÄgot sÀtt förstÄ hur jag skulle fÄ över innehÄllet pÄ mina vinyler i en portabel musikmaskin. Lösningen var bÄde urÄldrig och enkel och gick under namnet freestyle.
Min freestyle kunde inte kopplas upp till nÄgra datorer eller dylikt, man kunde dÀremot byta sida pÄ bandet med bara ett endaste knapptryck. Dessa band hade jag tidigare, pÄ ett tillgÀngligt sÀtt, fyllt med innehÄll via min stereo hemma. Jag var stolt över min tegelkloss till musikmaskin, men jag var stoltare över dess innehÄll. PÄ mina blandband trÀngdes under en lÄng tid Jedi Mind Tricks, Chords, Loose Cannons, Mics of Fury med mera. Men nÄgot som jag var extra stolt över var Zacke och hans nyligen slÀppta EP, FÀrdighaft, och jag har idag ingen aning om hur mycket batteritid jag slösade pÄ att spola fram och tillbaka för att höra detta verk ur mina hörlurar. Nu sex Är senare har det blivit dags för Zakarias Lekberg att följa upp denna EP med sitt debutalbum, Visst Àr det vackert.
Jag tĂ€nkte börja med att berĂ€tta om ljudbilden pĂ„ Visst Ă€r det Vackert, för den Ă€r nĂ€mligen ett av de viktigare verktygen som Zacke har fĂ„tt till sitt förfogande. Tillsammans med Anders Rensfeldt (Ă€ven kĂ€nd som Mördar-Anders som medverkar i Movits!) sĂ„ har Zacke hyrt in ett antal musiker som bidrar med instrument som till exempel. trumpet, fiol, piano, tvĂ€rflöjt, gitarr och orgel. Mördar-Anders stĂ„r sjĂ€lv för instrument som Ă€r ovanliga i hiphop-sammanhang sĂ„ som munspel och dragspel. Med hjĂ€lp utav alla dessa instrument sĂ„ har de fĂ„tt en rejĂ€l verktygslĂ„da som de sedan byggt upp sin ljudbild med. Denna ljudbild kĂ€nns pĂ„ ett otroligt positivt sĂ€tt vĂ€ldigt svensk och dĂ€rmed vĂ€ldigt egen, dĂ„ mĂ„nga i dagens musikklimat tycks apa efter det som hĂ€nder i antigen USA eller England. Denna ljudbild Ă€r levande och fĂ€rglad, men kan Ă€ven vara allvarsam och tung. Den Ă€r Ă€ven som en bal pĂ„ slottet, alldeles… alldeles… underbar!
Det andra verktyget (som antagligen Àr Ànnu viktigare Àn ljudbilden) Zacke har till sitt förfogande Àr sin röst. Zakarias har nÀmligen en röst som Àr en rak rygg av sjÀlvsÀkerhet och gÄr rakt in i öronen utan plats för missförstÄnd. Han bÀr upp orden pÄ ett sÄdant sÀtt att nÀr hans verklighetsreflekterande texter levereras kan man inte annat Àn tro pÄ honom. Texterna Àr ofta sÄ vÀlpolerade att Àven om han hade haft en röst som en trettonÄring sÄ hade man Àlskat dem. De Àr nÀmligen Àrlighet i textform, Zacke har ett öga för vad som hÀnder omkring honom och vare sig han tar sig an Àmnen som allmÀn vardag, politik, kÀnslor, smÄstadsliv eller bara skryter lite sÄ gör han det med en trÀffsÀkerhet som Àr fÄ förunnad.
NĂ€r Zacke sedan har fört ihop dessa tvĂ„ verktyg, och byggt Visst Ă€r det vackert, kan jag nĂ€stan erkĂ€nna att den kan vara det bĂ€sta som vĂ€rlden skĂ„dat sedan skivat bröd. Denna skiva kommer jag ha med mig mycket lĂ€nge, ska jag vara Ă€rlig sĂ„ lyssnar jag faktiskt fortfarande pĂ„ Zakarias gamla Whoa-klassiker Söndagsmorgon ibland. Skivans föregĂ„ende singlar BS och Spela mig pĂ„ radion har gĂ„tt flitigt hemma hos mig trots att de visar sig vara de sĂ€msta lĂ„tarna pĂ„ skivan, vilket sĂ€ger en del. Ăppet idag, som var skivans tredje singel, Ă€r dĂ€remot en lĂ„t dĂ€r Zacke visar upp sin pĂ„hittighet i textförfattandet dĂ„ bĂ„de det lokala kroghaket och förhĂ„llandet binds samman av refrĂ€ngen och Ă€r ”Ăppet idag”. Det Ă€r Ă€ven hĂ€r man fĂ„r den bĂ€sta insynen i hur ljudbilden Ă€r pĂ„ skivan.
Skivan har mĂ„nga höjdpunkter, för mĂ„nga för att jag ska kunna nĂ€mna alla, men Zacke lyckas visa upp allvarliga sidor i lĂ„tar som BĂ„tdrinkar, Vackraste nederlag och Förlorad generation (som Ă€r skivans enda spĂ„r producerat utav en utomstĂ„ende nĂ€mligen Oskar ”Kihlen” Linnros), men han visar Ă€ven en lekfull sida i lĂ„tar som Ser det kommer och 1000-0 till idioterna. Vare sig han anvĂ€nder sarkasm, humor eller sitt norrlĂ€ndska vemod i framförandet sĂ„ kĂ€nns lĂ„tarna alltid fullĂ€ndade och man förstĂ„r att han lagt ner mycket tid pĂ„ sin debut.
”500 ex av FĂ€rdighaft, sĂ„ldes inte slut och dom kosta fan en femtilapp”, sĂ„ rappar Zacke i Under vĂ„r sol, den sista lĂ„ten pĂ„ Visst Ă€r det vackert. En skiva som jag tror, efter att MP3-spelaren vann kriget om den bĂ€rbara musikens framtid, att jag inte kommer vara ensam om att gĂ„ omkring med i mina hörlurar. NĂ„got som Ă€r Zacke vĂ€l förtjĂ€nt.
Viktors betyg:

âŠden andra kommentaren:
Jag upptÀckte Zacke nÄgot tidigare Àn Viktor i samband med att han slÀppte sin första demo vilken jag hyllade med ett maximalt betyg pÄ svenskunderjord.com. Jag vill minnas att det var snack om en debutskiva redan dÄ men att skivan skulle dröja var föga förvÄnande dÄ Zacke alltid varit otroligt petig och noggrann med sitt skapande, nÄgonting som verkligen mÀrks pÄ Visst Àr det vackert.
För Zackes första fullĂ€ngdare Ă€r verkligen genial pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt. Det Ă€r rap och beats som bĂ„de ser i backspegeln men samtidigt mot horisonten. Skivan innehĂ„ller referenser till den svenska visskatten men ocksĂ„ modernt sound uppblandat med lite mer traditionella instrumenteringar. Det gĂ„r utmĂ€rkt att lyssna pĂ„ albumet frĂ„n A till Ă, nĂ„got som helt klart Ă€r pĂ„ utdöende i dagens singelbaserade kultur.
Zacke Àr en artist som skapar musik som borde spelas pÄ radion, i mp3-spelaren, pÄ festen och ges den respekt den förtjÀnar. Detta Àr rap frÄn en unik röst som besitter relevans och hög igenkÀnningsfaktor. SamhÀllsreflekterande, urban, poetisk, on-point och förbannat bra svensk rap helt enkelt.
Pontus betyg:

ForumtrĂ„d: Whoa recenserar: Zacke – Visst Ă€r det vackert