Det finns vissa ögonblick i livet som sĂ€tter sig pĂ„ nĂ€thinnan och vĂ€grar försvinna. För mig var ett sĂ„dant nĂ€r malmöbon och tillika Sony BMGs senaste svenska hiphopsatsning Lazee stormade upp pĂ„ scenen under den direktsĂ€nda P3-Guldgalan i januari och rev av (den dĂ„ nya) singeln Rock Away som om det inte fanns nĂ„gon morgondag. Introduktionen för den svenska mainstreampubliken kunde knappast ha börjat bĂ€ttre. Efter sig lĂ€mnade rapparen en upprymd, om Ă€n dĂ„ligt uppdaterad presskĂ„r, som förvirrat frĂ„gade sig âvem den dĂ€r killen som hĂ€rmat Adam Tenstas stil var för nĂ„gon?â. Vi med lite bĂ€ttre koll pĂ„ landets hiphopscen hade dock lagt mĂ€rke till Mawuli Kulegos stjĂ€rnglans lĂ„ngt tidigare.
Redan nĂ€r artisten pĂ„ 2006 Ă„rs bitvis galet sköna mixtape It Is What It Is rappade âSkrilla means money, and money brings power// power makes you a king, so call me king from now onâ, stod det klart att Lazee â till skillnad frĂ„n mĂ„nga andra skrytmĂ„nsar â faktiskt var sĂ„ pass originell och individuellt skicklig att det fanns en hel del tyngd bakom de kaxiga orden. Potentialen som rapparen visade upp var nĂ„got man inte sĂ„g varje dag, och detta lyster var inte heller producenten Ishi sen att upptĂ€cka under sin första studiotid med 22-Ă„ringen. Kort efterĂ„t slog dĂ€rför de tvĂ„ musikerna sina pĂ„sar ihop och pĂ„började det som sakta men sĂ€kert skulle vĂ€xa fram till att bli Lazees debutalbum, som nu Ă€r hĂ€r.
Titeln Setting Standards lĂ€mnar inga frĂ„getecken efter sig. Lazee Ă€r hĂ€r för att sĂ€tta standaren för hur bra musik ska lĂ„ta 2008. âItâs big business baby, the life is crazy// Itâs so fantabolous, it gotta be Lazee// If yourâre the best, then I am the greatest//you’ll run outta fashion, Iâll always be the latestâ rappar Mr. Fantabolous himself i det inledande titelspĂ„ret och konstaterar kort efterĂ„t att hans liv alltid varit menat för detta syfte. Den nĂ€stkommande singeln Iâm Not Pop tar över och det gĂ„r snabbt upp för lyssnaren att huvudpersonen i frĂ„ga inte tĂ€nkt begrĂ€nsa sig inom hiphopfacket för att nĂ„ sina mĂ„l. âIâm not pop, Iâm hiphop// I hiphop on grime, drumân bass and rockâ ekar ut i högtalarna, samtidigt som jag frĂ„gar mig om inte house ocksĂ„ borde tillskrivas den listan. Detta oblyga genreöverskridande fĂ„r nĂ€mligen ses som ganska talande för hur resten av den hĂ€r skivan lĂ„ter.
Ăverlag Ă€r detta en mycket vĂ€lproducerad historia som erbjuder nĂ„got för de flesta olika typer av smaker. JĂ€ttehiten Rock Away samt rockinfluerade Hold On med punktrion Neverstore har ni förmodligen redan hört. HĂ€r Ă„terfinns Ă€ven den drygt ett och ett halvt Ă„r gamla, drumân bass-influerade speedkulan Heartless, plus den lite hĂ„rdare streetsingeln Drop Bombs frĂ„n i vĂ„ras. Om vi bortser frĂ„n Rock Away lĂ€r vi emellertid knappast minnas denna release för just dessa lĂ„tar, för plattan bĂ€r skönt nog pĂ„ starkare kort Ă€n sĂ„. De syntiga 80-tals-pĂ€rlorna Fast Life och Back To 85 Ă€r tvĂ„ riktiga glĂ€djespridare, dĂ€r den senare vĂ€cker de hĂ€rliga 90-talsminnena till liv nĂ€r allt frĂ„n 2pac och Biggie till Jodeci och Blackgirl begav sig. I My Hero har Lazee skapat den dĂ€r fina, obligatoriska mamma-hyllningen som majoriteten rappare förr eller senare försöker sig pĂ„ (och ofta misslyckas med), och Canât Change Me har tydlig hitpotential med sitt drivande, pumpande beat och rockinfluerade refrĂ€ng. Sist men inte minst har vi ocksĂ„ kĂ€rleksförklaringen Baby, dĂ€r den amerikanske rapparen Loon (mest kĂ€nd för sin medverkan pĂ„ P Diddys gamla sommarhit I Need a Girl, Pt. 1) stĂ„r för den kanske mest otippade biten i pusslet. Allt som allt en snygg och stabil korsning av hiphop och R&B som mycket vĂ€l kan vara Lazees biljett till framgĂ„ng i staterna.
Om man vĂ€l ska sammanfatta Setting Standards sĂ„ Ă€r det en förhĂ„llandevis jĂ€mn och bra platta, som ligger i grĂ€nslandet mellan en stark 3:a och en svag 4:a i betyg. Den bĂ€r egentligen bara pĂ„ ett enda bottennapp (Fred Durst frĂ„n Limp Bizkit stĂ„r för en grĂ€slig insats i den avslutande Rock Away-remixen) och ligger rent soundmĂ€ssigt vĂ€ldigt rĂ€tt i tiden med sina retrosyntar och elektroniska ljudlandskap. Den största svagheten hittar vi istĂ€llet i saknaden av djup i texterna. Ibland önskar man helt enkelt att Lazee kunde ha lagt ner lite mera tid pĂ„ vissa av sina rhymes. Jag kan Ă€ven kĂ€nna att hans favorituttryck (och kvalitetsstĂ€mpel, enligt honom sjĂ€lv) âChea!â kan gĂ„ till överdrift i en del av lĂ„tarna (ta introt pĂ„ Hold On, t.ex.), men nu snackar vi givetvis petitesser. Lazee Lizzle aka the Bigga Nigga har all rĂ€tt i vĂ€rlden att vara nöjd med sin första fullĂ€ngdare och jag kommer sjĂ€lv garanterat att Ă„tervĂ€nda till mĂ„nga av lĂ„tarna senare i höst.
Martins betyg:

âŠden kortare kommentaren:
- Som Martin skriver sÄ finns det nÄnting för nÀstan alla pÄ Setting Standards och det mÀrks verkligen att Lazee har riktat in sig pÄ att fÄ en sÄ stor publik som möjligt. Skivan Àr vÀlproducerad och gÀsterna gör sitt för att öka antalet mÄlgrupper. Kombinera det med Lazees delivery sÄ kan det bara bli hits.
Nackdelen Àr tyvÀrr att det bara funkar sÄ lÀnge man inte lyssnar pÄ vad han sÀger, utan hur han sÀger det, för ofta Àr texterna ganska förutsÀgbara och banala (bl.a. p.g.a. den hyfsat omfattande namedropping som dyker upp i nÄgra lÄtar). Efter första genomlyssningen hÀnder det ibland att jag lyssnar till, men mestadels lÄter jag bara orden passera förbi.
Skivans höjdpunkter Àr klubbspÄren dÀr det Àr rakt av hÄrt tryck och lyckligtvis finns det mÄnga sÄna spÄr. Gruppen som inte förstÄr varför Fred Durst plockades in pÄ vocalremixen av Rock Away kommer nog öka för varje person som hör lÄten.
Det blir ett medelbetyg pÄ Setting Standards, för det Àr en skiva som har potential att bli en riktig lÄngkörare i högtalarna, men som samtidigt inte kÀnns sÄ minnesvÀrd. Varken mer eller mindre Àn en trea med andra ord.
Andrés betyg:

Förhandslyssna pÄ stora delar av albumet pÄ http://www.myspace.com/mrlazee
ForumtrĂ„d: Recension: Lazee – Setting Standards
Köp skivan: Ginza eller Cdon